KLAR - Chalmers tekniska högskola

Jätterolig Karta
en inlämningsuppgift i MDI ht2003
av Anders Lundell & Paula Phillips
mdi.Interaktionsdesign

INNEHÅLL:
Inledning 2
Val av perspektiv 2
1. Analyser 3
Användaranalys 3
Målgrupp – besokare: Vuxen/Förälder 3
Användaranalys – besökare 3
Observationer och intervjuer 4
Scenario: Vuxen/Förälder 5
Historien om Bodil 5
Målgrupp – personal: Tivolidirektören 8
Användaranalys – personal 8
Uppgiftsanalys –besökare 9
Uppgiftsanalys – personal 12
Användbarhetskrav 13
Användarupplevelser 16
Funktionalitetskrav 17
Kravspecifikation 18
Utifrån användbarhetskrav 18
Utifrån funktionalitetskrav 18
2. Design 18
Övergripande koncept 18
Vår designlösning ”Jätterolig Karta” 19
Funktioner i ”Jätterolig Karta” 19
Systemets delar 20
Prototyp 22
3. Evaluering 25
Upplägg 25
Testpersonen och analysteamet 25
Faktorer som påverkar testen 27
1

Inledning
”Jätteroligt Ställe” (JRS) är en inhägnad nöjespark i en av Sveriges större städer.
För att komma in på parken måste besökaren betala entréavgift, och detta sker
vid en huvudentré där det finns ett antal kassor med grindspärrar. Här betalar
man avgiften till en anställd som då låser upp grinden. Har man ett s k
säsongskort drar man detta på egen hand i en magnetkortsdragare som i sin tur
aktiverar grindöppnaren. Entréavgiften gäller per inpassering, vilket innebär att
man inte kan gå ut & in från parken flera gånger samma dag utan att betala ny
entréavgift vid varje tillfälle. I fallet med säsongskort kan man däremot göra
detta obegränsat antal gånger då kortet gäller som entréavgift en hel säsong.
Inne i parken kan man ta del av följande utbud:
• Åk/upplevelse‐attraktioner (karuseller, berg‐ och dalbanor, lustiga hus
etc)
• Spel‐attraktioner (datorsimulerade spel, olika prickskyttspel etc)
• Lotteri‐attraktioner (lotterihjul etc)
• Konserter med levande musik när tillfälle ges
• Restauranger, snabbmats‐ och godisförsäljning
• Souveniraffärer
Dock står det besökaren fritt att efter erlagd entréavgift bara strosa omkring i
parken lite planlöst, ta del av atmosfären, titta på folk, betrakta de olika
attraktionerna etc. Parken är bitvis ganska vacker med mycket
trädgårdsskapelser, åar samt fina promenadstråk, även om möjligheten till
kontemplation troligen är begränsad de dagar parken har mycket besökare, t ex
semesterperioder, helger etc. Hursomhelst inbjuder parkens miljö & koncept till
bådadera; steget är inte långt mellan de intensiva, folktäta attraktionsytorna och
de lugnare, folkglesa där man kanske sätter sig på en bänk och samtalar med en
vän eller bara tar igen sig en stund.
Vårt val av perspektiv
Till skillnad från definitionen av ”Planeringsperspektiv” (hur man kan styra
besökare mellan attraktioner) som delgavs oss studenter via PM:et har vi valt att
komplettera denna definition med avsikt att fokusera mer på besökarens
planeringsperspektiv. I kombination med vårt val av besökare (se nedan) tror vi
att vår definition blir intressant. I vår analys av den personal vi valt har vi använt
oss av den ursprungliga definitionen av planeringsperspektivet som delgavs oss.
2

1. Analyser
Användaranalys
Vilka är användarna? Det finns en mycket stor variation på användare och deras
situation i en nöjespark. Den användarkombination vi tyckte verkade mest
intressanta ur ett planeringsperspektiv var vuxna besökare respektive
tivolidirektör. Men gruppen”vuxen” kan handla om allt ifrån vuxna utan barn,
till turister, till föräldrar osv. Syftet med dessa olika gruppers nöjesparksbesök
kan skilja sig mycket åt, tänkte vi. Beträffande tivolidirektören har vi medvetet
valt att inte gå in lika djupt på dennes behov & förehavanden. Detta pga att det
planeringsperspektiv vi valt inte rör tivolidirektörens uppgifter i första hand.
Målgrupp – besökare: Vuxen/Förälder
Vi har valt att fokusera på föräldrar med barn i dagis‐, låg‐ och
mellanstadieåldern, som är i sällskap med sina barn under besöket i nöjesparken.
Föräldern är en kvinna eller man, som har ansvar för planeringen inför och
under besöket i nöjesparken. Vår motivering till detta val är att eftersom det ofta
finns en stor representation av denna grupp i en nöjespark av JRS:s storlek, blir
deras upplevelse extra viktig. Föräldern har ett icke oävet inflytande över
huruvida ett återbesök skall göras, eftersom barn upp till 12 år oftast inte får
besöka en större nöjespark på egen hand – särskilt inte om en längre resa krävs.
Användaranalys ‐ besökare
Vem är då föräldern? Denna fråga kan självfallet vara svår att svara på, men en
gemensam nämnare för alla föräldrar är att de har barn. Vi antar att föräldern
har i sitt intresse att besöket skall bli roligt och minnesvärt för hela familjen. Vi
antar även att vår målgrupp inte alltid har vana av att besöka nöjesparken,
eftersom det ofta kan röra sig om turister och icke‐frekventa besökare.
Situationen i nöjesparken kan givetvis variera beroende på hur stor
beläggningen är vid det aktuella besökstillfället. Med största sannolikhet är
situationen mer stressad och krävande under ett besök en vacker sommardag i
semestertider än en mulen dag i början av säsongen. Situationen med vackert
väder, semester och mycket folk är viktig att ta hänsyn till i identifieringen av
målgruppen, eftersom den ofta är frekvent förekommande i en nöjespark under
just dessa tidpunkter. Som tidigare har beskrivits kan situationen i nöjesparken
variera, men troligtvis kommer det att vara mycket folk, köer och stundtals en
stressad miljö. I en nöjespark är merparten av attraktionerna utomhus och
ljudnivå kan därför ofta vara relativt hög.
3

