Uppsats - Chalmers tekniska högskola

More documents

Recommendations

Info

Artikeln tar upp stadsplanering som ett bra exempel på användningsområde för ett sådant här system. Man tänker sig då ett antal personer runt ett bord seendes virtuella modeller av byggnader vid bordet. De kan fysiskt förflytta små fysiska prototyper av byggnader som är kopplade till den virtuella representationen av prototypen och placera dessa på en verklig stadskarta för att få en överblick av hur resultatet kommer att se ut. Ovanstående gäller för användare som är fysiskt närvarande till varandra. När det gäller kommunikation mellan fjärranvändare så är ett uppenbart användningsområde videokonferenser. Man skapar avatarer (symbolobjekt som representerar ett verkligt objekt eller en människa, se figur 2) som man kan interagera med. Begränsningarna är ännu relativt stora med dagens teknik. Den viktigaste begränsningen är att man förlorar den mer eller mindre subtila mänskliga kommunikationen jämfört med verklig kommunikation ansikte mot ansikte med små rörelser, gester och ögonkontakt. Inmatningsdonen är dock enkla att använda. Det räcker med ett headset. Artikeln nämner att behovet av ett sådant kan försvinna då man lyckats bra med att utveckla återgivningen av spatialt ljud och bild som kan kompensera (något i alla fall) för förlusten av närvarokänslan från de andra personerna som uppstår om man inte sitter i en optimal position relativt avatarernas position, s k telenärvaro. Man skulle då förhoppningsvis inte behöva andra inmatningsdon än sin egen närvaro. Figur 2. Två avatarer i form av 3D-projektioner av två personer vid en videokonferens Artikeln tar upp nyckelattribut viktiga för ett AR-system och kommer till slut fram till att sömlösheten nog är den viktigaste egenskapen. Som nämnts ovan är framtida utmaningar att föröska lösa problemen med djupseendet och begränsningen av synfältet för ögat när man använder HMD-system. Det är också fortfarande problem med hur man ser färger i djupet. den 28 oktober 2003 3
Artikeln ”Exploring interactive curve and surface manipulation using a bend and twist sensitive input strip” - inmatningsdon, IDGG-kursen Denna artikeln fokuserar på ett nytt alternativt inmatningsdon och inte på det grafiska gränssnittet, och är alltså tänkt att användas med ett traditionellt gränssnitt. Inmatningsdonet ifråga är en remsa vars användningsområde är att tillåta en användare att på ett intuitivt sätt skapa och manipulera kurvor och ytor i 3-dimensionell datorgrafik utan kravet på att kunna den matematiska definitionen för kurvor. Idéen är intressant genom att användaren fysiskt kan böja och vrida på en remsa som representerar utseendet man önskar få virtuellt på skärmen. Användaren kommer därmed undan mycket arbete att behöva definiera geometrin matematiskt i datorn eftersom allt som behövs är att använda remsan. Samtidigt som det kan kännas som en lättnad att slippa matematiska beräkningar så är matematiken ett kraftfullt verktyg att använda om man behärskar den. Artikelns upphovsmakare har därför skapat remsan för att utnyttja det bästa av två världar. Det är endast en prototyp som skapats för att illustrera hur detta inmatningsdon kan användas för att manipulera enkla geometriska former, men det kan förenkla sättet man kan interagera med en dator istället för att använda en datormus. Dock behövs i denna prototypen andra inmatningsdon för att få ut något nyttigt av det hela, nämligen en pedal och en mus som styrs med foten. Om detta är en förenkling kan ju diskuteras, men det kan vara intuitivt då många användare kan tänkas ha en bil vilket gör att användbarhetströskeln inte nödvändigtvis behöver vara hög. Anledningen som artikelförfattarna ajälva anger till dessa extra inmatningsdon är att användaren kan ha händerna fria till att endast kontrollera remsan utan att behöva komplettera inmatningen med tangentbord och datormus. Själva remsans rörelser detekteras av två fiberoptiska rörelsesensorer som skickar data (sampel) om positionen av remsan till datorn. För att göra beräkningarna enkla görs en ett-till-ett mappning av remsans projektion i en s k rotationsmatris som följer en relativt enkel matematik. Fotmusen har en knapp som används till att byta till en av två kameror för att få en annan vy. Rör man på fotmusen så vrids kameran i den riktning man önskar. En sensor fastsatt på remsan kan användas för att utföra kommandoradsinstruktioner bland annat. Detta komplicerar hela upplägget eftersom händerna nu blir något mindre fira att endast använda remsan, så ytterligare två inmatningsdon finns för att kunna sköta dessa funktioner med fötterna istället kan användas. Sensorn på remsan har fyra knappar. Tre av dessa används för att överföra rörelserna i de tre rumsdimensionerna och den fjärde för att frysa grafiken på skärmen när man är nöjd med den form man skapat med remsan. Dessa funktioner kan som nämnts användas m h a pedalerna också. En smart detalj är att man använt en remsa som behåller sin deformation så att den inte går tillbaka till sitt ursprungliga utseende. Det gör det hela lättare för användaren då denne kan göra små ändringar utan att behöva göra om den önskade rörelsen från början igen. Artikeln visar på ett antal enkla operationer som kan utföras med remsan: den 28 oktober 2003 4
Page 1 and 2: den 28 oktober 2003 Uppsats MDI / I
Page 3: Figur 1. Författaren av denna upps
Page 7 and 8: Figur 3. En användare som utnyttja

Uppsats - Chalmers tekniska högskola

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?