ATT ANIMERA FJÄDRAR OCH FJÄLL I MAYA - Umeå universitet

More documents

Recommendations

Info

Att animera fjädrar och fjäll i Maya 6 Idag har man börjat undersöka allt fler tekniker för att påskynda animeringsarbetet. Man har bland annat börjat utveckla datorstödd karaktärsanimering där användaren skapar en modell vilken riggas till ett skelett. Användaren behöver sedan bara instruera programmet vad man vill att karaktären ska göra som till exempel gå längs med en gata. Eller så räcker det med att styra en enstaka rörelse som att styra karaktärens hand att plocka upp ett glas så beräknar programstödet ut de resterande rörelserna som krävs. Bland annat hur lederna i armen rör sig och rörelser för att hålla balansen om glaset är tungt. Karaktärsanimering har bland annat Y. Abe och J. Popovi´c undersökt i (3). Den här utvecklingen är något som man på Craft Animations har tagit fasta på och man har utvecklat ett antal verktyg för att direkt animera bland annat fordon. Iden är att man i realtid styr fordonet eller vad det nu är man vill animera med hjälp av en styrkontroll som till exempelvis en joystick. Objektets rörelser sparas sedan bildruta per bildruta i ett 3d animeringsprogram som Maya och 3d max studio. En annan teknik som växer fram är användandet av fysikmotorer för att simulera objektens rörelser på ett verklighetstroligt sätt. Att animera någonting som hår, päls och fjäderskrudar bildruta för bildruta är svårt. Den typen av strukturer består av flera tusen objekt och har ett väldigt komplicerat rörelsemönster. Istället har flera lösningar tagits fram som gör detta automatiskt vid renderingen av animationen. Nedan kommer ett mindre antal av lösningarna beskrivas och hur dessa har använts vid produktion av datoranimerade biofilmer. 3.1. Päls och hår i animerad film En vanlig metod för att skapa detaljer på ett objekt är att koppla en textur eller ett mönster till ytan på objektet. Texturen kan vara antingen en matris av färgvärden, en bild till exempelvis. Texturen kan även vara en funktion av något slag som ändrar objektets färg till exempel en matematisk funktion. Ett enkelt sätt att skapa en illusion av hår är att använda en bild av hår eller päls och mappa denna som en textur till objektet. En texturs normaliserade rymd beskrivs på intervallet (1,0). En två dimensionell texturs koordinat anges då som U och V där både U och V är på intervallet (1,0). Att mappa en textur innebär att definiera vilket värde i texturen som varje polygon/face upptar i texturrymden. Att göra på detta sätt duger ofta till spel och liknande men ger inte ett tillräckligt bra resultat för att duga i filmer som strävar efter fotorealistiska karaktärer. (4) Inför produktionen av filmen King Kong 2005 utvecklade företaget Weta Digital ett nytt system för animering av päls. Med detta kunde man med hjälp av visuell programmering både skapa, frisera och animera pälsen. Visuell programmering innebär att man programmerar systemet genom manipulera grafiska element istället för genom text (4). Ett exempel på visuell programmering är användandet av wiredeformerar beskrivet nedan. Genom ett nätverk av deformeringsnoder i Maya
Att animera fjädrar och fjäll i Maya 7 kunde man kontrollera varje hårstrå som växte fram på en yta. I det här fallet en subdivision yta, det vill säga en yta som vars geometri genomgåt en serie av utjämningar genom insättning av fler polygoner (5). Genom att låta håret växa rakt ut från ytan och därefter koppla samman en serie av deformeringsnoder styrde man hårets utseende och beteende. Deformeringsnoders funktion i Maya är att förändra en eller flera geometrier och/eller kurvor. Man la på flera lager av olika styreffekter som till exempelvis kamning, krusning eller att håret klumpar ihop sig. Kamningen eller riktningen av håret skapades med hjälp av hårsäcksdeformerare som drevs av målade texturer eller matematiska utryck. En hårsäcksdeformerare har i uppgift att ändra hur mycket och i vilken riktning som håret växer. Detaljer i hårstråna åstadkoms sedan genom att använda ytterligare deformerare. Flera nivåer av klumpningsdeformerare som gav olika stora klumpar av hår fanns att tillgå, och för att öka komplexiteten i pälsen använde man sig av deformerare som skapade ett intryck av en mer ovårdad päls. De kollisionsnoder man använde sig av hade i uppgift att se till så att hårstråna inte penetrerade geometrier som till exempel på Kongs rygg och ansikte där hårstråna skulle ligga tätt längsmed hudens yta. Genom att använda sig av wiredeformerare där animatören skapade en kurva som närliggande hårstrån drogs mot fick man en ökad kontroll, även här kunde flera nivåer av styrka användas. Hur en wiredeformerare fungerar syns i figur 3 där kurvorna följer den vita styrkurvan, wiredeformeraren. Figur 3. Wiredeformerare Tjockleken i Kongs päls gjorde det möjligt att använda sig av soft-body dynamik som sedan drev flera deformerare för att kunna animera rörelser i pälsen. Vind simulerades genom automatiskt skapade wiredeformerare (7).
Page 1 and 2: ATT ANIMERA FJÄDRAR OCH FJÄLL I M
Page 3 and 4: Innehållsförteckning 1. Introdukt
Page 5 and 6: Att animera fjädrar och fjäll i M
Page 9: Att animera fjädrar och fjäll i M

ATT ANIMERA FJÄDRAR OCH FJÄLL I MAYA - Umeå universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?