Integirtet i fokus nr 3-2012 - Datainspektionens tidning ...

Datainspektionens tidning 

nr 3/2012 

Facebook nytt bevis 

i domstolarna 

DNA-databas 

används olagligt 

IT-attacker största 

hotet mot Sverige 

Exklusiv intervju med FRA:s generaldirektör

Integritet i fokus 

produceras av Data inspektionen 

Box 8114, 104 20 Stockholm 

Tfn 08-657 61 00 (växel) 

www.datainspektionen.se 

Ansvarig utgivare 

Göran Gräslund 

Redaktör 

Per Lövgren 

Formgivning 

Fredrik Karlsson 

Omslag 

Ingvar Åkesson. Foto: Örjan 

Björkdahl/Scanpix. 

Tryck 

Tryckt hos Ineko AB i Årsta på Arctic 

Volume White papper. 

Miljömärkt trycksak 

341142. ISSN 2000-5857. 

Kontakta redaktionen 

Har du synpunkter, tips på artiklar 

eller frågor om tidningen? Mejla till 

redaktionen@datainspektionen.se. 

Gratis prenumeration 

En prenumeration på Integritet i 

fokus är gratis. Lättast anmäler du 

dig på vår webbplats. Integritet i 

fokus kan även laddas ner i pdf-format 

från vår webbplats. Tidningen 

kommer ut fyra gånger per år. 

Besök www.datainspektionen.se 

På vår webbplats kan du läsa mer 

om integritetsfrågor. Passa även på 

att prenumerera på vårt nyhetsbrev 

så får du pressmeddelanden 

och annat aktuellt från Datainspektionen. 

OMväRlDEN 

Norsk polis vill 

DNA-testa 400 män 

¥ Polisen i Oslo har uppmanat 400 

män i åldrarna 20–45 år att frivilligt 

lämna DNA-test. Samtliga personer 

som har fått brev från polisen bor eller 

har bott i ett område där en ung kvinna 

blev våldtagen i oktober förra året, 

rapporterar Sveriges Radios Ekot. Datatilsynet, 

den norska motsvarigheten till 

Datainspektionen, vill att norska Justitiedepartementet 

ska se över frågan 

om storskaliga DNA-tester. Den norska 

lagen tillåter frivilliga DNA-tester på 

enskilda personer, men frågan är var 

gränsen går och om det ska vara möjligt 

att kalla in alla män i en stad eller 

stadsdel. 

Kvinna namngav 

sexförövare på Twitter 

¥ En ung kvinna i USA riskerar fängelse 

efter att på Twitter ha namngett de 

två pojkar som förgripit sig på henne 

sexuellt och spridit bilder från händelsen. 

De två pojkarna har erkänt brott, 

men i väntan på att domstol ska döma 

i målet får de inblandade inte prata om 

händelsen eftersom parterna är minderåriga. 

Pojkarnas advokat har begärt 

att den 17-åriga kvinnan som twittrat 

namnen ska åtalas för domstolstrots. 

Hon riskerar då att dömas till fängelse 

i upp till 180 dagar eller böter på 500 

dollar. Advokaten har dock senare dragit 

tillbaka sin begäran. 

Microsoft kräver att bild 

på nyfödd tas bort 

¥ Norrmannen Morten Tobiassen kopierade 

en bild på sitt nyfödda barn till 

Microsofts molntjänst Sky Drive. Det 

skulle han inte ha gjort. Kort därefter 

får han ett mejl från Microsofts kundtjänst 

där han uppmanas att inom 48 

timmar ta bort bilden, annars kommer 

hans konto att stängas av och tas bort. 

Orsaken är att bilden föreställer ett naket 

barn, vilket strider mot Microsofts 

användarvillkor. ”Det är ju bara en bild 

på min tre timmar gamla dotter, som 

jag dessutom bara delar med mig av till 

mina närmaste. Vad hade hänt om jag 

varit bortrest och inte kunnat läsa mejlet? 

Jag har många viktiga jobbdokument 

och presentationer på mitt mejlkonto 

som då hade tagits bort.” 

Sajt dammsuger Facebook 

i jakt på dina misstag 

¥ ”Problemet är helt enkelt att folk inte 

inser riskerna med att dela med sig av 

allt.” Så skriver upphovsmannen till sajten 

WeKnowWhatYoureDoing.com. På 

sajten publiceras information som hämtas 

från Facebook. Under rubriken Vem 

vill få sparken? publiceras Facebook-inlägg 

som är helt publika och som innehåller 

orden hate my boss. Övriga kategorier 

är Vem är bakfull?, Vem tar droger? 

och Vem har ett nytt telefonnummer?. 

Sajten uppmanar alla Facebookanvändare 

att se över sina sekretessinställningar 

så att standardinställningen 

inte är Offentlig. Det gör du genom att 

gå till adressen: https://www.facebook. 

com/settings/?tab=privacy. 

2 Integritet i fokus nr 3-2012 – Datainspektionen

SvERIGE 

Skadestånd för att 

ha publicerat dom 

¥ En juristbyrå har dömts att betala 

skadestånd för brott mot person- 

uppgiftslagen efter att ha publicerat 

en dom på sin hemsida, rapporterar 

Dagens Juridik. Det var efter en tvist i 

tingsrätten som juristbyrån, som företrätt 

en av parterna, lade ut domen på 

sin webbplats. Motparten, vars namn 

och adress fanns i domen, har därefter 

stämt byrån och yrkat på skadestånd 

enligt personuppgiftslagen. I tingsrätten 

dömdes juristbyrån att betala 

12 000 kronor i skadestånd. Tingsrätten 

ansåg inte att juristbyråns intresse 

av att ”informera om det gällande 

rättsläget” vägde tyngre än skyddet 

mot kränkning av den personliga integriteten, 

skriver Dagens Juridik. Domen 

överklagades till hovrätten som sänkte 

skadeståndet till 4 000 kronor. 

Fel av bank registrera 

uppgifter om bankrånare 

¥ En person som 2008 dömdes för 

rån mot Swedbank försökte tre år senare 

nappa på ett speciellt studenterbjudande 

från banken. Han nekades att 

teckna erbjudandet och fick beskedet: 

”Du har rånat mina kollegor i Sundbyberg 

2007”. Kort därefter avslutades 

mannens befintliga konto i banken. 

Det fick personen att undra vad banken 

hade för uppgifter registrerade om 

honom. Han anmälde banken till Datainspektionen 

som konstaterar att banken 

gjort fel som registrerat uppgifter 

som rör brott i sina kundnoteringar. 