Observationer och intervjuer
Som del i besökaranalysen valde vi att besöka nöjesparken Liseberg i Göteborg,
eftersom detta är en nöjespark i JRS:s storlek. Vi ville genom observationer och
intervjuer, få mer information om besökarens rörelser i och attityder till parken.
Besökarna befann sig i den typ av miljö som det nya biljettsystemet är tänkt att
fungera, vilket gjorde att de hade känslan av hur de upplevde parken nära till
hands. Eftersom köer är ett problem för JRS, ville vi under besöket på Liseberg
även titta på vilka attityder besökarna hade till just köer.
Inför och under intervjutillfället arbetade vi tillsammans med en annan
projektgrupp för att på så sätt berika diskussionen med erfarenheter och åsikter.
Intervjuerna utfördes en lördagseftermiddag på Liseberg och vid intervjutillfället
intervjuades fem ungdomar och fem föräldrar. Intervjuerna utgick ifrån ett tiotal
enkätfrågor, men eftersom vi ställde frågorna muntligt och antecknade svaren
har vi valt att kalla det en intervju.
Fyra av fem föräldrar som vi intervjuade, såg inte positivt på de långa köerna.
Köerna innebar lång väntan, vilken var besvärlig och svår för barnen att förstå.
En av föräldrarna hade vid ett tillfälle under sommaren valt att gå hem pga. de
långa köerna, för att istället besöka parken vid ett senare tillfälle under
sommaren. Hon och hennes familj var bosatta i Göteborg, men det är många
besökare som inte har denna möjlighet, eftersom de endast är på besök i
Göteborg vid detta tillfälle. En kvinna ansåg dock, förutom de negativa
aspekterna, att det i kön fanns tid för barnen att varva ner en stund. Alla
föräldrar vi intervjuade, hade önskat att det fanns information om kötiden på
alla attraktioner, för att på så sätt planera sin rörelse genom parken, sina
matpauser mm.
Kötidsupplysning till Balder på Liseberg.
4

Vi upplevde dock att de flesta till viss del ändå förväntade sig att det skulle
uppstå köbildning under ett besök på Liseberg.
Scenario: Vuxen/Förälder
Som ytterligare analysunderlag har vi gjort ett försök att använda oss av
metoden ”Scenario” som vi tror är en bra metod när det gäller att beskriva en
existerande användningssituation. Genom denna metod tillåter man sig att måla
upp en rik bild av hur ett besök kan se ut. Till synes ”meningslös”
detaljinformation eller speglade känslotillstånd kan ge ett bredare underlag för
diskussion rörande vad som egentligen är problemet; vad fungerar bra
respektive dåligt?
Historien om Bodil
Bodil är 37 år, frånskild med två barn; Annika 13 år och Tommy 9 år. Hon skall
denna Augustilördag besöka sin bror Bosse, 31 som bor i Jätteborg där även
nöjesparken JRS ligger. De har tillsammans bestämt sig för att ett besök på
nöjesparken kanske vore kul – Bodil har inte varit där på många år, och
dessutom är det ju kul för barnen att inte behöva släpas runt på stan hela dagen.
Det är en mycket vacker och het sommardag, och Bodil anländer till Jätteborg
vid tretiden på eftermiddagen efter att ha kört de 20 milen från Småhult.
Efter att ha parkerat i parkeringshuset som ligger ett stenkast ifrån JRS träffas
Bodil & Bosse utanför huvudentrén. Det är 27 grader i skuggan, och de samtalar
lite om vilket kanonväder det är; det hade ju inte varit så lyckat att besöka JRS en
regnig dag… De ställer sig i entrékön som ringlar ett tiotal meter och Bodil
kommenterar hur ovant det är med så mycket folk runtomkring. Hemma i
Småhult bor det 500 invånare, och det är inte ofta hon är inne i ”stan”. Faktum är
att Bodil lätt känner sig stressad när tempot blir för högt eller när intrycken blir
för många. Dock tänker hon på barnen i första hand – de måste ju få göra
utflykter och uppleva lite skoj ibland. Dottern Annika börjar komma in i tonåren
och tycker Småhult är ”astrist och helt dött” , och sonen Tommy har tjatat om JRS
hela sommaren, i synnerhet den nya attraktionen DOOM som alla hans kompisar
berättat om under sommarlovet.
Efter att ha erlagt entréavgifter är Bodil 150 kronor fattigare, och nästa steg skulle
bli införskaffande av något åkhäfte. Själv var hon inte så inställd på att åka så
mycket karuseller eller berg‐ & dalbanor, jo – PlumsRide ville hon förstås åka,
det var en gammal favorit, men främst tyckte Bodil om att spela på de olika
lotterihjulen. Bosse var inte heller inne på att ”åka” så mycket; möjligen ett par
olika attraktioner, men egentligen ville han mest titta på när de andra åkte under
tiden han läskade på någon glass i skuggan. Både Annika och Tommy ville åka
5

massor av attraktioner massor av gånger, så det blev till slut inköp av varsitt
”Åkpass” à 300 kronor till barnen, samt ett ”Storhäfte” á 200 kronor som hon och
brorsan tänkte dela på. Åkpasset innebar fritt tillträde till samtliga attraktioner
samma dag, medan häftet innehöll värdekuponger i olika valörer, förutom
några spelkuponger som endast gällde för spel på vissa utvalda lotterihjul.
Nu var Tommy i extas; han ville genast åka den nya attraktionen DOOM som låg
i ena kanten på nöjesparken, och de andra förstod att så måste det bli. Väl
framme vid DOOM såg de en tavla vid sidan om attraktionsentrén: ”Kötid: 1:00”.
Alla i sällskapet blev lätt chockade av informationen, kunde det verkligen
stämma? Visserligen var det ganska mycket folk på JRS denna dag, men en
timmas kötid verkade ju inte riktigt klokt, speciellt med tanke på värmen. Nåväl,
klockan var ju bara fyra på eftermiddagen, de hade hela kvällen på sig och
dessutom blir det alltid lite svalare när skymningen faller på tänkte Bodil och
föreslog att de skulle åka något annat först. De hade precis anlänt och ville ju inte
börja besöket med att köa en timme! Tommy blev lite besviken först men insåg
snart att det kanske vore bättre att vänta med DOOM tills de hade fått ”åka av
sig” först för att sedan köa dit när det blivit svalare. Till ”Pistepirkko” som
sällskapet valde härnäst, var kön mer acceptabel. Eftersom Tommy var den ende
som skulle åka ställde han sig ensam i kön medan de andra stod vid sidan av och
väntade. Bosse försökte hitta skugga någonstans, men det var svårt att
kombinera med att kunna se bra när Tommy åkte. Satans värme, tänkte Bosse
som inte gillade sol i överdrivna mängder. Efter 15 minuter (varav 2 min åktid),
var åkturen över, och Tommy var på bättre humör.
Klockan hann bli 19 innan Bodil och de andra kände sig hungriga. De hade åkt
PlumsRide, Paincow, Alptåget och Disco gemensamt, och dessutom hade barnen
även åkt Snurrrrr. Således fem attraktioner på tre timmar, och de hade maximalt
fem timmar kvar på besöket eftersom parken stängde 24. Bosse som gillade att
fundera över trender och annan statistik kom efter lite överslagsberäkning fram
till att de skulle kunna hinna med ytterligare fem attraktioner ungefär ‐
inklusive DOOM ‐ om snittet höll i sig samt att de klarade av hungern inom en
halvtimma. Med ”de” avsåg Bosse främst de båda åkpassutrustade barnen
eftersom han och Bodils åkhäfte nu var tomt förutom de kvarvarande
lotterikupongerna. Medan de köade till en hamburgerrestaurang diskuterade
han och Bodil sinsemellan hur de skulle planera resten av kvällen. DOOM gavs
högsta prioritet, men vad skulle Bodil och Bosse göra under tiden? Hon var inte
så sugen på DOOM, den tedde sig rentav obehaglig för hennes del samtidigt som
hon började känna sig less på allt köande och allt folk. Hade det inte varit för
inköpet av åkpassen skulle hon ha föreslagit hemgång eller åtminstone utgång
6

