Uppsats - Chalmers tekniska högskola

Figur 1. Författaren av denna uppsatsen genomförandes ett test av ett HMD-system i
Chalmers kårhus. Testet utfördes för en studentprojektgrupp på Chalmers Datatekniksektion.
Vilka användningsområden kan man tänka sig att ett HMD-system för en användare har ?
Om vi gör en jämförelse med användningsområdet för ett traditionellt stationärt datorsystem
med en skärm som gränssnitt inser man ganska fort att det inte är troligt ett HMD-system
kommer att ersätta det traditionella vad gäller vanligt kontorsarbete.
Man kan dock tänka sig att HMD-system ger en starkare upplevelse av närvaro, vilket skulle
kunna utnyttjas i offentliga platser där man vill informera människor, som t ex ett museum där
man kan överlagra information vid olika utställningsobjekt. Genom att användaren tittar på ett
visst objekt så dyker extra information eller animeringar upp som beskriver objektet på ett
mer levande sätt.
Huvudidéen som artikeln presenterar är dock att flera personer samarbetar i ett gemensamt
virtuellt gränssnitt i 3D. Detta benämns ofta kollaborativ förstärkt verklighet.
Kombinerat med införlivandet av verkliga, fysiska, objekt i systemet, (s k tangible interaction
methods, eller gripbara/konkreta interaktionsmetoder) så blir det hela mer spännande.
Tanken är att två eller flera personer skall kunna interagera på ett mer fysiskt naturligt sätt.
Där man med traditionella gränssnitt är begränsad till att skapa abstrakt förståelse av ett
problem via en 2-dimensionell skärm utan att fysiskt kunna utvärdera problemet kan man med
kollaborativ förstärkt verklighet hjälpa användarna att öka den gemensamma förståelsen av ett
problem genom att åberopa fysiska objekt. Användarna kan t ex gripa tag i ett objekt och lyfta
det med följden att det virtuella gränssnittet också förflyttar den virtuella representationen av
objektet ifråga.
den 28 oktober 2003 2