WINGÅRDHSLANDET SETT I SAGOLANDET - Dinesen
WINGÅRDHSLANDET SETT I SAGOLANDET - Dinesen
WINGÅRDHSLANDET SETT I SAGOLANDET - Dinesen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
BYGGNAD INTERIÖR I NTERI Ö R PPLAN LAN LLANDSKAP ANDSKAP 1-2012<br />
SEK 97<br />
EUR 13<br />
<strong>SETT</strong> I <strong>SAGOLANDET</strong><br />
Storytelling och historiebruk<br />
Restaurang Stationen<br />
Skype i Stockholm<br />
Klichéer och maximalism<br />
Mäklarlögnerna om staden<br />
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong><br />
Scener ur ett postmodernt Sverige
Wingårdhslandet<br />
Wingårdh Arkitektkontor dominerar det offentliga märkesbygg<br />
andet i Sverige. Men håller deras arkitektur måttet?<br />
Är framgångarna bara en följd av ett behov av en arkitektkändis?<br />
Med Spira, Sven-Harrys konstmuseum, Victoria<br />
Tower och några andra färska byggnader som utgångspunkt<br />
tecknar Tomas Lauri en bild av arkitekturlandet Sverige.<br />
48 arkitektur 1-2012 arkitektur 1-2012 49
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong><br />
Föregående uppslag. Kungsholmsporten<br />
i Stockholm, kvarteret Brovakten, innehåller<br />
270 hyres lägenheter i två torn. Färdiga<br />
januari 2010.<br />
Nedan. Två naturum som har en tydlig<br />
arkitektonisk poesi.<br />
1. Snöfällan, naturum Laponia vid Stora Sjöfallet.<br />
Vinnande förslag i inbjuden tävling.<br />
2. Naturum Tåkern i Östergötland invigs våren<br />
2012. Vinnande förslag i inbjuden tävling.<br />
Foto Ola Österling (föregående uppslag)<br />
1<br />
2<br />
SVERIGE KAN INTE HA EN ANNAN GUD än Gert Wingårdh,<br />
tänker jag. Ingen annan har lyckats lika bra de senaste<br />
20 åren med att popularisera och sprida bilden av vad en<br />
arkitekt är och kan vara.<br />
Det är intressant hur han blivit synonym med rollen<br />
som arkitekt. I alla fall i media och hos allmänheten. Han<br />
ingår i kändisetablissemanget. Den där personen som<br />
kan hosta upp one-liners i en tv-soffa, roa i ett sommarprogram<br />
på radion och posera som en riktig arkitekt med<br />
grafiska glasögonbågar.<br />
Det hela säger något om Sverige som arkitekturland.<br />
Om arkitekturen som något perifert i våra medvetanden.<br />
Att det behövs en personlighet som får oss att känna lite<br />
mer som för Zlatan, Robyn eller Persbrant för att vi ska<br />
ta i ämnet.<br />
Men det går också att tala om en popularitet bortom<br />
personen. Om en arkitektur som är gångbar i Sverige. Wingårdh<br />
Arkitektkontor tycks ha en förmåga att leverera på<br />
ett sätt som de flesta beställare förstår. En kommunicerad<br />
upplevelse. Inte bara abstrakta ledord som logistik, funktion,<br />
platsspecifik eller tektonik. Ser man till de offentliga<br />
hus som byggs dominerar Wingårdhs. Lite som om man<br />
valde mellan dem och alla andra svenska arkitekter.<br />
MEN DET ÄR INTE LÄTT att skilja personen Gert Wingårdh<br />
och hans kontors arkitektur åt. Det framgår även i mindre<br />
populistiska sammanhang. Kopplingen mellan person<br />
och arkitektur finns där i de flesta analyser av hans arkitektur.<br />
Få skribenter låter bli att föra samman retorisk<br />
med arkitektonisk förmåga. Som när Mark Isitt skriver<br />
i essän ”Flit” att Gert Wingårdh oavsett vad han talar om<br />
är värd att citera.<br />
I samma essä länkar Isitt samman arkitektur och kärleksliv.<br />
Man får man veta att Gert Wingårdhs produktion<br />
kan hänga samman med att han 1989 skilde sig från sin<br />
ungdomskärlek, ”den läderklädda” före detta sångerskan<br />
Annika Egenwall, mor till hans två första barn, och<br />
ett år senare gifte om sig med arkitekten Karin (saknar<br />
efternamn i texten), mor till hans tredje barn. Johan Linton<br />
gör en liknande koppling i essän ”Framgångar och<br />
mognad” där att ha en älskarinna och vara arkitekt har<br />
beröringspunkter.<br />
Samme Linton publicerar biografisk poesi av Gert Wingårdh<br />
och låter analysera hans språk i senaste numret av<br />
3. Omslag till tidskriften Arche (nr 36–37,<br />
2011). Fotot är taget av Per Magnus<br />
Johansson.<br />
Arche (36–37, 2011). Det inleds med en av de längsta och<br />
mest djuplodande intervjuer jag läst om en känd svensk.<br />
Den böljar fram över 80 sidor och berör det mesta: barndom,<br />
fruar, förebilder, resor, historia, sex och kollegor.<br />
Personen Gert Wingårdh blir nästan monumental.<br />
Det är roande. Men jag ställer mig frågan om hans personlighet<br />
faktiskt är större än hans arkitektur. Det blir<br />
snedvridet. Han är dessutom ingen poet att ta på allvar.<br />
Han väger lätt i det sammanhanget.<br />
KANSKE HÄNGER FOKUSET på hans person ihop med att han<br />
för många, trots sin kommersiella framgång, är diffus som<br />
arkitekt. Lika ofta, om inte oftare, som privatlivet nämns,<br />
är skribenter inne på att hans arkitektur har många ansikten.<br />
Olof Hultin skriver i en kommentar till två villor att<br />
om han ska få ett bättre mottagande internationellt ”bör<br />
han bli lite mindre flyhänt och mer igenkännbar” (Arkitektur<br />
nr 7/2005).<br />
Gert Wingårdh hoppar från det ena uttrycket till det<br />
andra i mångas ögon. De ser ingen linje, ingen riktning.<br />
Bara ett grunt ideologiskt bagage. Den stora bilden går<br />
förlorad, konstaterar Mikael Nanfeldt i essän ”En flanör,<br />
men också en romantiker”.<br />
