Bostadsutformning vid kollektiva boendeformer - Boverket

Bostadsutformning vid kollektiva 

boendeformer 

En utredning av om och hur Boverkets byggregler 

bör anpassas till kollektiva boendeformer 

Rapport 2005-01-27 Stig Dedering

INNEHÅLL 

SAMMANFATTNING 5 

INLEDNING 7 

Uppdraget 7 

Bakgrund 7 

Metod och källor 7 

KOLLEKTIVA BOENDEFORMER – VAD ÄR DET? 9 

REGELVERKET 10 

Lag, förordning, föreskrifter och råd 10 

Boverkets byggregler 10 

Bostadsutformningsstandarden 12 

Bygglov och byggsamråd 12 

DET STATLIGA FINANSIERINGSSTÖDET 14 

Stödformer 14 

Länsstyrelsernas granskning 14 

Sammanfattande kommentar 15 

SÄRSKILDA BOENDEFORMER FÖR VISSA KATEGORIER 16 

Särskilda boendeformer för äldre 16 

Kort bakgrund 16 

Aktuell situation 16 

Kommunens skyldighet att inrätta särskilda boendeformer 17 

Boverkets byggregler och särskilt boende för äldre 17 

Exempel på äldreboende 18 


Särskilda boendeformer för studerande och ungdomar 21 


Hur vill studenter bo? 21 

Boverkets byggregler och studentbostäder 22 

Exempel 22 


Bostäder för vissa funktionshindrade 24 


3

Kommunens skyldighet att inrätta särskilda boendeformer 25 

Boendeformer enligt LSS 25 

Gruppbostad 25 

Servicebostad 26 

Annan särskilt anpassad bostad 26 

Boverkets byggregler och särskilt boende 26 

Lokala programunderlag 27 

Ett exempel på en gruppbostad 27 

Standard i befintliga LSS-bostäder 29 

Studie av gruppbostäder 29 

Bostäder för funktionshindrade enligt socialtjänstlagen 30 

Behovet av särskilda boendeformer 30 

Kommunförbundets rapport om boende för funktionshindrade 31 


Bostäder för hemlösa 32 

Vad menas med hemlöshet? 32 

Kartläggningar av hemlöshet 32 

Kommunens skyldigheter att anordna bostäder åt hemlösa 33 

Socialstyrelsen uppdrag att motverka hemlöshet 33 

Per- Albin byn 33 

Stiftelsen Hotellhem i Stockholm, SHIS 35 

Boverkets byggregler och bostäder för hemlösa 36 

Villkor för statligt investeringsstöd 36 


KOLLEKTIVBOENDE I DET VANLIGA BOENDET 38 

Kort historik 38 

Den nya generationens kollektivhus 39 

Boverkets byggregler och kollektiva boendeformer 40 

Kollektiva boendeformer i juridiken 40 

Kollektivhus i praktiken 42 

Aktuella projekt 46 


SLUTSATSER OCH FÖRSLAG 49 

LITTERATUR 52 

BILAGA 1 55 

BILAGA 2 58 

BILAGA 3 62 

4

Sammanfattning 

Denna rapport är ett led i Boverkets översyn av Boverkets byggregler, BBR, och särskilt de som 

gäller bostadens utformning. Den behandlar frågan om hur utrymmen och utrustning i de 

enskilda lägenheterna kan eller bör påverkas av tillgång till gemensamma utrymmen och 

gemensam utrustning i olika kollektiva boendeformer. För särskilda boendeformer för äldre samt 

studerande och ungdomar finns redan idag särskilda regler som medger vissa inskränkningar i 

den privata bostadens standard om de kompenseras av gemensam utrustning och gemensamma 

utrymmen. Frågan är om en sådan möjlighet bör finnas generellt. 

I rapporten behandlas olika kollektiva boendeformer. Dessa indelas i två huvudgrupper: 

1. Särskilda boendeformer för vissa kategorier. 

Hit räknas specialbostäder för personer med särskilda behov av stöd och tillsyn i boendet 

och/eller som har svårt att få sitt bostadsbehov tillgodosett på den allmänna bostadsmarknaden. 

Det gäller äldre personer, personer med funktionshinder och personer med sociala problem, för 

vilka kommunen har vissa skyldigheter att tillhandahålla bostäder. Det gäller också studerande 

och ungdomar som behöver en liten och billig bostad under en begränsad tid. 

2. Kollektivboende i allmänhet 

Hit räknas boendeformer med gemensamma utrymmen och aktiviteter utöver det vanliga, som 

riktar sig till den vanliga bostadsmarknaden. Som regel finns bland annat utrymme och utrustning 

för gemensam mathållning. Kollektivhus är en vanlig benämning. 

De olika boendeformerna beskrivs och analyseras var för sig med avseende på hur de vuxit fram, 

utbud, behov, lagar och bestämmelser, utformning samt exempel. Särskilt fokuseras på 

bestämmelserna om bostadsutformning i BBR och hur de tillämpas. 

Slutsatser och förslag 

Det konstateras att de allmänt hållna funktionskraven i BBR ger en flexibilitet i tillämpningen 

men också ett utrymme för skilda tolkningar. Det gäller särskilt vid kollektiva boendeformer där 

det ofta inte finns en utbildad praxis. Det finns en påtaglig osäkerhet bland byggherrar, 

projektörer och myndigheter om tillämpningen, vilket kan leda till dåliga lösningar och/eller 

hämma utvecklingen. 

• BBR bör ange en generell möjlighet till omfördelning mellan privat och gemensamt 

De undantag för särskilda boendeformer för äldre respektive studerande och ungdomar som 

BBR anger idag ersätts av en generell regel med innebörd att för en grupp bostäder får delar av 

enskilda lägenheters utrymmen och utrustning sammanföras till gemensamma utrymmen i 

lämplig omfattning. De gemensamma utrymmena ska ha en sådan storlek och utrustning att de 

utgör en skälig kompensation för inskränkningarna i den enskilda lägenheten. 

• Preciseringar för olika boendeformer 

I råd preciseras/exemplifieras vad som kan godtas/är lämpligt vid olika former av boende för att 

underlätta tillämpningen. Därmed utesluts inte andra tillämpningar vilket ger en flexibilitet som 

möjliggör en utveckling av boendeformer. 

1. Boendeformer med gemensamma utrymmen för matlagning, måltider, samvaro mm 

Utrymme och utrustning för matlagning, matplats och samvaro i den privata bostaden bör kunna 

reduceras. Hänvisning bör göras till en lägre köksstandard för ofullständig mathållning. Möjlighet 

5

till begränsade minskningar av utrymmet för måltider och samvaro bör också finnas. Vägledning 

bör ges om vad som avses med att de gemensamma utrymmena ska ge skälig kompensation för 

inskränkningarna. Det gäller hur tillgången till de gemensamma utrymmena ska säkras, de 

gemensamma utrymmenas förläggning, utformning och dimensionering samt hur många de delas 

av. 

2. Särskilda boendeformer för äldre 

Eftersom BBR redan idag medger inskränkningar i de enskilda lägenheterna om de kompenseras 

av gemensamma utrymmen vid särskilda boendeformer för äldre innebär förslaget ingen 

principiell förändring. Det finns emellertid ett behov av vägledning och vissa preciseringar av hur 

bestämmelserna ska tillämpas. Det gäller gruppstorlek, kravet på avskiljbarhet, vilken utrustning 

för matlagning som fordras, hur stora inskränkningar i lägenheterna som får göras. Det är 

tveksamt om de gemensamma utrymmena ger fullgod kompensation för de inskränkningar som 

idag förekommer. 

3. Särskilda boendeformer för funktionshindrade 

Tillämpningen av BBR vid bostäder enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 

LSS, bör överensstämma med det som anges i LSS med råd och föreskrifter. Det innebär att 

principen om fullgod standard i de enskilda lägenheterna fortsatt bör gälla även om det finns 

gemensamma utrymmen. 

Särskilda bostäder för funktionshindrade enligt socialtjänstlagen, SOL, är inte lika reglerade i 

lagstiftningen vad gäller t ex målgrupper, gruppstorlekar och lägenhetsstandard. Det behövs ett 

fortsatt utredningsarbete och råd och riktlinjer från de sociala myndigheterna. 

4. Boendeformer för att underlätta inträde på bostadsmarknaden för socialt utsatta personer 

Det finns ett behov av boendeformer som kan fungera som en sluss ut på den vanliga 

bostadsmarknaden för personer som har svårt att få en vanlig bostad eller som behöver ett visst 

stöd i boendet. En lägre standard än i vanligt boende bör godtas utan att inskränkningarna 

kompenseras av gemensamma utrymmen. Samma princip och standard som vid bostäder för 

studerande och ungdomar enligt nedan bör kunna tillämpas. 

5. Särskilda boendeformer för studerande och ungdom 

Tillämpningen av bestämmelserna skulle underlättas om det klart framgår att det ställs lägre krav 

på bostäder för studerande och ungdomar utan att den lägre standarden kompenseras av 

gemensamma utrymmen. Utifrån denna lägre nivå kan sedan en omfördelning mellan privat och 

gemensamt göras. Det finns också ett behov av något tydligare anvisningar om vad som är 

godtagbart utan att en utveckling låses. Det föreliggande förslaget om en särskild standard för 

köksutrustning i studentbostäder ligger i linje med detta. 

Slutligen varnas för att alltför pressade lägenhetsytor kan gå ut över bostadens generella och 

långsiktiga användbarhet samt över svårmätbara värden i bostaden, även om lägenheterna 

bedöms uppfylla bestämmelserna. Byggherrens ansvar för att bostäderna blir funktionella, vackra 

och hållbara framhävs. 

6

Inledning 

Uppdraget 

Uppdraget är att analysera om det är möjligt och lämpligt att utöka särskilda boendeformer att 

även kunna gälla andra grupper än de som omfattas av gällande regler, t ex hemlösa. Vidare ingår 

att analysera om kollektivboende kan vara en särskild boendeform där delar av enskilda 

lägenheters utrymmen och utrustning kan sammanföras till gemensamma utrymmen. 

Konsekvenserna av sådana särregler ska analyseras bl. a med avseende på förvaltningsform, 

personlig integritet, flexibilitet och långsiktig användbarhet. I uppdraget ingår att samråda med en 

referensgrupp samt att intervjua nyckelpersoner. Uppdraget redovisas i en rapport med analys av 

problematiken och slutsatser. 

Bakgrund 

Boverket har i en rapport, Bra bostadsutformning, Regler, kvalitet, kostnader och exempel för 

flerbostadshus, augusti 2003, analyserat bostadsbehovet i ett framtidsperspektiv och särkilt om 

regelverk och standarder är lämpligt avvägda mot dagens levnadsmönster och hushållsstrukturer. 

Hushållstyper i dagens samhälle har ställts mot utbudet av bostäder. En analys har gjorts av vilka 

kategorier människor som har särskilt svårt att finna ett lämpligt boende både med avseende på 

den fysiska utformningen och utrustningen och ur ett privatekonomiskt perspektiv. Rapporten 

har fokuserat på behovet av att få fram billiga bostäder utan att gör avkall på kvaliteten. 

Rapporten utmynnar i slutsatser om behov av vissa ändringar i Boverkets regler samt i de 

standarder dessa är kopplade till. Ändringarna berör framför allt mindre lägenheter. 

I rapporten behandlas kollektiva boendeformer kortfattat. Boende i kollektivhus beskrivs. Det 

konstateras att det finns särskilda regler för vissa typer av särskilt boende för äldre samt 

studerande och ungdom. Särreglerna är något olika till formulering och innehåll för de två 

kategorierna men principen är densamma; för en mindre grupp boende får vissa inskränkningar i 

den privata bostadens standard göras om de kompenseras av gemensam utrustning och 

gemensamma utrymmen. Särskilda regler för kollektiva boendeformer i allmänhet, av typ 

kollektivhus, saknas liksom för särskilda boendeformer för andra grupper än de ovan nämnda 

Boverket ser vissa fördelar med att kunna bygga bostäder för en grupp boende som t. ex 

kollektivbostäder och i rapporten föreslås en vidare utredning i enlighet med det här aktuella 

uppdraget. 

Metod och källor 

Rapporten bygger huvudsakligen på följande underlag:: 

• Genomgång av lagar och bestämmelser, utrednings- och forskningsrapporter och annat 

skriftligt material. Se litteraturlista i slutet på rapporten 

• Information från hemsidor: myndigheter, organisationer, bostadsföretag 

• Intervjuer och samtal med företrädare för: 

Myndigheter: Boverket, Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län 

7

Organisationer: SABO, Hyresgästföreningen Riksförbundet, HSB, kollektivhusföreningar, 

intresseföreningar för kollektivt boende 

Bostadsföretag: AB Familjebostäder i Stockholm, AB Familjebostäder i Göteborg, Göteborgs 

stads bostads AB, Mölndalsbostäder AB, Malmö kommunala fastighets AB, Stiftelsen 

Hotellhem i Stockholm 

Forskare, experter, projektörer 

Boende i kollektivhus: Färdknäppen, Tullstugan, Fullersta backe, Slottet (Lund), Prästgårdshagen 

• Besök i ett urval av kollektivhus och omvårdnadsboenden 

• Studium av ritningar mm av befintliga bostäder och aktuella projekt samt av 

myndighetsbeslut i aktuella ärenden 

8

Kollektiva boendeformer – vad är det? 

Kollektiva boendeformer är ett vidsträckt begrepp. Det kan stå för en mängd mycket olika 

boendeformer. I detta projekt avses boendeformer där utrymmen och utrustning i de privata 

bostäderna sammanförts till - eller kompletterats med - utrymmen som är gemensamma för en 

grupp lägenheter. Här behandlas således inte boendeformer där flera hushåll delar en stor 

lägenhet. Vidare förutsätts att det är väsentliga funktioner som förläggs gemensamt innebärande 

att boendet skiljer sig från vanligt boende. Gemensam tvättstuga, hobbyrum eller en träfflokal 

förekommer t ex i det vanliga bostadsbeståndet. Som regel ingår någon form av gemensam 

mathållning i kollektiva boendeformer, dock ej i studentbostäder och ungdomsbostäder. Förutom 

ett gemensamt kök och matrum kan finnas olika utrymmen för samvaro, hobbyverksamhet, 

motion samt gästrum. Variationerna i den fysiska utformningen och i organisationen av boende 

och service kan vara stora 

Kollektiva boendeformer har olika tillämpningar av väsentligt olika karaktär. Det kan vara frågan 

om specialbostäder för olika kategorier med särskilda behov av stöd och tillsyn i boendet t ex 

äldrepersoner och personer med funktionshinder. Kommunens skyldigheter att ordna bostäder 

för dessa kategorier finns fastlagda i lag, socialtjänstlagen (SOL) och lagen om särskilt stöd och 

service till vissa funktionshindrade (LSS). Det kan också vara en lösning för studenter och 

ungdomar som efterfrågar en mindre och därmed billig bostad för en begränsad tid. Det kan 

emellertid också vara fråga om boendeformer, ofta benämnda kollektivhus, som vänder sig till 

den allmänna bostadsmarknaden eller olika segment av denna t ex barnfamiljer, seniorer, särskilt 

miljöengagerade. Det är därför lämpligt att göra följande uppdelning av uppdraget: 

1. Särskilda boendeformer för vissa kategorier 

2. Kollektivboende i allmänhet 

Till den första gruppen hör boendeformer för kategorier som har svårt att få sitt bostadsbehov 

tillgodosett på den vanliga bostadsmarknaden och där särskilda insatser från samhället erfordras. 

Till kollektivboende i allmänhet räknas kollektiva boendeformer som finns på den vanliga 

bostadsmarknaden även om de vänder sig till en viss grupp, t ex äldre. 

9

Regelverket 

Lag, förordning, föreskrifter och råd 

Enligt 2 § lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk mm, BVL, ska en byggnad uppfylla 

väsentliga egenskapskrav ifråga om bl.a. lämplighet för avsett ändamål och tillgänglighet och 

användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. I 11-12 §§ 

förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk mm, BVF, förtydligas lagens krav på 

bostäder. Kraven förtydligas ytterligare genom föreskrifter och allmänna råd i Boverkets 

byggregler, BBR. Föreskrifterna i BBR är bindande medan råden anger ett sätt att uppfylla 

kraven. 

Boverkets byggregler 

Gällande regler 

Av särskilt intresse i detta sammanhang är avsnitt 3:21, 6:235 och 6:31 i BBR: 

3:21 Bostadsutformning 

I bostaden skall finnas 

- minst ett rum med inredning och utrustning för personhygien, 

- rum eller avskiljbar del av rum för daglig samvaro, 

- rum eller avskiljbar del av rum for sömn och vila, 

- rum eller avskiljbar del av rum med inredning och utrustning för matlagning och förvaring av 

livsmedel (kök), 

- utrymme för måltider i eller i närheten av köket, 

- utrymme för hemarbete, 

- entréutrymme som ger plats for ytterkläder o.d. samt 

- utrymmen för förvaring. 

Avskiljbar det av rum skall ha fönster och vara så utformad, att den med bibehållen funktion kan 

avskiljas med väggar från resten av rummet. 