Enligt personuppgiftslagen är det 

som huvudregel förbjudet för andra än 

myndigheter att hantera personuppgifter 

om lagöverträdelser som brott 

och domar i brottmål. 

Integritet i fokus nr 3-2012 – Datainspektionen 

Polisen vädjade 

om tips på Facebook 

¥ I somras efterlyste Södermalmspolisen 

i Stockholm tips från allmänheten 

på sin Facebook-sida och länkade till 

polisens webbplats, där stillbilder och 

en videofilm från övervakningskameror 

publicerats. Bilderna visade några 

yngre män som misstänks vara inblandade 

i en grov misshandel. Enligt Dagens 

Nyheter lämnade många besökare 

synpunkter i kommentarsfältet till 

polisens efterlysning på Facebook. Flera 

av kommentarerna rörde männens 

hudfärg och eventuella ursprung. 

”Det är en otroligt stor risk att de här 

personerna pekas ut oskyldigt”, säger 

Advokatsamfundets Anne Ramberg till 

Dagens Nyheter. 

2009 lämnade Datainspektionen ett 

yttrande till Rikspolisstyrelsen där myndigheten 

ansåg att polisens Internetpublicering 

av bilder på okända gärningsmän 

endast är tillåten i undantagsfall, 

till exempel om det rör sig om 

särskilt allvarlig brottslighet. 

Ny privat sajt 

samlar biverkningar 

¥ Nu under sommaren startade biverkningar.se, 

en ny svensk webbplats. 

På sajten ska besökarna kunna 

”se och rapportera in oönskade bieffekter 

av behandlingar, mediciner eller 

liknande”. Enligt personen bakom 

sajten är syftet att försöka bidra till en 

bättre folkhälsa. Sajten varnar dock för 

att uppgifterna inte kan användas för 

att dra direkta slutsatser om ett visst lä- 

kemedel har orsakat en specifik biverkning 

eller orsakat ett dödsfall, och att 

den rapporterade reaktionen kan ha 

uppstått av andra orsaker än läkemedlet 

ifråga. Den som vill rapportera in 

biverkningar uppmanas att inte skriva 

personuppgifter som namn, telefonnummer 

och liknande. 

Sjuksköterska dömd 

för dataintrång 

¥ En sjuksköterska har av Alingsås 

tingsrätt dömts till 21 600 kronor i böter 

för dataintrång. Enligt Göteborgs- 

Posten var upprinnelsen till dataintrånget 

att kvinnans styvdotter tagit en 

kreditupplysning på kvinnan och sett 

att sjuksköterskan hade stora skulder. 

Sjuksköterskan ska därefter vid tio olika 

tillfällen läst sin styvdotters elektroniska 

patientjournal och hotat att avslöja 

uppgifter från journalen. Det gjorde att 

styvdottern kontaktade polisen. Förutom 

dagsböter ska sjuksköterskan betala 

5 000 kronor till styvdottern för den 

kränkning hon anses ha blivit utsatt för. 

Register över vårdpersonal 

läggs ut på nätet 

¥ En utredning föreslår att Socialstyrelsens 

register över legitimerad hälso- 

och sjukvårdspersonal (HOSP-registret) 

ska bli tillgängligt på Internet. 

Registret är redan idag offentligt på så 

sätt att det går att mejla Socialstyrelsen 

och begära uppgifter om en enskild 

persons behörighet. Enligt förslaget 

ska allmänheten i framtiden kunna 

söka uppgifter själv via Internet och få 

reda på uppgifter om legitimerade personers 

namn, födelseår, yrke, specialitet 

samt datum för utfärdande av legitimation 

eller bevis om specialistkompetens. 

Förslaget föreslås träda i kraft den 

1 januari 2013. 

3

Generaldirektör Ingvar Åkesson: 

– Nej, FRA jagar inte fildel 

2009 beslutade riksdagen om ny lagstiftning 

som gör det möjligt för 

Försvarets radioanstalt, FRA, att signalspana 

även i kabelburen trafik vilket 

tidigare inte varit tillåtet. Beslutet 

föregicks av heta debatter i media och 

bloggar och på den politiska arenan. 

Här berättar FRA:s generaldirektör 

om missuppfattningarna kring vad 

myndigheten egentligen arbetar med 

och frustrationen över att inte kunna 

berätta för omvärlden när information 

som myndigheten samlat in har använts 

för att avvärja hot mot Sverige. 

2008 myntades ett nytt ord i Sverige: bloggbävning. 

Upprinnelsen till det nya ordets 

tillkomst var den då stundande omröstningen 

i riksdagen om en ny teknikneutral lagstiftning 

som skulle ge FRA möjlighet att signalspana 

även i kabelburen trafik, vilket tidigare 

inte varit tillåtet. På bloggar och i massmedia 

skrevs att FRA nu skulle kunna avlyssna 

våra telefonsamtal, sms och mejl. 

Det var en tuff tid för både FRA och framför 

allt, för myndighetens generaldirektör 

Ingvar Åkesson. 

– Visst kändes det, när vi på bloggar och 

även i media blev beskyllda för att göra saker 

som vi inte gör och för att i princip syssla med 

brottslig verksamhet. Något som över huvud 

taget aldrig kom fram då var att vi innan 

lagändringarna trädde i kraft 2009 faktiskt 

hade väldigt få regler att rätta oss efter. Nu 

omgärdas vår verksamhet av en rad strikta 

regler som vi inte haft förut. 

Vad tror du att mannen på gatan tror att FRA 

sysslar med? 

– Det faktum att det är omöjligt för oss att 

berätta särskilt mycket om vad vi arbetar 

med, gör att det finns gott om feluppfattningar 

om vår verksamhet. För två år sedan 

genomförde vi en undersökning för att ta 

reda på folks uppfattning om FRA. Tyvärr visade 

det sig att en del tror att vi bland annat 

arbetar med att jaga fildelare. 

Vilken bild skulle du själv vilja att det svenska 

folket har av FRA? 

– Att vi är en myndighet som arbetar med 

att förse regeringen med information som 

utgör ett bra underlag för Sveriges utrikes-, 

försvars- och säkerhetspolitik. Och att vi 

är en garant för att Sverige kan bedriva en 

självständig säkerhetspolitik eftersom information 

inhämtas av en svensk myndighet. 

Våra uppdragsgivare behöver inte förlita sig 

på utländska källor. 