Delvis kan den här kritiken förklaras med att Gert<br />
Wingårdh bryter mot svensk sed. Han faller inte tillbaka<br />
på måttkedjor och lägenhetsplaner. Nöjer sig inte med<br />
det. Hans arkitektur hänger ihop med honom som person.<br />
Intuitiv. Konstnärligt syftande. Dunkla mål. Inte alls<br />
på förhand formulerade som idé och vision.<br />
Men det ligger också något annat i kritiken. Det nyckfulla,<br />
smått opportunistiska som många ser hos Gert<br />
Wingårdh är inte precis vad man förknippar med djupt<br />
personlig arkitektur. Det pekar snarast på något motsatt:<br />
en avsaknad av en egen personlig stil. En uttrycks -<br />
ka meleont.<br />
Jag kan inte låta bli att tänka på Robert Musils roman<br />
Mannen utan egenskaper (1930–32) om Ulrich som går<br />
runt på Wiens gator före första världskriget, letar sitt jag<br />
och finner att han är flera jag, att den moderna människan<br />
rymmer legio personligheter, vissa av dem motsägelsefulla.<br />
Romanen blev flitigt diskuterad, kanske på ett sätt<br />
som aldrig tidigare, under det postmoderna 1980-talet.<br />
Världen var plötsligt skenbar och överallt fanns det spegelbilder.<br />
Ingen mer sann än någon annan. Under samma<br />
årtionde, som innebar Gert Wingårdhs genombrott, kom<br />
Paul Austers New York-trilogi. Tre deckarliknande romaner<br />
där alla alter egon lyfter jagets upplösning till en fiktiv<br />
nivå. Det finns inga sanningar, bara berättelser och<br />
påståenden. I oändlighet.<br />
Jag hävdar inte att Gert Wingårdh har läst de här böckerna,<br />
bara att hans arkitektur är präglad av en liknande<br />
verklighetsuppfattning. Den byter ofta skepnad. Vad som<br />
är djup och vad som är yta är inte självklart. Den kan<br />
beskrivas som ett kalejdoskop.<br />
Att han är öppen med referenser är ett annat tydligt<br />
postmodernt drag. Samtidigt som ismen gjorde upp med<br />
jaget gjorde den upp med tanken på det unika skapande<br />
jaget, konstnärsgeniet som trollar fram mästerverk bara<br />
genom att rota i sitt inre.<br />
»HAN HOPPAR FRÅN DET ENA UT-<br />
TRYCKET TILL DET ANDRA I MÅNGAS<br />
ÖGON. DE SER INGEN LINJE.«<br />
Gert Wingårdh plockar ofta oblygt fram tidskrifter<br />
och pekar på olika referenser. Än i dag är han en inbiten<br />
tidskriftsläsare och välorienterad i vad som händer<br />
i arkitektvärlden. Han försvarar inte sällan detta med att<br />
det över huvud taget är svårt att tala om det unika i en<br />
värld där ingen är ensam om en idé. Det är inte vad man<br />
gör utan hur man gör det som avgör relevansen.<br />
Det är intressant att jämföra Gert Wingårdh med de<br />
arkitekter som kom fram efter honom i början av 1990talet.<br />
Som Thomas Sandell och Claesson Koivisto Rune.<br />
Personlig stil och konsekvens var plötsligt viktigt.<br />
WINGÅRDHS ARKITEKTUR SAKNAR därför inte särdrag. Med<br />
tiden har det blivit tydligt att vissa lösningar upprepas.<br />
Som de vassa hörnen, de dramatiska trapporna, förkärleken<br />
för ränder, men också sådant som att trappan<br />
skär ned i mitten på ett hus, att husen ofta ligger lågt i terrängen<br />
och har sin höjd tack vare att landskapet sluttar,<br />
att höghusen gärna får en överdimensionerad övre del,<br />
som ett huvud på en hals.<br />
50 arkitektur 1-2012 arkitektur 1-2012 51<br />
3
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong><br />
Studerar man kontorets planer präglas de av kontinuitet<br />
– inte något flyktigt. I grunden är de funktionella och<br />
praktiska, men de har också en hel del ytor som bara går<br />
att motivera estetiskt. Särskilt det salongsmässiga prioriteras<br />
i bostäderna. Jag studerar en lägenhetsplan från ett<br />
hus i Vellinge från 2003 och undrar varför det finns en<br />
bred svårmöblerad passage mellan sovrum och vardagsrum.<br />
Det är lite som om han speglar Sverige efter folkhemmet<br />
– alla försök att liva upp ett samhälle som fastnat i en<br />
grå vardag och övermaga allvar och viljan att ta klivet in<br />
i den liberala ekonomins mervärden.<br />
Jag får filmiska associationer. Under de skiftande fasaderna<br />
är det en och samma dramaturgi som skymtar. En<br />
dramaturgi som är mer Hollywood än Bergman, mer av<br />
överraskningar, intrig, passion och action än tystnad, allvar,<br />
hat, skilsmässor och Gud.<br />
»WINGÅRDHS SPEGLAR SVERIGE EFTER<br />
FOLKHEMMET, ALL VILJA ATT TA KLIVET<br />
IN I DEN LIBERALA EKONOMIN.«<br />
WINGÅRDHS ARKITEKTUR har liknats vid en modern variant<br />
av barock. I flera av deras offentliga byggnader finns<br />
en axialitet, som Rasmus Wærn mycket riktigt påpekar<br />
i boken Gert Wingårdh, architect. Den är inte alltid tydlig<br />
och homogen. Ett loungestråk sammanfogat av många<br />
händelser. Som i en film där den ena scenen avlöser nästa.<br />
Mycket ska med. Hellre maximalt än minimalt. Fredrik<br />
Nilsson sammanfattar träffande när han skriver om<br />
Chalmers Tekniska Högskolas aula: ”Det inre är sammanhängande,<br />
dynamiskt och flytande; man upplever det<br />
som sekvenser av rum som snarare är delar av samma<br />
oändliga rum, vilket stundtals fångas in, komprimeras,<br />
expanderar och öppnas upp. Enkla rätvinkliga rumsdelar<br />
får komplexitet och spänning genom att relateras till varandra<br />
i tre dimensioner.” (Arkitektur nr 7/2001).<br />
En annan sak som jag har slagits av är hur Asplundska<br />
Wingårdhs är när det kommer till material och detaljer.<br />
