Mjukvarurealiserad bildtelefoni - Umeå universitet

kedjan som checksumma. På samma vis kan för övrigt de flesta blockskiffer (inklusive AES)
användas för att beräkna MACs.
Lager av säkerhet
Även om ett skyddande yttre lager av kryptering används för att omsluta protokolltrafik är det inte
alltid önskvärt att i klartext översända autenticeringsdata (såsom par av användarnamn och
lösenord eller fingeravtrycksavläsningar) över nätverk. Skulle en eventuell angripare lyckas
kringgå, exempelvis genom att scanna av internminnet på måldatorn eller lyssna av nätverkstrafiken
innanför ett virtuellt privat nätverk (VPN), knäcka eller på annat vis forcera det yttre
krypteringslagret så skulle denna person då ha direkt tillgång till all information som krävs för att
skaffa sig tillträde till systemet. Även om det är svårt att uppnå i vissa fall bör ett robust säkerhetssystem
inte vara designat på ett vis som gör att systemet sammantagna säkerhet fullständigt
kollapsar om en del av det gör så. Detta brukar benämnas av varandra oberoende lager av säkerhet
och visualiseras ofta som lager av skal på en lök. Eftersom de antal olika attacker som finns är
minst lika många som de olika former av säkerhetsscenarios som implementerats är det viktigt att i
sammanhanget komma ihåg att olika lager skyddar mot olika saker och behöver kombineras för att
uppnå högsta möjliga säkerhet.
Challenge–Response
Ett sätt att skydda delat data består av att använda envägskrypteringar för känslig information.
Detta innebär i lagringsfallet att data är oläsbart för en utomstående betraktare, men i överföringsfallet
erbjuder en sådan lösning möjligheter för repetitionsattacker (där attacken består av att
repetera tidigare inspelad information i syfte att återetablera en session). Ett bättre vis att skydda
känsligt data vid autenticeringar över nätverk är då att implementera ett Challenge–Response
scenario i protokollet. Detta antar att systemet är uppbyggd så att användare av systemet
autenticeras av en hemlig kod (lösenord, fingeravtrycksavläsning eller liknande) som kombineras
med en användaridentitet för access till systemet. Scenariot initieras genom att klienten kontaktar
servern och översänder data som unikt identifierar användaridentiteten (vanligen ett användarnamn)
som skall användas. Servern svarar med en slumpmässigt framtagen datamängd (kallad
challenge eller utmaning) vilken klienten konkatenerar med den hemliga koden och beräknar en
kryptologisk hashsumma på (kallad response eller svar). När klienten överför denna hashsumma
till servern så utför servern samma beräkning på den hemliga kod som den har lagrad. När de två
hashsummorna sedan jämförs kan användaren autenticeras eller refuseras – överensstämmer hashsummorna
så har klienten och servern samma hemliga kod associerad med det angivna användarnamnet.
Eftersom den kryptologiska hashfunktionen per definition är unik och inte går att
reversera för att ta fram ursprungsdata så har användaren autenticerats utan att känslig information
överförts över nätverket. Det är även vanligt att på något vis kombinera en tidstämpel med
utmaningen eller svaret för att på så vis ytterligare undvika upprepningsattacker, detta är dock i
teorin onödigt ifall utmaningen är framtagen slumpmässigt.
Sammanfattningsvis om kryptering
Sammanfattningsvis om kryptering kan sägas att det största motivet för bruket av kryptering idag
är att det är det flexibla alternativet för säkerhet. Bruket av kryptering är sällan beroende av någon
speciell infrastruktur eller specialiserad hårdvara (även om sådana ofta används för att minska
svarstider och höja säkerhet), kryptering kan implementeras som transparenta lager i de flesta
system och krypteringens styrka kan skalas efter behov hos applikationer. Idag bör säkerhet i form
av kryptering alltid vara en naturlig del vid design av en ny applikation eller ett nytt protokoll för
kommunikation.
20