från nöjesparken bara för att kunna få lite lugn och ro; att ta en iskaffe på någon
uteservering inne i stan lockade mer än att spela bort resten av dagsbudgeten på
godishjul. Bosse hade liknande känslor, men viktigast av allt var barnens vilja.
Eftersom de hade köpt åkpass var det mest rationellt att utnyttja detta så mycket
som möjligt, tyckte han. Fika kunde de ju göra imorgon.
Annika lade sig i diskussionen och påminde om att de fortfarande inte hade varit
i spelhallen, hon var helt slut i värmen och visste att spelhallen hade
luftkonditionering (och snygga killar). DOOM ville hon åka – inget mer , och när
Tommy uppspelt förklarade att han minsann inte hunnit med vare sig Raketen,
Dödsrycket, Fallet, Ghost, Aeroplane, Rally, Yrsel eller Catfight surnade Bodil till
och tillrättavisade hans gnäll med att de andra inte var så himla sugna på att
springa runt i parken bara för att stå och titta på när han åkte! Bosse försökte
lugna sin syster med att han nog kunde tänka sig att slå följe med Tommy på
några attraktioner, trots att han egentligen kände sig yr efter Alptåget. Slutligen
kom de fram till att de skulle eskortera barnen till DOOM direkt efter måltiden
för att få attraktionen avklarad. Under tiden barnen köade skulle Bodil och Bosse
strosa omkring på egen hand och kanske spela på några lotterier.
När sällskapet sedermera tagit sig till DOOM vid åttatiden ser de till sin
förskräckelse att kötiden nu är uppe i 1½ timme! Annika börjar nu tveka över
beslutet, en massa berusade ungdomar står sist i kön och det ter sig föga
inbjudande att stå där till halvtiotiden med lillbrorsan som kanske börjar gnälla
efter ett tag och t o m ångrar sig… Några andra berusade tonårskillar jagar
varandra och råkar stöta till Bodil som tappar sin vattenflaska på asfalten. Bodil
blir nu på riktigt dåligt humör och överväger att aldrig mer åka hit igen,
åtminstone inte på en lördag när det fortfarande är sommarlov. Här har hon
spenderat i runda tal tusen kronor för en nöjeskväll och så är intrycket bara en
massa trängsel, köande, störande individer samt stress över att hinna med så
mycket som möjligt. Kunde man inte bara ha bokat ett åk på den förbannade
DOOM, som man bokar biobiljetter ungefär? På 1½ timma hinner man ju göra en
massa saker, tänkte hon högt. Bosse inflikade med hänvisning till sin tidigare
överslagsberäkning att på den tiden hinner man troligen med minst tre
attraktioner om man skulle ha lust!
Det var en mycket vacker, skön kväll på JRS som sällskapet avslutade redan kl 22
med en kontemplativ färd i Montmartrehjulet, högst upp på Jätteroliga berget
med utsikt över stora delar av Jätteborg. Det blev inget åk med DOOM, kanske
skulle de göra ett nytt försök om någon månad om vädret var ok – vid en
tidpunkt då nöjesparken var mer glest befolkad. Tommy och Annika hade i alla
7

fall hunnit med att åka både Ghost och Raketen innan till slut även Tommy
började känna sig trött. Köpet av åkpass visade sig vara ett tveksamt beslut
denna kväll, det hade kostat i princip lika mycket att köpa lösa kuponger till
varje attraktion, eller möjligen Storhäftet kompletterat med löskuponger. Snarare
hade inköpet av åkpass varit en stressfaktor i sammanhanget; de hade omedvetet
”skyndat runt” för att få köpet att betala sig trots kösituationen denna kväll.
En inte så liten tröst i sammanhanget var att Bodil satsade fem kronor på
Chipshjulet på väg ut från JRS och vann en gigantisk chipspåse! Efter sju
timmars besök pekade mungiporna återigen uppåt i sällskapet. Morgondagen
skulle dock vikas åt sol och bad, därom var alla ense…
Målgrupp – personal : Tivolidirektören
I användaranalysen av tivolidirektören har vi valt att titta på henne/honom ur ett
yrkesrollsperspektiv med avseende på planering. En brasklapp dock:
Tivolidirektörens antagligen största intresse är dock att JSR går med vinst. För att
gå med vinst krävs det att ett flertal faktorer fungerar på ett bra och
tillfredställande sätt. Bl.a. att:
• nöjesparken har ett gott rykte.
• besökaren upplever sitt besök i nöjesparken som positivt.
• personalen trivs och sköter sitt arbete på ett tillfredställande sätt.
• de olika komponenterna i nöjesparken, såsom attraktioner, spel, restauranger,
affärer mm., sköts och drivs efter nöjesparkens alla regler.
För att uppnå dessa faktorer krävs det att organisationen har en god planering
och strukturering av verksamheten. Tivolidirektören bör titta på nöjesparken
som en helhet, ett pussel, där hennes/hans strävan är att alla bitar (verksamheter)
skall passa ihop.
Användaranalys ‐ personal
Tivolidirektörens användningssituation skiljer sig markant ifrån den
användningssituation som besökaren befinner sig i. Till en början befinner sig
tivolidirektören oftast inte på samma plats som besökaren, utan denne har, med
största sannolikhet ett kontor intill eller i nöjesparken. Nöjesparken är
hennes/hans arbetsplats och tivolidirektören har andra syften med sin närvaro än
att roa sig, vilket besökaren i huvudsak eftersträvar. Det antas att
tivolidirektören har god kunskap om hur en nöjespark drivs på bästa sätt och
vilken information som är nödvändig i detta arbete. Tivolidirektören antas även
insamla information från de olika delarna i verksamheten och genom denna
8

