Odd Nerdrum -en avantgardistisk konstnär?

1979 målar Odd Nerdrum sin sista politiskt engagerade målning Flyktingar på havet, där han
vill gestalta vietnamesiska båtflyktingar. Målningen var utförd i kolossalformat, hela fem
meter bred och tre meter hög. Nerdrum ville nu slutligen göra upp med sina kritiker och få
bekräftelse på att han var en betydelsefull konstnär. Formatet, figurstudierna och kompositionen
var avsedda att imponera på de forna smutskastarna, detta blev dock inte fallet.
Motivet ansågs orealistiskt, framställningen överdrivet romantiskt och kompositionen ansågs
likna den romantiske målaren Géricaults Medusas flotte alltför mycket. 19
Efter dråpslaget med Flyktingar på havet gav Nerdrum upp det socialt engagerade
måleriet och i början av 80-talet övergår han, från framställningen av det kollektiva, till det
individuella. Hädanefter består Nerdrums motiv i människor och grupper av människor, som
är lika omöjliga att placera i tiden som i rummet, innehållet i bilderna knyts till den egna
existensen och till eviga teman som undergång, död och nytt liv. 20
Tidligere var jeg ufrivillig isolert på grunn av utskjellingen.
Nå er det omvendt. Nå velger jeg ensomhet for å kunne leve intakt.
Denne isoleringen betyr også en distansering fra samfunnsegasjementet. 21
Nerdrum väljer nu att ta avstånd från samhället, istället för att försöka förändra det, och i och
med detta tar han också farväl av sina kritiker. Viktigt att tillägga är också att Nerdrum vid
det här laget även börjat få internationell uppskattning. Efter många utställningar utanför
Norges gränser under 80-talet framför allt i USA och i anknytning till dessa positiv kritik, får
Nerdrum äntligen det erkännande som han länge ansett sig förtjäna. Den internationella
uppmärksamheten orsakar däremot stor förvirring hos de norska konstkritikerna, plötsligt är
Nerdrum en aktuell och uppskattad konstnär, och vissa av de tidigare nästintill aggressiva
recensenterna medger motvilligt att Nerdrum börjat visa prov på, om inte annat, viss teknisk
skicklighet. 22
När Jan Åke Pettersson, rektor vid Statens Kunstakademi och även författare till boken
Odd Nerdrum, ville inrätta en ny professur i figurativ teknik 1994, förväntade han sig
Nerdrum som huvudkandidat. Elever och lärare vid akademin var långt ifrån tillfreds med
förslaget. Nerdrum ansågs reaktionär, opedagogisk och alldeles för auktoritär för läraryrket.
Hans elever från Nerdrumskolan målade enligt opponenterna alltför likt Nerdrum själv, vilket
skulle tyda på Nerdrums vilja att omforma alla efter eget mönster. Två år av debatt och stora
protester med demonstrerande studenter, medförde slutligen att Nerdrum drog tillbaka sitt
intresse av professuren. 23
Nedvärderandet av målningarna resulterar i att Nerdrum ger upp försöken att blidka sina
recensenter och istället utropar han sig till kitschmålare. Detta visade sig vara just vad som
behövdes, och kitschen förvandlades i ett nafs till konst i var norsk kritikers mun. 24
19
Ebbestad Hansen, 1996, s. 125-129
20
ibid. s. 137-140
21
ibid. s. 140
22
ibid. s. 154-158
23
ibid. s. 191-196
24
Åsa Wall, ”Kung Kitsch är i stan”, Svenska Dagbladet, 2000-12-26
7