Odd Nerdrum -en avantgardistisk konstnär?

Odd Nerdrum
Karaktäristiskt för Nerdrum som konstnär är att han, sedan den första separata utställningen
på Kunstnerforbundet i Oslo hösten 1967, rönt stora framgångar hos den breda publiken,
men knappt fått ett enda uppmuntrande ord från konstkritikernas sida och hans verk har
beskrivits som stilimiterande, banala och teatraliska. 5
Under 50-talet var det de abstrakta expressionisterna som behärskade konstscenen både i
USA och i Europa, en rörelse som strävade mot vad Clement Greenberg kallade den absoluta
renheten inom konstarterna. Måleriet skulle vara måleri och ingenting annat, vilket innebar att
allt litterärt, poetiskt, musikaliskt, skulpturalt och allt som inte var måleriets essentiella
egenskaper; färg, form och komposition, skulle uteslutas. 6 Även om denna uppfattning
började ifrågasättas tidigt i USA, av bland annat minimalister och pop-konstnärer så hade
senmodernismen med de abstrakta expressionisterna i spetsen fortfarande ihärdiga försvarare
i Norden, och framför allt i Norge, långt in på 70-talet. 7
Odd Nerdrum började på Kunst- og håndverksskolen 1962, bara arton år gammal. Det
uppstod snart konflikter både med andra elever och med lärare, en anledning var Nerdrums
arroganta och självsäkra personlighet. Vintern 1962/63 bestämde han sig, efter ett besök på
Nationalmuseum i Stockholm, för att gå emot modernismens formspråk och istället ansluta
sig till den figurativa målartraditionen. Hädanefter blev Rembrandt den stora förebilden. 8
Efterhand utvecklades vänskap mellan Nerdrum och de andra eleverna som kritiserade
den modernistiska traditionen. De unga konststudenterna ansåg att modernismen, främst
representerad av de abstrakta expressionisterna, försvarade det borgerliga idealet. 9
Däremot ansåg de abstrakta expressionisterna själva, precis som de allra flesta andra
avantgardistiska rörelserna, att deras konst var nyckeln till det klasslösa samhället utan inskränkta
borgarideal. 10
Eftersom Nerdrum inte tyckte att undervisningen tillförde honom det tekniska och
hantverksmässiga kunnande som han strävade efter bestämde han sig för att hoppa av
akademin 1965 och gå sin egen väg. 11 Dessutom tyckte Nerdrum att akademin försökte
påverka eleverna i sitt konstskapande, vilket han uppfattade som negativt. 12
På våren 1965 började Nerdrum ta lektioner för Joseph Beuys, konstnär och professor vid
akademin i Düsseldorf. Beuys konstnärskap stod långt ifrån Nerdrums, och hans konstverk
bestod, under 60- och 70-talen, framför allt av konceptuella aktioner och installationer. 13 Den
enda likhet som egentligen kan tillskrivas Nerdrum och Beuys var deras aktiva antimodernistiska
hållning, vilket var det väsentliga för Nerdrum. 14 En annan förebild och
antimodernist var den norska bildhuggaren Joseph Grimeland som Nerdrum lärde känna
1966. 15
I slutet av 60-talet övergår Nerdrum, från framförallt porträtt och landskap, till motiv som
var inlägg i den aktuella samhällsdebatten, (bland annat kriminalomsorgen, sexuell frigörelse
och Andreas Baaders död). Den realistiska stilföringen i Rembrandts anda var dock
5
Jan-Erik Ebbestad Hansen, ”Odd Nerdrum og kritikken”, Samtiden, nr.2 1990, s. 51-61
6
Greenberg, s. 23-38
7
Lars O Ericsson, ”Konstens Don Quijote”, Dagens Nyheter, 1996-08-16
8
Ebbestad Hansen, 1996, s. 30-32
9
ibid. s. 30-34
10
Greenberg, s. 6-7
11
Majlis Stensman, MånadsJournalen, februari nr.2 1994, s. 70
12
Ebbestad Hansen, 1996, s. 41
13
Norbert Lynton, The Story of Modern Art, London 1999 (1980), s. 343-344
14
Lasse Ekstrand, Varje människa en konstnär; livskonstnären och samhällsvisionären Joseph Beuys, Göteborg
1998, s. 23-24
15 Ebbestad Hansen, 1996, s. 43-44
5