information vidtas därefter åtgärder till framtida förbättringar och justeringar i
nöjesparken. Informationen förmedlas både verbalt, skriftligt och via elektronisk
väg.
Uppgiftsanalys- besökare
Först en översikt inspirerad av metoden ”Hierarchical task analysis”, som
baseras på observationer av, samt antaganden rörande en vuxen/förälder och de
uppgifter han/hon gör under en vistelse utifrån ett planeringsperspektiv.
I modellen ovan har vi alltså utgått från den övergripande uppgiften ”0” ‐
Planera val av nöjesaktivitet(‐er), och för att kunna göra detta måste besökaren
klara av vissa moment. Dessa moment handlar mycket om information om olika
saker, och momenten följer inte alltid en viss given ordning (som den i
modellen). Vi tänker oss att besökaren inte har en så noggrann plan för hela sin
vistelse, utan snarare gör ”0” flera gånger under vistelsen. Ju mindre tid som
finns att tillgå, desto mer betydelse kan ett visst moment få för möjligheten till
9

planering. Hursomhelst följer här en genomgång av de olika momenten med hur
det fungerar idag samt för‐ och nackdelar (+ respektive ‐) med detta.
(1). Skaffa info om nöjesaktivitetsutbud/åldersgränser
JRS har visserligen infotavlor vid biljettförsäljningsställena samt en stor
översiktskarta vid entrén, och används antagligen inte av vana besökare i någon
större utsträckning.
+ Bra ur nöjesparkens synvinkel att besökaren ”måste” vandra runt parken på
upptäcktsfärd. Genom att omedvetet ”tvingas” besöka alla delar kan det
tänkas att konsumtionen stimuleras med tanke på att klockan tickar med allt
vad detta innebär; godisinköp, små nerslag vid lotterier etc. Denna slutsats
har dock ambivalenta djup; vissa användartyper spenderar måhända mer
om denne inte har koll på vad som väntar runt hörnet (”den spontane
spenderaren”) medan en annan användartyp kanske håller i plånboken av
samma anledning (”den sparsamme med kontrollbehov”)…
+ Genom att ha tydligt utmärkta åldersgränser vid varje attraktion får en
förälder tillräcklig information just där.
‐ Det finns för få översiktstavlor med tanke på icke‐frekventa besökare.
‐ Varför inte kunna erhålla karta att bära med sig? Svårt att ta in allt vid ett &
samma tillfälle.
‐ En förälder har inte åldersgränsinformation tillgänglig någon annanstans än
vid själva attraktionen.
(2). Skaffa info om var nöjesaktiviteterna ligger
+ Det är ibland lätt att hitta pga vissa attraktioners storlek (uppfångande
riktmärken).
‐ Det finns för få antal stationära kartor utplacerade i nöjesparken, vilket får
konsekvenser för ofrekventa‐/förstagångsbesökare som har svårt att hitta.
(3). Skaffa info om vad nöjesaktiviteterna kostar
+ Om man har åkhäfte innehar man den valuta (kuponger) som används för
kostnadsinfo dvs det är lätt att se vad man har kvar relaterat till vad man kan
få. Dessutom finns info om kostnaderna att tillgå på själva åkhäftet – bra!
+ Bra att info finns vid biljettkassor samt vid varje nöjesaktivitet.
+ Bra med kupongsystem för en viss användartyp som inte vill ’tvingas’ se vad
allt kostar.
10

‐ Dåligt med kupongsystem för en viss användartyp som kan uppleva det
jobbigt/svårt att hålla koll på pengaflödet.
‐ Saknar man åkhäfte dvs vill köpa egna lösa kuponger, måste man gå till ett
biljettförsäljningsställe/automat för att kunna räkna ut kostnaden (såvida man
inte redan känner till denna kostnad per kupong) Att en viss attraktion kostar
5 kuponger ger inte den ’ovane’ besökaren ngn reell ekonomisk info.
‐ Det är svårt att få en överblick över vad många nöjesaktiviteter kostar
tillsammans. Är ett åkpass värt priset? Om jag har 200 kr, vilka
kombinationer av nöjesutbudet kan jag tillägna mig? Inte helt glasklart.
(4). Skaffa info om huruvida man har tid med en viss nöjesaktivitet
Denna uppgift ter sig idag ganska komplicerad för att inte säga omöjlig för
besökaren. Dels skall man förflytta sig till nöjesaktiviteten, vilket i sin tur kräver
att man vet var denna aktivitet befinner sig i förhållande till den plats där man
själv för tillfället råkar befinna sig. När man väl anlänt till nöjesaktiviteten saknas
det i 39 fall av 40 faktisk information om dels hur lång kötiden är, dels hur lång
tid själva attraktionen tar (dock kan man anta att sistnämnda är av sekundärt
intresse, såvida inte nöjesaktiviteten tar relativt lång tid). I 97,5% av fallen är
därför besökaren hänvisad till ren gissning/uppskattning av tiden från ”start‐
mål” dvs från det att man ställer sig i kön tills det att man avslutat attraktionen.
Uppskattningen görs antingen genom att använda egen / andras empirisk
kunskap, eller så får besökaren helt enkelt undersöka det själv; genom att iaktta
andra eller genom att faktiskt delta i nöjesaktiviteten…
+ Vid attraktionen DOOM finns en tavla som visar aktuell kötid.
‐ Finns ingen info om köväntetid på resterande nöjesaktiviteteter
‐ Det är nästan omöjligt för en besökare att på förhand planera en given mängd
nöjesaktiviteter givet en viss tidsrymd.. Hur lång tid tar det att åka x antal
attraktioner? Detta medför svårighet att ta beslut rörande biljettvariant.
Framförallt kan det som i scenariot med Bodil innebära ett stressmoment att
försöka leva upp till åkpassets möjligheter(kostnad!)
‐ Både avsaknad av info om hur lång tid en viss nöjesaktivitet tar, resp hur lång
tid en viss kö tar.
(5). Ta del av nöjesaktivitet(‐er)
+ Vid innehav av åkpass smidigt, bara att visa upp för kontrollanten.
+ Bra med tillfällig förvaring av väskor
11

