Uppsats - Chalmers tekniska högskola

Inledning
Denna uppsats har fördjupning i en aspekt av kursen som syfte. Valet av uppsatsämne är
sammanställning av två eller flera relevanta artiklar från ett annat ämne.
Två ämnen tas upp: alternativa gränssnitt och inmatningsdon.
De artiklar som uppsatsen behandlar är dels tagna från kurskompendiet till kursen
Kognitionsteknologiska seminarier (TDA 270) som ges på institutionen Datavetenskap vid
Chalmers, dels en artikel som ingår i litteraturen till den aktuella kursen, Interaktionsdesign –
Grafiska Gränssnitt (TDA 490).
Hänsyn är tagen till artiklarnas relevans till innehållet i kursen. Specifikt har valet av
respektive artikel som presenteras nedan försökt lyfta fram nya, alternativa, grafiska
gränssnitt än det traditionella sättet med tvådimensionell presentation av information på en
15-17 tums monitor, och på nya möjliga inmatningsdon som stödjer alternativa
interaktionssätt. Mer naturliga kommunikationssätt än de traditionella är en utveckling som är
ständigt pågående och förhoppningen är att läsaren skall se dessa alternativ som en möjlig
utveckling av de traditionella interaktionsmetoderna.
Artikeln ”Collaborative augmented reality” - (kollaborativ förstärkt
verklighet) alternativa gränssnitt-augmented reality, KogSem-kursen
Skapa virtuella 2D- eller 3D-gränssnitt som ligger över verkliga objekt med hjälp av s k headmounted
displays (HMD) eller handburna dito, med det långsiktiga målet att dessa gränssnitt
sömlöst smälter samman med den fysiska världen och ge intrycket att det virtuella gränssnittet
är oskiljaktigt från den fysiska världen.
Artikeln nämner att sådana system avsedda för en ensam användare existerar och
utvecklingen visar på att dessa system blir bättre och bättre på att uppfylla målet med
sömlöshet.
Egen erfarenhet av att testa ett liknande system för en användare som använder sig av en
kombination av handburet inmatningsdon i form av en modifierad datormus som bärs i
handen tillsammans med ett HMD-system visade en känsla av att vara närvarande i den
virtuella motsvarigheten av kårhuset på Chalmers som programmerats in i systemet, se
Figur 1 nedan och [1]. Ett påtagligt problem var att hastigheten hos processorn (400 MHz) för
det aktuella HMD-systemet var för låg vilket gjorde att det kändes som att den virtuella
överlagringen var tidsförskjuten (”laggade” uttryckt i datorslang). Troligtvis hade en snabbare
processor avhjälpt detta problem.
Ett annat irriterande problem var hur man skall fokusera blicken. Djupseendet blir förskjutet.
Det uppstår två djup, ett från den fysiska världen och ett från den virtuella överlagrade
världen, vilket gör det tröttsamt för ögonen att använda systemet en längre tid.
Artiklen tar också upp detta som en framtida forskningsutmaning som måste lösas på ett
smidigare sätt.
den 28 oktober 2003 1