Föremål för granskningar 

Vad skulle du säga till den som är oroad över 

skyddet av den personliga integriteten när det 

gäller FRA:s möjligheter till signalspaning? 

– Om jag själv hade trott det som stod på 

bloggar och i massmedia under 2008 skulle 

nog även jag vara oroad, eftersom mycket 

av det som då skrevs inte alls stämde med 

verkligheten. Sedan lagändringarna trädde 

i kraft 2009 har vi blivit föremål för flera 

granskningar av Signalspaningskommittén, 

Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten 

och Datainspektionen. De här 

externa granskningarna har förhoppningsvis 

gett ökad förståelse för att vi arbetar strikt 

efter de regler vi har att följa. 

Är inte dessa regler och externa kontroller en 

hämsko för FRA:s möjlighet till signalspaning? 

4 Integritet i fokus nr 3-2012 – Datainspektionen 

FOTO: FRA

are 


Ingvar Åkesson 

FAKTA 

Generaldirektör på FRA sedan nio år 

Civilstånd: gift och en son 

Bor: i hus på Ekerö 

Senast lästa bok: The Mitrokhin Archive, som 

handlar om en avhoppad KGB-arkivarie. ”En 

oerhört intressant bok”. 

Senast sedda film: Bond-filmen Dr No som 

gick på TV nyligen. ”Men jag somnade i den 

första reklampausen.” 

Om sitt chefsjobb: ”Att vara högsta chef för 

FRA är nog den roligaste och mest stimulerande 

generaldirektörsposten av alla.” 

5

– visst kan det 

vara väldigt frustrerande 

att inte 

kunna tala om 

för allmänheten 

när vi verkligen 

lyckats bra med 

ett uppdrag, 

berättar Ingvar 

Åkesson. 

– I mångas ögon är det inte trovärdigt om vi 

själva berättar om vår verksamhet, därför är 

det viktigt för vår legitimitet att bejaka insyn 

och kontroll. Det nya regelverket har lett 

till stora omställningar internt och en viktig 

uppgift för mig har varit att få alla medarbetare 

att förstå och tillämpa de nya reglerna. 

Min uppfattning är att det nya regelverket 

och de externa kontrollerna inte har lett till 

några nämnvärda negativa effekter på vår 

effektivitet. 

FRA:s signalspaning får uteslutande vara 

inriktad på ”utrikes förhållanden”. I vilka situationer 

kan det omfatta svensk Internettrafik? 

– Inhämtning av rent svensk trafik, det 

Organisationerna som granskar hur FRA arbetar 

Signalspaningskommittén 

Parlamentarisk kommitté med uppdrag 

att följa signalspaningen vid FRA ur ett 

integritetsskyddsperspektiv, med fokus 

på hur den nya lagstiftningen tillämpas. 

Redovisade sitt uppdrag i februari 

2011. 

Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten 

(Siun) 

Myndighet som har till uppgift att kontrollera 

att den försvarsunderrättelseverksamhet 

som bedrivs av bland annat 

FRA sker i enlighet med fastställda 

regelverk. 

FOTO: FRA 

vill säga trafik där både avsändare och mottagare 

befinner sig i Sverige, är förbjuden 

enligt lagen. I mycket sällsynta fall kan det 

förekomma trafik där en av parterna befinner 

sig i Sverige. I princip finns det tre lägen då 

detta kan uppstå, och det är vid misstanke 

om att utländska spioner agerar i Sverige, att 

det finns en terrorgrupp med förgreningar i 

Sverige eller att det pågår försök att skaffa 

delar till massförstörelsevapen i Sverige. 

Frustrerande att inte kunna berätta 

Hur hanterar du konflikten att vara högste chef 

för en myndighet som allmänheten vill ha insyn 

i och veta vad den gör, men som på grund av sitt 

uppdrag inte kan berätta särskilt mycket om sin 

verksamhet? 

– Visst kan det var väldigt frustrerande att 

inte kunna tala om för allmänheten eller vänner 

och bekanta när vi verkligen lyckats bra 

med ett uppdrag. Men det är spelreglerna och 

något vi lärt oss att leva med. 

– Det är egentligen först nu som vi kan 

berätta mer om vad FRA gjorde under andra 

världskriget. I något enstaka fall kan vi 

nämna saker som inträffade under 80- och 

90-talen. Kanske kan FRA om några decennier 

berätta om uppdrag vi utfört under 2012. 

Orsaken till hemlighetsmakeriet är att vi inte 

kan avslöja vilka mål och vilken förmåga vi 

har med vår signalspaning. 

– Jag får själv positiv feedback från våra 

uppdragsgivare, som regeringen, regerings- 

FAKTA 

Datainspektionen 

Granskar behandlingen av personuppgifter 

inom FRA. Under 2010 hade 

myndigheten ett särskilt uppdrag att 

granska FRA ur ett integritetsskyddsperspektiv. 


Skulle Stuxnet slå ut 

iranskt kärnkraftverk? 

Stuxnet är en datamask (trojansk häst) 

som upptäcktes i juli 2010. Masken anfaller 

ett system som skapats av Siemens för 

övervakning och styrning av industriprocesser. 

Enligt Siemens hade masken fram 

till mitten av september 2010 infiltrerat 

14 industrianläggningar. Senare i september 

2010 meddelade den iranska kommunikationsministern 

att masken fanns på 

30 000 datorer i landet, däribland datorer 

i kärnkraftverket Bushehr. På grund av datamaskens 

komplexitet tror experter att 

masken är skapad av en statlig organisation, 

då privatpersoner saknar de resurser 

som krävs. 

Källa: Wikipedia 

kansliet och försvarsmakten, men även i 

dessa organisationer är det få personer som 

har insikt i exakt vilka uppdrag FRA utför. 

– En svårighet för mig är dessutom att föra 

beröm vidare ut i organisationen eftersom 

vi måste hålla våra verksamheter åtskilda 

internt för att förhindra att information om 

vår spaningsförmåga läcker ut. Samtidigt är 

det viktigt att alla medarbetare känner att de 

gör skillnad. En av mina uppgifter är att hos 

personalen skapa en vetskap om att det vi gör 

är viktigt och betydelsefullt. 

Mer öppenhet 

– Under de nio år som jag arbetat på FRA 

har myndigheten blivit mer öppen. Vi har 

en informationsavdelning med fem anställda 

vilket FRA aldrig tidigare haft. 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig? 

– Ska jag sammanfatta det i ett ord så är 

det: möten. Många av mötena rör den interna 

arbetsledningen, men jag har även många 

möten med våra uppdragsgivare. 