Bostäder skall vara dimensionerade, disponerade, inredda och utrustade med hänsyn till sin långsiktiga 

användning och till det antal personer för vilka de är avsedda. 

I bostäder avsedda för endast en person behöver antingen del av rum för sömn och vila eller del av 

rum för matlagning inte vara avskiljbar. 

I bostäder avsedda för endast en studerande behöver avskiljbar del av rum för matlagning inte ha 

fönster. 

Råd: Balkong, uteplats e.d. bar finnas i anslutning till bostaden. Dimensionerande mått som är lämpliga vid 

bedömning av bostadens långsiktiga användbarhet finns i SS 91 42 21 (4). 

I bostäder avsedda for endast en studerande ar inredningslängder for ofullständig mathållning tillräckliga. När det 

gäller krav på dagsljus och vädring se 6:235 och 6:31. 

Undantag från dessa krav medges för särskilda boendeformer avsedda dels för äldre och dels för 

studerande och ungdomar: 

3:211 Särskilda boendeformer för äldre 

I fråga om särskilda boendeformer för äldre får, för en mindre grupp boende, bostadens inredning och 

utrustning för matlagning, utrymme for matplats samt rum eller del av rum för daglig samvaro delvis 

utgöras av gemensamma utrymmen i anslutning till de enskilda lägenhetema. De gemensamma 

utrymmena skall vara så stora och välutrustade att de utgör fullgod kompensation för inskränkningarna 

i den enskilda lägenhetens standard. Bostäderna skall medge en god arbetsmiljö för vårdpersonal. 

10

Gruppbostäder avsedda för åldersdementa behöver inte vara utrustade för matlagning i de enskilda 

lägenhetema. I sådana fall skall dock nödvändiga installationer for detta vara förberedda. 

Råd: Med särskilda boendeformer för äldre avses bostäder enligt 20§ 5 andra stycket socialtjänstlagen 

3:212 Särskilda boendeformer for studerande och ungdom 

I fråga om särskilda boendeformer för studerande och ungdom får, för en grupp boende, delar av 

enskilda lägenheters utrymmen och utrustning sammanföras till gemensamma utrymmen. 1 de fall 

köket är gemensamt får antalet lägenheter som delar detta inte överstiga 12. De gemensamma 

utrymmena skall vara så stora och välutrustade att de utgör skälig kompensation för inskränkningarna i 

den enskilda lägenheten. 

6:235 Vädring 

Varje rum eller avskiljbar del av rum i bostäder, avsedda för daglig samvaro, sömn och vila eller för 

matlagning, skall ha minst ett fönster eller en vädringslucka som kan öppnas mot det fria eller mot en 

enskild inglasad balkong eller uteplats, som har öppningsbart fönster eller vädringslucka mot det fria. 

I bostäder avsedda för endast en studerande behöver avskiljbar del av rum för matlagning endast ha 

indirekt tillgång till fönster eller vädringslucka. 

Råd: Hygienrum bör om möjligt ha öppningsbart fönster eller vädringslucka. 

6:31 Dagsljus och solljus 

Rum där personer vistas mer än tillfälligt, skall ha god tillgång till direkt dagsljus. För utrymmen som 

innehåller arbetsplatser gäller detta, om det inte är oskäligt med hänsyn till verksamhetens art. 

Bostäder skall ha tillgång till direkt solljus. 

I bostäder avsedda för endast en studerande behöver avskiljbar del av rum för matlagning endast ha 

tillgång till indirekt dagsljus. 

Råd: Som ett schablonvärde kan gälla att fönsterglasarean i ett utrymme bör vara minst 10 % av golvarean. Om 

byggnadsdelar eller andra byggnader skärmar av dagsljuset mer än 20 %, bör glasarean ökas. En förenklad 

metod for kontroll av lamplig fönsterglasarea finns i SS 91 42 01 (1). 

Förslag till reviderade byggregler 

Byggreglerna är under omarbetning. Ett förslag beräknas lämnas på remiss i början på 2005. Det 

innefattar även en revidering av avsnitt 3, där de ovan återgivna bestämmelserna om 

bostadsutformning ingår. I remissförslaget begränsas ändringarna till de förslag som lagts i 

Boverkets rapport, Bra bostadsutformning, 2003. Förslagen innebär följande: 

Uttrycket i BBR 3:21 I bostäder avsedda för endast en person… föreslås ändras till I bostäder med 

bostadsarea (BOA) om högst 55 m2…Därmed skulle man göra det möjligt att producera bostäder 

upp till 55 m2 antingen med separat sovrum och med ett icke avskiljbart kök i samma utrymme 

som vardagsrummet eller med ett avskiljbart kök och med en icke avskiljbar del för sömn och 

vila i samma utrymme som vardagsrummet. Den föreslagna ändringen underlättar tillkomsten av 

små tvårumslägenheter med sovrum som kan rymma två personer. Genom att anknyta kraven till 

en ytgräns, 55 m2, istället för som idag det antal personer som bostaden är avsedd för förhindras 

också att stora bostäder klassas som enpersonsbostäder enbart därför att det finns ett 

enpersonssovrum i bostaden. Därmed förhindras tillkomsten av enpersonsbostäder med större 

ytor än 55 m2. 

I Bra bostadsutformning föreslås också en ändring av utformningsstandarden SS 91 42 21, vilket 

får betydelse för tillämpningen av bostadsbyggnadsbestämmelserna, se nedan. 

11

Bostadsutformningsstandarden 

Gällande standard 

Som framgår av ovanstående hänvisar BBR i de allmänna råden när det gäller bostadsutformning 

till dimensionerande mått i standarden SS 91 42 21, Byggnadsutformning – Bostäder – 

Inredningsmått. Utformningsstandarden ger underlag för projektering av bostäder. Genom att 

hänvisningen görs i rådstexten blir inte standarden bindande. Andra sätt att tillgodose kraven i 

förordning och föreskrifter kan finnas. Om annan lösning an standarden används får man visa att 

den uppfyller kraven. I SS 91 42 21, anges mått på möbler, inredning och utrustning, 

dörröppningar och andra passagemått. I standarden anges bland annat vilken köksinredning som 

ska finnas i bostäder av olika storlekar. För bostäder är måtten anpassade till manuell eller liten 

eldriven rullstol. 

Andra standarder för bostadsutformning av stor betydelse är SS 91 42 22 Byggnadsutformning - 

Bostäder - Funktionsplanering. I denna standard anges vilka funktioner som ska tillgodoses samt 

möbel-/inrednings-/utrustningsmängder för olika lägenhetsstorlekar. Hänvisning saknas i BBR 

till denna standard, vilket gör att den inte har någon formell status. Det är de allmänt formulerade 

funktionskraven i lag, förordning och föreskrifter som gäller. 

Ytterligare en standard av betydelse i detta sammanhang är SS 91 42 31 Byggnadsutformning – 

Bostäder – Planering för matlagning och måltid. Denna standard anger mått, inredningslängder 

för olika bostadsstorlekar, planlösningsexempel mm för kök och är en detaljering och 

komplettering av SS 91 42 21. Standarden anger även inredningslängder för bostäder med 

ofullständig mathållning. Kollektivhus anges som exempel på när denna standard kan vara 

aktuell. Ett annat exempel som anges är i bostäder för enpersonshushåll i områden med god 

tillgång till restauranter. Det saknas emellertid en direkt hänvisning till denna standard i BBR. Det 

betyder att inte heller denna standard kan åberopas. Den reducerade köksstandarden vid 

ofullständig mathållning kan t ex inte åberopas vid tillämpning av BBR. 

Förslag till reviderad standard 

I enlighet med Boverkets förslag i Bra bostadsutformning har ett förslag till revidering av SS 91 

42 21 utarbetats. Förslaget remitteras i början på 2005. Förändringarna innebär följande, förutom 

redaktionella ändringar. 

• Exempel på inredningslängder för studentbostäder har införts. 16 M + 6 M högskåp 

• För bostäder mindre än 40 m2 har bänklängden för matlagning minskats från 28 M till 

24M 

• För bostäder mindre än 40 m2 har förtydligats att sängplats tillgänglig från två sidor, kan 

ordnas i annat utrymme än sovrum. 

• Rekommenderade mått för förvaring har förts över från SS 91 42 22 

• Standarden har kompletterats med en tredje nivå på tillgänglighet, högre än 

samhällskraven. 

Bygglov och byggsamråd 

Vid bygglovet görs endast en allmän prövning av projektet. Någon granskning av 

bostadsutformningen sker inte vid detta tillfälle. Ett byggsamråd sker innan byggnadsarbetet 

startas. Syftet med byggsamrådet är bl. a. att byggnadsnämnden ska kunna förvissa sig om att 

byggherren känner till gällande regler. Efter en genomgång av handlingarna i projektet och av 

byggherrens kontrollsystem, beslutar byggnadsnämnden om en kontrollplan för projektet i syfte 

att säkerställa att samhällskraven är uppfyllda. Byggsamrådet kommer in i ett sent skede och 

några större bearbetningar av lägenhetsplaner kan oftast inte göras utan stora förseningar i 

projektet. Byggnadsnämnden har dock en formell möjlighet att i efterhand ingripa mot ett projekt 

12

som inte uppfyller samhällskraven. Ansvaret för hur BBRs regler om bostadsutformning ska 

tillämpas ligger därmed väsentligen på byggherren. Det finns emellertid olika praxis i 

kommunerna. Vissa kommuner har en mer ingående granskning av projekten innan de släpps 

fram. 

Sammanfattande kommentar 

Av ovanstående framgår att regelverket inte särskilt behandlar bostäder i kollektiva boendeformer 

med undantag för bostäder för äldre samt för studenter och ungdomar. Det innebär att de vanliga 

reglerna gäller vid kollektiva boendeformer för andra kategorier inklusive bostäder i kollektivhus 

och dylikt. De bindande bestämmelserna är emellertid formulerade som funktionskrav. 

Preciseringarna finns i råd och standarder. En viss flexibilitet är alltså inbyggd i bestämmelserna. 

Det leder emellertid till en oklarhet om vad som gäller och öppnar för olika tillämpningar. Någon 

granskning av bostadsutformningen i samband med bygglov sker inte. 

De föreslagna förändringarna i byggregler och vidhängande standarder underlättar tillkomsten av 

små, yteffektiva lägenheter. 

13

Det statliga finansieringsstödet 

Stödformer 

Det statliga finansieringsstödet för ny- och ombyggnad av bostäder finns för närvarande i tre 

former: 

• Räntebidrag 

• Investeringsbidrag för hyresbostäder i områden med bostadsbrist 

• Investeringsstimulans för mindre hyresbostäder och studentbostäder 

Räntebidrag 

Räntebidrag ges till ny- och ombyggnad av flerbostadshus. De grundläggande tekniska 

egenskapskraven på permanentbostäder enligt plan och bygglagen med tillhörande förordningar 

och föreskrifter ska vara uppfyllda. Det sker således en hänvisning till Boverkets byggregler bland 

annat med avseende på tillgänglighet och användbarhet. Bostäderna ska vara avsedda för 

permanent bruk och självständigt boende och det ska finnas normala upplåtelseavtal. Möjlighet 

till avsteg från det sistnämnda kravet finns för bland annat särskilda boendeformer för äldre och 

funktionshindrade. Bidrag ges för yta upp till 120 m2 per lägenhet Vid beräkning av bidraget 

räknas som bostadsyta förutom lägenheterna, all uppvärmd yta ovan mark i huset (lägenhet, 

förråd, utrymmen för värme, vatten, tvätt, sopor, samvaro, hobby, lek). Det innebär att 

räntebidrag kan ges för de gemensamma utrymmena i kollektiva boendeformer. 

Investeringsbidrag och investeringsstimulans 

För båda stöden gäller samma villkor som vid räntebidrag bl a vad gäller permanent bruk, 

självständigt boende och upplåtelseavtal av normalt slag. Kravet på sådant upplåtelseavtal hindrar 

inte att stöd ges för bostäder som anordnas i syfte att underlätta ett inträde på 

bostadsmarknaden för socialt utsatta personer. Gemensamt för stöden är också att bostäderna 

inte ska vara avsedda för en kategori av boende (med undantag för studentbostäder vad gäller 

investeringsstimulansen). Det utesluter stöd till särskilda boendeformer för äldre och 

funktionshindrade. Så kallade seniorbostäder kan få stöd under förutsättning att det är fråga om 

traditionella hyresavtal. Det får t ex inte finnas kopplingar till andra avtal, t ex att hyresgästen 

måste abonnera på vissa tjänster. Finns det sådana kopplingar kan investeringsbidrag och 

investeringsstimulans inte ges. Stöden begränsas till områden med bostadsbrist och 

investeringsstimulansen utgår dessutom endast till projekt i tillväxtområden. 

Investeringsstimulans lämnas inte för bostäder större än 70 m2 och investeringsbidraget 

reduceras för lägenheter som är berättigade till investeringsstimulans. 

Stöd ges även för gemensamma utrymmen i huset som vid räntebidrag. 

Som villkor gäller bl a att projektet till sin karaktär är ägnat att säkerställa att boendekostnaderna 

är rimliga. 

Länsstyrelsernas granskning 

Länsstyrelserna som beslutar om bidrag ska se till att villkoren för bidrag är uppfyllda inklusive 

utformningskraven. Eftersom bygglovprövningen sedan 1995 inte omfattar de tekniska 

egenskapskraven innebär det att länsstyrelserna gör en självständig granskning av om 

bestämmelserna i BBR är uppfyllda. Att ett projekt passerat kommunens granskning är således 

inte ett klartecken för statligt stöd. I praktiken har länsstyrelserna ofta tagit över granskningen av 

14

utformningen av bostäderna. Granskningen kan variera mellan olika länsstyrelser beroende på 

olikheter i praxis samt på skillnader ifråga om resurser och kompetens. Boverket rekommenderar 

sökanden att ta kontakt med länsstyrelsen i ett tidigt planeringsskede vid osäkerhet om projektet 

uppfyller utformningskraven. 

Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos Boverket. 


Villkoren för det statliga finansieringsstödet påverkar projekten i hög grad. Det gäller dels 

styrningen mot små lägenhetsstorlekar och låga kostnader, dels påverkan av utformningen genom 

länsstyrelsernas granskning för bidrag, som ofta är striktare än kommunens. Genom att bidrag 

ges även för gemensamma utrymmen underlättas byggandet av kollektiva boendeformer. 

Bestämmelsen att investeringsbidrag och stimulans inte ges till kategoriboende drabbar flera av de 

här aktuella boendeformerna. 

15

Särskilda boendeformer för vissa kategorier 

Särskilda boendeformer för äldre 

Kort bakgrund 

Synen på boendet för äldre har genomgått stora förändringar under 1900-talet. Under seklets 

första hälft präglades samhällets insatser av institutioner och medicinsk vård. Under 1950-talet 

höjdes standarden i ålderdomshemmen. Under 1960 talet ersattes begreppet ålderdomshem av 

servicehus. Särskilda pensionärslägenheter började också att byggas för att korta kötiderna för 

äldre i en tid av bostadsbrist. Jämfört med dagens bostäder var standarden i dessa bostäder låg. 

Servicehusen som byggdes ut från slutet av 1960-talet innebar en höjning av standarden. De 

innebar ett självständigt boende i en egen lägenhet med nära tillgång till service och personal i 

huset. Parallellt utvecklades sjukhem i landstingets regi för de mest vårdbehövande. 

Under 1980-talet minskade utbyggnaden av servicehus och sjukhem. Kvarboende i vanlig bostad 

med hemtjänst och hemsjukvård lyftes fram och blev också praktisk politik. Betänkandet ”Bo på 

egna villkor” 1984 med åtföljande riksdagsbeslut fick stor betydelse. 

Genom ÄDEL-reformen 1992 fick kommunerna det samlade ansvaret för äldreomsorgen och 

äldreboendet. Samtliga boendeformer inklusive sjukhemmen överfördes till kommunerna. 

Så småningom blev det tydligt att många äldre varken kunde eller ville bo själva. Boendealternativ 

i små enheter, gruppboende i olika former, utvecklades och blev ett alternativ för dem med stora 

omvårdnadsbehov, framför allt personer med demenssjukdomar. Under 1990-talet skedde en 

snabb utbyggnad av sådana boendeformer, inte minst tack vare statliga stimulansbidrag. Det 

statliga stimulansbidraget utgick 1992-96 till 35 000 bostäder i särskilda boendeformer varav 

29 500 äldrebostäder, varav 10 500 för äldre med demenssjukdomar. Parallellt höjdes standarden 

i gamla ålderdomshem genom ombyggnader vilket resulterade i färre platser. Nettotillskottet blev 

cirka 20 000 platser. Ett nytt stimulansbidrag infördes 1998-1999 för att påskynda 

standardhöjningen och utbyggnaden. 

Utvecklingen inom äldreomsorgen ledde till att endast äldre med stora omvårdnadsbehov kom 

att bli aktuella för särskilt boende. Under 2000-talet har utbyggnaden av särskilda boendeformer 

för äldre var mycket begränsad. Det har försvunnit fler platser än som tillkommit. 

