Odd Nerdrum -en avantgardistisk konstnär?

More documents

Recommendations

Info

frälsande nyskapandet. Genom att återuppta det klassiska måleriet har han återknutit till den tradition som modernismen föraktar mest av allt. Flera kritiker har försökt att förklara det enorma intresse och den publiktillströmning som Nerdrums utställningar orsakar. En av många norska konstkritiker som omöjligt kan erkänna Nerdrums konstnärskap är Sverre Dybing, den enda förklaring han kan ge är att de gamla mästarnas måleri känns igen av de allra flesta och ses som garanti för att verket är äkta, i stil med de allmänt kända konstnärerna som till exempel Rembrandt och Caravaggio. Dybing redogör för detta i en artikel i Aftenposten 1976, han menar att det är förhållandet som Nerdrum har med de gamla mästarna som gör betraktare med ett mindre konstkunnande positiva, och kritiker och konstnärer, eller andra konstvetare, negativa. Hudmåleriet anses av kritikern lura betraktaren att tro att målningarna är bra konst eftersom de anspelar på de konstverk som har en etablerad position som god konst. 98 När den obildade betraktaren förundras över hantverket och de igenkännbara figurativa motiven (till skillnad från till exempel modernismens abstrakta måleri eller neoavantgardets happenings), förfäras kritikern över det lättillgängliga och simpla i konstverken. Nerdrum och Outsidern Efter ett besök på Nationalmuseum i Stockholm 1962, där han beundrade Claudius Civilis målad av Rembrandt 1661, gör Nerdrum ett medvetet val att gå ifrån det modernistiska måleriet och istället måla i de gamla mästarnas mönster. Nerdrum är medveten om att detta kommer att väcka anstöt hos majoriteten av de intellektuella i Norge, och att valet han gör är på gränsen till det tillåtna, och av en hel del till och med anses överskrida denna gräns. 99 Nerdrum känner sig dömd på förhand från första stund. På akademin blir han hånad för sin antimodernistiska hållning och sitt figurativa måleri. Denna behandling av honom fortsätter under hela hans verksamhet som konstnär. Nerdrum är utstött likt en modernistisk avantgardekonstnär, med den stora skillnaden att han inte har någon uppbackning från andra missförstådda genier. Varken det modernistiska avantgardet eller det antimodernistiska neoavantgardet uppskattar Nerdrum och hans konst. 100 Men utanförskapet är också något som Nerdrum själv aktivt odlar. Han framför i åtskilliga intervjuer att han känner sig missförstådd och föraktad, en outsider, trots den breda publikens uppskattning och intresse. Nerdrum gör även andra utfall i pressen och när det debatteras kring hans konstnärskap, drar han sig inte för att medverka själv och försvara sitt konstskapande. 101 Nerdrum sticker ut och är ett välkänt ansikte i Norge, i likhet med Ernst Billgren här i Sverige. 102 Nerdrum indikerar också på outsiderpositionen då han börjar kalla sig själv för kitschmålare, för i och med detta försöker han aktivt placera sig utanför konstetablissemanget, och utom räckhåll för kritikernas skymfningar. 103 Detta försök är dock enligt min mening dödfött, men det ökar onekligen intresset för Nerdrums målningar. Nerdrum sysselsätter sig även med outsidern som motiv. Under 60- och 70-talet vill han skapa sympati för människan som avviker från ”det normala”, hans målningar föreställer homosexuella, knarkare, kriminella och människor med psykiska eller fysiska men. På 80talet placerar Nerdrum dessa utstötta människor i en annan värld än samtidens, nu tar avvikarna plats i ett obestämbart, tidlöst landskap och deras position är inte längre självklar som 98 Sverre Dybing, ”Nerdrumianerne – og oss andre”, Aftenposten, 1976-10-19 99 Nordin, 2000-12-21 100 Ebbestad Hansen, 1996, s. 63 101 ibid. s. 188-189 102 Anders Olofsson, Kulturhuset, Stockholm: ”Odd Nerdrum (27/12-25/3 2001)”, http://www.konsten.net/recensioner/odd_nerdrum.html, 2001-02-17 103 Odd Nerdrum m. fl., Hva er Kitsch?, Oslo 2000, s. 7 22
utomstående, det här är snarare avvikarnas egen värld. Identifikationen med outsidern driver Nerdrum att framställa sig själv som detta i vissa självporträtt, bland annat målar han sig själv som hermafrodit i flera målningar. Anledningen till denna fixering vid outsidern antar jag kan vara dels Nerdrums vilja till att försvara minoriteterna, men kanske lika mycket viljan att gestalta sitt eget utanförskap, det vill säga kritikers och konstnärskollegors oförståelse. Även om Nerdrum har fått sitt erkännande vid det här laget har kritiken varit så hård mot honom i hans hemland att det är möjligt att detta satt spår i hans självuppfattning för all framtid. Nerdrums kamp mot modernismen upphör aldrig. 23
Page 1 and 2: Odd Nerdrum - en avantgardistisk ko
Page 3 and 4: Inledning Gå baklengs inn i fremti
Page 5 and 6: Odd Nerdrum Karaktäristiskt för N
Page 7 and 8: 1979 målar Odd Nerdrum sin sista p
Page 9 and 10: Vissa konstvetare har velat tyda Ne
Page 11 and 12: Bild 5. Självporträtt i gyllene s
Page 13 and 14: Den avantgardistiska grundtanken so
Page 15 and 16: de gamla mästarnas exempel, och de
Page 17 and 18: Modernismens ständiga jakt på det
Page 19 and 20: Nerdrum och avantgardet Nerdrums ut
Page 21: Nerdrum, förhållandet till tradit
Page 25 and 26: finns också ett återbruk av stil
Page 27 and 28: Kitschmålaren Kitschmaleren forpli
Page 29 and 30: Avantgardets framtid Både Peter B
Page 31 and 32: Avslutande diskussion och resultat
Page 33 and 34: Källor och litteratur Otryckta kä

Odd Nerdrum -en avantgardistisk konstnär?

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?