– En tredje kategori möten är med utländska 

samarbetspartners, som antingen kommer 

på besök hos FRA eller som jag själv besöker. 

Den personliga relationen är mycket viktigt 


i våra kontakter med utländska partners. 

Det här är en förtroendebransch där mycket 

handlar om att lära känna och respektera 

varandra. 

Hoten är teknologiska 

Vilket anser du är det största utländska hotet 

mot Sverige? 

– Det största hotet är inte längre militärt, 

som under det kalla kriget, utan teknologiskt 

i form av IT-incidenter då utländska aktörer 

kommer åt känslig och värdefull information 

från svenska företag och myndigheter. Det 

vanligaste är att man försöker ta sig in i ITsystem 

och stjäla information utan att upptäckas, 

men det förekommer även IT-attacker 

där man försöker sabotera verksamheter, som 

Stuxnet-masken. 

Har Sverige haft nytta av den möjlighet som 

FRA nu har att signalspana i kabel? 

Ja, jag anser att vi redan haft god nytta av 

den möjligheten, framför allt när det gäller 

att förse regeringen med beslutsunderlag för 

hur vår utrikespolitik ska bedrivas. 

7

Svenska Data inspek tionen använder 

hellre moroten än piskan 

för att få organisationer att följa 

reglerna i personuppgiftslagen. 

Det menar i alla fall forskaren 

Philip Schütz som nu genomför 

en studie av hur olika europeiska 

dataskyddsmyndigheter arbetar. 

På vilket sätt är Datainspektionen en 

oberoende myndighet? Vilken är Datainspektionens 

viktigaste uppgift? Hur 

till sätts (och avsätts) myndighetens högsta 

chef? 

Det är några av de frågor som den tyske 

forskaren Philip Schütz ställde när han helt 

nyligen besökte svenska Datainspektionen 

och intervjuade bland annat myndighetens 

generaldirektör och chefsjurist. 

Intervjuerna utgör grunden i Philip Schütz 

doktorsavhandling i statsvetenskap som 

fokuserar på en jämförelse mellan olika 

europeiska dataskyddsmyndigheter. Målet 

är att jämföra dataskyddsmyndigheterna i 

Storbritannien, Sverige, Polen, Tyskland och 

Spanien. 

Philip berättar att han nu är inne i den ”empiriska 

fasen” av sitt avhandlingsarbete. På 

”DNA nästa stora utmaning för dataskyddsmyndigheterna” 

En av de allra mest värdefulla personuppgifterna 

är DNA som också är nästa stora 

utmaning för dataskyddsmyndigheterna. 

Det menar Philip Schütz. 

– Medan vanliga personuppgifter som 

namn och adress kan knytas till en enda 

person, kan en persons DNA knytas även 

till andra personer, som föräldrar, barn 

och barnbarn. 

Philip Schütz arbetar halvtid med sin 

Sverige är ett mo 

doktorsavhandling och halvtid som forskare 

på tyska Fraunhofer Institute for Systems 

and Innovation Research. Där deltar 

han i de EU-finansierade forskningsprojekten 

Prescient (Privacy and emerging 

sciences and technologies) och Sapient 

(Supporting fundamental rights, privacy 

and ethics in surveillance technologies). 

Schütz berättar att läkemedelsföretag 

nu forskar kring personlig medicin, det 

onsdagen träffade han först Datainspektionen 

och därefter representanter för Säkerhets- 

och integritetsskyddsnämnden. På torsdagen 

blir han själv intervjuad (denna intervju) och 

gör sedan en egen intervju med personal från 

Justitiedepartementet. På söndag åker han 

till Polen för att göra motsvarande intervjuer 

där. Målet är att avhandlingen ska vara klar 

om ett och ett halvt år. 

Vill öka effektiviteten 

– Syftet med avhandlingen är att svara på 

frågan hur man kan få dataskyddsmyndigheterna 

i Europa att arbeta mer effektivt. 

För att göra det vill Philip Schütz ta reda 

på hur dataskyddsmyndigheterna i de olika 

länderna är uppbyggda, hur de löser sina uppgifter 

och vilka metoder de anser effektiva 

och ineffektiva. Målet är att samla in de olika 

dataskyddsmyndigheternas lärdomar och 

från dessa få fram rekommendationer för hur 

sådana myndigheter bör vara utformade. 

En av frågorna som Schütz söker svar på 

är hur oberoende dataskyddsmyndigheterna 

är. I Sverige är det Justitiedepartementet 

som utnämner ny generaldirektör och som 

bestämmer dennes lön. I Storbritannien 

måste Justitiedepartementet godkänna 

vill säga medicin som är speciellt anpassad 

efter den enskilda patientens genetiska 

förutsättningar. 

– Men vad sker med det DNA som 

samlas in? Vem äger uppgifterna och hur 

får de användas? Och vad vet vi egentligen 

om vad DNA kan avslöja i framtiden? 

Det här kommer att bli en stor utmaning 

för både lagstiftare och dataskyddsmyndigheter. 


otsland! 

alla (!) anställningar hos the Information 

Commissioner’s Office (ICO), medan det 

i Tyskland är inrikesministeriet som gör 

samma sak. 

– Så ska det göras i teorin men jag undersöker 

även hur det fungerar i praktiken. Gör 

verkligen det tyska inrikesministeriet en 

bedömning av alla som anställts på den tyska 

dataskyddsmyndigheten eller är det i själva 

verket så att de per automatik godkänner alla 

anställningar som föreslås? 

Avgifter bestämmer budget 

Finansiell autonomi är ett annat ämne som 

granskas. Hur pass självständigt kan myndigheten 

fördela sin budget på olika verksamheter? 

Schütz berättar att i Storbritannien 

måste alla organisationer som hanterar 

personuppgifter betala en avgift till ICO. Hur 

stor den avgiften är bestäms inte av ICO utan 

av regeringen. Avgiftens storlek bestämmer 

sedan hur stor budget ICO får för sitt dataskyddsarbete. 

(I Sverige behövde man fram 

till 1998 en avgiftsbelagd licens för att få 

hantera personuppgifter.) 

– Här i Sverige har Datainspektionens budget 

uppenbarligen varit i stort sett oförändrad 

sedan före Internet slog igenom men nu äskar 

myndigheten mer pengar på grund av att dess 

uppdrag blivit bredare och mer omfattande. 

Piskan eller moroten? 