‐ Uppgjorda planeringar kan grusas av åsynen av en för besökaren
oacceptabelt lång kö.
‐ Vissa användartyper upplever det som onödigt ’pill’ med kuponger om man
betalar med sådana, lätta att tappa bort.
‐ Att stå i köer upplevs i de flesta fall som mycket jobbigt och onödigt, slöseri
med tid. Irritation uppstår lätt mellan besökare vid sådan trängsel.
‐ Varför är det inte lättare att ta sig ur en kö?
Uppgiftsanalys – personal
Ur ett planeringsperspektiv (hur man kan styra besökare mellan attraktioner)
antar vi att huvuduppgiften för tivolidirektören är att få besökaren att ta del av
så mycket som möjligt av nöjesparkens utbud. För att uppnå detta mål har
nöjesparken under lång tid utvecklat olika ”knep” kombinerat med mer
självskrivna saker. En viktig del är att se till det finns något för alla i parkens
olika geografiska delar, så att det blir en självklarhet för besökaren att förflytta
sig över hela nöjesparken. En enkel uppgiftsanalys rörande tivolidirektören och
dennes perspektiv presenteras nedan.
För att kunna följa upp verksamheten och göra förbättringar behövs dessutom
följande information:
• hur många besökare parken har per dag.
• hur besökarna rör sig i parken under dagen.
• vilka aktiviteter besökaren utför i parken t.ex. biljettinköp, åkande av
attraktioner, spel, förtäring mm.
• hur hög belastning (köer) det är på attraktionerna kontinuerligt.
All denna information är nödvändig för att kunna planera nöjesparkens
verksamhet och framtida utveckling. Vi tänker oss att det saknas bra stöd för alla
12

punkter utom den första. Man kan idag inte koppla en viss besökare till ett visst
attraktionsutnyttjande. Samma person kan ta del av samma nöjesaktivitet flera
gånger utan att detta syns i statistiken, och dessutom saknas det idag verktyg för
att kontinuerligt kunna övervaka och analysera nöjesparkens kösituation.
Användbarhetskrav
Det finns ett flertal olika krav som användaren kan ställa på JRS:s biljettsystem.
Nedan har vi använt oss av ett flertal frågeställningar, för att få svar på dessa
användbarhetskrav. 1
Fungerar systemet som det är tänkt? (Effectiveness)
Det är väsentligt att ta i beaktande att en stor mängd av besökarna i nöjesparken,
är där för första gången och kanske enda gången. Syftet med besöket antas vara
att roa sig, åka attraktioner, spela spel mm. Det är därför nödvändigt att
besökaren utan svårighet, förstår hur biljettsystemet fungerar i den initiala delen
av besöket och att systemet inte ger besökaren hög kognitionsbelastning. (eller
ställer krav på besökaren i form av lång inlärningstid) Det vore en katastrof om
det tog ett helt besök för besökaren att lära sig hur biljettsystemet fungerar, för
att vid besök nummer två kunna ta del av attraktionerna. Det finns idag
biljettförsäljningsställen där biljettsystemet presenteras på informationstavlor
intill. Våra observationer antyder inget om att detta fungerar dåligt idag.
Tillåter systemet besökaren att hålla en hög effektivitet? (Efficiency)
Biljettsystemets delar bör vara utförda på ett sådant sätt att besökaren kan ta sig
snabbt från nöjesparkens ingång till biljettkassa till attraktion.
Ingång Biljettkassa Attraktion
Det har stor betydelse att ledet biljettkassa till attraktion fungerar smidigt, så att
föräldrar tillsammans med sina barn, kan åka så många attraktioner som planerats
och nöjesparken får största möjliga förtjänst per besökare. Detta beror förstås på
vilken typ av biljett besökaren väljer att köpa i systemet. Dagens system tillåter
besökaren att hålla hög effektivitet, under de dagar då parken inte har (över‐) full
beläggning. Dagar med full beläggning som infaller främst under semesterveckorna
och vid vackert väder uppstår långa köer. Dessa köer gör att besökaren inte kan
1 J.Preece, Y.Rogers, H. Sharp, Interaction Design: Beyond human-computer interaction (s.14, 2002)
13

utnyttja systemet på ett effektivt sätt. Till motsats från besökaren kan nöjesparken
utnyttja systemet mycket effektivt (eller så effektivt som är möjlighet) under dessa
dagar, eftersom attraktionerna ständigt har besökare och det köps ett stort antal
biljetter. Eftersom barn ofta har dåligt tålamod beträffande väntan, överför dessa
negativ stress gentemot föräldern som upplever sig otillräcklig – trots att denne per
definition är hjälplös. Besöket kan bli en negativ och mycket stressande upplevelse för
föräldern, om systemet inte är effektivt och därmed kullkastar förutsägbarheten och
planeringen av besöket.
Förhindrar systemet användaren från att göra allvarliga misstag? (Safety)
Säkerheten i biljettsystemet är mycket viktig, särskilt då attraktionerna räknas
som en del i systemet. Det antas att JRS har vidtagit ett flertal säkerhetsåtgärder
t.ex. åldersbestämmelser och säkerhetsbälten, för att besökaren skall få ta del av
attraktionerna. Besökaren har rätt att lämna kön till en attraktion, men kan inte
kliva av en attraktion när den väl startat. Det är självklart för en förälder att
försäkra sig om att barnen inte utsätts för någon fara under deltagandet av en
attraktion. Ur tivolidirektörens synvinkel är säkerheten därför en grundläggande
del i verksamheten.; skulle det innebära risker att ta del av attraktionerna, skulle
antagligen inte många föräldrar besöka parken med sina barn. Det skulle leda till
att parken skulle gå miste om en stor målgrupp, barnfamiljerna, för att inte säga
samtliga målgrupper…
Besökaren kan inte lämna tillbaka och få pengar tillbaka för redan köpta biljetter,
men kan utnyttja överblivna biljetter under resten av säsongen. Ett åkpass
däremot gäller endast under samma dag, och kan vara ett dåligt köp om tiden är
begränsad samtidigt som besökarantalet är stort. Här finns alltså en risk att
besökaren gör ”fel” och köper en biljettvariant som inte kan utnyttjas – initialt
beroende på bl a avsaknad av kösituaiton för besökstillfället i fråga.
Uppfyller systemet användarens alla användbarhetskrav? (Utility)
I dagens system har besökaren möjlighet att välja mellan ett flertal typer av
alternativ för att ta del av en attraktion. Dessa alternativ kan delas in i två
huvudgrupper, åkpass‐ (möjlighet att åka så mycket man vill under en dag) och
biljettalternativet. Alternativens funktionalitet och användbarhet beror i stor del
på nöjesparkens beläggning den aktuella tidpunkten. Låt säga att besökaren
väljer att köpa ett åkpass, en dag med mycket folk i parken. Det finns då en stor
risk att denne inte hinner åka så många attraktioner som planerat och förlorar då
på att välja detta alternativ, vilket kan skapa stor frustration. Biljettalternativet
kan upplevas som ett mer flexibelt alternativ i en sådan situation, eftersom
besökaren kan använda icke utnyttjade biljetter vid ett senare tillfälle. I en
14

