Det som framför allt väcker kritikernas avsky för <strong>Nerdrum</strong>s måleri är form<strong>en</strong>, innehållet och melodramat. Form<strong>en</strong> syftar tillbaka på de gamla mästarna, <strong>en</strong> otänkbarhet <strong>en</strong>ligt d<strong>en</strong> modernistiske kritikern. Innehållet består, i de tidiga målningarna på 60-70-tal<strong>en</strong>, av oc<strong>en</strong>surerad samhällskritik, vilket uppfattades som <strong>en</strong> omöjlig kombination, form<strong>en</strong> visade på vissa int<strong>en</strong>tioner och motivet på något helt annat. 31 När <strong>Nerdrum</strong> använder Caravaggios mästerverk som förlaga för ett motiv som kan tolkas som ett stöd för <strong>en</strong> kommunistisk rörelse, är detta naturligtvis oerhört provocerande. <strong>Nerdrum</strong> drar sig inte för att hävda att Andreas Baader blev mördad, och han plagierar dessutom Caravaggio som, till skillnad från <strong>Nerdrum</strong>, anses vara ett g<strong>en</strong>i. Melodramat, slutlig<strong>en</strong>, handlar om <strong>Nerdrum</strong>s kärlek för starka effekter, överdrivna gester och poseringar och ett patos som kan liknas vid teaterns. 32 Detta upprör bland annat Ev<strong>en</strong> Hebbe Johnserud, <strong>en</strong> norsk kritiker, som 1976 efter Høstutstellning<strong>en</strong> på Kunstnersforbundet skriver att <strong>Nerdrum</strong> kräver <strong>en</strong> teaterkritiker lika mycket som <strong>en</strong> seriös bildanalys. 33 Lars O Ericsson ger, i <strong>en</strong> artikel i Dag<strong>en</strong>s Nyheter 1996, <strong>en</strong> förklaring till aggressionerna i Norge över <strong>Nerdrum</strong>s figurativa måleri. Han m<strong>en</strong>ar att modernism<strong>en</strong>s inträde där skedde så pass s<strong>en</strong>t att d<strong>en</strong> aldrig fick ett lika starkt fäste som i övriga Europa och i USA. Modernism<strong>en</strong> fortsatte därför att kämpa för att traditionalism<strong>en</strong> skulle upphöra och de figurativa målarna föraktade i sin tur det modernistiska avantgardet. <strong>Nerdrum</strong> befinner sig alltså <strong>en</strong>ligt Ericsson i <strong>en</strong> tradition som motsätter sig d<strong>en</strong> nya modernism<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> ännu nyare och ”oaut<strong>en</strong>tiska” postmodernistiska konst<strong>en</strong>. 34 Själv tror jag inte på d<strong>en</strong>na förklaring. <strong>Nerdrum</strong> fick sin första utbildning på konstakademin och det också var här, under sin utbildningstid, som han gick från det abstrakta till d<strong>en</strong> antimodernistiska, inte det traditionella, måleriet. På akademin härskade det abstrakta måleriet och utanför akademin höll d<strong>en</strong> äldre konstelit<strong>en</strong> kvar vid det realistiska. Stud<strong>en</strong>terna utgjorde ett avantgarde som bröt mot modernism<strong>en</strong>, inte för att de var rädda för det nya, utan för att de ansåg modernism<strong>en</strong>s idéer inaktuella, <strong>Nerdrum</strong> utgjorde inget undantag äv<strong>en</strong> om hans metod kraftigt avvek från de andra. Dessutom har jag svårt att tänka mig, som Ericsson indirekt antyder, att <strong>Nerdrum</strong> skulle vara rädd för att ta till sig något som anses främmande för de etablerade eller ”onorskt”. <strong>Nerdrum</strong> är inte precis känd för att krypa för vare sig kritiker, <strong>konstnär</strong>skolleger eller d<strong>en</strong> allmänna opinion<strong>en</strong>, snarare tvärtom. <strong>Nerdrum</strong> har också i <strong>en</strong> intervju förklarat sin användning av stil och form, som det bästa sättet för honom att uttrycka sig på. 35 En av <strong>Nerdrum</strong>s kanske mest kända målningar här i Sverige är <strong>en</strong> av hans nyare. Kulturhusets affischering till utställning<strong>en</strong> ”<strong>Odd</strong> <strong>Nerdrum</strong>. Kitschmålar<strong>en</strong>”, som pågick från d<strong>en</strong> 27 december förra året till d<strong>en</strong> 25 mars i år, visade självporträttet Självporträtt i gyll<strong>en</strong>e skrud (Bild 5.), m<strong>en</strong> Kulturhuset nekades affischering på grund av motivet som ansågs stötande. På grund av att bland annat H<strong>en</strong>nes & Mauritz samtidigt affischerade med lättklädd Claudia Schiffer, startade efter detta <strong>en</strong> debatt om vad som ska vara tillåtet att visa på off<strong>en</strong>tliga platser. 36 31 Ebbestad Hans<strong>en</strong>, 1990, s. 54 32 Pettersson, s. 31-32 33 Ev<strong>en</strong> Hebbe Johnserud, “<strong>Odd</strong> <strong>Nerdrum</strong> –nå som naturalist”, Aft<strong>en</strong>post<strong>en</strong>, 1976-10-05 34 Ericsson, 1996-08-16 35 Audun Engh, ”Jeg tror på ånds-kapitalisme”, Gateavisa nr. 2, 1985 36 Kajsa Heinemann, ”Affisch med stånd stoppas”, Dag<strong>en</strong>s Nyheter, 2000-12-03 10
Bild 5. Självporträtt i gyll<strong>en</strong>e skrud 11