En viktig fråga gäller vilka verktyg och arbetssätt 

som myndigheten använder för att se 

till att personuppgifter hanteras på ett lagligt 

sätt. Schütz pratar om moroten eller piskan. 

– Sverige är ett morotsland! Här satsar ni 

på att informera om hur personuppgifter bör 

hanteras, snarare än att slå ner på dem som 

gör fel. Ni arbetar mycket med massmedia för 

att nå ut med ert budskap. 


FOTO: SALOMEH FANAEI 

Han fortsätter: 

– Men min åsikt är att alla dataskyddsmyndigheter 

behöver kunna ta till sanktioner som 

exempelvis böter. Så även om moroten är det 

som i första hand används i Sverige så vill ni 

även kunna ta fram piskan vid behov. 

Philip Schütz ifrågasätter om det går att 

förena det europeiska dataskyddsdirektivets 

mål med målen för företag som Google och 

Facebook som handlar i en ny sorts valuta: 

personuppgifter. 

– Enligt dataskyddsdirektivet ska man aldrig 

samla in fler personuppgifter än nödvändigt, 

medan målen för Google och Facebook är 

att samla in så mycket personuppgifter som 

möjligt. I EU-kommissionens förslag till ny 

europeisk dataskyddslagstiftning föreslås att 

det ska bli möjligt att kunna utdöma mycket 

höga böter som bygger på en procentsats av 

företagets omsättning. Det kanske skulle 

kunna bli ett viktigt verktyg för Europas 

dataskyddsmyndigheter. 

Statsvetaren Philip 

Schütz arbetar 

med en jämförelse 

mellan 

olika europeiska 

dataskyddsmyndigheter. 

9

NyTT FRÅN DATAINSPEKTIONEN 

Kriminaltekniker använder DNA-databas olagligt 

¥ Statens kriminaltekniska laboratorium, 

SKL, har byggt upp en så kalllad 

elimineringsdatabas med DNAprover. 

Syftet med databasen är att se 

om DNA-prover från brottsplatser har 

kontaminerats med DNA-spår från exempelvis 

brottsplatstekniker eller anställda 

på SKL. 

Elimineringsdatabasen innehåller 

DNA-prover som lämnats frivilligt från 

SKL:s personal och besökare vid SKL. 

Databasen innehåller även DNA-profiler 

från poliser, servicetekniker, hantverkare 

och annan personal. 

SKL jämför dagligen alla nya DNAprofiler 

från undersökta brottsplatsspår 

med elimineringsdatabasen. Om 

Skarp kritik mot ny 

forskningsförordning 

¥ Ett förslag till förordning har lagts 

fram av regeringen för att göra omfattande 

befolkningsbaserad forskning 

som exempelvis LifeGene möjlig. Datainspektionen 

har granskat förslaget 

och riktar i ett yttrande skarp kritik mot 

det, bland annat för att det är en förordning, 

som kan beslutas av regeringen, 

och inte ett lagförslag, som måste 

beslutas i riksdagen. 

– Det är riksdagens uttalade ambition 

att myndighetsregister med ett 

stort antal registrerade och ett särskilt 

känsligt innehåll ska regleras i lag. Därför 

bör det tillsättas en statlig utredning 

som tar fram ett noga genomtänkt 

och övervägt förslag om hur denna 

typ av befolkningsbaserad forskning 

ska få stöd i lagen, säger Datainspektionens 

chefsjurist Hans-Olof Lindblom. 

En möjlig förebild skulle enligt Data- 

en DNA-profil i spårregistret överensstämmer 

med en DNA-profil i elimineringsdatabasen 

sker en utredning. 

Enligt polisdatalagen får polisen 

ha tre DNA-register: utredningsregistret 

(DNA-profiler från 

misstänkta personer), DNA-registret 

(DNA-profiler från dömda 

personer) och spårregistret 

(DNA-profiler som inte kan hänföras 

till en viss person). 

– Men i polisdatalagen finns 

inget stöd för att jämföra DNAprofiler 

i spårregistret med de 

DNA-profiler som finns i SKL:s elimineringsdatabas. 

Därför förelägger vi 

inspektionen kunna vara det regelverk 

som finns för hälsodataregister. För sådana 

register finns den övergripande 

lagen om hälsodataregister. Med 

stöd av den lagen har regeringen sedan 

meddelat föreskrifter om särskilda 

register. I dessa föreskrifter anges villkor 

och ändamål för personuppgiftsbehandlingen 

i varje register. 

Registrering av 

dementa ska granskas 

¥ I september förra året konstaterade 

Datainspektionen att det bryter mot 

lagen att registrera uppgifter om dementa 

och andra som varaktigt saknar 

beslutsförmåga i så kallade kvalitetsregister. 

För att få registrera sådana uppgifter 

krävs det att den demente har en 

legal ställföreträdare som inte motsätter 

sig registreringen. 

Myndigheten har via bland annat 

nu SKL att sluta jämföra DNA-profiler i 

elimineringsdatabasen med DNA-profiler 

i spårregistret, säger Nicklas 

Hjertonsson som lett Datainspektionens 

granskning. 

Han fortsätter: 

– Vi har förståelse för att SKL 

vill minska risken för kontamination 

av DNA-prover, men 

faktum är att lagen inte tillåter 

sättet som SKL använder 

spårregistret på idag. I praktiken 

blir SKL:s elimineringsdatabas 

ett fjärde DNA-register 

som kan användas av polisen 

för att identifiera personer i brottsutredningar, 

helt utan stöd i lagen. 

klagomål fått uppgifter om att dementa 

trots det fortsätter att registreras. 

Under hösten ska Datainspektionen 

därför granska hur Uppsala, Umeå och 

Älvsbyns kommun registrerar uppgifter 

om dementa i kvalitetsregister. 

Tingsrätt måste sluta med 

webbpublicering av namn 

¥ Gotlands tingsrätt publicerar på sin 

webbplats så kallade uppropslistor som 

innehåller namn på parter i mål och 

ärenden. Datainspektionen konstaterar 

att det är kränkande i personuppgiftslagens 

mening. 

– Eftersom uppgifter på Internet kan 

få en så stor och snabb spridning krävs 

det en särskild försiktighet när personuppgifter 

publiceras på Internet. I detta 

fall har bland annat uppgifter på 

personer som är brottsmisstänkta men 

inte dömda publicerats. Det är uppen- 


art att det kan orsaka de berörda stort 

obehag att sådana uppgifter sprids, säger 

Datainspektionens generaldirektör 

Göran Gräslund. 

vårdgivare respekterar inte 

patienternas rättigheter 

¥ Trots att det har gått fyra år sedan 

patientdatalagen trädde i kraft så lever 

svenska vårdgivare inte upp till kraven 

i lagen. Det visar den stora granskning 

som Datainspektionen gjort av landstingen 

samt fem privata vårdgivare. 