situation med lite folk i nöjesparken kan istället åkpassalternativet upplevas som
det mest flexibla alternativet. Besökaren kan åka attraktionerna hur många
gånger som helst, utan att behöva tänka på hur stort antal biljetter som krävs till
varje attraktion och med vetskapen om att biljetterna kan komma att ta slut.
Systemets användbarhet styrs till stor del på längden av attraktionernas köer,
eftersom köerna kan begränsa besökarens nyttjande av dessa attraktioner.
I dagens system finns det spelbiljetter i vissa biljetthäften, vilket utökar häftenas
funktionalitet. Det finns dock användarfunktioner som saknas i häftena, ett
exempel är att matbiljetter saknas i biljetthäftet. Åkpassen har endast åkfunktion.
I biljettautomaterna accepteras inga kredit‐ och bankkort, utan endast kontanter.
Hur lång tid tar det för användaren att lära sig och använda systemet?
(Learnability)
Biljettsystemet är relativt lätt att förstå och det tar inte lång tid för besökaren att
komma igång och använda systemet. Eftersom ett flertal besökare är turister
ifrån utlandet finns det möjlighet att få information på flera språk. Besökaren får
information om biljett‐ och åkpass‐utbudet i inledningsfasen av besöket.
Föräldern får här ta ställning till vilket biljettalternativ som är lämpligast,
beroende på hur mycket familjen tänkt ta del av attraktionerna. Det kan dock
vara svårt att förutse vad de olika attraktionerna innebär för en
förstagångsbesökare och då veta vilka attraktioner familjen kommer att utnyttja
under dagen. Hur skall föräldern då veta vilket biljettalternativ som är
lämpligast? Ett alternativ är att köpa biljetter och/eller åkpass längre in i parken.
Vid varje attraktion finns tydliga skyltar där besökaren får information om hur
många biljetter som krävs för att åka den aktuella attraktionen. Samma
information finns även att hitta i biljetthäftet.
Tivolidirektören kan gå in i dagens biljettsystem och få information om hur
många biljetter, häften och åkpass som sålts under dagen. Genom bl.a. denna
information kan hon/han sedan planera hur många biljetter, häften och åkpass
som är troligtvis kommer att behövas i framtiden.
Är det lätt för användaren att komma ihåg hur systemet fungerar vid varje nytt
användningstillfälle? (Memorability)
De olika momenten i biljettsystemet är idag lätta för besökaren att komma ihåg.
Inhandlar man biljettvariant vid ett biljettförsäljningsställe uppstår det sällan
problem eftersom det sitter en person i luckan som kan hjälpa besökaren. Det
som finns att anmärka på, är biljettautomaternas utformning. Stegen för inköp av
15

iljett/‐er finns klart beskrivna, men mappningen för de olika inköpsmomenten
är ologiskt placerade på automaten.
Eftersom det finns ett stort antal attraktioner och varje attraktion kräver ett visst
antal biljetter, kan det vara svårt för besökaren att komma ihåg vilket antal
biljetter som krävs från gång till gång. Men som nämnts tidigare finns
information om antal biljetter i häftet och vid attraktionerna. En brist som även
bör nämnas är att det kan vara svårt för besökaren att veta och komma ihåg, var
de olika attraktionerna finns lokaliserade i parken. Det finns ont om kartor i
nöjesparken. En förälder som skall hålla koll på sina barn och samtidigt ta sig
från attraktion till attraktion, skulle möjligtvis ha behov av en bärbar karta, vilket
saknas idag. Alternativet är fler utplacerade översiktskartor till allmän beskådan.
Användarupplevelser
Utöver de krav besökaren kan ställa på biljettsystemet, har JRS även lagt stor vikt
på hur besökaren upplever atmosfären runt detta system. Denna upplevelse har
stor betydelse, då systemet inte alltid uppfyller alla användbarhetskrav. Får
besökaren en positiv upplevelse kan dessa brister lättare förbises.
JRS har lagt mycket energi på detta mervärde i den del av parken, där föräldrar
med yngre barn rör sig oftare. Här finns det bland annat möjlighet för barnen att
hälsa på parkens maskotar, köpa ballonger och titta på clownföreställningar. För
föräldrarna kan detta upplevas som något mycket positivt, eftersom alla barn
inte vill eller får lov att ta del av vissa attraktioner. Dessa kringupplevelser gör
att de ibland långa köerna, inte upplevs fullt så långa, vilket i sin tur kan leda till
att barnen blir mindre otåliga i kön. Attraktionerna i sig själva upplevs i de flesta
fall som roliga och underhållande för besökaren.
Det finns dock några negativa aspekter med biljetternas utformning. Varje biljett
har ett väldigt litet format, vilket kan göra att de kan vara svårgreppbara när de
väl tagits ur sitt häfte. Biljettens färg är, enligt vår åsikt, något för ljus, en mer
iögonfallande färg hade varit lättare att hitta om den tappas på marken.
16