Aktuell situation 

Totalt finns i landet cirka 110 900 bostäder i särskilda boendeformer för äldre av olika slag och 

med olika benämningar. 

I Boverkets och Socialstyrelsens rapport ”Varför kan inte behovet av särskilda boendeformer 

tillgodoses?” (2003) konstateras att det idag sker en snabb avveckling av särskilt boende för äldre 

samtidigt som nyproduktionen är låg. Nettominskningen är cirka 13 500 bostäder under perioden 

2002-2005. Minskningen förklaras med kommunernas ofta svåra ekonomiska situation som gör 

att man eftersträvar att lösa vård- och omsorgsbehoven på ett mindre kostnadskrävande sätt än 

genom särskilt boende. Kommunerna satsar på att tillgodose behoven i den egna bostaden och 

på att särskilt boende främst erbjuds dem med mycket stort vårdbehov. Det innebär bland annat 

att flera av de servicehus som byggdes på 1970- och 80-talen omvandlas till andra typer av 

16

ostäder. Ett av skälen är att många bor i servicehusen utan behov av insatser från hemtjänsten. 

Samtidigt uppfattar många kommuner att behovet av särskilt boende minskar, eller i vart fall inte 

ökar, delvis av demografiska skäl. I rapporten varnas för en alltför snabb och oplanerad 

avveckling av äldreboenden. Antalet icke verkställda beslut om särskilt boende har ökat under 

2003 efter en minskning de senaste åren. Det finns också en relativt stor grupp äldre för vilka 

alternativet med hemtjänst och hemsjukvård inte är lämpligt, t.ex. personer med behov av tillsyn 

dygnet runt. 

Kommunens skyldighet att inrätta särskilda boendeformer 

Kommunen har en skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för 

äldre människor som behöver stöd (5 kap. 5§ Socialtjänstlagen, SOL). 

Särskilt boende är inte närmare definierat i lag eller föreskrifter. Olika former kan förekomma. 

Som framgår av den historiska överblicken ovan finns olika boendeformer som tillkommit vid 

olika tidpunkter och med olika standard. Servicehus, ålderdomshem, gruppboende, sjukhem är 

alla former av särskilt boende. Det gemensamma är att boendet tilldelas genom ett biståndsbeslut. 

Boverkets byggregler och särskilt boende för äldre 

De generella reglerna i BBR gäller även för äldrebostäder. Vissa möjligheter till avsteg från de 

generella reglerna finns emellertid: 

3:211 Särskilda boendeformer för äldre 

I fråga om särskilda boendeformer för äldre får, för en mindre grupp boende, bostadens inredning och 

utrustning för matlagning, utrymme for matplats samt rum eller del av rum för daglig samvaro delvis 

utgöras av gemensamma utrymmen i anslutning till de enskilda lägenhetema. De gemensamma 

utrymmena skall vara så stora och välutrustade att de utgör fullgod kompensation för inskränkningarna 

i den enskilda lägenhetens standard. Bostäderna skall medge en god arbetsmiljö för vårdpersonal. 

Gruppbostäder avsedda för åldersdementa behöver inte vara utrustade för matlagning i de enskilda 

lägenhetema. I sådana fall skall dock nödvändiga installationer för detta vara förberedda. 

Råd: Med särskilda boendeformer för äldre avses bostäder enligt 5§5 kap socialtjänstlagen 

Innebörden i bestämmelserna är att vid olika gruppboendeformer kan kraven på den enskilda 

bostaden jämkas om det finns gemensamma utrymmen. Vid andra former av särskilt boende för 

äldre enligt SOL, t ex av typ servicehus, gäller de generella reglerna i BBR fullt ut. Preciseringen i 

rådstexten, att med särskilda boendeformer avses bostäder enligt 5 § 5 kap, SOL, kan utesluta 

t.ex. gruppboende i privat regi, som inte tilldelas genom biståndsbeslut. Det torde emellertid 

sakna praktisk betydelse eftersom boendeformen knappast kan existera utan kommunalt stöd. 

Preciseringar av vad som avses med en mindre grupp samt hur avvägningen mellan privata och 

gemensamma utrymmen kan se ut, saknas i såväl föreskrifter som allmänna råd. Genom att 

föreskriften anger att de angivna funktionerna delvis får utgöras av gemensamma utrymmen kan 

inte hela funktionen förläggas gemensamt, med det angivna undantaget att bostäder för 

åldersdementa inte behöver förses med utrustning för matlagning. 

Som vid annat byggande sker inte någon granskning av utformning och standard i samband med 

bygglov utan först vid byggsamrådet. Den egentliga granskningen utförs av länsstyrelserna i 

samband med ansökan om statligt finansieringsstöd. 

17

Länsstyrelsen i Stockholm försöker upprätthålla en standard som innebär att antalet lägenheter i 

en gruppbostad för dementa får vara högst nio. För övriga kategorier kan det bli ytterligare 

någon. Köksutrustning ända ner till en enhet med kokplatta och vask med måtten 60*60 cm 

godtas. Hela funktioner får inte läggas gemensamt. Det innebär att det ska finnas utrymme för en 

matplats och samvaro, men färre platser än i vanliga bostäder godtas. Man försöker upprätthålla 

kravet på möjlighet att avskilja kök eller sovutrymme vid nybyggnad, men tvingas konstatera att 

avskiljbarheten ofta är mer teoretisk än praktiskt möjlig. Länsstyrelsens tillämpning leder till 

lägenhetsytor på minst cirka 25 m2. 

Exempel på äldreboende 

Ett exempel på ett äldreboende som granskats och godkänts av Boverket är kv Bägaren 1-4 i 

Linköping. Bedömningen avsåg formellt om förutsättningarna för s.k. ekobidrag var uppfyllda 

men förutsatte också att de grundläggande samhällskraven, inklusive kraven på 

bostadsutformning, var uppfyllda. Äldreboendet innehåller 10 lägenheter med ett rum med 

pentry i rummet, samt WC/dusch. Lägenhetsytorna är 34-38 m2. Det finns en möjlighet att 

avskilja kök eller sovutrymme men den är mer teoretisk än praktisk. De gemensamma ytorna 

består av ett kök med ett kombinerat mat- och samvarorum på 136 m2. Dessutom ingår 

personalrum, förråd mm. Ritningen visar endast åtta av lägenheterna samt de gemensamma 

ytorna. 

18

Äldrebostäder i kv. Bägaren, Linköping 

FF 

19

Följande exempel visar att även en lägre standard godtas. Gruppbostaden ligger centralt i 

Stockholm. Den har nio lägenheter med något varierande ytstorlekar kring 25 m2. 

Köksutrustningen består endast av en 60 cm bred enhet med vask och kokplatta. Det finns inte 

möjlighet att avskilja vare sig köksdel eller sovdel. Det gemensamma kök-/mat-/allrummet är på 

cirka 50 m2. Gruppbostaden är planerad för att kunna användas av såväl personer med demens 

som personer med annan diagnos. 

Gruppbostad i Stockholm 

20


Standard och utformning av särskilt boende fört äldre har växlat genom decennierna. Den starka 

inriktningen idag på boende i vanliga bostäder med hemtjänst och hemsjukvård innebär att de 

särskilda äldrebostäder som byggs är avsedda för personer med mycket stora omvårdnadsbehov, 

t.ex. personer med demenssjukdomar. Gruppboendeformer dominerar i nyproduktionen och det 

är också sådana boendeformer som byggreglerna är anpassade till. Därmed finns det en risk att 

bestämmelserna låser utvecklingen till dagens former. 

Inriktningen mot vårdboende leder till en strävan att hålla utrymmes- och utrustningsstandarden 

nere och därmed kostnaderna. Den möjlighet som BBR anvisar att minska på utrymme och 

utrustning i den privata bostaden om det kompenseras av gemensamma utrymmen tänjs ofta så 

långt det går, vilket kan resultera i lägenheter med ytor ned till 25 m2. Ofta handlar det inte bara 

om omfördelning utan också om en lägre standard än i vanligt boende. Om det är meningen så 

bör det uttryckas i bestämmelserna. Det finns emellertid anledning att varna för att bygga med en 

alltför låg standard. Byggkostnaden står trots allt för en relativt liten del av kostnaden för 

boendet. Bostädernas mångsidiga användning över tiden blir mindre. BBR ger varken i 

föreskrifter eller i råd några tydliga anvisningar om var gränsen för det godtagbara går. En ökad 

tydlighet skulle underlätta såväl projektering som granskning. Tydligheten får emellertid inte 

innebära att dagens lösningar blir de enda som godtas. 

Särskilda boendeformer för studerande och ungdomar 

Kort bakgrund 

Antalet studieplatser vid högskolorna har ökat de senaste åren samtidigt som bristen på bostäder 

över huvud taget ökat, i synnerhet på högskoleorter. Det har lett till en allvarlig brist på 

studentbostäder som leder till problem för den enskilde studenten, högskolan och samhället. De 

höga byggkostnaderna gör att studenterna får svårt att klara hyrorna vilket medför att 

studentbostadsprojekt inte genomförs. 

År 1999 uppdrog regeringen åt Boverket att se över de föreskrifter och allmänna råd som gäller 

vid utformning av studentbostäder med syfte att förenkla bestämmelserna. Uppdraget ledde till 

en viss justering av bestämmelserna till de som nu gäller. 

Stockholms Studentkårers Centralorganisation, SSCO, gjorde hösten 2002 utredning, 

”Studentbostäder i studentstorstäder”. Mot bakgrund av diskrepansen mellan kostnaden för en 

nybyggd studentbostad och studenternas betalningsförmåga läggs en rad förslag för att sänka 

kostnaderna. Bland annat föreslås att byggreglerna ändras så att det går att bygga 

studentbostäder/studentrum som inte är större än 15-18 m2 med eget pentry och egen WC utan 

att det samtidigt krävs gemensamhetslokaler. För att kunna komma ner i yta föreslår SSCO att 

kraven på tillgänglighet i studentbostäder sänks, men inte slopas helt. 

Hur vill studenter bo? 

Boverket konstaterar i sin studentbostadsutredning att studenter inte är en enhetlig grupp. 

Boverkets studier av enkäter visar att mångfald och variation i boendetyper och 

bostadsutformning är viktig. Ett antal önskemål som anger en huvudinriktning har dock 

utkristalliserats. Den genomsnittlige studenten önskar att bostaden ska: 

• Innehålla möjlighet till matlagning – inte nödvändigtvis ett stort kök men gärna ett pentry 

• Ha egen toalett 

• Ligga centralt i staden 

21

• Vara billig 

• Ge möjlighet till studiero 

Önskemålet om en lägenhet med möjlighet till egen mathållning och utan ett fördyrande 

gemensamt kök får stöd i SSCOs ovan relaterade rapport. Länsstyrelsen i Stockholm uppger att 

de studentbostäder som byggs idag i länet undantagslöst förses med pentry. En eventuell 

efterfrågan på en enklare standard med enbart gemensamt kök kan tillgodoses i beståndet. 

Boverkets byggregler och studentbostäder 

De generella bestämmelserna i BBR gäller för studentbostäder med vissa angivna undantag. Det 

innebär bland annat att kraven på tillgänglighet är oinskränkta. Däremot godtas en lägre 

utrymmes- och utrustningsstandard enligt följande: 

3:212 Särskilda boendeformer för studerande och ungdom 

I fråga om särskilda boendeformer för studerande och ungdom får, för en grupp boende, delar av 

enskilda lägenheters utrymmen och utrustning sammanföras till gemensamma utrymmen. 1 de fall 

köket är gemensamt får antalet lägenheter som delar detta inte överstiga 12. De gemensamma 

utrymmena skall vara så stora och välutrustade att de utgör skälig kompensation för inskränkningarna i 

den enskilda lägenheten. 

I ett råd till 3:21 sägs att i bostäder avsedda för endast en studerande är inredningslängder för 

ofullständig mathållning tillräckliga. 

Dessutom gäller följande undantag från krav på fönster enligt BBR 6:31: 

I bostäder avsedda för endast en studerande behöver avskiljbar del av rum för matlagning inte ha 

fönster utan endast tillgång till indirekt dagsljus 

Bestämmelserna innebär att ingen köksutrustning alls krävs när det finns ett gemensamt kök för 

högst 12 lägenheter. Om fler än 12 lägenheter delar kök fordras köksutrustning i varje lägenhet, 

men den kan reduceras. Om gemensamt kök helt saknas innebär bestämmelserna att de enskilda 

bostäderna ska förses med köksutrustning minst enligt standarden för ofullständig mathållning. 

Ofta har bestämmelserna tillämpats så att utrymmen och utrustning i den privata bostaden har 

reducerats utan att inskränkningarna kompenserats av gemensamma utrymmen och utrustning. 

Det bör noteras att de gemensamma utrymmena ska ge skälig kompensation inte fullgod som det 

stod i tidigare bestämmelser. Det innebär en lägre grad av kompensation. 

I den översyn som pågår av BBR och vidhängande standard finns ett förslag till reviderad 

standard för kök i bostäder avsedda för studerande utan gemensamt kök/matrum. Förslaget 

innebär diskbänk och spis med längd på sammanlagt 160 cm samt ett högskåp för kyl på 60 cm. 

Exempel 

Nedan visas studentbostäder som bedömts uppfylla standardkraven av länsstyrelsen i Stockholm. 

De består av fabrikstillverkade moduler på 23 m2. Enrumslägenheterna är på 23 m2. 

Köksutrustningen består av ett pentry med spis och diskbänk med en sammanlagd längd på 170 

cm, vilket är mindre än den föreslagna standarden enligt ovan. Tvårumslägenheterna är på 45 m2 

och har reducerad köksinredning med spis, diskbänk och kyl/frys med en sammanlagd längd på 3 

meter. Ett gemensamt kök/matrum på 23 m2 delas av 18 enrumslägenheter och sex 

tvårumslägenheter. En gemensam tvättstuga finns. Exemplet kan ses som en illustration av den 

minimistandard som idag accepteras i Stockholms län. 

22

. 

Exempel på studentbostäder i Stockholm 

23


Det finns idag ett stort behov av studentbostäder som studenterna har råd att hyra. Boverket har 

relativt nyligen sett över byggreglerna i syfte att hålla kostnaderna nere. Den lägre standard som 

är motiverad för denna typ av bostäder knyts upp till en möjlighet till omfördelning mellan 

privata och gemensamma utrymmen. Tillämpningen är emellertid sådan att en lägre standard ofta 

godtas utan att denna lägre standard kompenseras av gemensamma utrymmen. En ändring av 

bestämmelserna bör övervägas så att det klart framgår att det ställs lägre krav på bostäder för 

studerande och ungdomar även om inskränkningarna inte kompenseras av gemensamma 

utrymmen. Utifrån denna lägre nivå kan sedan en omfördelning mellan privat och gemensamt 

göras. Det finns också ett behov av något tydligare anvisningar om vad som är godtagbart utan 

att en utveckling låses. Förslaget om en särskild standard för köksutrustning i studentbostäder 

ligger i linje med detta. 

Bostäder för vissa funktionshindrade 

Kort bakgrund 

Under större delen av 1900-talet bodde personer med funktionshinder på institutioner om de inte 

bodde hos anhöriga som tog hand om dem. Synen och även politiken förändrades från1960-talet. 

Normalisering och integrering blev ledord. Institutionerna började avvecklas och ersättas av 

mindre och mer hemlika boendeformer. 

Enligt omsorgslagen från 1986 skulle det gamla institutionsboendet för utvecklingsstörda 

avvecklas och ersättas med eget boende i kommunerna. De som kunde skulle ges möjlighet att 

flytta till vanliga bostäder, andra skulle erbjudas gruppbostäder med personalstöd. Gruppbostäder 

för utvecklingsstörda fanns redan, men inte i den omfattning som behövdes och inte heller med 

den standard som nu slogs fast. I gruppbostäder som byggdes på 1970-talet saknades ofta egna 

kök och hygienrum i den privata bostaden. En skärpning av standardkraven på gruppbostäder i 

samband med statliga bostadslån på 1980-talet fick en stor betydelse för en utveckling av 

gruppbostaden till en fullvärdig bostad. 

Omsorgslagen ersattes 1994 av LSS, lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 

1993:387). LSS är i likhet med omsorgslagen en rättighetslag, som ger vissa funktionshindrade 

rätt till bland annat bostad med särskild service. Jämfört med omsorgslagen omfattar LSS fler 

funktionshinder än omsorgslagen. LSS innebar att ansvaret fördes över från landstinget till 

kommunerna. 

För personer med andra funktionshinder, vanligtvis rörelsehinder, utvecklades på 1970-talet, 

bostäder med boendeservice. Det innebar att en möjlighet till egen lägenhet började utvecklas 

som alternativ till institutioner och boende hos anhöriga. En förbättrad generell tillgänglighet, 

utbyggd hemtjänst och förbättrad hjälpmedelsförsörjning har sedan dess ökat valfriheten för 

personer med rörelsehinder. Särskilda bostäder med boendeservice för rörelsehindrade är inte 

längre ett huvudalternativ. 