Taktila i sina val men traditionella i utförandet. Jag snubblar<br />
över ordet utsökt i flera beskrivningar. De gör som<br />
arkitekter ska, går in för hantverk och naturmaterial. Men<br />
där finns lite av experimenterande. Inget dyker upp på fel<br />
ställe och vid fel tillfälle. Ingen materiell verfremdungseffekt.<br />
Det byggbara och beprövade går först. När de pryder<br />
ett tak med vass är det inget nytt påfund utan ett återfunnet,<br />
när de väljer att böja glas tredimensionellt är det<br />
för att den internationella arkitekturen länge gjort det.<br />
Mycket tack vare att materialvalen sällan utmanar blir<br />
det som om yta och material är ett och detsamma. Ett<br />
typiskt exempel är de färgade och screenade glasytor han<br />
har använt under senare år. Allt tycks gå att bryta ner till<br />
en tvådimensionell yta. En hård blank yta. Bildmässighet.<br />
SJÄLV ÅTERKOMMER GERT WINGÅRDH ofta till att kontorets<br />
byggnader utgår från platsen. De känner alltid in kontexten,<br />
läser av den, för att utvinna en effekt. Att göra<br />
en expressiv byggnad i det historielösa Hyllie (varuhuset<br />
Emporia) är något annat än att kila in den bland klippor<br />
på västkusten (Villa Astrid i Hovås). Resultatet blir en<br />
arkitektur som dramatiserar platser, ibland överdramatiserar<br />
dem.<br />
Hur väl Wingårdhs lyckas hålla balansen i kontexten<br />
är ofta avgörande. När byggnaderna förlorar kontakten<br />
med kontexten framstår de ibland som osjälvständiga,<br />
som om de går vilse i alla försök till unicitet. Till viss del<br />
beror detta på att de i grunden är en pragmatisk lösning<br />
på en situation eller ett program. Den ger husen resning,<br />
ett skelett.<br />
Det blir problem när en byggnad som Kuggen saknar<br />
ett reellt syfte. Det är oklart vad den ska användas till.<br />
Mer än att vara en ikon. En samlande ikon för Chalmers<br />
Campus Lindholmen. Planerad för alla möjliga situationer<br />
i generalitetens namn. En plats där möten, utställningar<br />
och samarbeten av vitt skilda slag ska äga rum.<br />
Det är avslöjande att vara på ett öppet våningsplan, carte<br />
blanche, och sedan gå till ett plan där hyresgäster har flyttat<br />
in. Så fort människor, innerväggar, möbler och saker<br />
kommer på plats blir våningsplanen ordinära. De förlorar<br />
det mesta av sin kraft.<br />
Fasadens brokiga färgsättning är talande. Den kunde<br />
ha varit ett sätt att ge Kuggen ett sammanhang. Men den<br />
har blivit en splittrad provkarta. Den statiska upprepningen<br />
av triangelfönster hjälper inte upp det disparata<br />
intrycket.<br />
Till vänster. Köpcentrumet Emporia på väg<br />
upp. En expressiv byggnad i den historielösa<br />
Malmöstadsdelen Hyllie. Invigning<br />
i december 2012.<br />
Foto Sten & Ström<br />
Det bästa med Kuggen är formen. Hur de runda<br />
våningarna har lagts ovanpå varandra och sakta förskjutits<br />
för att längst upp kraga ut ett antal meter. Varför inte<br />
hålla tillbaka lite, bara nöja sig med att framhäva formen?<br />
Kanske hade det inte blivit tillräckligt barockt då?<br />
PÅ ETT SÄTT ÄR DET INTE SVÅRT att se att Victoria Tower<br />
(se sid 62) är ritat ungefär samtidigt som Kuggen. Också<br />
den byggnaden har en särpräglad form och en fasad med<br />
en tydlig mönsterverkan. Men till skillnad mot Kuggen är<br />
Victoria Tower sansad i sin genre och sitt sammanhang.<br />
Behärskad. En lagom markör för Kista från motorvägen<br />
och måttfull i själva Kista. Jämför man den med många<br />
skyskrapor i världsmetropoler, som Jean Nouvels Agbartorn<br />
i Barcelona eller Fosters kontorsgurka i London är<br />
den avgjort mindre potent.<br />
Samtidigt är Victoria Tower svårgripbar och ambivalent<br />
i positiv bemärkelse genom att se olika ut från olika<br />
betraktelsevinklar. Fasadens mönster hjälper till. Ett animerat<br />
mönster som skiftar med vädret och fläckvis dyker<br />
upp efter mörkrets inbrott.<br />
Ur konstnärlig synpunkt hade det säkert varit bättre<br />
att låta en Olafur Eliasson styra upp den, som han styr<br />
upp Henning Larsen Architects konserthus Harpa i Reykjavik.<br />
Det hade lyft Victoria Towers lite hårda och vassa<br />
form.<br />
Det är också synd att fasadmönstret inte smittar av<br />
sig nämnvärt på det inre. Det är för stort för att fungera<br />
som ett raster som silar ljus. Framför allt i hotellrummen<br />
ger det lite till rummen. Först uppe i skybaren, där det<br />
är åtta meters takhöjd, fungerar fasaden som ett lövverk,<br />
så att insida och utsida hänger ihop.<br />
MEN WINGÅRDHS SKRAPA är inte sämre än två andra snarlika<br />
byggnader, Bella Sky i Köpenhamn av 3xN och kontoret<br />
Barcode i Oslo av Snøhetta. Alla tre förvrängda<br />
fortsättningar av den nordiska modernistiska skrapan.<br />
Den samhällsanpassade skrapan. Väldigt mycket handlar<br />
om att ta plats i staden utan att göra större anspråk<br />
än som krävs. Ta i mycket utan att släppa gemenskapen<br />
ur sikte. För Wingårdhs ger det ett sammanhang som<br />
gagnar arkitekturen, som lyfter fram deras förmåga att<br />
leverera lösningar i trängda situationer. En övertygande<br />
sundhet.<br />
Ovan. Den brokiga färgsättningen kunde ha<br />
varit ett sätt att ge Kuggen ett sammanhang.<br />
Men den nya portal- och utställningsbyggnaden<br />
på Campus Lindholmen i Göteborg har<br />