Funktionalitetskrav
‐ Vad som saknas i dagens system & varför ett nytt behövs
Uppgiftsanalysen rörande besökaren antyder att det kan finnas utrymme för
utveckling av ett informationssystem som ger besökaren möjlighet att
kontinuerligt kunna planera sina aktiviteter under vistelsen med avseende på:
1. Nöjesparkens utbud – vad som finns och var det finns.
2. Tidsaspekter – förflyttning, köer och deltagande i nöjesaktivitet.
1. Idag tvingas användaren att hålla reda på det samlade utbudet i sitt eget
huvud; sin egen översiktsbild i minnet. Detta är varken bra med tanke på
besökarens kognitiva belastning eller nöjesparkens intention att få
besökaren att ta del av så många nöjesaktiviteter som möjligt. Om man
utgår från George Millers ”7 ± 2” teori 2 ‐ att människan bara kan hålla ett
begränsat antal saker i korttidsminnet samtidigt – medför dagens system
att besökaren ständigt går omkring med ett otillräckligt beslutsunderlag.
Istället för att välja bland alla de 40 nöjesaktiviteter som faktiskt finns,
planerar besökaren utifrån det utbud som finns tillgängligt just då:
‐ utbudet som finns där man för tillfället råkar befinna sig geografiskt.
‐ utbudet som finns i minnet; baserat på tidigare besök eller vad man
tillägnat sig tidigare under vistelsen.
En besökare kan med ett åkhäfte t ex hamna i situationen att detta
förbrukas på ett för tidigt stadium, dvs man upptäcker hela tiden nya,
lockande nöjesaktiviteter som ”äter upp” åkhäftet innan man upptäckt
parkens alla nöjesaktiviteter. Om besökaren i dylik situation på nytt köper
nya åkhäften / lösbiljetter kan dock dagens koncept sägas stimulera
parkens intäkter; om besökaren inte har den samlade bilden av utbudet
klart för sig, spenderar besökaren mer och mer, helt enkelt. Cyniskt men
måhända ekonomiskt motiverat på kort sikt.
2. Idag finns det väldigt lite stöd för besökarens möjlighet att planera
nöjesaktiviteterna givet en viss tidsrymd. Information beträffande kötid
finns endast vid en attraktion, och denna information finns ingen
annanstans än vid själva attraktionen. Vid de tillfällen kösituationen i
2 J.Preece, Y.Rogers, H. Sharp, Interaction Design: Beyond human-computer interaction (s.82, 2002)
17

parken är ganska svår eller värre, kan denna avsaknad av information
medföra en växande frustration över hur lång tid vissa saker tar.
Besökaren upplever stress över att inte kunna kontrollera eller kanske
snarare förutsäga vistelsen tidsmässigt, och dessutom kan dilemmat
uppstå att man redan inhandlat ett åkpass och därigenom låser sig vid ett
maximalt utnyttjande av detta, trots dåliga utsikter.
Kravspecifikation
Utifrån användbarhetskraven
• Besökaren skall uppleva systemet som lätt att förstå och lära sig
• Besökaren skall uppleva att det inte är omständigt att hitta eller ta sig till
närmaste biljettförsäljning.
• Besökaren skall uppleva att det går snabbt att få reda på var han/hon själv
eller resten av sällskapet befinner sig.
• Besökaren skall uppleva att det är lätt att hitta de nöjesaktiviteter som
han/hon tycker verkar intressanta.
• Besökaren skall uppleva att denne får tillräcklig information rörande val av
biljettvariant
• Besökaren skall uppleva att denne snabbt kan ta reda på kösituationen för en
viss nöjesaktivitet.
• Besökaren skall uppleva biljettens utformning som lätthanterlig.
Utifrån funktionalitetskraven
• Systemet skall ge information om nöjesparkens utbud och åldersgränser.
• Systemet skall ge information om var nöjesaktiviteterna ligger geografiskt.
• Systemet skall ge information om hur lång tid varje nöjesaktivitet tar vid varje
given tidpunkt, både med hänsyn till kösituation och ”åktid”.
2. Design
Övergripande koncept
Vi kom efter många diskussioner fram till att det inte i första hand är ett nytt
biljettsystem som JRS behöver, utan ett informationssystem; som komplement till
dagens biljettsystem. Användaren av detta komplement är vår besökare, men det
finns information som genom detta komplement är intressant för
tivolidirektörens styrning / planering.
18

Vår designlösning ”Jätterolig Karta”
Vi har valt att åskådliggöra vår designlösning med interaktionsparadigmen
ubiquitious computing, i form av en interaktiv bärbar karta. Vi tror att vår
målgrupp skulle avskräckas av en komplicerad och ’teknisk’ produkt. En karta
är något bekant, en sak de flesta haft i sin hand tidigare. Men till skillnad från en
vanlig karta är detta en karta med inbyggda finesser och information. Kartans
material är av inte tjockare än ett 360 grams papper och ytskiktet kan liknas vid
plastlaminat. Då kartan är uppvikt är den 20 cm hög och 18 cm bred. Ihopvikt är
den 20 x 9 cm.
Till denna karta hör ett armband som besökaren skall bära under besöket. Med
hjälp av GPS‐teknik kopplat till armbandet registreras besökarens position
genom hela besöket, och ger inte bara besökaren möjlighet att navigera med
hjälp av kartan, utan även möjligheter för tivolidirektören att utveckla ett
speciellt ”logg‐system” som spelar in besökarnas rörelsemönster.
I armbandet sitter även sensorteknik som fungerar som registrering vid in‐
respektive utpassering från en nöjesaktivitet vars in‐ och utgångar besitter
registreringsanordningar (avläsare) som skickar inpasseringstid och
utpasseringstid till ett centralt informationssystem. Detta informationssystem
bearbetar varje besökares in/utpasseringsloggar, räknar ut tiden och skickar ut
informationen till alla ”Jätteroliga kartor”. Dessutom kan man tänka sig att
nöjesparken har en ”sambandscentral” där övervakare kontinuerligt läser av
kösituationen och får underlag för eventuella punktinsatser där trycket synes
vara stort.
Funktioner i ”Jätterolig Karta”
• Karta
o Fungerar som en traditionell karta över nöjesparken, där nöjesaktiviteter
finns markerade på kartan.
o Kartan är kopplad till besökaren och till GPS‐systemet. Besökarens
lokalisering i parken markeras på kartan.
• Uppgift om kötider
o Kötider till nöjesparkens attraktioner går att markera på kartan, vilket
ger besökaren möjlighet att planera sin rörelse i parken.
19

• ”Öga”
o Genom att koppla kartan till alla i sällskapet, markeras även dessa på
kartan.
Systemets delar
• Karta
• Armband i textilmaterial med invävd GPS‐mottagare samt sensor för
registreringsanordningarna vid attraktionernas in/utgångar
• GPS
• Nöjesparkens informationssystem
Jätteroliga
Kartor
Informationssystem
GPS
Armband
Översikt över hur vi tänkt oss systemets olika delar och hur de hänger ihop
20

INGÅNG UTGÅNG
”DOOM” ”DOOM”
In: 12:30
Informations-
system
Kötid: 00:25
Jätteroliga
Kartor
Ut: 12:55
Översikt över hur vi tänkt oss att kötiden kontinuerligt genereras.
21

Prototyp
”Jätterolig karta” – startläge; de olika attraktionerna symboliseras på olika sätt, och
besökaren kan se var de ligger någonstans i förhållande till sin egna position (stjärnan).
22

”Jätterolig karta” – besökaren stillar sin nyfikenhet och trycker på en attraktionssymbol
23

”Jätterolig karta” – VIPS! visas information om den valda attraktionen; kötid,
attraktionstyp samt åldersgräns.
24