År 1995 genomfördes psykiatrireformen. Den förtydligade kommunens ansvar för att 

tillhandahålla bl.a. bostäder för personer med psykiska funktionshinder. Psykiatrireformen har 

för många lett till ett bättre liv, men det finns tecken som tyder på att en del personer inte fått det 

stöd de skulle behöva bl.a. i form av anpassade boendeformer. 

24

Kommunens skyldighet att inrätta särskilda boendeformer 

I 9 § Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, anges att de som omfattas av 

lagen ska erbjudas en bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad 

för vuxna. LSS omfattar personer: 

1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, 

2. med betydande och bestående begåvningsmässigt 

funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre 

våld eller kroppslig sjukdom, eller 

3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som 

uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och 

förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och 

därmed ett omfattande behov av stöd eller service. 

Kommunen har också en skyldighet att inrätta särskilt boende för funktionshindrade som inte 

omfattas av LSS. Kommunen ska nämligen enligt socialtjänstlagen, SOL, inrätta bostäder med 

särskild service för människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande 

svårigheter i sin livsföring (5 kap. 7 § SOL). 

Boendeformer enligt LSS 

LSS reglerar inte i detalj hur boendet för vuxna ska vara organiserat. Socialstyrelsen har utgivit 

föreskrifter och allmänna råd om bostäder med särskild service enligt 9 § 9 LSS (SOSFS 2002:9). 

Följande redovisning bygger på dessa. 

Det finns tre olika former av boende enligt LSS 

• Gruppbostad 

• Servicebostad 

• Annan särskilt anpassad bostad 

De tre huvudformerna utesluter inte andra boendealternativ. Lagstiftaren har lämnat öppet för 

andra alternativ och för en utveckling av boendeformar. De grundläggande kraven på bostad för 

vuxna enligt LSS utesluter dock boendeformer av institutionskaraktär. 

Gruppbostad 

Gruppbostaden beskrivs i lagens förarbeten som ett litet antal lägenheter som är grupperade 

kring gemensamma utrymmen, där service och omvårdnad kan ges alla tidpunkter på dygnet. 

Gruppbostaden är ett alternativ för personer med ett så omfattande tillsyns- och 

omvårdnadsbehov att mer eller mindre kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig. 

Utformningen av en gruppbostad anges i de allmänna råden enligt följande: 

• De enskilda lägenheterna ska vara fullvärdiga 

• Institutionell prägel ska undvikas genom att gruppbostäder inte samlokaliseras med 

varandra och med andra bostäder som inte är ordinära och som regel inte heller med 

lokaler för daglig verksamhet 

• Gruppbostaden bör i regel vara avsedd för tre till fem personer. Ytterligare någon kan 

accepteras om samtliga boende tillförsäkras goda levnadsvillkor 

• Gruppbostadens gemensamhetslokaler är ett komplement till de egna lägenheterna. De 

bör: 

- ligga i nära eller direkt anslutning till de enskilda lägenheterna 

- vara lätta att nå 

25

- vara till för dem som bor i gruppbostaden och tjänstgörande personal, och 

- endast kunna nyttjas av andra på de boendes villkor 

Gemensamma utrymmen är en förutsättning för gruppbostaden. Annars är det ingen 

gruppbostad. 

Servicebostad 

En servicebostad består av ett antal lägenheter med tillgång till gemensam service och fast 

anställd personal. Lägenheterna är ofta anpassade efter den enskildes behov och ligger samlade i 

samma hus eller kringliggande hus. Serviceboende är en mellanform mellan ett självständigt 

boende i egen lägenhet och en lägenhet i en gruppbostad. Inom denna mellanform kan flera typer 

av boende rymmas. Det som gäller för samtliga är att: 

• Lägenheterna ska vara fullvärdiga 

• Dygnet-runt-stöd i den egna lägenheten ska erbjudas utifrån den enskildes behov 

• Gemensamma utrymmen för service och gemenskap ska finnas 

• Antalet boende kan vara fler än i en gruppbostad, men begränsas för att underlätta 

integration i bostadsområdet och undvika en institutionell boendemiljö 

• Samlokalisering med andra bostäder med särskild service undviks 

Annan särskilt anpassad bostad 

Med ”annan särskilt anpassad bostad för vuxna” avses en bostad med viss grundanpassning till 

funktionshindrades behov men utan fast bemanning. Stöd och service i anslutning till boendet 

ges i enlighet med vad LSS föreskriver. Även hemtjänst enligt socialtjänstlagen kan ges. I denna 

boendeform ingår inte omvårdnad, fritidsverksamheter och kulturella aktiviteter. Boendeformen 

är inte att betrakta som ”bostad med särskild service” enligt LSS. 

Eftersom boendeformen inte heller förutsätts innehålla några gemensamma utrymmen för 

samvaro mm är den av mindre intresse i detta sammanhang. 

Boverkets byggregler och särskilt boende 

Boverkets föreskrifter, BBR, gäller vid de olika boendeformerna för funktionshindrade. Därmed 

är de även tillämpliga i samband med det statliga finansieringsstödet. BBR anger inga 

särbestämmelser t. ex. beträffande möjligheten att sammanföra utrymmen och utrustning i den 

privata bostaden till gemensamma utrymmen. Lägenheter i en gruppbostad och servicebostad ska 

alltså rymma samma funktioner och ha samma standard som vanliga bostäder. Därutöver kan 

tillkomma högre krav på tillgänglighet och andra speciella krav, som en följd av målgruppens och 

personalens behov. 

Som vid annat byggande sker inte någon granskning av utformning och standard i samband med 

bygglov. Den egentliga granskningen utförs av länsstyrelserna i samband med ansökan om statligt 

finansieringsstöd. 

Nedan redovisas ett exempel på en lägenhet i en gruppbostad som fått avslag av länsstyrelsen i 

Stockholm och Boverket med motiveringen att lägenheterna inte uppfyller de tekniska 

egenskapskraven enligt plan- oh byggnadslagstiftningen därför inte heller villkoren för statlig 

bostadsbyggnadssubvention. Lägenheterna har varken avskiljbara delar av rum för sömn och vila 

eller för matlagning med bibehållna funktioner. Lägenhetsytan är cirka 38 m2. 

26

Exempel på lägenhet i gruppbostad som ej uppfyller bestämmelserna 

Lokala programunderlag 

Vissa kommuner har utarbetat översiktliga programunderlag för särskilda boendeformer. Ett 

exempel är Stockholm, som har ett översiktligt programunderlag för gruppbostäder för 

utvecklingsstörda. Programunderlaget utgår från de centrala regler som gäller och innehåller vissa 

preciseringar och tillägg. Sålunda utvecklas kraven på tillgänglighet, larm, angöring, 

lägenhetsutformning, samvarorum med kök, tvättstuga, städ, förråd av olika slag, uteplats, 

personalutymmen. Lägenheten förutsätts innehålla hall, bostadsrum med plats för måltider, sömn 

och umgänge, köksdel med utrustning som i vanliga lägenheter av motsvarande storlek, 

hygienutrymme anpassat för rullstol och plats för tvättmaskin. Programunderlaget anger således i 

stort sett samma krav på lägenheten som BBR, men med något högre krav på tillgänglighet. 

Samvarorummet förutsätts vara så utrustat och dimensionerat att all mat ska kunna lagas där. 

Den gemensamma köksutrustningen förutsätts vara enligt normal bostadsstandard men något 

utökad vad gäller diskmaskin och vitvaror. 

Ett exempel på en gruppbostad 

På nästa sida visas ett exempel på en nyligen färdigställd gruppbostad i Stockholm (hösten 2004). 

Den kan ses som ett exempel på hur Stockholms programunderlag och gällande bestämmelser 

tillämpas. 

Gruppbostaden består av fem lägenheter på 37-49 m2. Gemensamt finns kök med matrum och 

en samvarodel på 44 m2. Personalen har en expedition/jourrum på 19 m2. De boende har något 

varierande funktionshinder, huvudsakligen lättare utvecklingsstörning eller Aspbergers syndrom. 

Gemensam middag erbjuds varje dag. De gemensamma utrymmena och servicen utnyttjas olika. 

Vissa äter middag gemensamt varje dag, någon kanske en dag i veckan och någon nästan aldrig. 

Vissa uppehåller sig i de gemensamma utrymmena en stor del av tiden, andra knappast alls. De 

gemensamma utrymmena ligger i en egen lägenhet på våningsplanet. Man passerar således inte 

det gemensamma på väg till sin lägenhet. Behovet av integritet har fått styra utformningen 

27

Kommunen blockhyr gruppbostaden och hyr i sin tur ut lägenheterna med egna kontrakt. Hyran 

beräknas enbart på den enskilda lägenheten. 

Gruppbostad i Stockholm 

28

Standard i befintliga LSS-bostäder 

Gruppbostäder har funnits relativt länge med utvecklingsstörda som målgrupp. De började 

byggas på 1960-talet som ett alternativ till de institutioner som utvecklingsstörda tidigare var 

hänvisade till. Äldre tiders gruppbostäder har ersatts av nya som motsvarar lagens krav. Det 

finns emellertid alltjämt bostäder som saknar kokmöjligheter och även eget hygienrum. Följande 

uppgifter från Socialstyrelsen beskriver situationen 1998 i landet som helhet. Cirka 20% av 

bostäderna saknade köksutrustning och 15% saknade även hygienrum. 

Bostadstyp Fördelning av bostäder enligt LSS (%) 

Flerbäddsrum 0,1 

1 rum utan kokmöjligheter, wc,dusch/bad 14,9 

1 rum utan kokmöjligheter, med wc,dusch/bad 5,5 

1 eller 1 ½ rum med kokmöjligheter, wc, 

dusch/bad 

46,9 

2 rum med kokmöjligheter, wc, dusch/bad 28,1 

3 eller fler rum med kokmöjligheter, wc, 

dusch/bad i bostaden 

1,7 

Uppgift saknas 1,7 

Summa, antal 

15 928 

Studie av gruppbostäder 

Boverket och Socialstyrelsen redovisar i en rapport, En egen nyckel, (Boverket 1994:9) en studie 

av sex gruppbostäder för utvecklingsstörda och gravt rörelsehindrade. Fem av gruppbostäderna 

har fyra boende och en gruppbostad fem boende. 

Ytor på lägenheter och gemensamhetsdelar i de sex exemplen framgår av följande tabell: 

Grad av rörelsehinder Lägenhetsstorlek Gemensamhetsdel 

Inga, små 40-64 m2 50-57 m2 

(entréhall, kök, vardagsrum, 

Blandade grader av 

rörelsehinder och 

utvecklingsstörning 

toalett, förråd, ej tvättstuga) 

50-64 m2 60-70 m2 


tvättstuga, toalett, förråd) 

Grava rörelsehinder 59-64 m2 70-80 m2 


tvättstuga, toalett och 

förrådsutrymmen) 

I rapporten redovisas slutsatser om den gruppbostadens fysiska utformning, verksamheten och 

planeringsprocessen. I detta sammanhang är slutsatserna om den fysiska utformningen av särskilt 

intresse: 

Gemensamhetslokalerna 

• Minimistandard bör vara entré med toalett och eventuellt uppställningsplats för rullstolar, 

kök med matplats samt vardagsrum. I friliggande hus fordras också tvättstuga. 

• Personalutrymmen bör ligga med separat entré. 

29

• Utrymmesstandarden måste dels grundas på en avvägning mellan hur mycket de boende 

befinner sig i egna lägenheter respektive i gemensamhetsdelen, dels behovet av 

”svängrum”. 

• Gemensamhetsdelen behöver en bra entré med ”buffertförråd”. 

Lägenheterna 

• Lägenheterna bör ha normal standard 

• Entréerna bör vara rejäla med svängrum och plats för rullstol 

• Köken bör planeras som normalkök och anpassas till de boendes handikapp. Behovet av 

köksfunktioner kan variera och därmed vilken utrustning som sätts in för den enskilde. 

• Våtrummen bör ha minst normalstandard. Storleken kan variera. Stor generalitet minskar 

framtida ombyggnadsbehov. 

• Alla rumsfunktioner bör planeras för rörelsehindrade 

• Det är önskvärt att vägg mellan sovrum och vardagsrum kan demonteras 

• Lägenheten bör vara överskådlig 

• Kontakten mellan ute och inne bör ägnas stor omsorg 

• Behovet av förrådsutrymmen varierar med behovet av hjälpmedel. Buffertförråd bör 

finnas inom hela gruppbostaden 

I rapporten betonas att bostäderna bör ha en god grundstandard som ger en generalitet och 

möjlighet till individuell anpassning. 

Bostäder för funktionshindrade enligt socialtjänstlagen 

Funktionshindrade som inte omfattas av LSS men som på grund av sitt funktionshinder är i 

behov av boende med särskild service kan beviljas bostad med särskild service enligt 

socialtjänstlagen, 5kap. 7 § SOL. De vanligaste formerna är servicehus, gruppbostad, sjukhem. 

För samtliga särskilda boendeformer enligt SOL gäller att boendet och omvårdnaden ska vara så 

utformade att den enskildes kapacitet och resurser tillvaratas. Den enskilde ska få hjälp att 

bibehålla sina funktioner samt att bevara sitt sociala och kulturella nätverk. 

Serviceboende och gruppbostad kan likna motsvarande boendeformer som beskrivits ovan under 

LSS, men de är inte lika reglerade i SOL. Det förutsätts finnas tillgång till personal och 

gemensamma utrymmen. Föreskrifter och råd om utformning och standard från Socialstyrelsen 

saknas. Sjukhem är ett alternativ när andra boendeformer och omsorg i hemmet inte längre är 

möjligt. 

Biståndet enligt SOL kan även bestå av boendeformer som inte utgör stadigvarande boende, 

exempelvis institutionsboende enligt Hem för vård och boende eller familjehemsboende. 

Behovet av särskilda boendeformer 

Enligt Socialstyrelsens statistik 2003 har cirka 19 000 vuxna och 1300 barn och ungdomar fått en 

bostad enligt LSS. Cirka 85 % kan bedömas avse personer med utvecklingsstörning. Nära 5 300 

personer under 65 år bodde i särskilda boendeformer som en insats enligt SOL. 

Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät 2002 bedömde cirka hälften av kommunerna att det 

behövdes fler bostäder med särskild service för personer med funktionshinder. Samtidigt visade 

kommunernas utbyggnadsplaner att tillskottet skulle komma att bli ganska begränsat de närmaste 

åren. Socialstyrelsen har visat att bristen på platser i särskilt boende och i bostäder med särskild 

service leder till att många människor inte får sitt bostadsbehov tillgodosett. Socialstyrelsens 

30

uppföljning 2002 visade att det då fanns cirka 2500 beslut om plats i särskilt boende enligt SOL 

eller LSS, som inte verkställts samt 300 ej verkställda domar om sådant boende. 

På regeringens uppdrag har Boverket och Socialstyrelsen undersökt orsakerna till att 

kommunerna inte inrättar tillräckligt många bostäder i särskilda boendeformer. I rapporten 

”Varför kan inte behovet av särskilda boendeformer tillgodoses”, konstateras att det sker en viss 

avveckling av de aktuella boendeformerna i kommunerna, men att planerad utbyggnad kommer 

att medföra ett nettotillskott. Ungefär hälften av avvecklingen avser icke fullvärdiga lägenheter. 

Kommunerna uppfattar en förskjutning i preferenserna mot eget boende istället för bostad med 

särskild service. De ser därför inte bristen på bostäder med särskild service som det primära 

problemet utan istället hur vård och omsorg i den egna bostaden ska kunna anpassas till den 

enskildes behov. Men för personer med vissa typer av funktionshinder, t.ex. utvecklingsstörning, 

är en bostad med särskild service vanligen den bästa lösningen och risken är stor att den 

planerade utbyggnadstakten är otillräcklig. Var fjärde kommun förutser en brist på denna 

boendeform de närmaste två åren, enligt rapporten. 

En huvudanledning till att utbudet inte räcker till är, enligt rapporten, att kommunen inte klarar 

av att möta tillsyns- och omvårdnadsbehovet i den egna bostaden, vilket ofta är en följd av de 

svårigheter som finns att rekrytera och behålla personal. Bristande ekonomiska resurser håller 

tillbaka inrättande av särskilda boendeformer, men det är inte investeringen i byggandet utan 

kostnaden för verksamheten, framför allt personalkostnaderna som är betungande för 

kommunerna. Det hindrar emellertid inte att det kan vara svårt att skapa utrymme i budgeten för 

investeringar i nyproduktion eller ombyggnad i synnerhet som man oftast inte kan ta ut de fulla 

kostnaderna via hyran. 

Kommunförbundets rapport om boende för funktionshindrade 

Kommunförbundet har tagit fram en rapport ”Planering av boende med funktionshinder” 2004. 

Syftet är att stödja kommunerna i arbetet med planering och uppbyggnad av bostäder med 

funktionshinder. I rapporten behandlas bland annat utformningsfrågor. I en avslutande 

diskussion sägs att framtidens boende antagligen kommer att vara mer individualiserat än idag. 