blivit en splittrad provkarta. Färdig 2010.<br />
Foto Tord-Rickard Söderström (exteriören),<br />
Åke E:son Lindman (interiören)<br />
52 arkitektur 1-2012 arkitektur 1-2012 53
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong><br />
»PASSAGEN SOM LEDER GENOM BOTTENVÅNINGEN<br />
ÄR KLÄDD MED SPEGLAR. MAN SER SIG UPP -<br />
REPAS OÄNDLIGT. DET ÄR EN VÄRLD FULL AV JAG.<br />
EN BILD AV EN POSTMODERN SJÄL.«<br />
Även Sven-Harrys konstmuseum (se sid 56) är ett gediget<br />
svar på en svår situation. Inte heller det gör onödigt<br />
väsen av sig. Kontexten är en annan än för Victoria Tower.<br />
Mer intrikat. Vid en älskad stadspark mitt inne i den stockholmska<br />
stadsmassan. Och förutom museet en rad hyresrätter<br />
i huset. Problematiken har inte blivit mindre av att<br />
Sven-Harry Karlsson, ägare och grundare av Folkhem,<br />
har velat få bottenplanet till sin egen 1700-talsherrgård<br />
excentriskt införlivat i huset som en del av takvåningen.<br />
Det fina är hur herrgården har blivit en del av konsten<br />
och konsten en del av bostäderna. Det är som om huset på<br />
ett kongenialt sätt tolkar Sven-Harry Karlssons leverne.<br />
Konst och vardag går upp i varandra. Själva museet börjar<br />
nere i markplan och rör sig uppåt genom byggnaden<br />
och bostadsplanen för att landa på taket, där man kan ta<br />
del av både herrgården och skulpturer på terrassen. Lägg<br />
till det att det i bottenplanet finns två showroom och en<br />
restaurang. Sektionen har en uppenbar spänning.<br />
Trots det är museet relativt enkelt som hus, inte alls<br />
tillkrånglat. Ett stadshus med en glasad publik sockel<br />
och ett mässingsklätt övre parti. Jag kommer att tänka på<br />
Carl Nyréns Stockholms Sparbank. Ett hus som både är<br />
ett uttryck för sin tid, förankrat i staden och som genom<br />
sina till synes enkla lösningar ställer sig mitt i en svensk<br />
byggtradition.<br />
SVEN-HARRYS MUSEUM VISAR att det finns en mer innerlig<br />
väg att gå för Wingårdhs. De lyckas säga något utan att<br />
vara alltför teatrala och scenografiska.<br />
I detta kan de växa. Karva fram ett manifest ur. Hävda<br />
att de här värdena förstår vi något om. Sluta vara ängsligt<br />
i hasorna på det senaste och slira iväg i nyfikenhet.<br />
Det är det Gert Wingårdh skulle behöva använda sin<br />
nuvarande position till, tänker jag. Våga vara lite mer på<br />
riktigt. Det är en festlig upplevelse att gå genom den passage<br />
som leder rätt genom bottenvåningen. Den är helt<br />
klädd med speglar. Man ser sig upprepas oändligt. Det är<br />
en värld full av jag. En bild av en postmodern själ.<br />
Som få arkitekter har Gert Wingårdh privilegiet att<br />
välja vilken väg han vill gå, hur han ska fortsätta. Flera<br />
tecken pekar mot att vi kan få ser mer av denna innerlighet.<br />
Inte minst de båda naturumen. Tåkern med sitt vasstak<br />
och Laponia där fasaden är en snöfälla har en tydlig<br />
arkitektonisk poesi.<br />
En annan tendens är att hans växande kontor och<br />
imperium fortsätter att gå på som vanligt, fast med<br />
honom lite mer i bakgrunden, som en senior rådgivare.<br />
Spira, Smålands konst och teater (se sid 70), är ett projekt<br />
där Gert Wingårdh framhåller att en medarbetare, Jonas<br />
Edblad, och inte han är huvudförfattare. Det är ett styvt<br />
löst projekt, som har försett Jönköpings kulturarbetare<br />
med moderna arbetsplatser och praktfulla scener där<br />
röd hjärtlig intensitet och svensk trolsk natur letat sig in<br />
i salarna, för att inte tala om hur ståtlig lobbyn är.<br />
MEN SJÄLVA FÖRPACKNINGEN, skalet, fasaden, känns hastigt<br />
tillkommen. Som en snabbspolning av delar av<br />
Erskine, Gehry och Aalto. Jag hade önskat att någon<br />
i processen hade reflekterat lite över vad en icke-transparent<br />
glasfasad på ett prutat sätt i totalentreprenadens<br />
form innebär för ett klumpigt hus. Immateriell och hal.<br />
Inte alls som en glasvas.<br />
Det hade behövts en starkare och solidare formidé.<br />
Samtidigt är Spira arkitektsverige i ett nötskal. En<br />
form idé som låter sig göras för runt 30 000 kronor per kvadratmeter<br />
(betänk att Oslooperan som har ett liknande<br />
program kostade det tredubbla per kvm). Wingårdhs gör<br />
detta arkitekturland möjligt. De kan det och behärskar<br />
det snäppet bättre än de flesta av sina konkurrenter.<br />
TOMAS LAURI<br />
LITTERATUR:<br />
Arche, 2011 36–37.<br />
Wingårdhs, särtryck ur Arkitektur 1989–1998.<br />
Wingårdhs, särtryck ur Arkitektur 1999–2006.<br />
Gert Wingårdh, Trettio års arkitektur genom fyra decennier,<br />
red Mikael Nanfeldt, Birkhäuser 2008.<br />
Gert Wingårdh, architect, red Rasmus Wærn, Birkhäuser 2001.<br />
Att ställa till en scen – historien om Spira, Rasmus Wærn,<br />
Bokförlaget Langenskiöld 2011.<br />
Till höger. Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.<br />
Passagen genom entréplanets slits ut mot Vasaparken.<br />
Förutom dörrarna i tombakplåt är väggarna<br />
klädda med spegelglas.<br />
Foto Tord-Rickard Söderström<br />
54 arkitektur 1-2012 arkitektur 1-2012 55
1 2<br />
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: SVEN-HARRYS<br />
SVEN-HARRYS KONSTMUSEUM<br />
OCH LÄGENHETER, STOCKHOLM<br />
Ett guldglänsande stadshus, som<br />
både smälter in och skiljer ut sig,<br />
där konst, hyreslägenheter och<br />
kommersiella lokaler blandas.<br />
