Avaa tiedosto - Doria

kala 1993), i medieforskning (t.ex. Virtapohja 1998) och litteraturforskning (t.ex. Lundqvist
et al. 1987) för att förstå materialet på en djupnivå genom att detaljstudera det. Metoden
ger möjlighet till och godkänner forskarens närvaro under analysprocessen. Närläsningen
har genomförts i två faser; under den första har jag ställt så kallade öppna frågor till de
111 breven. Genom denna interaktion har jag utarbetat studiens teoretiska referensram
som presenteras utförligt i kapitel 3 och kapitel 4. Under den andra närläsningsomgången
fokuserar jag på kommunikationen i breven. Den redogör jag för i kapitel 5. Resultaten av
den andra närläsningen diskuteras ur bedömningsperspektiv i kapitel 6. I kapitel 7 tolkar
jag resultaten för att skapa ny kunskap och för att nå det övergripande syftet 61. I det
följande diskuterar jag den forskningsansats som de två närläsningarna representerar.
Den första närläsningen genomfördes genom en process som inleddes med att breven
renskrevs med textbehandlingsprogrammet Microsoft Office Word och genomlästes flera
gånger. I samband med detta blev breven bekanta, och jag kunde fokusera på innehållet
och budskapet i dem. Min dialog med breven inleddes med och den styrdes av mina
individuella intressen, erfarenheter av språkinlärning och -undervisning samt mina
förhandsuppfattningar om språkkunskap – eller det som Moring (1999: 235) kallar för
forskarens teoretiska känslighet (fi. tutkijan teoreettinen herkkyys). För att kunna ställa de
"rätta" frågorna förutsätts av forskaren enligt Jank & Meyer (1997: 50) en ganska
detaljerad och noggrann föreställning om problemet och sitt eget intresseområde. Min
dialog var öppen, det vill säga att jag inte testade på förhand formulerade, explicita
hypoteser utan lät materialet tala för sig; närläsningen framskred från empiri mot teori.
Sålunda kan dialogen anses följa explorativ eller induktiv logik (Anttila 1996: 131, 135–
138; Creswell 2003: 132; Svensson 2004: 70).
Som resultat av den första närläsningen uppstår förutom en pedagogisk referensram,
som inkluderar både skrivpedagogik och språkdidaktik, också en lupp som motsvarar
den tillämpade språkvetenskapen. Under dessa premisser genomförs den andra närläsningen
av breven. Varken referensramen eller luppen med sin lins representerar en överordnad
teori som testas som sådan i materialet, breven. Däremot bildar de en utgångspunkt
till genomförandet av den andra närläsningsomgången. Med dem inringas och
förstås forskningsuppgiften. De utgör en försvarande och förespråkande lins (eng. an
advocacy lens) för genomförandet av den andra närläsningsomgången (Creswell 2003: 131).
Den andra närläsningsomgången blir sålunda teoribunden men ej teoritestande (Tuomi &
Sarajärvi 2002: 98).
Trots att materialet tillåts stå i förgrunden genomförs den andra närläsningen utgående
från en teoribaserad tvärvetenskaplig referensram. Därmed kan den första närläsningen
inte följa exakt den induktiva logiken eller principerna i grundad teori där den teoretiska
referensramen utvecklas i en ständig interaktion mellan insamlandet av nytt material och
analysen av det redan insamlade materialet. I den interaktionen turas den induktiva och
deduktiva ansatsen kontinuerligt om under forskningsprocessens olika skeden så att
induktionen prioriteras. Den pågående induktiva analysen av materialet inverkar
deduktivt på följande steg som tas i processen. (Hartman 2001: 36; Tesch 1990: 86.) Den
teoribaserade tvärvetenskapliga referensramen representerar i denna avhandling i första
hand en induktiv dialog med materialet och i andra hand en dialog med vetenskaplig
litteratur. Den används under den andra närläsningsomgången och konkretiseras i tre
61 En detaljerad översikt över studiens struktur ges i avsnitt 2.5. Översikten åskådliggör förhållandet mellan
den nationella utvärderingen av inlärningsresultat i finska i årskurs 9 och den aktuella studien. Vidare
sammanfattar den i tabellform strukturen i den aktuella studien och ger en helhetsbild av avhandlingens
uppläggning.
33