Enligt patientdatalagen har patienten 

rätt att spärra uppgifter från att lämnas 

ut, dels mellan olika vårdenheter inom 

samma vårdgivare, dels mellan olika 

vårdgivare som använder sammanhållen 

journalföring. Datainspektionen 

har under flera år tagit emot klagomål 

från patienter som anser att det brister 

i hanteringen av dessa spärrar. 

– Nästan varje dag är det patienter 

som hör av sig till Datainspektionen 

och berättar att de inte kan få sin önskan 

om spärr tillgodosedd av sin vårdgivare, 

säger Maria Bergdahl, jurist på 

Datainspektionen. 

Myndighetens granskning ger en 

dyster bild av hur patientdatalagen efterlevs. 

– Ingen av de granskade vårdgivarna 

uppfyller sina skyldigheter gentemot 

patienterna fullt ut när det gäller möjligheten 

att spärra uppgifter. Eftersom 

lagen funnits i snart fyra år kan man 

inte längre skylla på omställningsproblem, 

säger Datainspektionens generaldirektör 

Göran Gräslund. 

Bristande kunskaper om 

lagen hos politiska partier 

¥ I slutet av förra året inledde Datainspektionen 

en granskning av hur 

samtliga åtta riksdagspartier hanterar 

personuppgifter om medlemmar och 


andra personer som tagit kontakt med 

dem. Uppgifter som avslöjar politiska 

åsikter är enligt personuppgiftslagen 

känsliga och extra skyddsvärda. 

– Granskningen visar att det hos 

samtliga partier har funnits bristande 

kunskaper om personuppgiftslagen 

och vilka regler som gäller när man 

hanterar känsliga personuppgifter. 

Men, glädjande nog, har det även funnits 

en stor vilja hos partierna att åtgärda 

bristerna, säger Gunilla Öberg som 

är jurist på Datainspektionen. 

Bland felen som upptäckts under 

granskningen finns: bristande information 

till medlemmar och andra som tar 

kontakt med partierna om hur deras 

personuppgifter kommer att hanteras 

och bristande IT-säkerhet för att skydda 

personuppgifterna. 

Bevakningsföretag får 

registrera klottrare 

¥ Datainspektionen har tagit emot 

klagomål om att ett bevakningsföretag 

registrerar uppgifter om personer som 

gripits för skadegörelse. Enligt personuppgiftslagen 

är det normalt endast 

myndigheter som får registrera uppgifter 

om brott. Datainspektionens 

granskning visar att Storstockholms Lokaltrafik 

(SL) anlitar företaget för egendomsbevakning 

och att företaget rapporterar 

in skadegörelse till SL:s klotterdatabas, 

som Datainspektionen gav 

klartecken till 2005. 

Bevakningsföretaget har även ett 

eget rapportsystem för så kallade griprapporter 

som bland annat innehåller 

uppgifter om skadegörelsen och signalement 

på misstänkta gärningsmän. 

Namn eller personnummer anges dock 

inte. Informationen i rapportsystemet 

är inte strukturerad för att underlätta 

sökning av personuppgifter. Sökmöjligheterna 

är dessutom begränsade till 

datum. 

Datainspektionens bedömning är 

därför att bolagets interna rapporteringssystem 

inte är olagligt. 

Nja till förslag till 

huliganregister 

¥ Förra året tillsatte regeringen en 

nationell samordnare med uppdrag 

att lämna förslag till hur brottslighet 

i samband med idrottsarrangemang 

kan motverkas. Nu har utredaren lämnat 

över betänkandet ”Mindre våld för 

pengarna” till regeringen. 

I betänkandet föreslås att Riksidrottsförbundet 

tillåts upprätta ett centralt 

register över personer som fått tillträdesförbud 

av åklagare eller som blivit 

avstängda av en idrottsarrangör. 

Datainspektionen anser att det är bra 

att man lagstiftar om ett register men 

anser att förslaget innehåller ett antal 

brister och oklarheter som måste åtgärdas 

innan registret kan bli verklighet. 

Datainspektionen påpekar i sitt yttrande 

att många av de frågor som behandlas 

i betänkandet innebär intrång 

i människors personliga integritet. I vissa 

delar drabbar dessa intrång de personer 

som anses vara risksupportrar 

medan andra delar, som intensifierad 

kameraövervakning och personliga biljetter, 

påverkar även övriga besökare 

på ett idrottsevenemang. 

– Därför är det viktigt att man noggrant 

analyserar behovet, syftet och 

effekterna av åtgärderna för att kunna 

bedöma om de eventuella vinsterna 

står i proportion till det integritetsintrång 

som åtgärderna innebär, säger 

Datainspektionens generaldirektör Göran 

Gräslund. 

11

Bevis från Facebook väger a 

För ett par år sedan var bevisning 

som hämtats från personers statusuppdateringar 

och bilder på Facebook 

något helt okänt för juristen Linda 

Bohlin. Idag förekommer det i hälften 

av de vårdnadstvister hon arbetar 

med och vissa fall utgör texter och 

bilder från sociala medier själva 

huvudbevisningen. 

När Linda Bohlin under 2009 höll på att 

slutföra sina juridikstudier och skrev sin 

uppsats om bevisföring hade hon aldrig hört 

talas om att texter och bilder från Facebook 

skulle kunna användas som bevis i svenska 

domstolar. 

Förra året anförde hon själv bevis från 

Facebook i en vårdnadstvist och helt nyligen 

avgjorde domstolen ett fall där tyngdpunkten 

i hennes egen bevisning kom från olika sociala 

medier. 

– I Sverige har vi “fri bevisning” vilket 

innebär att man får presentera vilka bevis 

som helst i domstolen, som sedan får avgöra 

hur pass relevanta bevisen är. Men det är 

först under de senaste två åren som jurister 

vågat åberopa blogginlägg och meddelanden 

på Facebook eller Twitter som bevis, berättar 

Linda Bohlin. 

Linda är jurist på företaget Juristpunkten 

där ett 25-tal jurister arbetar med att hjälpa 

sina klienter med familjerättsliga frågor 

som samboavtal, bodelning, testamente och 

vårdnadstvister. 