ARKITEKT/ARCHITECT: WINGÅRDH ARKITEKTKONTOR<br />
SVEN-HARRYS, MUSEUM AND APARTMENTS, STOCKHOLM<br />
SITUATIONSPLAN 1:10 000<br />
1. SVEN-HARRYS KONSTMUSEUM<br />
2. VASAPARKENS BOLLPLAN<br />
3. SABBATSBERGS SJUKHUS<br />
1. Byggnaden mot norr och Vasaparken.<br />
I den 4,5 meter höga bottenvåningen ligger<br />
publika ytor. De tre påföljande våningarna<br />
har sex lägenheter per plan.<br />
2. Entréfasaden mot söder och Eastmansvägen.<br />
Till vänster i entréplanet har Gärsnäs<br />
showroom, i mittendelen reception och shop.<br />
Foto Tord-Rickard Söderström<br />
4. BARNHUSBRON<br />
5. BONNIERS KONSTHALL<br />
6. S:T ERIKSPLAN<br />
56 arkitektur 1-2012 arkitektur 1-2012 57<br />
6<br />
TORSGATAN<br />
ODENGATAN<br />
5<br />
1<br />
2<br />
DALAGATAN<br />
4<br />
3
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: SVEN-HARRYS<br />
ENTRÉPLAN 1:400<br />
1. RESTAURANG<br />
2. KÖK<br />
3. UTSTÄLLNING<br />
4. SHOP/RECEPTION<br />
3<br />
1<br />
3<br />
3<br />
4<br />
LÄGENHETSPLAN 1:400<br />
58 arkitektur 1-2012<br />
3<br />
1<br />
2<br />
Arkitekten beskriver: Det vertikala<br />
museet är en stadstyp. I stadssammanhang<br />
kopplas utställningar<br />
ofta samman med trappor,<br />
hissar eller rulltrappor. Det är en<br />
konsekvens av tätheten, men<br />
också ett sätt att skapa sekvenser<br />
i utställningarna utifrån byggnadens<br />
naturliga gränser, där basen<br />
och toppen får särskild betydelse.<br />
Sektionen genom Sven-Harrys<br />
med de kommersiella verksamheterna<br />
i markplanet, samlingen på<br />
taket och konsthallen i byggnadens<br />
kärna följer denna typologi.<br />
Byggnadens dubbla funktioner<br />
– bostäder och kultur – fungerar<br />
oberoende av varandra och har<br />
skilda entréer från Eastmanvägen.<br />
Bottenplanet rymmer gallerier,<br />
ett café och rum för utställningar.<br />
Högre upp i huset ligger det<br />
bostäder utmed husets sidor och<br />
gallerier i mitten. Byggnaden kröns<br />
av ett pent house, där den Karlssonska<br />
samlingen av i huvudsak<br />
skandinaviskt sekelskifte placeras<br />
i en parafras på interiörerna av<br />
hans tidigare hem Ekholmsnäs på<br />
Lidingö.<br />
Allt har klätts i en metall som<br />
kallas Nordic Royal. Det är en<br />
inert legering som inte oxiderar.<br />
Materialet består till största delen<br />
av koppar, förenat med 4–6% zink,<br />
ungefär lika mycket aluminium<br />
samt 0,3–1,5% tenn vilket valsats<br />
till 1,4 mm tjock plåt. Den gula<br />
2<br />
färgen rimmar med Stockholms<br />
traditionella putsfasader i gulockra.<br />
Snarare än att vara ett<br />
enskilt monument, strävar Sven-<br />
Harrys efter att framstå som ett<br />
hus bland andra i staden. Det är<br />
innehållet – konsten – som gör<br />
byggnaden offentlig. Fasaden<br />
är bara en annons.<br />
Programmet och dispositionen<br />
är ett svar på områdesplanen.<br />
Denna angav att en byggnad på<br />
denna prominenta plats skulle<br />
vara fem våningar hög och ha<br />
en indragen takvåning, huvudsakligen<br />
för bostäder men med en<br />
offentlig verksamhet längst ned.<br />
Denna 40/60-relation modifiera -<br />
des i projektet så att de offent -<br />
1. Vy från nordöst. Fyra av de sex lägenheterna<br />
på varje plan har balkonger mot<br />
Vasaparken eller Eastmansvägen.<br />
2. Den centrala utställningssalen en trappa<br />
upp. Golv i douglasfuru från <strong>Dinesen</strong>.<br />
Skulptur av Lars Kleen.<br />
Foto Tord-Rickard Söderström (1), Åke E:son Lindman (2)<br />
liga ytorna placerades på markplanet,<br />
i kärnan och på toppen,<br />
vilket gav möjlighet till utställningar<br />
med olika typer av ljus.<br />
GERT WINGÅRDH<br />
ANNA HÖGLUND<br />
3. Entrérummet med vy ut över<br />
Eastmans vägen. Skulptur av<br />
Lena Cronqvist. Specialritade<br />
fåtöljer av Åke Axelsson.<br />
4. Utställningssal på entréplanet.<br />
Golv av grovslipad grå ölandskalksten.<br />
Skulptur av Lars Kleen.<br />
Foto Sven-Harrys (3), Åke E:son<br />
Lindman (4)<br />
arkitektur 1-2012 59<br />
3 4
EASTMANS-<br />
VÄGEN<br />
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: SVEN-HARRYS<br />
FAKTA<br />
Adress: Eastmansvägen 10–12, Stockholm.<br />
Arkitekt: Wingårdh Arkitektkontor AB genom<br />
Gert Wingårdh, Anna Höglund (formgivare),<br />
Pilutaq Larsen Ström (handläggare), Hanna<br />
Samuelson, Fredrik Nilsson, Paula Stenqvist,<br />
Jakob Luttinger (medverkande), Pieter Sierts<br />
(visualiserare). Detaljplan: Stadsbyggnads -<br />
1. Sven-Harry Karlsson själv på soffan inne<br />
i den kopia av undervåningen till 1700-talsherrgården<br />
Ekholmsnäs på Lidingö som<br />
införlivats i museets takvåning. Här visas<br />
Sven-Harrys privata konstsamling.<br />
Foto Tord-Rickard Söderström<br />
3<br />
1<br />
SEKTION 1:400<br />
1. SHOP/RECEPTION<br />
2. UTSTÄLLNING<br />
3. LÄGENHET<br />
4. KONTOR<br />
5. HERRGÅRD/MUSEUM<br />
4 5<br />
3 3<br />
3 3<br />
2<br />
2 2<br />
kontoret Stockholms stad 2007 04 27. Byggherre:<br />
Folkhem Produktion AB. Entreprenadform:<br />
Totalentreprenad. Byggnadsentreprenör:<br />
Folkhem Produktion AB. Bruttoarea: 4 800 kvm.<br />
Byggnadskostnad exkl tomt: ca 150 mkr.<br />
Byggnadsår: 2010–11.<br />
1<br />
3<br />
VASAPARKEN<br />
TAKPLAN 1:400<br />
1. MUSEUM<br />
2. UTSTÄLLNING<br />
3. KONTOR<br />
60 arkitektur 1-2012<br />
2<br />
3<br />
1<br />
2 3<br />
4<br />
2. Passagen mellan kopian av herrgården<br />