Enligt de representanter både för brukare och kommuner som medverkat i studien har man 

hittills alltför mycket fokuserat på gruppbostäder. Idag finns behov av mer individualiserade 

boendeformer, vilket stämmer överens med allmänna värderingstrender ifråga om boende. Flera 

av dem som deltar i studien tror att det i framtiden kommer att bli betydligt vanligare att personer 

med funktionshinder bor ordinärt med olika former av stöd. 

Vidare anförs att den tydliga avgränsning av vad som är en gruppbostad i föreskrifter och 

allmänna råd från statliga myndigheter kan ha haft en hämmande effekt på flexibiliteten och 

möjligheterna att anpassa bostaden efter de enskilda individernas behov och önskemål. Den 

mångfald av boendeformer som börjar utvecklas i kommunerna kan vara ett tecken på att 

kommunerna - statliga regler till trots - försöker anpassa bostäderna mer efter individuella behov 

än utifrån generaliserande regelverk. SOL anses i motsats till LSS ge större möjlighet till 

flexibilitet genom att inte vara så detaljerad i definitionen av vad som är en bostad med särskild 

service. 


Människor med funktionshinder har samma grundläggande behov i fråga om boende som andra. 

De har bara svårare att få dem tillgodosedda. Oftast kan det ske i vanliga bostäder med eller utan 

individuell anpassning, med eller utan stöd i boendet. Det är en liten andel funktionshindrade 

som är i behov av särskilda boendeformer. Det är främst personer med utvecklingsstörning eller 

psykiska sjukdomar som kan vara i behov av att boendet är organiserat på ett särskilt sätt. 

31

Kravet på fullgoda bostäder för funktionshindrade är väl etablerat och ska inte ifrågasättas. Det 

bör emellertid inte förhindra en anpassning till behoven hos en individ eller grupp, inte heller 

förhindra en utveckling av boendeformerna. 

Vissa boendeformer är relativt väl studerade och definierade i bestämmelser och allmänna råd 

från myndigheter, t.ex. gruppbostäder enlig LSS. Andra är mer oprövade och oreglerade. Det 

stora behovet av att erbjuda människor med psykiska och/eller sociala problem ett lämpligt 

boende är idag dåligt tillgodosett. Kunskaper och erfarenheter behöver sammanställas till ledning 

för planering och anpassning av bestämmelser. 

Bostäder för hemlösa 

Vad menas med hemlöshet? 

Hemlöshet som socialt problem samt hemlösas villkor och livssituation har under 1990-talet 

ägnats en allt större uppmärksamhet. Hemlöshet anses ovärdigt ett välfärdssamhälle och är ett 

tecken på samhällets misslyckande. Ofta sätts ett likhetstecken mellan att vara hemlös och att 

vara uteliggare eller boende på härbärge. Att vara hemlös kan ha en vidare innebörd. Faktiska 

levnadsförhållanden och problem kan nämligen variera mellan de som saknar bostad och över tid 

för enskilda personer. Den statliga kommittén för hemlösa, med uppdrag att närmare studera 

frågan, stödja och stimulera nyskapande projekt samt föreslå åtgärder, föreslår följande definition: 

En hemlös är en person som saknar tillgång till egen bostad och vars livsvillkor är sådana att han eller hon inte 

kan erhålla en reguljär bostad. 

Kartläggningar av hemlöshet 

Kommitténs definition är bredare än den klient/patientbaserade definition som Socialstyrelsen 

använder sig av i sin senaste nationella kartläggning av hemlöshetens omfattning i Sverige från år 

1999. Enligt Socialstyrelsens kartläggning är 8000-10 000 personer hemlösa. I Stockholm är 

antalet 3000-5000, i Malmö 120-300. Enligt uppgifter från Malmö kommun hade antalet hemlösa 

i kommunen ökat till 1950 år 2002. Socialstyrelsen konstaterar följande med sin inventering som 

grund: 

• Hemlösheten har inte ökat sedan 1993 

• Hemlöshet hör nästan alltid ihop med missbruk och psykisk sjukdom 

• En mycket stor del av alla missbrukare, som fick vård och behandling av socialtjänsten 

1998, var trots det hemlösa i april 1999 

• Brister i informationsöverföring och samverkan gör att hemlösa sällan är kända inom mer 

än en myndighetssektor 

Kommittén för hemlösa konstaterar i sitt betänkande ”Adressat okänd – om hemlöshetens orsak 

och dynamik”, SOU 2000:14, bland annat följande: 

• Majoriteten av hemlösa är det tillfälligt till följd av en svag position på bostadsmarknaden 

• Hemlöshet är koncentrerad till de större städerna men förekommer också i mindre och 

medelstora städer 

• Andelen hemlösa människor med utomnordisk bakgrund ökar 

• Unga människor med utomnordisk bakgrund är överrepresenterade 

• Av de hemlösa under 30 år är en majoritet kvinnor 

32

Kommittén konstaterar också stora brister i kommunernas och andra myndigheters arbete med 

hemlöshet. Det saknas strategier, metoder och samverkan. I sitt slutbetänkande, Att motverka 

hemlöshet. En sammanhållen strategi, SOU 2001:95, lägger kommittén en rad förslag. 

Inriktningen på förslagen är att förebygga att människor blir av med sin bostad samt att 

underlätta ett (åter)inträde på bostadsmarknaden. Kommittén uppmanar kommuner och 

bostadsföretag att i första hand försöka tillgodose människors bostadsbehov genom 

förstahandskontrakt. Kommittén utvecklar inte några konkreta förslag som avser särskilda 

boendeformer för hemlösa. 

Kommunens skyldigheter att anordna bostäder åt hemlösa 

Hemlösa är inte någon enhetlig grupp och finns inte som begrepp i lagstiftningen. Olika lagar och 

paragrafer kan vara tillämpliga. Kommunens skyldigheter regleras i bostadsförsörjningslagen (Lag 

om kommunernas bostadsförsörjningsansvar, SFS 2000:1383) och socialtjänstlagen (SFS 

2001:453). I den mån hemlösa personer tillhör personkretsen enligt LSS, så är även den lagen 

tillämplig, se avsnittet Bostäder för funktionshindrade. 

Bostadsförsörjningslagen ålägger kommunen att bedriva bostadsförsörjningsplanering . I 1§ anges 

att ”varje kommun skall planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i 

kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för 

bostadsförsörjningen förbereds och genomförs”. 

Kommunens skyldigheter enligt socialtjänstlagen att anordna bostäder för funktionshindrade som 

inte omfattas av LSS beskrivs i avsnittet Bostäder för funktionshindrade. Det är inte ovanligt att 

hemlösa har någon form av funktionshinder. Socialtjänstlagen lägger också en skyldighet på 

kommunen att sörja för goda levnadsförhållanden i kommunen, vilket kan innefatta boende för 

hemlösa. 

Socialstyrelsen uppdrag att motverka hemlöshet 

Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete under åren 2002- 

2004 som syftar till att utveckla metoder som motverkar hemlöshet. I Socialstyrelsens plan för 

arbetet ingår att: 

• Stimulera tillkomsten av lokala verksamheter som syftar till att förebygga hemlöshet samt 

särskilt uppmärksamma insatser för att förhindra vräkning 

• Medverka till att utveckla metoder för lokala kartläggningar av hemlösheten 

• Se till att de olika utvecklingsprojekten utvärderas 

• Verka för att den långsiktiga metod- och kunskapsutvecklingen inom det sociala området 

stimuleras och utvecklas 

Ett femtontal lokala projekt har fått stöd. Ett fåtal av dem är inriktade på att skapa särskilda 

boendeformer just för hemlösa. Av särskilt intresse är den s.k. Per-Albinbyn i Malmö. 

Per- Albin byn 

Malmö Kommunala Fastighets AB, MKB, har i samverkan med Malmö kommun tagit initiativ till 

att bygga ett genomgångsboende för hemlösa. Per-Albinbyn består av 26 enrumslägenheter och 

sex tvårumslägenheter. Enrumslägenheterna är på 24 m 2 De har eget pentry och wc/dusch. 

Tvårumslägenheterna är på 36 m.2. De har samma samma utformning och standard som 

enrumslägenheterna plus ett sovrum. I en särskild byggnad finns reception, övernattningsrum för 

personalen, allrum/TV-rum för de boende samt tvättstuga med en total yta på cirka 168 m2 

33

Lägenheter i Per Albinbyn, lägenhetsytor 24 respektive 36 m2, Skala cirka 1:100 

Husen är byggda i ett plan och med tidsbegränsat bygglov. Kommunen blockhyr bostäderna som 

upplåts med andrahandskontrakt till de boende. Syftet är att återföra hemlösa till ett ordnat liv i 

eget boende på den ordinarie bostadsmarknaden. Målgruppen är personer som bor på institution, 

hotell, dygnsboende, träningsboende eller fängelse. Målsättningen är att de boende efter sex till 

tolv månader ska kunna söka bostad i MKB:s eller andra bostadsföretags bestånd. 

Socialförvaltningen har en socialsekreterare anställd i bostadsbyn, som tillsammans med olika 

frivilligorganisationerna ger de boende stöd i deras dagliga liv. 

För projektet ansöktes om statligt bidrag som för bostäder. Bidrag beviljades inte p.g.a. att 

kraven för bostad enligt BBR inte var uppfyllda. 

Projektet utvärderas av en forskare vid Lunds Universitet, Magnus Knutagård. I en delrapport, 

”Från luftslott på väg mot ett gott exempel”, oktober 2004, konstateras att det finns ett stort 

engagemang från de inblandade aktörerna för att projektet ska lyckas. De boende upplever sitt 

boende som positivt: De är nöjda med lägenheterna och området och anser att standarden i 

lägenheterna är hög. Stämningen i byn upplevs som positiv och flera av de boende vill ta en mer 

aktiv roll i arbetet med byn, t. ex skötsel, städning samt trädgårdsarbete. Flera av de boende har 

uttryckt att de vill bo kvar i byn, trots att målsättningen är att man ska flytta vidare efter ett år. En 

tendens är att de boende upplever sig tillhöra en prioriterad grupp såtillvida att det är svårt att få 

plats i byn. Negativa saker som de boende tar upp är att lägenheterna är små och att det finns få 

förvaringsutrymmen i form av garderober och förråd. Hyran, 3700 kr/månad inklusive el anses 

för hög. 

Så här långt kan man säga att projektet fallit väl ut men det finns eller snarare fanns också 

farhågor bland de inblandade intressenterna. Dessa handlar om att de boende kan ställa till det 

34

för sig och att utomstående kan lockas till byn och ställa till problem. En risk är att projektet 

visserligen fortlöper bra men att det inte finns någon långsiktig planering efter boendet i byn. Stig 

Andersson, utvecklingschef vid Malmö Kommunala Fastighets AB,MKB, konstaterar emellertid 

(Bofast dec. 2004) att farhågorna och oron inte besannats. Sedan starten för två år sedan har 18 

personer av 32 flyttat från byn. 14 av dem har fått eget boende hos MKB och 6 av dessa har eller 

är aktuella för eget kontrakt. 

Stiftelsen Hotellhem i Stockholm, SHIS 

Stiftelsen har till ändamål att i samarbete med Stockholms nämnder med socialtjänstansvar, dels 

tillhandahålla genomgångsbostäder för personer som av sociala och/eller ekonomiska skäl är i 

behov av tillfällig bostad, dels erbjuda en mer varaktig bostad med visst boendestöd för personer 

med sociala problem samt bedriva annan därmed sammanhängande och förenlig verksamhet. För 

fullgörande av detta bostadssociala uppdrag förhyr eller äger stiftelsen för verksamheten lämpliga 

fastigheter. De flesta fastigheter ägs av AB Stockholmshem, som också svarar för den tekniska 

förvaltningen. 

Stiftelsen driver hotellhem och bostadshotell. Boendetiden skall i regel vara högst 3 år. För att 

bli hyresgäst hos Stiftelsen Hotellhem krävs att man folkbokförd i Stockholms kommun och 

anmäld hos Stockholms Stads Bostadsförmedling för att på sikt kunna få permanent bostad. 

Hotellhemmen innehåller möblerade och omöblerade bostäder, främst avsedda för 

ensamstående män och kvinnor med sociala/ekonomiska problem. De flesta lägenheterna är 

avsedda för genomgångsboende, men det finns också lägenheter för permanent 

omvårdnadsboende. Personal finns tillgänglig under vardagar, dagtid. 

Stiftelsen förvaltar sju stycken hotellhem med sammanlagt cirka 1100 smålägenheter. Storleken på 

anläggningarna varierar mellan 33 och 448 lägenheter. Lägenheterna är på cirka 20-26 m2. De har 

pentry och hygienrum med dusch. Gemensamma utrymmen finns i varierande utsträckning. 

Sällskapsrum, bastu, kafeteria förekommer. Hyran varierar men ligger oftast på nivån 3000-4000 

kr/månad. Nedan visas hur lägenheterna är utformade i hotellhemmet på Magnus Ladulåsgatan i 

Stockholm. Lägenhetsytan är drygt 23 m2. Hyran är närmare 3 500 kr/månad inklusive el. I 

hotellhemmet finns en kafeterian som delas av 110 lägenheter och serverar frukost och lunch till 

självkostnadspris och fungerar som en träffpunkt under dagtid. 

Lägenhet i hotellhemmet på Magnus Ladulåsgatan. Lägenhetsyta 23 m2. Skala cirka 1:100 

35

Avsikten är att hotellhemmen är ett genomgångsboende. Efter 3-5 år ska de flesta ha fått en 

annan bostad. Efter 3 år har 38 % en vanlig bostad. Idag finns 220 personer som bott längre än 

tre år. Det är ofta äldre personer med drogproblem som inte accepteras på den vanliga 

bostadsmarknaden och som har svårt att klara ett boende utan stöd. För dem finns ett s.k. 

omvårdnadsboende med personalstöd och matservering. Personalstödet innefattar inte reguljär 

hemtjänst. Ovan redovisade planexempel är från ett sådant omvårdnadsboende med 110 

lägenheter. Omvårdnadsboendet är ett permanent boende. Kommunen bidrar till verksamheten 

och förväntar sig att det ska vara ett alternativ till mer kostnadskrävande former som 

inackorderingshem och servicehus. En utvärdering av omvårdnadsboendet av Äldrecentrum, 

”Jag kommer med städvagnen, inte en trave papper” visar att det fyller en funktion och fungerar i 

stort sett bra. Intervjuer med de boende tyder på att de flesta är nöjda. ” Schysst säng, tak över 

huvudet, kan fixa käk…behöver inte mer, nästan som himmelriket” är ett citat som visar att 

boendet är uppskattat, men också att kraven är lågt ställda. 

Bostadshotellen innehåller möblerade och omöblerade bostäder främst avsedda för 

ensamstående ungdomar mellan 18 och 28 år. Personal finns tillgänglig under vardagar, dagtid. 

Stiftelsen förvaltar fem anläggningar med sammanlagt drygt 900 smålägenheter. Storleken varierar 

mellan 108 och 292 lägenheter. Lägenhetsstorleken är cirka 20 m2 eller strax däröver. Även dessa 

lägenheter har eget pentry och WC med dusch. Gemensamma lokaler saknas oftast. Hyran ligger 

på nivån cirka 2500 kr/månad. 

Planer finns på 6-7 nya hotellhem och bostadshotell de närmaste åren med sammanlagt några 

hundra lägenheter. Standarden planeras bli ungefär densamma som i befintliga anläggningar. I 

dessa projekt planeras även tvårumslägenheter avsedda för familjer, som är tänkta att minska 

behovet av dyra hotellinkvarteringar. 

Bostadshotellen som riktar sig till ungdomar bedöms som bostäder för studerande och ungdomar 

vid prövning för lov och statligt finansieringsstöd. De anses uppfylla de krav, som gäller för 

sådana bostäder. Det kan emellertid ifrågasättas. BBR ger inga undantag från kravet på 

avskiljbart, fönsterförsett kök i boendeformer för ungdomar. Undantaget gäller enbart bostäder 

för studerande. Hotellhemmen som riktar sig till vuxna har däremot enligt SHIS problem med 

att få statligt finansieringsstöd. Lägenheterna som i regel är cirka 25 m2 (se exempel på 

föregående sida) bedöms inte uppfylla kraven för bostad i BBR. 

Boverkets byggregler och bostäder för hemlösa 

Eftersom hemlösa inte är en egentlig kategori så är inte heller bostäder för hemlösa det. Det 

främsta sättet att tillgodose hemlösas behov är att erbjuda helt vanliga bostäder eller särskilt 

boende för funktionshindrade i de fall detta är tillämpligt. I BBR finns inga bestämmelser eller 

råd som anknyter till begreppet hemlöshet. Det innebär att de generella bestämmelserna för 

bostäder ska tillämpas. Frågan om tillämpning av byggreglerna har på senare tid aktualiserats i 

samband projekt av karaktären genomgångsboende för hemlösa personer. 

Som vid annat byggande utförs den egentliga granskningen enligt BBR av länsstyrelserna i 

samband med ansökan om statligt finansieringsstöd. 

