våtmarker, skyddszoner och naturlig mångfald i jordbruksområden

4.2 Kulturhistoriska drag
Vörå kommun är rik på förhistoriska fornminnen. Man har hittat rikligt med rösen från brons- och järnåldern
(cirka 1800 f.Kr. till 1100 e.Kr.). Då var de bergiga höjderna öar som kringstrykande folkstammar kunde ta i
land på. Man tror att Vörå har fått sin första fasta bosättning på 1200-talet. Många byar härstammar ända
från 1300-talet. Det finns också många historiska, bland annat krigstida, minnesmärken.
Vörå ådal är en bördig lerslätt och jordbruket har varit huvudnäring i området sedan 1400-talet. Det på
1600-talet allmänna svedjebruket flerdubblade odlingsarealerna. När de så kallade kyttlanden hade utar-
mats och inte längre dög som odlingsmark togs de i bruk som betesmarker. Boskapsskötseln blev vanlig på
1700-talet. Tidigare var det typiskt att bosättningen samlades i täta grupper, men nyskiftet splittrade bebyg-
gelsen. Täta grupper av hus finns ännu kvar i några byar, och i synnerhet längs Vörå och Kimo å finns flera
byar och husgrupper som har fått status som bebyggda kulturmiljöer av riksintresse.
4.3 Naturförhållanden
Vörå hör till Vasa granitzon och berggrunden domineras av olika typer av granit. I skogarna som kantar
åkerområdena täcks berggrunden vanligen av morän, och kännetecknande för området är en rikedom på
stora stenblock. Här och där finns dessutom mulljord. Mullen är näringsrik och därför finns det ofta lundar
på dessa ställen. Bördiga ställen har ofta brutits till åkermark. Ådalen och andra uppodlade områden som
tidigare varit havsbotten består av ler- och gyttjejordar. I Kaurajärvi och området Lågpelt-Kangas finns
sand- och grusavlagringar som samtidigt utgör grundvattenreservoarer. Torvmarker och stora myrområden
finns särskilt i de östra delarna av kommunen. En stor del av myrarna har dikats ut.
Skogarna i kommunen utgörs mest av granskog av blåbärstyp och tallskog av lingontyp. Lundar förekom-
mer det endast lite av, men ändå mer än på många andra håll i Österbotten.
Naturängar som slagits årligen och hagmarker som betats av kor, får och hästar är naturtyper som uppstått
genom kulturpåverkan. De hör till de allra artrikaste miljöerna i vårt land. I Vörå är de lika sällsynta som på
många andra håll. De få djurbesättningar som finns kvar håller oftast till på vallar och före detta åkermark i
8
Ladorna är ett försvinnande
kulturarv, men här och där är de
fortfarande i ögonfallande land-
skapselement på åkerslätten.