Odd Nerdrum -en avantgardistisk konstnär?

av någon traditionell avantgardistisk gruppering för att nå den framgång han faktiskt
åstadkommit.
Efter att Nerdrum skaffade sig elever kan man kanske prata om en grupp konstnärer som
åtminstone liknar varandra i stil. Att de sökte sig till Nerdrum berodde framför allt på att han
var en av de få konstnärer som lyckats träna upp hantverksmässig skicklighet. Denna
kunskap, som inte många delade, gjorde att konstnärer intresserade av, och alltså redan
sysselsatta med, det realistiska måleriet sökte upp Nerdrum och ville gå i skola hos honom.
Nerdrumskolan har inte heller något gemensamt avantgardistiskt mål, och kan knappast kallas
ett avantgardistiskt kollektiv, den är avgiftsfri och eleverna bidrar som modeller och hjälper
även Nerdrum med praktiska saker i de större projekten. 84
Nerdrum lägger inte heller själv något större förtroende på den kollektiva kraften, han
säger till exempel i en intervju att den kollektiva rörelsen alltid är ett resultat av en individs
vilja och är dömt till nederlag, oavsett vad målet är. 85
Progressionstanken och Nerdrum
En av de allra största skillnaderna mellan Nerdrum och modernisterna är att Nerdrum inte tror
på progression. Den enda utveckling som Nerdrum tror på är den enskilda människans. 86 Han
eftersträvar inte förnyelse och tror inte på en utveckling av konsten i tiden, snarare anser han
att viljan inom den avantgardistiska konsten att ständigt vara först, nyskapande och originell,
försämrar resultatet. Det finns enligt Nerdrum ingen egennytta i det nya.
Nerdrum menar att avantgardisten är beroende av sin tid, och att hans konstverk med
tiden kommer visa sig otidsenliga och omoderna, medan de tidsperioder som inte ständigt
eftersträvat det nya har ett mer bestående och oberoende värde: 87
Når ”det nye”-kunstneren en gang med flakkende blikk ser
tilbake på sitt rastløse liv, der den ene –isme avløser den annen,
vil han oppdage at han har v rt avhengig av sin tid. Men alt har
forandret seg. Nye idéer og idealer dominerer. Han er blitt gammel.
Gjennom tåke ser han den sixtinske madonna.
Like lurt og hengivent ser hun på ham –fremdeles. 88
Nerdrum förkastar inte bara det modernistiska avantgardet utan även, det med Nerdrum
samtida, neoavantgardet, däremot hyllar han det gamla realistiska och naturtrogna måleriet
innan modernismen. 89
Även i Nerdrums konstverk, efter att hans engagemang med samtiden upphörde i början
av 80-talet, känner man avsaknaden av tiden. Han väljer att blanda element från olika tidsepoker
i sina målningar, det är omöjligt att avgöra till vilken tid människorna i Nerdrums öde
landskap tillhör. Han beskriver själv att viljan är att överskrida tidssammanhanget, på ett
postmodernistiskt vis vill Nerdrum ta avstånd från den linjära tidsuppfattningen, skillnaden är
att han med sin tidlöshet vill uppnå något beständigt och oberoende av kontext. Denna tro på
autenticitet går inte ihop med postmodernistisk teori. 90
84
Ebbestad Hansen, 1996, s. 166-169
85
Berit Bergendahl, ”Han tar konsten på dödligt allvar”, Göteborgsposten, 1994-06-01
86
Engh, 1985
87
Nerdrum, 1972-04-29
88
ibid.
89
ibid.
90
Ebbestad Hansen, 1996, s. 137-138
20