Villkor för statligt investeringsstöd 

Förutsättningar för investeringsstöd/stimulans är att bostäderna inte är avsedda för en viss 

kategori boende, att de ska vara avsedda för permanent bruk och självständigt boende. Det 

sistnämnda ska garanteras genom hyresavtal av normalt slag eller hyresavtal avseende kooperativ 

hyresrätt. Kravet på hyresavtal hindrar emellertid inte att bidrag lämnas för bostäder som 

36

anordnas i syfte att ”underlätta ett inträde på den ordinarie bostadsmarknaden för socialt utsatta 

personer”. Den faktiska innebörden i detta är oklar eftersom sådana bostäder ofta är 

genomgångsbostäder för en viss kategori och därmed diskvalificerade för bidrag. 


Hemlösa är en heterogen grupp. Hemlöshet kan ha många orsaker men ofta finns psykisk 

sjukdom och missbruk med i bilden. I de allra flesta fall är det sociala insatser av olika slag som 

behövs för att en person ska klara ett vanligt boende. Det är också huvudinriktningen på de 

insatser som görs. De särskilda boendeformer som finns har som regel karaktär av 

genomgångsboende med en lägre standard än i vanliga bostäder. De uppfyller ofta inte kraven 

och kommer inte i åtnjutande av det statliga finansieringsstödet. Sådana boendeformer kan vara 

motiverade men de bör kombineras med sociala insatser och en strävan till anpassning till vanligt 

boende. En lägre standard än i vanliga bostäder kan vara motiverad men den lägre standarden ska 

inte behöva hakas upp på tillgång till gemensamma utrymmen som kompensation. Det finns ett 

behov av utveckling, kunskaper och erfarenheter inom området. 

37

Kollektivboende i det vanliga boendet 

Kort historik 

Kollektivhusens historia i Sverige börjar på 1930-talet. En grupp radikala intellektuella drev 

frågan, bland dem Alva Myrdal och arkitekterna bakom Stockholmsutställningen 1930 och 

programskriften ”Acceptera”. Kollektivhuset framställdes som en nödvändighet i det moderna 

samhälle som växte fram. 

”Helt eller delvis överflyttas där matlagningen och även intagandet av måltiderna från de privata 

bostadsrummen till gemensamma lokaler. Gemensamma sällskapsrum anordnas, och hemmets 

huvudsakliga uppgift blir att vara en viloplats under natten och en plats, dit man kan draga sig 

tillbaka, när man önskar fullständig isolering” (ur ”Acceptera”). 

I en berömd artikel i tidskriften Tiden 1932 skriver Alva Myrdal: 

”Det ter sig då självgivet, att även den moderna familjen bör söka en livsform anpassad efter dess 

speciella krav, en ny bostadsform alltså. Ett stadshus, där man i 20 små kök över och bredvid 

varandra lagar köttbullar, och där många barnkamrar (för att inte tala om än sämre arrangemang 

för barnens tillvaro) hysa varsin tynande och instängd människotelning - ropar det inte efter en 

planmässig organisation i kollektivismens tecken?” 

I debatten framhävdes den kollektiva boendeformen som en möjlighet att bryta den hävdvunna 

arbetsfördelningen mellan man och kvinna. 

1935 byggdes det första kollektivhuset i Sverige på John Erikssonsgatan i Stockholm. Arkitekten, 

Sven Markelius var en varm kollektivhusanhängare och flyttade själv in i huset. Huset har 55 

lägenheter, de flesta små och med enbart kokskåp, och rymliga gemensamma utrymmen med 

bland annat restaurant och barnstuga. En personalstab på 22 anställda stod för servicen. I 

efterhand har huset beskrivits som i praktiken ett familjehotell för välbeställda hushåll med 

moderna idéer, där tjänstefolket kollektiviserats. Huset fick ett relativt positivt mottagande men få 

efterföljare. 

Den kollektiva bostadsidén fick vid denna tid litet gehör hos statliga myndigheter, allmännyttiga 

och kooperativa bostadsföretag. Det blev istället en enskild byggmästare, Olle Engqvist, som blev 

pionjär för det moderna kollektivhuset. Under åren 1938 till 1956 byggde han en serie med åtta 

kollektivhus i Stockholm av olika storlek och med olika inriktningar. Ett par av dem riktade sig 

ensamstående yrkeskvinnor men de flesta var öppna för hushåll av olika slag. Två av de senast 

byggda benämndes familjehotell, Nockebyhovs familjehotell byggt 1951 och Hässelby 

familjehotell från 1956. Storleken varierar från 61 lägenheter till 328 i Hässelby familjehotell. 

Även standard och storlek på lägenheterna i de olika husen varierar. De som byggdes för 

särskilda kategorier har små lägenheter med mycket begränsad köksutrustning. I synnerhet de 

senare byggda, de så kallade familjehotellen, har en mer varierad lägenhetssammansättning och en 

lägenhetsstandard som i stort sett överensstämmer med tidens. 

Olle Engqvists kollektivhus byggde på samma grundidé som det första kollektivhuset på John 

Erikssonsgatan, nämligen att anställd personal stod för den kollektiva servicen i husen. Efterhand 

tunnades servicen ut och avvecklades helt, vilket redan inträffat i kollektivhuset på John 

Erikssonsgatan. När matsalen I Hässelby familjehotell stängdes 1976 organiserade hyresgästerna 

själva en kollektiv mathållning som bygger på eget arbete. Verksamheten fortgår alltjämt om än i 

mindre skala än före 1976, när fastighetsägaren drev restaurant. 

38

Under 1960- och 70-talen byggdes inga nya kollektivhus. Intresset hos politiker och 

bostadsföretag var ringa. Samhällsutvecklingen med en snabbare ökning av personalkostnaderna 

än övriga kostnader gjorde att service med anställd personal blev allt dyrare. Det var också en 

starkt bidragande till att servicen upphörde i de existerande kollektivhusen. 

Den nya generationens kollektivhus 

Avkollektiviseringen av de sista av Olle Engqvists kollektivhus sammanföll i tiden med 

framväxten av en ny modell för kollektivt boende, byggd på samarbete mellan de boende istället 

för köpta tjänster. Som på trettiotalet var det en grupp radikala kvinnor som drev frågan och 

utvecklade idéerna. Med inspiration från bland annat de danska bofaelleskaberna utvecklades en 

modell för ett litet kollektivhus på arbetsgemenskapens grund av den sk BIG-gruppen (Bo i 

gemenskap) presenterad i boken, Det lilla kollektivhuset. En modell för praktisk tillämpning, 

1982. Så här beskriver en medlem i gruppen principerna (ur Kollektivhus idag, Inga-Lisa 

Sangregorio) 

Under främst 1980-talet tillkom flera kollektivhus som byggde på denna princip, främst i 

Stockholm men även på andra håll i landet. Idag finns ett 40-tal. Det var ofta allmännyttiga 

bostadsföretag som var byggherre men även bostadsrättsföreningar förekom. De flesta var 

nybyggnadsprojekt men även ombyggnader av befintliga hus förekom. Nedgången av 

bostadsproduktionen under 1990-talet gjorde att relativt få kollektivhus tillkom under detta 

decennium. Även under 2000-talet har intresset hos bostadsbyggare varit begränsat. 

Medan 1980-talets kollektivhus hade barnfamiljer som sin främsta målgrupp har projekten på 

senare år framför allt riktat sig till personer i ”den tredje livsfasen”, d.v.s något äldre hushåll utan 

39

hemmavarande barn. Kollektivhus för denna kategori ska möta behov av trygghet, gemenskap 

och service hos en åldrande befolkning, som inte längre har behov av stora bostäder när barnen 

flyttat hemifrån Ofta har en intressentgrupp tagit initiativ och vänt sig till ett bostadsföretag för 

att genomföra projektet. Dessa projekt anknyter till det starkt ökande intresset för så kallat 

seniorboende i allmänhet. I vanliga seniorboendeprojekt, ofta i bostadsrättsform, är emellertid 

inte det kollektiva särskilt framträdande. Det kommer sannolikt att finnas intresse för olika 

former av seniorboende med varierande grad av gemensamma utrymmen och aktiviteter. 

Kollektiva boendeformer kan ha en mer eller mindre stark miljöprofil. Resurshushållning ligger i 

de kollektiva boendeformernas idé. Med miljöperspektivet som utgångspunkt har det också vuxit 

fram boendeformer med mer eller mindre kollektiva inslag i form av ekobyar och dylikt. I dessa 

är vanligtvis miljöintresset det som främst förenar. 

Boverkets byggregler och kollektiva boendeformer 

BBR saknar särbestämmelser för kollektiva boendeformer. Det innebär att de generella reglerna 

för bostadsutformning gäller. Föreskrifternas allmänna formuleringar ger en viss flexibilitet i 

tillämpningen, se avsnittet Regelverket. Vissa jämkningar av lägenheternas standard har ofta 

gjorts i kollektivhus. Det råder emellertid en oklarhet som leder till osäkerhet och olika lokala 

bedömningar. 

Boverkets rapport ”Bra bostadsutfornmning” visar att det är möjligt att bygga lägenheter med 

relativt små ytor inom ramen för de generella bestämmelserna. De minsta enpersonsbostäderna 

får ytor strax över 35 m2. Vid ett avskiljt sovrum ökar ytan till drygt 40 m2. För en 

tvåpersonsbostad hamnar ytan på 55-60 m2 och trerumslägenheterna får ytor kring 70 m2. Dessa 

ytor är på ungefär samma nivå som i byggda kollektivhus där vissa mindre reduceringar av 

utrymme och utrustning gjorts jämfört med vanliga lägenheter. 

Om de förslag till ändrade regler och standarder som föreslås i ”Bra bostadsutformning” 

genomförs kan ytorna minska ytterligare i de minsta lägenheterna. Kraven på köksutrustning och 

sängplacering i lägenheter under 40 m2 sänks. I lägenheter upp till 55 m2 föreslås kravet på 

avskiljbarhet sänkas så att inte både kök och sovutrymme behöver kunna avskiljas. Detta öppnar 

för en möjlighet att bygga bostäder upp till 55 m2 med lägre krav på avskiljbarhet. 

Kollektiva boendeformer i juridiken 

Kollektiva boendeformer på arbetsgemenskapens grund förutsätter att de boende gör en 

arbetsinsats. Om någon enstaka hoppar av kanske det inte spelar så stor roll men en successiv 

minskning av antalet hushåll som deltar i det gemensamma får på sikt förödande konsekvenser 

för boendeformen. Vilka möjligheter finns då att tvinga de boende att delta? Ytterst handlar det 

om besittningsskyddet till lägenheten. Det skiljer sig åt något mellan de olika upplåtelseformerna. 

Hyresrätt 

En hyresgäst kan förlora sin hyresrätt genom att denna förverkas. Det innebär att hyresvärden 

kan säga upp hyresavtalet i förtid eller vägra förlängning av avtalet. I 42 § hyreslagen finns de sk 

förverkandegrunderna. Exempel på förverkandegrunder är att hyresgästen inte betalar hyran eller 

hyr ut lägenheten i andra hand utan tillåtelse. Enligt 42 § första stycket 8 är hyresrätten också 

förverkad om hyresgästen åsidosätter en ”avtalsenlig skyldighet” som går utöver hans skyldighet 

enligt hyreslagen och det måste anses vara av synnerlig vikt för hyresvärden att skyldigheten 

fullgörs. 

40

Det är tänkbart att hyresvärd och hyresgäst träffar avtal om viss arbetsplikt i ett kollektivt 

boende. Det är emellertid ytterst tveksamt om brott mot en sådan överenskommelse skulle kunna 

leda till förverkande av hyresrätten, särskilt som arbetsplikten egentligen inte är ett åtagande 

gentemot hyresvärden utan gentemot kollektivet. Arbetsplikten ligger så att säga utanför 

hyresförhållandet. Av samma skäl torde en vanlig uppsägning med stöd av 46 § hyreslagen få 

samma resultat. Besittningsskyddet kommer vid en intresseavvägning att överväga den kollektiva 

föreningens intresse av att hyresgästen deltar i föreningens arbetsgemenskap. (enligt bedömning 

av Torsten Heime SABO) 

Kooperativ hyresrätt 

Vid kooperativ hyresrätt blockhyr en kooperativ hyresrättsförening huset (hyresmodellen) 

alternativt äger huset (ägarmodellen) och hyr ut de enskilda lägenheterna med kooperativ 

hyresrätt. 

Bestämmelserna om förverkande av hyresrätten enligt ovan gäller även vid kooperativ hyresrätt, 

båda modellerna. Enligt lagen (2002:93)om kooperativ hyresrätt, 3 kap.11 §, kan en kooperativ 

hyresrätt förverkas i ytterligare två situationer 

• Den som förvärvar en kooperativ hyresrätt är skyldig att ansöka om medlemskap i den 

kooperativa hyresrättsföreningen. Om hyresgästen inte ansöker om medlemskap efter 

tillsägelse från föreningen är hyresrätten förverkad och föreningen har rätt att säga upp 

hyresavtalet. 

• Hyresgästen åsidosätter en i föreningens stadgar föreskriven skyldighet som går utöver hans 

eller hennes skyldigheter enligt lagen om kooperativ hyresrätt och det måste anses vara av 

synnerlig vikt för föreningen att skyldigheten fullgörs 

Det innebär att den som bor i kooperativ hyresgäst dels måste vara med i den kooperativa 

hyresgästföreningen, dels fullgöra skyldigheterna i föreningens stadgar, annars kan hyresrätten 

förverkas. En förutsättning är att det är av synnerlig vikt för föreningen att skyldigheten fullföljs. 

Propositionen om kooperativ hyresrätt (2001/02:62) ger ingen direkt vägledning för när denna 

förutsättning kan anses vara uppfylld. I propositionen anges emellertid att det kan finnas legitima 

skäl att i stadgarna ta in föreskrifter om att medlemmarna ska ta viss del i skötseln av huset. 

Om medlemmarnas arbetsinsatser kan anses vara av synnerlig vikt för föreningens verksamhet, 

ekonomi och åtaganden gentemot hyresvärden (vid hyresmodellen) kan hyresrätten förverkas för 

en medlem som inte efter tillsägelse fullgör sin del. En annan förverkandegrund kan t ex tänkas 

vara illojalt förfarande gentemot föreningen. Frågan om under vilka förutsättningar en kooperativ 

hyresrätt kan förverkas har ännu inte prövats rättsligt, men det finns inte anledning att tro att 

kommande rättspraxis skulle avvika från den som gäller medlemmar i en bostadsrättsförening. 

(enligt bedömning av Torsten Heime, SABO) 

Bostadsrätt 

De regler som gäller för förverkande av bostadsrätt (7 kap. 18-25 §§ bostadsrättslagen, 1991:614) 

är mycket lika dem som gäller på hyresrättens område. Skillnaderna beror till stor del på att 

reglerna om lägenhetsinnehavarens rättigheter och skyldigheter skiljer sig åt mellan de båda 

upplåtelseformerna. I 7 kap.18 § 7 bostadsrättslagen finns en bestämmelse liknande den vid 

kooperativ hyresrätt om att bostadsrätten kan förverkas om bostadsrättshavaren åsidosätter en 

förpliktelse enligt stadgarna och det måste anses vara av synnerlig vikt för föreningen att 

skyldigheten fullgörs. Det handlar således om samma avvägning som vid kooperativ hyresrätt. I 

propositionen om kooperativ hyresrätt (2001/12:62), sid 78, dras också en direkt parallell mellan 

kooperativ hyresrätt och bostadsrätt i detta avseende. 

41

Erfarenheter av rättstillämpningen i samband med kollektivhus saknas. Hos HSB har frågan om 

viss arbetsplikt kommit upp i samband deltagande vid städdagar o dyl. I sådana fall bedöms ett 

förverkande av bostadsrätten vara uteslutet vid vägran att delta Av betydelse i sammanhanget 

anses vara bostadrättslagens relativt tydliga begränsning av bostadsrättshavarens ansvar till den 

egna lägenheten. Tillämpningen vid kollektiva boendeformer som från början byggts upp med 

gemensamt arbete och gemensamt ansvar som grund är oklar (enligt Owe Schramm, HSB). 


Lagstiftningen är utformad utan särskild hänsyn till de omständigheter som gäller vid kollektiva 

boendeformer som förutsätter att de boende deltar i olika sysslor. Såvitt kan bedömas finns ingen 

formell möjlighet att kräva deltagande vid vanlig hyresrätt. Besittningsskyddet tar över. 

Bostadsrätt och kooperativ hyresrätt synes ge större möjligheter att på rättslig grund ställa krav på 

deltagande från de boende, men avsaknaden av rättspraxis skapar osäkerhet. Frågan behöver 

klargöras ytterligare till grund för förtydliganden och eventuella ändringar i lagstiftningen. 

Kollektivhus i praktiken 

I det följande sammanfattas hur de kollektivhus som tillkommit sedan 1980 är utformade och hur 

de fungerar. 

Storlek 

Antalet lägenheter varierar mellan 9 och 50 lägenheter. En vanlig storlek är 30-50 lägenheter. 

