Avaa tiedosto - Doria

anses än i dag ofta tillhöra enbart mindre utvecklade samhällen och länder: ett lands
utvecklingsnivå uppskattas till stor del på basis av andelen läs- och skrivkunniga
medborgare. Länder som blev självständiga efter kolonialtiden bistods i att utveckla en
grundutbildning genom vilken grundläggande läs- och skrivkunskaper skulle uppnås
(Hargreaves 2004: 30). Resultatet blev inte tillfredsställande, och det är en orsak till att
utvecklingsländer fortfarande hamnar utanför den globala utvecklingen – de kan inte ta
del av den världsomfattande skriftliga informationen som är oberoende av tid och rum
(Säljö 1997: 349). Fortfarande har de internationella organisationerna kampanjer för att
öka barns läs- och skrivkunskaper i lågt utvecklade länder. Som ett exempel på en sådan
kampanj kan nämnas FN:s åttonde Millenniummålen (Millennium Development Goals) 72
och Unicef:s kampanj år 2004 i Nepal Lahjoita lukutaito – Donera läskunnighet.
Ett modernt välutvecklat samhälle förutsätter att dess befolkning kan de grundläggande
kunskaperna i att läsa och skriva. De kan uppfattas ha både en social och demokratisk
funktion i ett samhälle där skriftkunskaper har blivit arbetsspråk för allt fler
(Eritsland 2004: 39; Säljö 1997: 362). En stor del av de finländske barnen behärskar
kunskaper i att läsa och skriva redan innan skolstarten, och resten av barnen lär sig att
dem under de första årskurserna i den grundläggande utbildningen. Läroplanerna (GGrL
1994: 43; GGrL 2004: 45) uttrycker detta som en upptäckt av idén med och som en teknik
för att läsa och skriva. Utvecklingen av det skrivna språket har dock pågått samtidigt med
utvecklingen av det talade språket och läskunskapen. Att lära sig att läsa och skriva är
separata kunskaper, men dock samtidiga sidor av barns språkutveckling (Heilä-Ylikallio
1997: 32). Skillnaden är enligt Säljö (1997: 349) att skriften kan anses vara en sekundär
form för kommunikation, och för dess naturliga utveckling behövs yttre stöd och stimulans:
skrivkunskap måste undervisas explicit (Weigle 2002: 4). Dessa grundläggande
språkkunskaper påverkar förutom all inlärning på modersmålet också inlärningen av
övriga språk. Färdighet att skriva kan anses antyda elevens utveckling i olika skolämnen
(Eritsland 2004: 39), eftersom studerandet i sig är "en utpräglat skriftspråkligt aktivitet"
(Säljö 1997: 350).
I den nutida skolan möter vi ett antal barn som har det generellt svårt, oberoende av
språk, att lära sig att skriva och läsa. Dessa barn har olika inlärningssvårigheter som kan
bero på flera faktorer. Det vanligaste av dem anses vara läs- och skrivsvårigheter, det vill
säga dyslexi och dysgrafi (LUKI-työryhmän muistio 1999: 8, 9). Det är mycket vanligt att
elever lider av de båda svårigheterna – de tycks gå hand i hand. Svårigheten ligger i att
avkoda eller inkoda skrift, inte primärt att förstå den (Myrberg 1997: 371–372). Det har
diskuterats om det egentliga antalet dyslektiker 73 har ökat under den senaste tiden eller
om enbart diagnostiken har förbättrats och medvetenheten om problemet ökat. I Finland
berör dyslexin ungefär var tionde elev i den grundläggande utbildningen (Toropainen
2002: 55; Hannén 2000: 86). I LUKI-arbetsgruppens promemoria (1999: 13) anses 10–15 %
av eleverna i varje årskurs i grundskolan ha inlärningssvårigheter som hör samman med
läs- och skrivkunnigheten. Barnets modersmål inverkar på hurdana läs- och skrivsvårigheter
det har. Det finns alltså skillnader i svårigheterna till exempel mellan finsk-
och svenskspråkiga barn. (LUKI-työryhmän muistio 1999: 22.) Var femte elev i den
svenskspråkiga grundläggande utbildningen deltar i specialundervisning, över hälften av
dessa elever på grund av läs- och skrivsvårigheter (Westerholm 2004: 106). Läs- och
skrivsvårigheter berör inte enbart modersmålsundervisningen eftersom svårigheterna
förorsakar problem i att processa språket och påverkar således också inlärningen av andra
72 Den andra målsättningen i kampanjen är "achieve universal primary education"
(www.un.org/millenniumgoals/index.html [läst 20.9.2006])
73 Begreppet dyslexi innefattar i fortsättningen både läs- och skrivsvårigheter i enlighet med allmän princip
(t.ex. LUKI-työryhmän muistio 1999: 8).
41