(till höger) och utställningssalen på takplanet.<br />
3. Hallen med konkava väggar i kopian<br />
av herrgården. Matta av Märta Måås<br />
Fjetterström.<br />
4. Takvåningen har en dubbel plåtfasad<br />
i Nordic Royal. Det yttre skiktet är perforerat<br />
50 % med 5 millimeters hål. Takterrassen<br />
fungerar som skulpturpark. Skulpturerna<br />
av Lena Cronqvist.<br />
Foto Tord-Rickard Söderström (2, 4), Sven-Harrys (3)<br />
arkitektur 1-2012 61
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: SPIRA<br />
SPIRA, SMÅLANDS MUSIK OCH TEATER,<br />
JÖNKÖPING<br />
Med Spira samlar Jönköping scenkonsten<br />
i ett hus. Fyra olika salar i en randig glaskoloss<br />
på en konstgjord udde i Munksjön.<br />
ARKITEKT/ARCHITECT: WINGÅRDH ARKITEKTKONTOR<br />
PERFORMING ARTS HOUSE, JÖNKÖPING<br />
70 arkitektur 1-2012 arkitektur 1-2012 71
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: SPIRA<br />
Föregående uppslag. Stora konsertsalen<br />
med plats för 910 besökare har paneler<br />
i amerikansk lönn och stolar i ett specialvävt<br />
rött ulltyg. Scengolvet är i massiv ek för<br />
akus tikens skull. Övriga golv i lönnparkett<br />
eller röd linoleum.<br />
Till höger. Teaterscenen är hästskoformad<br />
med svartlaserade väggar, grönlaserade balkonger<br />
och stolar i ulltyg i bruna, gröna och<br />
gröngula nyanser. Scengolvet är ett massivt<br />
svartmålat limträgolv. Golven i salongen är<br />
av svart massiv ek eller svart linoleum.<br />
Samtliga fotografier Åke E:son Lindman<br />
Foajén är klädd med amerikansk lönn och<br />
har randiga inslag av guldfärgad aluminium.<br />
Golv av diamantfräst ölandskalksten.<br />
Arkitekten beskriver: I den våg<br />
av nya kulturhus som nu byggs<br />
i Norden, utmärker Spira sig med<br />
sina många scener. Orsaken är<br />
Smålands musik och teaters flera<br />
fasta ensembler. Huset har plats<br />
för en publik på totalt 1 700 personer.<br />
Till detta finns en restaurang.<br />
Spira har fyra salar. Konsertsalen<br />
med 910 platser är störst.<br />
Visionen var att skapa ett gemensamt<br />
rum för musiker och publik.<br />
Formen ger ljudet många reflexer,<br />
så att musiken ska uppfattas på<br />
samma sätt oavsett var i salen du<br />
sitter. Det är i första hand utformat<br />
för Sinfoniettans musik, men justerbara<br />
väggar och tak kan ändra<br />
dess akustik. Rummet är, liksom<br />
Göteborgs konserthus, klätt med<br />
paneler av amerikansk lönn och<br />
antyder i sin form samma spiralrörelse<br />
som huset i sin helhet.<br />
Teaterrummet har tagit intryck<br />
av intima hästskosalonger som<br />
Radateatern i London och Théâtre<br />
Bouffes du Nord i Paris. Målet har<br />
varit en teater där skådespelarna<br />
kommer så nära publiken som<br />
möjligt. Genom att scenen, liksom<br />
i konsertsalen, ligger på samma<br />
nivå som salongens mitt ges inte<br />
bara rörelsehindrade tillgång till<br />
de bästa platserna, utan även<br />
möjlighet att bygga upp en scen<br />
som låter skådespelet ta plats<br />
mitt i rummet.<br />
Mellan dessa båda huvudscener<br />
ligger Kammaren, en multisal<br />
som kan förändras efter behov.<br />
Och som en avslutning på foajén<br />
ytterligare en scen som ska fungera<br />
tillsammans med kaféet för<br />
bland annat lunchföreställningar.<br />
Foajén ålar sig fram utmed<br />
fasaden mot Munksjön. Den<br />
börjar stort men kläms snart åt<br />
där trapporna upp till andra raden<br />
möts. På andra sidan denna midja<br />
har rummet en intimare karaktär.<br />
Medan foajéns första rum är en<br />
upptakt, är det andra pausens<br />
rum. Skalförändringarna markeras<br />
också av Ingegerd Råmans lampor,<br />
som speglar arkitekturen med<br />
en varierande komplexitet.<br />
Byggnaden ligger på en<br />
konstgjord udde i Munksjön. Det<br />
ogenerade, men samtidigt mycket<br />
exponerade läget valdes ut av<br />
Landstingsfastigheter för ett nytt<br />
scenkonsthus sedan de gamla<br />
lokalerna dömts ut av arbetsmiljöskäl.<br />
Planen, där alla ytor framför<br />
och bakom scenen organiserats<br />
på en gemensam nivå och volymen<br />
skruvar sig upp från entrén,<br />
formulerades i tävlingen 2006. Då<br />
fixerades också mötet med staden<br />
med huvudentrén mot Munksjöns<br />
promenadstråk och motsatta<br />
sidan förberedd att möta kommande<br />
kulturhus i öster.<br />
De svala fasaderna av glas<br />
binds samman av varma band<br />
i orange. När solen sjunker över<br />
vattnet höjer de färgade glasen<br />
stämningen inne i foajén. Det<br />
varma ljuset beblandar sig med<br />
sorlet från människorna som rör<br />
sig upp från garderoben. Förväntans<br />
portar lyser i klara färger.<br />
Där bakom, i dunklet, kommer<br />
livet strax att än en gång ställas<br />
på sin spets.<br />
GERT WINGÅRDH<br />
JONAS EDBLAD<br />
72 arkitektur 1-2012<br />
6<br />
3<br />
4<br />
2<br />
11<br />
1 1<br />
7<br />
8<br />
5<br />
9<br />
4<br />
10<br />
2<br />
3<br />
PLAN 4 1:800<br />
1. ÖPPET NEDÅT<br />
2. PERSONALRUM<br />
3. BALKONG<br />
4. ADMINISTRATION<br />
ENTRÉPLAN PLAN 3 1:800<br />
1. ÖVRE ENTRÉ<br />
2. FOAJÉ<br />
3. TEATER<br />
4. KAMMAREN<br />
5. KONSERTSAL<br />
6. CAFÉSCEN<br />
7. RESTAURANT<br />
8. KÖK<br />
9. PERSONALENTRÉ<br />
10. TEATERGATA<br />
11. REPETITIONSSAL<br />
arkitektur 1-2012 73<br />
1<br />
Foajén med stora glaslampor<br />
av Ingegerd Råman.