Lägenhetsfördelning 

Lägenheterna är av olika storlek, 1-4 rum och kök. I hus avsedda för barnlösa hushåll är 

lägenheterna mindre. En erfarenhet från kollektivhus med många barnfamiljer är att det ofta är 

en brist på större lägenheter. Barnen blir större och behöver mer utrymme samtidigt som 

hushållen bor kvar i sina lägenheter när barnen flyttat hemifrån. 

Upplåtelseform 

Den dominerande upplåtelseformen är hyresrätt. Det har sin grund i att det främst är 

allmännyttan som engagerat sig i kollektivhus. I några hus tillämpas kooperativ hyresrätt. Ofta 

finns någon form av utvecklat boinflytande, även när det är fråga om vanlig hyresrätt. Ett enkelt 

och direkt inflytande över husets angelägenheter är viktigt. Upplåtelseformen spelar mindre roll. 

Gemensamma utrymmen och aktiviteter 

Den viktigaste gemensamma lokalen och som finns i alla hus är den gemensamma 

matsalen/matrummet med tillhörande kök. Matsalen är också husets vardagsrum och festlokal. 

Den används även för samvaro, möten, föreställningar, fester. Den kan också lånas eller hyras för 

privata fester och tillställningar av de boende. 

Övriga gemensamma utrymmen varierar. Likaså kan användningen variera över tiden. Ofta finns 

utrymmen för samvaro, lek, hobby, motion. TV-rum och datarum förekommer också. Gästrum 

att hyra för en billig penning finns i en del av husen. En gemensam tvättstuga är regel. 

Ytan på de gemensamma lokalerna varierar. Ofta ligger den mellan 5-10 m2 per lägenhet utöver 

det som finns i ett vanligt flerbostadshus. Det innebär att cirka 8-10 % av den boyta man betalar 

för är gemensam. 

De gemensamma utrymmena ingår i hyresförhållandet eller bostadsrättsupplåtelsen och är 

inbakad i hyran eller avgiften till bostadsrättsföreningen. 

42

Boendeformen präglas i hög grad av de aktiviteter som försiggår i de gemensamma utrymmena, 

där mathållningen intar en särställning. Hur ofta mat serveras varierar stort mellan husen. Ofta är 

det 1-5 middagar per vecka. Det finns också exempel på ännu färre. Det kan också växla över 

tiden i ett och samma hus. De boende står för mathållningen själva. Man har valt olika 

organisatoriska modeller för det. En förekommande form är att man organiserat sig i matlag som 

ansvarar för sin vecka eller sina dagar. Som regel förutsätts att alla deltar i det gemensamma 

arbetet i någon utsträckning. Det är knappast möjligt att tvinga den att delta som inte vill (se 

föregående avsnitt), men det tycks inte vara så stort problem med folk som ställer sig utanför. 

Däremot kan arbetsinsatsen variera beroende på hälsa, intresse och andra omständigheter. 

Det gemensamma köket utnyttjas ibland av de boende privat för syltkokning, bak och annat som 

kräver utrymme och utrustning. 

Utnyttjandet av matsalen kan variera stort. Det beror självfallet på hur ofta mat serveras. Men det 

varierar också mellan olika hushåll. Vissa äter praktiskt taget varje dag, andra mer sällan beroende 

på arbete och andra engagemang. Vissa föredrar att äta hemma i lägenheten ganska ofta. Ibland 

och för en del är matsalen ett praktiskt sätt att få sin mat. För andra fyller matsalen också en 

viktig social funktion. Utnyttjandet kan också variera över tiden för ett hushåll eller en person. 

Arbete, sjukdom, relationer utanför huset kan ibland innebära praktiska svårigheter att delta 

husets angelägenheter. I andra skeden av livet får den dagliga samvaron stor betydelse. 

Kollektivhuset bjuder inte bara på gemensamma utrymmen och aktiviteter. De boende lyfter ofta 

fram andra kvaliteter. Trygghet och gemenskap följer med att man känner sina grannar. De 

personliga nätverken blir större än i andra boendeformer vilket ger en stimulans i vardagen och 

ett skyddsnät när något händer. För barnen innebär det en extra trygghet och stimulans att ha 

vardagliga relationer till flera vuxna. Kollektivhuset kan även ge såväl privatekonomiska fördelar, 

genom samnyttjande och ömsesidig hjälp, som samhälleliga vinster genom minskat beroende av 

samhällets omsorger. Boendeformen befrämjar en resursbesparande livsstil. 

Lägenhetsutformning 

Lägenheterna är utformade på i princip samma sätt som vanliga lägenheter. Samma 

myndighetskrav har också gällt. Variationer förekommer givetvis. Följande generella bild 

framträder: 

I de flesta fall har små lägenhetsytor i förhållande till antalet rum eftersträvats. Det är inte 

ovanligt att köksinredningen bantats något i förhållande till kraven vid den tid de byggdes. Även 

ytorna har bantats i flera fall. Den sammanlagda ytan för kök och vardagsrum är ofta mindre än 

normalt. Det har åstadkommits genom en öppen planlösning där kök och vardagsrum hänger 

ihop. Plats för ett extra matbord i vardagsrummet, som var regel i normalproduktionen, har 

därvid utgått. Ibland har matplatsen i köket istället utgått. Strävan efter små lägenhetsytor har i 

trerumslägenheter och större i flera fall inneburit att minst ett av sovrummen gjorts litet, ett så 

kallat halvrum. Detta förekom, helt i enlighet med bestämmelserna, även i normalproduktionen 

men det är relativt frekvent i kollektivhus. Detsamma gäller vardagsrummet som genomgångsrum 

till ett sovrum. Avkall från tillgänglighetskraven har inte kunnat konstateras. Effekten av 

bantningarna är att lägenheterna är mindre än motsvarande lägenheter i den genomsnittliga 

bostadsproduktionen och i flera fall även mindre än vad vid tiden gällande minimikrav leder till. 

I hus som byggts om har en del fall relativt stora avsteg från nybyggnadsnormerna gjorts. Det 

beror emellertid i hög grad på befintliga måttförhållanden. 

Det ska tilläggas att även helt normala, relativt rymliga lägenheter också förekommer. 

43

Hur fungerar lägenheterna? 

Bostadsvaneundersökningar och andra mer systematiska studier av lägenheter i kollektivhus 

saknas i stor utsträckning. 

I en rapport Den nya generationens kollektivhus (Byggforskningsrådet T 16:1989) behandlas 

frågan med en studie av fyra kollektivhus som utgångspunkt. De fyra hus som studeras är Rio, 

Fristad, Blenda, Prästgårdshagen. De två förstnämnda är av en speciell typ där kollektivhuset 

samlokaliserats med ett servicehus för pensionärer. Servicehusets restaurant skulle även serva 

kollektivhuset. Dessa hus innehåller också betydligt fler lägenheter. Rio har 111 lägenheter och 

Fristad 133. I rapporten konstateras att lägenhetsytorna i Rio och Fristad är små, men de har inte 

bantats för att få yta över för de gemensamma ytorna. En besparing har istället skett genom att 

klämma in fler lägenheter kring varje trapphus, vilket lett till enkelsidiga och solfattiga lägenheter. 

I de två mindre kollektivhusen Blenda och Prästgårdshagen har lägenheterna bantats. I 

Prästgårdshagen saknar köket matplats och sovrummen har gjorts relativt små. I Blenda har 

1:orna och 2:orna enbart kokskåp och de större lägenheterna kokvrå. Köksutrustningen ligger i 

den inre delen av ”dagrummet”, som inte rymmer både sittgrupp och matplats. Dagrummet 

ligger öppet mot lägenhetens entré och är också passage till ett sovrum. Svaren på en enkätfråga 

som gällde lägenheten utformning visar att andelen missnöjda var högre i Blenda (31 % jämfört 

med 7-16 % ide andra husen). De boende Blenda och Prästgårdshagen uttryckte vidare missnöje 

med sina kök. 50 % i Blenda och 32 % i Prästgårdshagen var helt eller något missnöjda med 

köket, medan motsvarande siffra för de två övriga husen var fyra respektive nio %. 

Trerumslägenhet i Blenda, 64 m2. Skala cirka 1:100 

44

På frågan om möjligheten att minska den privata lägenhetsytan respektive köksutrustningen när 

man bor i kollektivhus blev svaren (%): 

Fristad Rio Blenda Prästgårdshagen 

Ja, lägenhetsytan 32 23 59 70 

Ja, köksutrustn. 10 10 53 43 

Antal svarande 157 132 32 40 

Rapportens författare kommenterar resultatet på följande sätt: 

”Med hänsyn till att lägenheterna i Fristad och Rio är normalstora kan svaren där tolkas så att en 

tredjedel respektive en fjärdedel är villiga att minska sin nuvarande lägenhetsyta. De boende i 

Blenda och Prästgårdshagen torde vara medvetna om att deras lägenheter redan är bantade, 

varför svaren torde innebära att majoriteten i princip godkände detta (men inte nödvändigtvis 

omfattningen av minskningen). I alla hus utom Blenda ansåg betydligt färre att man kunde 

minska den privata köksutrustningen. Mot bakgrund av det uttalade missnöjet med köken i 

Blenda och Prästgårdshagen bör svaren tolkas så att de svarande i dessa hus i stor utsträckning 

godkänner principen om bantade kök men inte precis i den omfattning eller typ som tillämpats. 

Av de 61 som svarade ja till en minskning av köksutrustningen ansåg 17 att man kunde klara sig 

med mindre eller utan frys, medan 11 angav mindre utrustning i övrigt (inklusive skåp) och 6 

minskad köksyta”. 

I rapporten konstateras också att vardagsrummet är genomgångsrum och inte heller avskiljbart 

från andra rum i majoriteten av lägenhetstyperna i de studerade husen. Författarna ser detta som 

en nackdel eftersom det i debatten om kollektivhus har framförts att man i kollektivhus skulle 

kunna klara sig med ett rum mindre än man eljest skulle ha gjort. Det borde enligt författarna 

skärpa kravet på att vardagsrummet ska vara avskiljbart och inte genomgångsrum, för att kunna 

utnyttjas som sovrum. 

Lägenheterna i Blenda kommenteras i en annan rapport, Femton kollektivhus 

(Byggforskningsrådet T9:1992). Där konstateras att lägenheterna krympts i förhållande till 

normala lägenheter och att reduceringen av köksutrymmet i ettorna och tvåorna varit väl drastisk 

och lett till dåliga planlösningar. Att bara ha kokskåp och nästan inga förvaringsutrymmen för 

porslin och köksutrustning var ett misstag: Även ett litet hushåll behöver någonstans att förvara 

sina privata ägodelar. 

Lägenhetsutformningen berörs även i en rapport Levande kollektivhus, Att bo, leva och arbeta i 

Hässelby familjehotell (Byggforskningsrådet R 19:1986). I en sammanfattande diskussion sägs att 

erfarenheterna från Hässelby familjehotell tyder på att ytminskningar som går ut över de vanliga 

funktionerna i lägenheterna inte kompenseras av tillgång till gemensamma lokaler. Lägenheterna i 

kollektivhuset bör alltså enligt rapportförfattarna ha normal planlösning och utrustning men 

ytorna bör hållas små. Det bör påpekas att lägenheterna i Hässelby familjehotell har en normal 

50-talsstandard, men en yt- och utrustningsstandard som ligger under den som gällt de senaste 

decennierna. 

Inom ramen för denna utredning har gjorts ett antal intervjuer med boende i kollektivhus om 

lägenheternas utformning och standard. Bilden är splittrad, men ändå möjlig att sammanfatta: 

45

Det är uppenbart att den egna lägenheten betyder mycket även i kollektivhus. Den som är 

engagerad i sitt boende är intresserad av sin lägenhets utformning. De som bor i hus med några 

år på nacken och inte känner av nybyggnadshyrorna lika starkt är mindre benägna att plädera för 

krympta lägenheter. Efter några år är det inte den inbesparade kvadratmetern som är i förgrunden 

utan lägenhetens brister. De menar att tillgång på gemensamma utrymmen inte kompenserar 

brister i lägenheterna. I synnerhet barnfamiljer anser att vanliga kök behövs, om inte annat för att 

kunna förvara alla prylar. Trots allt äts de flesta måltiderna hemma. Öppenhet mellan kök och 

vardagsrum ger en rymd som uppskattas. Små, smala sovrum på 7-8 m2 får kritik. Yteffektiva 

men välplanerade lägenheter efterlyses även i kollektivhus. Flera vittnar om att de gemensamma 

utrymmena gör en mindre lägenhet än annars är acceptabel. Men då handlar det inte om några 

större inskränkningar på funktionen. Behovet av ett eget rum försvinner inte därför att det finns 

gemensamma utrymmen. Att man trivs med sitt boende som helhet gör det emellertid lättare att 

överse med brister i detaljer. 

Men det finns också de som utrycker att en lägre standard i lägenheterna är både möjlig och 

önskvärd. Skälen är främst ideologiska och ekonomiska, ofta i kombination. De ekonomiska 

skälen blir särskilt starka i nybyggda hus och hus under planering. Varje kvadratmeter är dyr. Om 

kollektivboende ska vara möjligt för personer med normala inkomster måste bostadskostnaderna 

pressas. Genom att satsa på generösa och attraktiva gemensamma utrymmen minskar behovet av 

privat yta. Små minskningar av den privata ytan ger mångdubbel utdelning gemensamt, menar 

man. 

Aktuella projekt 

Inom projektet har inte gjorts någon heltäckande inventering av kollektivhusprojekt i vardande. 

Fem projekt har träffats på. Ett av dem är i ett befintligt hus som omvandlas till ett kollektivt 

seniorboende. Ett är föremål för en ännu inte avgjord arkitekttävling. Tre är nybyggnadsprojekt 

där projekteringen hunnit så långt att hus och lägenheter fått sin form Det är intressant att 

konstatera att alla tre riktar sig till något äldre hushåll utan barn, en typ av seniorbostäder således. 

Skälet till denna inriktning är att intresseföreningar har bildats och tagit initiativ till projekten. I 

två av husen är allmännyttiga bostadsföretag byggherrar, i det tredje en kooperativ 

hyresrättsförening. Dessa tre projekt presenteras i det följande. 

Kv Sjöfararen, Stockholm 

Byggherre är AB Familjebostäder i Stockholm 

Projektet ligger i Hammarby Sjöstad och ingår i ett större projekt med hyresbostäder av vanligt 

slag. Kollektivhuset vänder sig till något äldre hushåll utan hemmavarande barn. Antalet 

lägenheter är 44 fördelat på: 

18 enrumslägenheter, yta 41,5 m2 

21 tvårumslägenhetr, yta 57-58 m2 

5 trerumslägenheter, yta 73 m2 

Gemensamt finns kök matsal/allrum, hobbyrum tvättstuga. Dessutom planeras fyra gästrum med 

toalett. Projektet är på skisstadiet men hus och lägenheter har i stort sett fått sin form. En 

intresseförening, Framtiden, har tagit initiativ till projektet. Framtiden samlar människor som är 

intresserade av kollektivt boende. Planering och projektering sker i samråd med föreningen och 

framtida boende. Kooperativ hyresrätt, hyresmodellen, är aktuell som upplåtelseform, men det är 

ännu inte slutgiltigt bestämt. 

46

Det har funnits en strävan från både AB Familjebostäders och de boendes sida att hålla 

lägenhetsytorna nere för hålla den totala bostadskostnaden på en överkomlig nivå. Under 

projekteringen har vissa jämkningar av utrymme och utrustning i lägenheterna diskuterats med 

hänsyn till att det finns gemensamma utrymmen. BBR har emellertid varit starkt styrande. 

Lägenheterna är små och yteffektiva och uppfyller bestämmelserna i Boverkets byggregler (BBR). 

Det innebär att köken är utrustade som kök i vanliga lägenheter. Projektet har dock ej granskats 

av myndigheterna ännu. 

Såväl byggherren som de boende genom föreningen Framtiden hade önskat att BBR gett en 

möjlighet att minska på utrymmen och utrustning i lägenheterna. 

Se ritningar i bilaga 1 

Bo Aktiv (kv Selen), Malmö 

Byggherre är en kooperativ hyresrättsförening. 

Kollektivhuset vänder sig till något äldre hushåll utan hemmavarande barn. Antalet lägenheter är 

47 fördelat på: 

18 enrumslägenheter, yta 41-48 m2 

10 tvårumslägenheter, yta 55 m2 

8 trerumslägenheter, yta 70 m2 

Gemensamt finns kök, matsal, samlings- och aktivitetsrum, friskvårdsrum, bastu, verkstad och 

två gästrum. Ytan på de gemensamma utrymmena är cirka 350 m2. Projektet genomförs av en 

kooperativ hyresrättsförening. Upplåtelseformen blir således kooperativ hyresrätt, ägarmodellen. 

Det har funnits en strävan att hålla nere kostnaderna bland annat genom att genom att hålla nere 

lägenhetsytorna. Små lägenheter innebär också att det fler lägenheter att fördela kostnaderna på. 

Det har varit mycket diskussion om lägenhetsutformningen, som till stor del har handlat om att 

minska på utrymmen och utrustning för att pressa kostnaderna. Slutligen har det landat i 

yteffektiva lägenheter, anpassade till bestämmelserna i BBR. 