Vanligare bland unga 

Det är just när det gäller vårdnadstvister som 

det blivit allt vanligare att använda bevis som 

hämtas från Internet. Linda Bohlin uppskattar 

att när det gäller vårdnadstvister som rör 

par i 20–30 årsåldern så förekommer bevis 

från Facebook och liknande i 90 procent av de 

fall som hon själv arbetar med. 

Bevisen från sociala medier kan vara statusuppdateringar, 

gästboksinlägg, bilder eller 

incheckningar från Facebook, blogginlägg, 


llt tyngre i vårdnadstvister 

meddelanden på Twitter, mejl och liknande. 

– Det kan vara svårt att garantera äktheten 

i den typen av bevis. Jag brukar be min klient 

att själv gå in på Facebook, leta upp beviset 

och ta en skärmbild, ett foto kan man säga, 

av det. Den utskriften visar jag sedan upp i 

rätten. 

Vårdnadsutredningar väger tyngre 

I en vårdnadstvist väger olika bevis olika 

tungt. En vårdnadsutredning, då socialnämnden 

utreder vem av föräldrarna som är 

mest lämplig att ha hand om barnet, väger 

betydligt tyngre än en statusuppdatering på 

Facebook. 

– Bevisning från Facebook används som 

pusselbitar för att bilda orsakssamband, där 

de olika bitarna sammantaget visar en bild av 

att motparten är olämplig som förälder. Det 

räcker inte med bara en statusuppdatering 

på Facebook där någon säger sig ha varit full 

dagen innan. 

Det första beviset som Linda själv använde 


från sociala medier var en bild på motpartens 

Facebook-sida där han sitter på en krog med 

en vodkaflaska i handen. Bilden är uppladdad 

klockan 03:41 samma natt som hans dotter, 

enligt hans egen utsago, ska ha sovit i hans 

knä i soffan. När motparten förnekade tidpunkten 

då bilden togs, kallades ett vittne 

in som kunde bekräfta att tiden stämde. I sin 

bevisning hade Linda dessutom flera andra 

liknande bevis då motparten checkat in på 

” 

Bevisning från Facebook används 

som pusselbitar för att bilda 

orsakssamband 

Facebook från krogar vid tidpunkter då han 

skulle haft hand om sin dotter. 

– Genom att påvisa att han gjort så systematiskt, 

vid upprepade tillfällen, fick motparten 

betydligt mindre umgängesrätt med sin 

13

– För att ge en 

av parterna ensam 

vårdnad 

krävs tungt vägande 

bevisning. 

Idag räcker det 

inte med enbart 

bevis från Facebook, 

berättar 

linda Bohlin. 

dotter än vad han begärt. 

Linda berättar att det i vårdnadstvister 

är vanligt med ful- och rackarspel mellan 

parterna och att barnets bästa ofta sätts i 

sista hand. I ett fall hade pappan fotograferat 

barnet och lagt ut bilden på sin Facebook-sida 

med kommentaren ”Titta vilka kläder hon 

köper åt min son. Ska han verkligen behöva 

ha så fula kläder?” 

Både män och kvinnor letar ”skit” 

Tre av fyra av Linda Bohlins klienter är 

kvinnor men hon menar ändå att det är 

förvånansvärt lika mellan män och kvinnor 

när det gäller att leta ”skit” om motparten på 

Facebook. 

Helt nyligen avgjorde domstolen ett fall 

där huvudparten av Linda Bohlins bevisning 

var hämtad från Facebook och sms som 

motparten skickat. Bevisningen räckte inte 

för att Lindas klient skulle få ensam vårdnad, 

men däremot till en kraftigt inskränkt 

umgängesrätt för motparten. För att pröva 

värdet av bevisningen överklagade Linda till 

hovrätten som dock har meddelat att den inte 

tänker pröva målet. 

– För att ge en av parterna ensam vårdnad 

krävs tungt vägande bevisning. Idag räcker 

det inte med enbart bevis från Facebook 

och bloggar men det tror jag kan förändras i 

framtiden. 

Orsaken till det, tror Linda, är både att 

människor blivit mer utlämnande på Internet 

då de tror att de är på säker mark och att 

domstolen blivit mer liberal i sin värdering av 

bevisning från sociala medier. 

– Hade man i början av 2000-talet hänvisat 

till bevis hämtat från Lunarstorm, som var 

stort då, hade domstolen förmodligen bara 

skrattat. I och med Facebooks genomslagskraft 

har läget blivit ett annat och bevis från 

sociala medier kommer i framtiden att väga 

allt tyngre. 

Använder du själv Facebook? 

– Javisst, och jag tycker att det är ett bra 

sätt att hålla kontakten med nära och inte så 

nära vänner och bekanta. 

Har du själv ändrat ditt sätt att uppträda på 

Facebook sedan du börjat använda material från 

sociala medier som bevisning i dina mål? 

– I början ändrade jag inte alls mitt beteende 

på Facebook, utan det är något jag gjort 

först på senare tid. Jag har ändrat mina sekretessinställningar, 

så att jag verkligen har 

kontroll på vilka i min umgängeskrets som 

får se exempelvis bilder. Det är för övrigt något 

jag rekommenderar att alla som använder 

Facebook gör. 

– Jag har även en blogg som tidigare var 

öppen för alla att läsa, men numera krävs det 

lösenord för att läsa den och jag är restriktiv 

med vilka som får tillgång till lösenordet. 

Tänk efter före 

Har du några råd till dem som använder Facebook 

förutom att ändra sekretessinställningarna? 

– Ja, tänk efter före. Är det du tänkt skriva 

verkligen något som du kan stå för om fem år? 

Om inte, så låt bli. I amerikanska polisserier 

på TV säger man ofta att “allt du säger kan 

komma att användas emot dig”. När det gäller 

Facebook ligger det onekligen något i det. 


hallå där... 

Hallå där, Anna Hörnlund... 

...jurist på Datainspektionen. 

vad är egentligen en kompromissverkstad? 

Haha, ja, så kan man beskriva det ar- 

bete som jag och mina europeiska kol- 

legor bedriver i diverse arbetsgrupper. 

Jag är med i ett par sådana grupper 

med deltagare från ett 20-tal länder. 

Personer med olika viljor som representerar 

olika nationella intressen. Trots 

det går det ändå alltid att driva arbetet 

framåt. Men visst handlar det ofta om 

kompromisser. 

Din roll på Datainspektionen skiljer sig 

litet från övriga handläggares. Hur? 

