Avaa tiedosto - Doria

disciplinen 58 tillämpad lingvistik tillhör forskningen närmast pragmatik 59 som
koncentrerar sig på skrivna texter. Enligt Nikula (2000: 339–340) strävar pragmatiken efter
att besvara frågan varför människor använder språket som de gör samt att dryfta orsaker
till varför vissa språkliga fenomen systematiskt förekommer i olika kontexter. Denna
definition är en aning problematisk i frågan om undervisningen och inlärningen av
främmande språk. En som håller på lära sig ett språk kan sällan påstås ha en bred
repertoar av synonyma ord och uttryck till sitt förfogande. Som oftast har denna individ
en någorlunda fungerande grundrepertoar av olika betydelser eller funktioner vilka i sin
tur baserar sig på motsvarande repertoar på det första språket eller i ett annat starkare
språk (jfr t.ex. Ringbom 1987; 2007). Sålunda kan språkinlärarens repertoar av ord och
uttryck anses vara kontrastiv. Språkanvändaren har egentligen ingen eller en mycket
begränsad möjlighet att välja på grund av sina begränsade språkkunskaper. Detta leder
till att det enligt min mening i pragmatisk forskning som fokuserar på främmande språk i
det närmaste är omöjligt att kunna besvara de tidigare nämnda frågorna utan att vara
tvungen att ta ställning till den kontrastiva lingvistikens spörsmål. Trots detta kan språkbruket
anses vara målinriktat. Detta är nämligen en grundförutsättning och ett grundantagande
för pragmatiken (Nikula 2000: 340).
Studien representerar såväl skrivforskning som skrivpedagogik med ett främmandespråksperspektiv.
Med begreppet att skriva anses i studien kunskap att kunna uttrycka
sig skriftligt i en kontext och inte kunskap att lära sig att mekaniskt skriva, att förstå att
bokstäver efter varandra bildar ord, det vill säga det som läroplanerna kallar för
skrivandets idé (t.ex. GGrL 2004: 45). Skrivandet studeras i detta sammanhang som en
naturlig och kommunikativ del av främmandespråkskompetens. Figur 2 konkretiserar
studiens tvärvetenskapliga synvinkel.
58 Att den tillämpade lingvistiken är en tvärvetenskaplig disciplin har problematiserat den direkta relationen
till allmän, teoretisk lingvistik (se t.ex. Grabe & Kaplan 2002: 209; Östman & Halmari 2000: 35–43; Sajavaara
1980: 5–6).
59 Pragmatiken som vetenskapsgren hör ihop med den närmast språkvetenskapliga Pragskolan som hade
stort inflytande på 1930-talet. Inom Pragskolans påverkan fick flera centrala tankar sin början: pragmatiken,
fonologin (Trubetzkoy, 1967 [1939]: Grundzüge der Phonologie) och den funktionella språksynen genom Roman
Jakobson. Pragskolans medlemmar och företrädare anses som helhet representera strukturalism inom
lingvistiken. Pragmatiken uppfattas i den formalistiska lingvistiken som en hierarkisk beskrivningsnivå av
språket; i den funktionella synvinkeln är den ett perspektiv på språket (Luukka 1995: 31).
31