Odd Nerdrum -en avantgardistisk konstnär?

Modernismen och postmodernismen
modernism (fr. modernisme, av moderne, av senlat. mode´rnus ´ny´, av lat. mo´do ´(just), nu,` av modus.)
Sammanfattande benämning på en strömning i västerländsk kultur som ifrågasätter accepterade traditioner och
vill ersätta dem med en rationell och kritisk hållning till världen med ständig öppenhet för förändringar, andliga
och materiella. 37
po´stmodernism, riktning inom modern filosofi, idédebatt och en rad estetiska verksamheter. Termen, som varit
i svang sedan 1970-talet, har en oklar och mångskiftande innebörd. 38
Modernismen brukar inringas tidsmässigt till perioden 1860-1960. 39 Den har sin början i och
med Courbets och Manets nya behandling av bildytan, som skiljer sig från tidigare måleri i
den medvetna tvådimensionaliteten.
1800- och 1900-talen präglas av teknologins framväxt och utvecklande vilket i sin tur
ökade industrialiseringen. Industrin krävde arbetskraft, vilket gjorde att fattiga människor
flyttade från landsbygden till städerna som växte med rekordfart. Adeln hade tvingats lämna
herraväldet ifrån sig under upplysningen och industrialiseringens tid. Makten togs i stället
över av borgarna som också växte i antal. Borgarklassen var de stora ”vinnarna” under den
modernistiska epoken, de investerade i nyutvecklad teknik och industri och de utgjorde
grunden för merkantilisering och kapitalism. Kännetecknande för den här tidsperioden var
optimismen inför teknologins inverkan på framtiden. Den medvetna och moderna människan
ansåg sig ha receptet för samhället där alla var friska, lyckliga, välbärgade och jämställda. Det
är här som vissa anser att avantgardet har sitt ursprung, för ur utopivisionerna kom elitgrupperingar
inom så gott som alla delar av samhället.
Konstvärlden var inget undantag. Donald Kuspit är en konstteoretiker som beskriver
konsteliten inom modernismen i sin The Cult of the Avant-Garde Artist. Konstnärerna ansågs
ha befogenheter att stå utanför samhället och var på så sätt kapabla att uppfatta det från ett
avstånd som gagnade en mer sanningsenlig bild av världen som helhet. Därför hade konstnärerna
under modernismen ett speciellt anseende och en unik position i förhållande till de
andra elitgrupperna. 40
Dessa elitgrupperingar avlöstes av andra när de tog för stor plats eller förlorade i
auktoritet. Varje avantgarderörelse ansåg sig ha det slutgiltiga svaret på det problem den
föresatt sig att lösa, de ansåg också att just deras metod hade universella befogenheter som
var oberoende av både tid och plats. Kommunismen menade till exempel att den skulle ha
fungerat lika bra i vilken tid och i vilken miljö som helst, den fria marknadens förespråkare
gjorde samma anspråk.
Runt 1960 händer dock något med den modernistiska eliten. Nu är de modernistiska
idéerna inte lika självklara längre och framstegstanken problematiseras. Elittanken och idén
om den absoluta sanningen framstod vid den här tiden som alltför onyanserad. Minoriteter
hade tvingats stå i skuggan av de erkända konstnärerna. Synen på konstnären som det unikt
skapande geniet och konstverket som den självtillräckliga helheten, var nu föråldrad och
modernismen blev absurt nog omodern. Det som följde strax efter brukar betecknas som
postmodernism, trots detta är de flesta konstnärerna direkt efter modernismen, under 60- och
70-talen, främst upptagna av att hitta nya områden för konsten, utvidga fältet och att bryta sig
ur det mediespecifika och inte just att bryta med modernismen. 41
37
Nationalencyklopedin Multimedia 2000 plus, DVD, publicerad juni 2000
38
ibid.
39
Lars OEricsson, I den frusna passionens heta skugga; essäer om 80- och 90-talets konst, Stockholm 2001,
s. 29
40
Donald Kuspit, The Cult of the Avant-garde Artist, New York 1993 s. 1-3
41 Ericsson, 2001, s. 127-128
12