3. EVALUERING
Som läsaren antagligen märker, så har vi undvikt vissa av kraven i
kravspecifikationen. Detta har sin naturliga förklaring i att vi i första hand inte
utvecklat själva biljettsystemet och dess utformning utan snarare ett komplement
till existerande system. Bakgrunden till detta står att finna i vår användaranalys
där vi upptäckte brister som inte i första hand rörde själva biljettsystemet utan
snarare bristen på information – därav vårt förslag till, just, informationssystem.
Därför blir det inte aktuellt att utvärdera saker som ”biljettens utformning” eller
”val av biljettvariant”.
Upplägg
De bästa verktygen för att kunna mäta de krav vi angett i kravspecifikationen
tror vi är tänka‐högt‐protokoll i kombination med intervjuer Detta eftersom vissa
krav (användbarhet…) i första hand avser varje besökares egna ”subjektiva”
upplevelse som kan vara svår att mäta med t ex enbart observation eller
experiment . Andra krav (funktionalitet…) är mer mätbara och kanske mest
relevant är att få studera hur framgångsrikt vissa uppgifter utförs av
användaren med kontinuerlig feedback på irritationsmoment i interaktionen. I
fallet med JRS och den miljö vår designlösning är tänkt att användas i, vore det
ju optimalt att kunna testa i ”verkliga” situationer, dvs under normala öppettider
med allt vad det kan innebära från mycket folk, trängsel etc till hög belastning på
de olika nöjesaktiviteterna (köer). Detta eftersom vår designlösning har hela
parken som användningsområde, men också att dess funktioner är direkt
relaterade till att det faktiskt befinner sig många andra besökare i parken
samtidigt.
Dock inser vi det orealistiska och även irrelevanta att installera ett ”riktigt”
köuträkningssystem med sensorer, informationsbearbetningscentral och
chiparmband. Detta får helt enkelt simuleras på något sätt, t ex genom fejkade,
men realistiska kötider som förändras under testets gång. GPS är dock en
relativt tillgänglig teknik som i liten skala kan implementeras i testet; det är bara
ett fåtal testpersoner som behöver bära GPS‐sändare, vilket inte behöver
innebära orealistiska kostnader.
Testpersonen och analysteamet
Eftersom vi i första hand designat för en förälder med familj/sällskap, skall ett
par olika sådana ”testfamiljer” vaskas fram. Familjen bör innehålla minst två
föräldrar/vuxna och tre barn i olika åldrar, närmare bestämt ett barn ur varje
25

ålderskategori; 0‐6, 6‐10, 10‐12. Detta eftersom vi då får möjlighet att studera de
intressanta planeringssituationer som uppstår när många olika behov skall
tillfredsställas – samtidigt. Testfamiljerna skall vara ofrekventa besökare som inte
har besökt parken mer än t ex en gång de senaste två åren. Helst vill vi även ha
med en del förstagångsbesökare bland testfamiljerna. Vi anser dock beträffande
barnen att dessa kanske bör ”spelas” av andra vuxna, t ex skådespelare, eftersom
barn antagligen påverkas mer av en testsituation med en massa ståhej
runtomkring än en vuxen; barn kanske antingen blir överdrivet blyga eller
överdrivet tjatiga i en sådan testsituation vi har tänkt oss.
Vi har använt begreppet ”testfamiljer” vilket kanske verkar lite ofokuserat med
tanke på att det faktiskt är för den vuxne / föräldern vi i första hand tänkt på i
vår design. Dock menar vi att det är en viktig poäng att försöka analysera
användningssituationen utifrån hela den kontext som den vuxne /föräldern
verkar i, dvs familjen/sällskapet och inte bara personens egna användning. Man
kan tänka sig att hela familjen turas om att använda kartan, och vad får då detta
för följder?
Hursomhelst vill vi i första hand testa funktionalitetskraven, och detta genom att
inledningsvis be testpersonen utföra ett visst antal uppgifter – vissa av dem
upprepade gånger, t ex:
‐ ta reda på vilka attraktioner som finns för 0‐6, 6‐10 resp 10‐12‐åringen.
‐ vilka berg‐o‐dalbanor finns det?
‐ Gör ovanstående, men välj nu någon/några nöjesaktivitet(‐er) och ta er dit.
‐ Vilka två karuseller ligger närmast just nu? Ungefär hur lång tid bör det ta
att ta del av dessa karuseller?
‐ Var ligger närmaste biljettförsäljningsställe?
En bit in i testet kan man låta ”barnen” ställa en massa frågor, liknande de ovan
men även internt föra en kamp om vems vilja som skall gå först. Man kan tänka
sig att familjen splittras upp då & då och därigenom tvingas till små
”mikroplaneringar” precis som ett riktigt besök.
Allt detta skall observeras och dokumenteras på något sätt. Vi tänker oss en
provledare som står för introduktionen av kartan samt ställer frågor
kontinuerligt om & när detta känns relevant. En person lyssnar och antecknar, en
annan videofilmar. Testet kan initialt vara ganska styrt med avseende på vad
familjen skall göra, men efter hand kan man eventuellt släppa på tyglarna och
låta familjen (barnen) bestämma vad som skall göras.
26

Direkt efter testet vill vi göra intervjuer med de vuxna/föräldrarna för att försöka
utröna hur de upplevde besöket och de olika situationerna. Här ställer man
frågor som rör upplevelser, t ex:
‐ Upplevde besökaren att kartan var lätt att förstå och lära sig?
‐ Upplevde besökaren att det var lätt att navigera/hitta saker med hjälp av
kartan? Var det lätt att få överblick över utbudet?
‐ Upplevde besökaren att denne snabbt kunde skaffa sig överblick över
kösituationen. Var det till någon hjälp?
Faktorer som påverkar testen
Vi vill, som nämndes förut, testa designlösningen i dess ”riktiga” miljö vilket
innebär i samband med att nöjesparken är öppen för allmänheten. Dock tror vi
inte inledningsvis på att testa designen i ”extrema” situationer, eftersom det
viktiga i en första fas är att testa själva funktionaliteten. Skulle den visa sig
fungera bra i en förhållandevis ”lugn” miljö kan man i nästa steg testa under
svårare förhållanden.
Som vi redan nämnt, så är en ”riktig” familj antagligen inte riktigt bra ur
testsynpunkt eftersom speciellt barnen kan tänkas vara ett störande moment i
olika avseenden. För att undvika oväntade störande faktorer tror vi alltså att man
lika gärna, om inte hellre, bör låta tre vuxna ”skådespelare” axla rollerna som
barn.
27