De flesta handläggare på myndigheten 

arbetar med att utreda ärenden, som 

att granska organisationer som hanterar 

personuppgifter, eller med att yttra 

sig om lagförslag. Det gör jag med, 

men jag deltar även i en rad olika arbetsgrupper, 

både nationellt och i EU. 

På EU-nivå deltar jag i två undergrupper 

till den så kallade Artikel 29-gruppen 

som består av cheferna för respektive 

EU-lands dataskyddsmyndighet. 

Den ena undergruppen kallas för Technology 

Subgroup eller TS-gruppen och 

den andra för E-government and Biometrics. 

I dessa grupper arbetar vi med att ta 

fram så kallade “opinions” eller yttranden 

för hur det europeiska dataskyddsdirektivet 

ska tolkas, som 29-gruppen 

sedan antar. 

Vilka arbetsgrupper deltar du i på nationell 

nivå? 

Jag sitter bland annat med i E-delegationens 

expertgrupp för rättsliga frågor 

som exempelvis har tagit fram vägledningar 

för hur myndigheter kan använda 

sociala medier och hur uppgifter 

från offentliga databaser kan återanvändas 

i andra sammanhang. Grup- 


pen träffas en gång i månaden och 

består av en intressant blandning personer, 

däribland en professor, en advokat, 

en chefsjurist och en representant 

från Justitiedepartementet. Jag sitter 

även med i en referensgrupp och en 

juridisk grupp som deltar i E-legitimationsnämndens 

arbete med att ta fram 

en ny svensk modell för e-legitimation. 

Flera av de arbetsgrupper du deltar i 

handlar om e-förvaltning, som också 

är ett prioriterat område för Datainspektionen. 

Varför? 

E-förvaltning är något som berör i stort 

sett alla och som ofta involverar känsliga 

personuppgifter. Många gånger 

leder e-förvaltning till att hanteringen 

av personuppgifter centraliseras och 

till ett ökat informationsutbyte mellan 

myndigheter. 

Är det viktigt att Datainspektionen är 

representerad i alla dessa grupper? 

Ja, det är det verkligen. Genom att vara 

aktiva i de här arbetsgrupperna har vi 

en jättechans att få med integritetsaspekterna 

redan från början i arbetet 

med nya IT-system och ny lagstiftning, 

och då är mycket vunnet. 

Du sitter i många möten. Har du några 

tips för hur man ska hantera långa 

och/eller tråkiga möten? 

Det är faktiskt inte så många tråkiga 

möten, jag lovar. Det som inte är direkt 

jätteroligt är möten då vi går igenom 

något långt dokument ord för ord. Det 

är en nödvändig kvalitetssäkring men 

inte en särskilt rolig sådan. 

Vad är roligast i ditt jobb? 

Variationen. Och att det känns som om 

– Det är roligt att kunna påverka utvecklingen 

av viktiga samhällstjänster, 

säger Anna Hörnlund om sitt 

jobb. 

man har chans att vara med och påverka 

utvecklingen av viktiga samhällstjänster. 

Det är stimulerande att arbeta 

med frågor som spelar roll och engagerar. 

Och tråkigast? 

Det är när man tragglar igenom texten 

till ett beslut för sjuttioelfte gången. 

Har man läst en sak tillräckligt många 

gånger är det inte roligt längre, särskilt 

inte när det gäller ens egna beslut. 

FAKTA 

Anna Hörnlund 

yrke: Jurist och handläggare 

På myndigheten: sedan 2008 

Familj: man och tre barn 

Bor: lägenhet i centrala Stockholm 

Senast lästa bok: ”Det bästa av 

allt” av Rona Jaffe. En bok om 

50-talet där mycket ändå känns 

aktuellt idag. 

Favoritmat: jag är allätare, men 

om jag måste svara så säger jag en 

riktigt god köttbit. 

15

Står Datainspektionen på bråkmakarnas sida? 

” 

Helt nyligen blev en av juristerna 

här på Datainspektionen 

intervjuad i radio. Anledningen var 

att vi yttrat oss om förslaget att 

Riksidrottsförbundet ska få upprätta 

ett centralt register över huliganer så 

att dessa kan stängas ute från matcherna. 

Vi ställde oss positiva till att man 

lagstiftar om ett sådant register men 

ansåg också att det förslag som lagts 

fram innehöll ett antal brister och 

oklarheter som måste åtgärdas innan 

registret kan bli verklighet. 

Intervjun gick bra, trots att 

journalisten grillade juristen med 

svåra frågor. ”Kan man inte tumma 

litet på skyddet av den personliga 

integriteten när syftet är att stänga ute 

bråkmakare? Vilka tycker egentligen 

Datainspektionen det är viktigt att 

skydda: bråkmakarna eller den vanliga 

publiken?” 

Det här är inte första gången vi 

konfronteras med dessa svårbesvarade 

frågor och alldeles säkert inte den sista. 

Visst kan det ibland verka som om 

Datainspektionen är en paragrafryttare 

som sätter sig på tvären och bromsar 

exempelvis kameraövervakning och 

huliganregister som skulle kunna 

skydda vanligt hederligt folk. 

Själv brukar jag tänka ”ska man göra 

Visst kan det ibland verka som om 

Datainspektionen är en paragrafryttare 

som sätter sig på tvären 

det, så ska man göra det rätt” och det 

resonemanget gäller inte minst detta 

föreslagna huliganregister. 

Ett sådant register kan innehålla 

personuppgifter som rör brott, det vill 

säga uppgifter som är extra känsliga 

och skyddsvärda. Det finns också en 

risk att personer felaktigt pekas ut 

som huliganer och att uppgifter från 

registret läcker ut till obehöriga. 

Därför är det viktigt att man redan 

från början har tänkt 

igenom ett sådant 

här register mycket 

noggrant och att lagstiftningen 

som omger 

registret inte innehåller några oklarheter 

som kan feltolkas i framtiden. 

Så Datainspektionen sysslar inte med 

att skydda bråkmakare och huliganer, 

utan fungerar som en kvalitetskontroll 

som säkerställer att man gjort en noggrann 

vägning av för- och nackdelar 

och bedömt att detta register verkligen 

behövs och att syftet med registret 

uppnås med ett så litet intrång i den 

personliga integriteten som möjligt. 

Petigt eller inte, det är vårt uppdrag. 

Datainspektionen, Box 8114, 104 20 Stockholm 

SISTA ORDET... 

Göran Gräslund 

Generaldirektör 

Datainspektionen 

Nästa nummer kommer i december

Integirtet i fokus nr 3-2012 - Datainspektionens tidning ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?