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: SPIRA<br />
FAKTA<br />
Adress: Kulturgatan 3, Jönköping. Arkitekt:<br />
Wingårdh Arkitektkontor AB genom Gert Wingårdh,<br />
Jonas Edblad (formgivare), Ingrid Gunnarsson<br />
(medverkande tävling), Andreas Henriksson,<br />
Peter Öhman (handläggare), Claes Berglöf,<br />
Viktoria Wallin, Josefine Kastberg, Foued Hajjam,<br />
Therese Ahlström, Aron Davidsson, Anna Palm,<br />
Dan Danielsson (medverkande), Charlotta Rosell<br />
(grafisk formgivare), Daniel Frickeus, Fredrik<br />
Gullberg, Pål Ericksson, Ola Frödell, Robert<br />
1. Entrén vid Munksjön.<br />
2. Baksidan med scenarbetarnas balkong.<br />
3. Huset från väster och Munksjön.<br />
SEKTION GENOM STORA KONSERTSALEN<br />
Hendberg, Peter Sierts (visualiserare). Inredning:<br />
Wingårdh Arkitektkontor AB genom Helena<br />
Toresson, Sara Helder (formgivare), Viktor Alm,<br />
Björn Nilsson & Anna Nyborg Lafveskans (medverkande).<br />
Detaljplan: Stadsbyggnadskontoret<br />
Jönköpings kommun 2008-10-02. Konstnär lig<br />
utsmyckning: Ingegerd Råman & Milo Lavén.<br />
Övriga konsulter: Akustik: Akustikon, Norconsult<br />
AB. Scenteknik: Teaterkonsult Hasselblad,<br />
Landskap: Ramböll. K: COWI. E: WSP Systems.<br />
Belysning: WSP Ljusdesign. VVS: Sweco<br />
Systems. Byggherre: Landstingsfastig heter<br />
i Jönköpings län. Beställare inredning:<br />
Inköpsavdelningen Landstinget i Jönköpings län.<br />
Entreprenadform: Totalentreprenad. Byggnadsentreprenör:<br />
PEAB. Bruttoarea: ca 15 000<br />
kvm. Byggnadskostnad exkl tomt: ca 348 mkr<br />
+ ca 67 mkr för inredning, scenteknik och konstnärlig<br />
utsmyckning. Byggnadsår: 2009–11.<br />
1 2 3<br />
74 arkitektur 1-2012<br />
4<br />
3<br />
MUNKSJÖN<br />
VÄTTERN<br />
SITUATIONSPLAN 1:12<br />
1. FRAMTIDA KULTURBYGGNAD<br />
2. LÄNSMUSEUM OCH STADSBIBLIOTEK<br />
3. RÄTTSCENTRUM<br />
4. RESECENTRUM<br />
1<br />
2<br />
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: SPIRA<br />
arkitektur 1-2012 75
NY ARKITEKTUR: X<br />
VICTORIA TOWER, KISTA<br />
Kista har fått sitt landmärke. En 117 meter hög<br />
föränderlig hotellskrapa. Den glittrar som en<br />
paljettklänning i solen och byter skepnad med<br />
betraktelsevinkel och vid mörkrets inbrott.<br />
ARKITEKT/ARCHITECT: WINGÅRDH ARKITEKTKONTOR<br />
VICTORIA TOWER HOTEL, KISTA (OUTSIDE STOCKHOLM)<br />
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: VICTORIA TOWER<br />
62 arkitektur 1-2012 arkitektur 1-2012 63
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: VICTORIA TOWER<br />
64 arkitektur 1-2012<br />
Föregående uppslag. Victoria Tower är<br />
ett tydligt landmärke från E4:an.<br />
1. Victoria Tower ligger i slutet av en axel<br />
från Kista centrum.<br />
2. Tornet är högst i Kista med sina 117,6<br />
me ter och 35 våningar. 24 våningar är hotell<br />
(våning 1–22 samt 33 och 34) och 10 våningar<br />
kontor (våning 22–32).<br />
Foto Tord-Rickard Söderström (föregående uppslag, 1, 2)<br />
Arkitekten beskriver: Den norske<br />
investeraren Arthur Buchardt<br />
ville bygga Skandinaviens största<br />
hotell. Det skulle åter bli en fast<br />
förbindelse mellan Sverige och<br />
Danmark. Äntligen hade bygget<br />
börjat två år tidigare.<br />
11 minuter från Kastrup stannar<br />
tågen vid Hyllie station. Exakt<br />
250 meter från perrongmitt skulle<br />
Arthurs hotellentré ligga. »Scandinavian<br />
Tower« skulle bli Europas<br />
högsta hus. Med 274 m till översta<br />
bjälklaget, 88 våningar över mark<br />
och hela 326 meter till antenntopp<br />
var byggnaden HÖGST.<br />
Vi hade precis vunnit tävlingen<br />
om ett nytt flygledartorn på<br />
Arlanda flygplats. Där var skaftet<br />
smalt, men toppen, huvudet, brett<br />
och rymligt. Där föddes idén att<br />
göra hotelltornet bredare högst<br />
upp. Den mest åtråvärda ytan<br />
ligger på toppen, så varför avsluta<br />
huset med en spets?<br />
11 september sänkte det globala<br />
resandet. Tornet föll.<br />
Arthur ville bygga Stockholms<br />
mest spektakulära byggnad. Han<br />
fick en markanvisning vid Norra<br />
Bantorget. Vi ritade ett fritt format<br />
hotellpalats. Grönt glas i den övre<br />
delen och röd, polerad mahogny<br />
bakom kristallklara glas i sockeln.<br />
En självsäker rival till Grand Hôtel.<br />
Det blev ett mer nedtonat<br />
stenhus.<br />
Arthur ville bygga Stockholms<br />
högsta hus. Politiker och tjänstemän<br />
övervägde var det kunde fin-<br />
1 2<br />
SITUATIONSPLAN 1:10 000<br />
1. KISTAMÄSSAN<br />
2. ERICSSON<br />
2<br />
1<br />
E4<br />
JÄRNVÄGEN<br />
nas höga hus. Vid Värtan, kanske<br />
vid Globen, men absolut i Kista.<br />
Detaljplanen tillät inte höga hus,<br />
men den politiska viljan fanns.<br />
Aldrig har en plan förändrats så<br />
snabbt!<br />
Hotellet vid Norra Bantorget<br />
hade stora utskjutande spetsar.<br />
Upphängda i diagonalstag<br />
upphävde de tyngdlagen. Vi<br />
gjorde hela höghusets gavlar som<br />
växlande trianglar, en trappa till<br />
molnen, en Jakobs stege.<br />
Politikerna och tjänstemännen<br />
log och bilder publicerades. Hotellet<br />
var på g.<br />
En entreprenör ersattes med<br />
en annan. Plötsligt var kragande<br />
bjälklag och en »unik« silhuett<br />
för kostbart. Kvar blev bara ett<br />
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: VICTORIA TOWER<br />
alldeles rakt skaft, visserligen<br />
skarpt vässat eftersom spetsiga<br />
gavlar fortfarande lånade sig till<br />
junior- och seniorsviter i rätta<br />
proportioner.<br />
Huset blev alldeles vanligt.<br />
Förstämningen fångade alla.<br />
Var blev trianglarna av?<br />
De återuppstod som yta. En<br />
mosaik av åtta glassorter. Ett<br />
kamouflage av varierande<br />
våningshöjder och funktioner.<br />
En abstraktion.<br />
Den ekonomiska boxen var<br />
redan klar. Arthur hade sin affär.<br />
Allt inom var okej, allt utanför<br />
är otänkbart.<br />
Där stod slaget.<br />
GERT WINGÅRDH<br />
KAROLINA KEYZER<br />
arkitektur 1-2012 65
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: VICTORIA TOWER<br />
ENTRÉPLAN 1:500<br />
1. ENTRÉ<br />
2. RECEPTION<br />
3. BAR<br />
4. BUFFÉ<br />
5. KÖK<br />
6. KONFERENS<br />
2<br />
PLAN 33 1:500<br />
1. LOBBY<br />
2. KONTOR<br />
2<br />
2<br />
2<br />
1<br />
4<br />
5<br />
2<br />
1<br />
66 arkitektur 1-2012<br />
3<br />
1<br />
2<br />
6 6<br />
6<br />
2<br />
PLAN 34 1:500<br />
1. BAR<br />
2. TERRASS<br />
3. TEKNIK<br />
HOTELLRUM PLAN 3–21 1:500<br />
3<br />
1<br />
1. Hotellrummen är funktionella med vitmålade<br />
väggar, vitoljad askparkett på golvet<br />
och möbler och lös inredning från Vitra<br />
och Montana.<br />
2. Lobbyn är stor och öppen – matsal,<br />
bar och reception i ett enda vitmålat rum<br />
med golv av kinesisk granit och vitmålad<br />
douglas gran. Alla möbler från Vitra.<br />
Foto Tord-Rickard Söderström (1), Åke E:son Lindman (2)<br />
2<br />
FAKTA<br />
Adress: Arne Beurlings torg 3 A, Kista.<br />
Arkitekt: Wingårdh Arkitektkontor AB genom<br />
Gert Wingårdh, Karolina Keyzer (formgivare),<br />
Josefin Larsson, Rickard Karlsson, Stefan<br />
Nilsson, Per Odebeck, Anna Stenberg, Vendela<br />
von Malmborg, Tuva Gotte, Johan Israelsson,<br />
Johan Berg, Hanna Samuelsson, Fredrik Nilsson,<br />
Erika Carnbäck (medverkande), Robert Hendberg,<br />
Fredrik Gullberg, Pieter Sierts (visualiserare).<br />
Inredning: Arthur Buchardt, Wingårdh<br />
Arkitektkontor AB & Kiil Interiör. Stadsplan: Lola<br />
Arkitektur & Landskap/Tema. Konstnärlig<br />
utsmyckning: Konstfack studenter genom<br />
Scandic. Övriga konsulter: VVS: Teknoplan. K:<br />
Integra. E/Tele: ÅF, Styr/Regler: Sweco, Akustik:<br />
ACAD, Kök: Metos. Sprinkler: FCC Sprinkler<br />
& Service. Brand: Brandskyddslaget. Byggherre:<br />
Call Tower Invest AB. Entreprenadform:<br />
Totalentreprenad. Byggnadsentreprenör: PEAB.<br />
Fasadentreprenad: Skandinaviska Glassystem.<br />
Bruttoarea: 23 000 kvm. Byggnadskostnad:<br />
490 mkr (exkl tomt). Byggnadsår: 2009–11.<br />
arkitektur 1-2012 67
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: VICTORIA TOWER<br />
FOGDELNING MELLAN<br />
FASADELEMENT I HÖRN<br />
HORISONTELLT FASADSNITT 1:10<br />
VERTIKAL BÄRANDE<br />
ALUMINIUM PROFIL<br />
I FASAD ELEMENT<br />
1 2 3<br />
1. Skybaren har en takhöjd på 8 meter.<br />
2. Fasaden består av åtta olika glastyper<br />
i silver- och guldnyanser.<br />
3. Fasaden är uppbyggd av cirka<br />
8 800 trianglar.<br />
Foto Åke E:son Lindman (1, 3), Ola Fogelström (2)<br />
VÄGG (UTIFRÅN)<br />
ISOLERGLAS<br />
ISOLERAD FYLLNING MED<br />
MINERALULLFÖRSTÄRKNING<br />
CEMENTBASERAD SKIVA<br />
MOT INSIDA<br />
INVÄNDIGT YTSKIKT AV<br />
LACKERAD ALIMINIUMPLÅT<br />
GLASHÅLLARE<br />
I DELNING MELLAN<br />
FASADELEMENT<br />
I HÖRN<br />
68 arkitektur 1-2012<br />
<strong>WINGÅRDHSLANDET</strong>: VICTORIA TOWER<br />
arkitektur 1-2012 69