Bygglovsansökan är inlämnad och upphandlingen pågår. Ansökan om statligt finansieringsstöd är 

ej inlämnad men underhandskontakter pekar på positivt besked. Projektet är ett av 

Byggkostnadsforums pilotprojekt. 


Bifrost, Mölndal 

Byggherre är Mölndalsbostäder AB 

Kollektivhuset vänder sig till äldre hushåll utan hemmavarande barn. Antalet lägenheter är 44 

fördelat på: 

8 enrummare, yta 39,3 m2 

25 tvårummare, yta 47,2-55,6 m2 

11 trerummare, yta 60,3-69,9 

Gemensamt i husets bottenvåning finns kök, matsal, allrum, bibliotek, hobbyrum och tvätt. På 

det översta planet finns också rum för hobby, samvaro, motion, samt bastu och gästrum. Dä 

finns också en gemensam terrass. Ytan på de gemensamma utrymmena är sammanlagt cirka 400 

m2. Upplåtelseformen blir kooperativ hyresrätt, hyresmodellen. Byggstart första kvartalet 2005 

och inflyttning 1 mars 2006 

47

Initiativet till projektet togs av en intresseförening, Bo ihop. Planering och projektering har skett i 

samråd med föreningen och de framtida hyresgästerna. Från de boendes sida har det funnits en 

press mot små ytor för att hålla kostnaderna nere. Det har resulterat i lägenheter med något 

mindre köksutrustning än normalt. Detta har inte förhindrat att byggnadslov och statligt 

finansieringsstöd beviljats. Ett problem har varit bestämmelsen att investeringsbidrag/stimulans 

inte ges till kategoribostäder. Det har lösts genom en anpassning av stadgarna för den 

kooperativa hyresrättsföreningen. 



Idén om ett annat sätt att bo, i en mer kollektiv form, har haft sin lockelse under en stor del av 

1900-talet och har det fortfarande. Det kollektiva boendet har emellertid varit mer diskuterat än 

praktiserat. Formerna har varierat genom åren. I den modell som varit förhärskande de senaste 

decennierna bygger den gemensamma mathållningen och all annan verksamhet i huset på de 

boendes egna arbetsinsatser. Lägenheterna är ofta något bantade jämfört med vanliga lägenheter. 

Den målgrupp som idag är mest aktuell är äldre hushåll utan hemmavarande barn. De boendes 

uppfattningar om lägenhetsstandarden är inte entydiga. Höga byggkostnader och 

boendekostnader är ett starkt skäl till hårda prioriteringar i de aktuella projekten. Små 

lägenhetsytor eftersträvas för att finansiera de gemensamma utrymmena. 

Anspråken på lägenheterna i kollektiva boendeformer är inte radikalt annorlunda än i vanliga 

boendeformer. Det är i grunden samma funktioner som ska tillgodoses. De enskilda hushållens 

storlek, sammansättning, ekonomi och preferenser är olika och varierar över tiden även i 

kollektiva boendeformer. Därtill kommer att varje hushåll har sitt sätt att utnyttja boendeformens 

möjligheter, som också varierar över tiden beroende på vilken livsfas och situation hushållet 

befinner sig i. Till exempel kan barnens ålder, sjukdomar, arbetssituation, skilsmässa mm förändra 

utnyttjandet. Det ställer krav på anpassbara och mångsidigt användbara bostäder även i 

kollektivhus. 

Byggreglerna har inga särbestämmelser för kollektiva boendeformer i allmänhet, som tydligt 

anger att en lägre standard kan godtas om det finns gemensamma utrymmen. Byggreglerna har 

emellertid i flera fall tillämpats så att vissa avsteg godtagits. Kollektiva boendeformer liksom 

projektörer och granskare skulle vinna på en större tydlighet i hur reglerna kan tillämpas. 

48

Slutsatser och förslag 

De allmänna formuleringarna i Boverkets byggregler, BBR, om bostadens utformning ger idag en 

flexibilitet i tillämpningen men också ett stort utrymme för skilda tolkningar. För den vanliga 

bostadsproduktionen har det utbildats en praxis som visserligen kan variera lokalt, men som de 

olika aktörerna känner till. För särskilda boendeformer öppnar bestämmelserna för större 

tolkningsmöjligheter och för kollektiva boendeformer som förekommer sällan finns ingen praxis 

utvecklad. Osäkerheten hos byggherrar, projektörer och myndigheter om vad som gäller är 

påtaglig. Tillfälligheter och personliga tyckanden, ibland med bristfällig underbyggnad, får ett 

stort spelrum. Det kan leda till dåliga lösningar eller räddhågad bokstavstolkning som tar det 

säkra före det osäkra. Det hämmar utvecklingen. Den skepsis som finns mot en annan fördelning 

mellan privat utrymme och gemensamt kan delvis ha sin grund i hur de möjligheter till 

omfördelning som finns i bostäder för äldre och studerande tillämpas. Den lägre privata 

standarden i dessa bostäder kan i många fall knappast anses kompenseras av tillgång till 

gemensamma utrymmen. 

BBR bör ange en generell möjlighet till omfördelning mellan privat och gemensamt 

En utgångspunkt bör vara att en bostad betraktas som fullvärdig även om yta och utrustning i 

den privata bostaden reduceras förutsatt att reduceringen kompenseras av tillgång till 

gemensamma utrymmen och utrustning. Följande principiella förändring föreslås: 

De undantag för särskilda boendeformer för äldre respektive studerande och ungdomar ersätts av 

en generell regel som säger att för en grupp bostäder får delar av enskilda lägenheters utrymmen 

och utrustning sammanföras till gemensamma utrymmen i lämplig omfattning. I vilken 

omfattning det får ske avgörs av vem boendet riktar sig till. De gemensamma utrymmena ska ha 

en sådan storlek och utrustning att de utgör en skälig kompensation för inskränkningarna i den 

enskilda lägenheten. 

Preciseringar för olika boendeformer 

I råd preciseras/exemplifieras vad som kan godtas/är lämpligt vid olika former av boende. 

Därmed utesluts inte andra tillämpningar vilket ger en flexibilitet som möjliggör en utveckling av 

boendeformer. Eventuella inskränkningar i standarden som har andra motiv än att de 

kompenseras av gemensamma utrymmen bör anges särskilt och inte knytas till en omfördelning 

av standarden mellan privat och gemensamt. 

1. Boendeformer med gemensamma utrymmen för matlagning, måltider, samvaro m.m. 

Inredning och utrustning för matlagning, utrymme för matplats och samvaro i den privata 

bostaden bör kunna reduceras. Hänvisning bör göras till en standard för ofullständig mathållning 

(begreppet kan övervägas, ”bostäder med gemensam mathållning” är en mer positiv benämningt). 

SS 91 42 31 anger en standard för ofullständig mathållning. Denna standard anger reduceringar 

på cirka 80 cm jämfört med standarden för fullständig mathållning. Den bör ses över och infogas 

SS 91 42 21. 

BBR har idag inga preciserade krav på utrymme för matplats och samvaro, bara på att utrymme 

ska finnas. Det bör förtydligas att vissa begränsade minskningar i förhållande till vanlig standard 

kan göras. Det kan handla om någon plats mindre vid matbordet och sittgruppen. Alternativt kan 

matbordet också användas som arbetsplats och minska behovet av en särskild arbetsplats. 

49

Inskränkningar i övriga funktioner, personhygien, sömn och vila, hemarbete, entré och förvaring 

i den egna lägenheten kan knappast anses kunna kompenseras av tillgång till gemensamma 

utrymmen. 

Viss vägledning bör finnas beträffande vad som avses med att de gemensamma utrymmena ska 

ge skälig kompensation för inskränkningarna i lägenheterna. Följande bör klargöras: 

• De boendes tillgång till de gemensamma utrymmena ska säkras i upplåtelseavtalen för 

lägenheterna 

• De gemensamma utrymmena ska ligga i nära anslutning till lägenheterna 

• De ska vara utformade och dimensionerade med hänsyn till antalet boende och ge 

möjlighet till dagligt nyttjande. En erfarenhet är att kök och matrum lämpligen 

dimensioneras för minst samma antal personer som antalet lägenheter. 

• Antalet lägenheter som delar gemensamma utrymmen bör inte vara större än att lokalerna 

kan utnyttjas på ett informellt sätt och vara enkelt tillgängliga för de boende. 

• Gemensam mathållning som organiseras av de boende genom egna arbetsinsatser 

förutsätter att gruppen inte är större än att de boende kan lära känna varandra och ha 

praktiska förutsättningar att organisera verksamheten. Många existerande kollektivhus 

som fungerar väl är i storlek upp till 50 lägenheter. Någon exakt gräns går inte att dra. 

2. Särskilda boendeformer för äldre 

Denna utredning har inte givit underlag för förslag till ändringar av bestämmelsernas innehåll. 

Det finns emellertid ett behov av viss vägledning och vissa preciseringar av hur bestämmelserna 

ska tillämpas. Det gäller t.ex. gruppstorlek, kravet på avskiljbarhet, vilken utrustning för 

matlagning som fordras, hur stora inskränkningar i lägenheterna som får göras. Det är tveksamt 

om de gemensamma utrymmena ger fullgod kompensation för de inskränkningar som idag 

förekommer. Uttrycket skälig kompensation svarar bättre mot tillämpningen. Inskränkningarna 

synes vara mer motiverade av de boendes fysiska och psykiska tillstånd och behov av omvårdnad 

än ett uttryck för omfördelning mellan privat och gemensamt. 

Den ovan föreslagna generella regeln om möjligheten att inskränka på standarden om det finns 

gemensamma utrymmen kan tillämpas på andra typer av äldrebostäder än gruppbostäder, t.ex. 

boendeformer med fler lägenheter och ett självständigare boende än i gruppbostäder. I sådana 

fall blir inskränkningarna i lägenheterna mindre. Den standard som beskrivs ovan under 1. 

”Boendeformer med gemensamma utrymmen för matlagning, måltider, samvaro m.m.” 

kan vara vägledande. 

3. Särskilda boendeformer för funktionshindrade 

Kravet på fullgod lägenhetsstandard i de boendeformer som LSS anger, förefaller ha fått 

genomslag i tillämpningen. Kravet är väl motiverat. Tillgång till gemensamma utrymmen medför 

inte en lägre standard i lägenheterna utan ses som ett tillskott. Den ovan föreslagna generella 

regeln om möjlighet att inskränka på bostadsstandarden om det finns gemensamma utrymmen 

skulle kunna öppna för en annan tillämpning. Det är inte avsikten att ändra på den praxis som 

gäller idag. 

Antalet boende i en gruppbostad enligt LSS är väl reglerat i lagstiftningen. Det skulle underlätta 

tillämpningen om BBR synkroniseras med LSS i detta avseende. 

Särskilda bostäder för funktionshindrade enligt SOL är inte lika reglerade i lagstiftningen. 

Målgrupper, gruppstorlekar och lägenhetsstandard är inte preciserat. I många fall kan 

boendeformerna vara desamma som vid tillämpning enligt LSS. Målgrupperna kan emellertid 

50

vara andra och med andra behov. Personer med psykiska sjukdomar och psykiska 

funktionshinder är en stor och ofta försummad grupp. Ofta är det personer som också har en 

social problematik. Det bör understrykas att behov och önskemål kan vara mycket olika. Behovet 

av viss tillsyn och stöd leder inte självklart till en kollektiv boendeform. Det behövs ett fortsatt 

utrednings- och utvecklingsarbete och någon form av råd och riktlinjer från sociala myndigheter 

för att komma vidare. Den ovan förslagna huvudregeln om möjligheten till omfördelning mellan 

privat och gemensamt skulle kunna ge en grund för ut utveckla boendeformer inom ramen för 

bestämmelserna i BBR. 

4. Boendeformer för att underlätta inträde på bostadsmarknaden för socialt utsatta personer 

Det finns ett behov av alternativ för personer som av olika skäl har svårt att få en bostad på den 

vanliga bostadsmarknaden och som kanske också kan behöva ett stöd i boendet. Boendet ska 

vara inriktat på att vara en sluss ut på den vanliga bostadsmarknaden. I BBR bör anges att 

lägenheterna kan ges en lägre standard än vanliga bostäder. Det bör emellertid inte uttryckas så 

att det ska finnas gemensamma utrymmen som kompenserar en lägre standard. Det är tveksamt 

om en kollektiv boendeform är lämplig. Bestämmelserna bör i vart fall inte styra mot en sådan. 

Samma princip och samma standard som vid bostäder för studerande och ungdomar enligt nedan 

bör kunna tillämpas. Det är i båda fallen fråga om ett boende av genomgångskaraktär. 

Det ska framhållas att gemensamma utrymmen och träffpunkter fyller en viktig funktion även om 

tillgången inte regleras i BBR. 

5. Särskilda boendeformer för studerande och ungdom 

Tillämpningen av bestämmelserna skulle underlättas om det klart framgår att det ställs lägre krav 

på bostäder för studerande och ungdomar utan att den lägre standarden kompenseras av 

gemensamma utrymmen. Utifrån denna lägre nivå kan sedan en omfördelning mellan privat och 

gemensamt göras. Det finns också ett behov av något tydligare anvisningar om vad som är 

godtagbart utan att en utveckling låses. Det föreliggande förslaget om en särskild standard för 

köksutrustning i studentbostäder ligger i linje med detta. 

Avslutande kommentar 

Det finns skäl att höja ett varningens finger för att pressa ned lägenhetsytor och storlekar för 

långt under trycket av höga kostnader. Marginaleffekten av ytminskningar kan bli relativt liten på 

grund av en högre kostnad per kvadratmeter i små lägenheter. Pressade ytor kan gå ut över 

bostädernas generella och långsiktiga användbarhet och över svårmätbara värden i bostaden. 

Rymlighet är en kvalitet som värderas högt och som är svår att uppnå om måtten pressas för 

mycket. Det vore olyckligt om kollektiva boendeformer skulle komma att förknippas med 

undermåliga lägenheter. Det måste vara byggherren/beställaren som i samarbete med arkitekten 

gör en sammanvägning och tar det slutliga ansvaret för att bostäderna blir funktionella, vackra 

och hållbara hem. 

51

Litteratur 

Följande litteratur har legat till grund för rapporten: 

Lagar, bestämmelser, standarder 

Regelverk för hushållning, planering och byggande. Boverket 2004 

Boverkets byggregler. BFS 1993:57 med ändringar. Boverket 

C. Nordström, A. Thunved, De nya sociallagarna. 16 upplagan. Norstedts juridik 2003 

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om bostad med särskild service för vuxna enligt 

9 § 9 (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. SOSFS 2002:9. 

Lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. 2000:1383, 2002:104 

Hyreslagen 

Lag om kooperativ hyresrätt 

Bostadsrättslagen 

Information om räntebidrag, investeringsbidrag, investeringsstimulans. Boverket 

Svensk Standard. Byggstandardiseringen 

Särskilda boendeformer för äldre 

Hur bor morgondagens äldre? En nyckelfråga i kommunernas boendeplanering. Boverket 

2002 

Varför kan inte behovet av särskilda boendeformer tillgodoses. Boverket, Socialstyrelsen 

2003 

Verksamheter inom vård och omsorg om äldre och funktionshindrade 1998. Socialstyrelsen 

J. Paulsson. Det nya äldreboendet. Svensk byggtjänst. 2002 

Särskilda boendeformer för studerande och ungdomar 

Översyn av föreskrifter och allmänna råd om utformningen av studentbostäder. Boverket 

2001 

Studentbostäder i studentstorstäder. Bostadsbrist och studentbostadskris. Utredning hösten 

2002. Stockholms Studentkårers centralorganisation 

Bostäder för vissa funktionshindrade 

52

Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS - Stöd för rättstillämpning och 

handläggning. Socialstyrelsen 2002 

Varför kan inte behovet av särskilda boendeformer tillgodoses. Boverket, Socialstyrelsen 

2003 

Verksamheter inom vård och omsorg om äldre och funktionshindrade 1998. Socialstyrelsen 

En egen nyckel. En studie av 6 gruppbostäder för utvecklingsstörda och gravt rörelsehindrade. 

Rapport 1994:9 Boverket 

Stadens insatser för psykiskt funktionshindrade. Riktlinjer. Stockholm Stad 2003 

Insatser enligt LSS och bistånd enligt SOL för barn, ungdomar och vuxna med 

funktionshinder. Riktlinjer. Stockholm Stad 2002 

Stöd till personer med utvecklingsstörning i Stockholms stad. Policy. Stockholms stad 2004 

Planering av boende för personer med funktionshinder. Svenska kommunförbundet 2004 

Bostäder för hemlösa 

Adressat okänd – om hemlöshetens orsak och dynamik. SOU 2000:14 

Att motverka hemlöshet. En sammanhållen strategi. SOU 2001:95 

Plan för Socialstyrelsens utvecklingsarbete 2002-2004 för att motverka hemlöshet. 

Socialstyrelsen 

Jag kommer med städvagnen, inte en trave papper. Omvårdnadsboende – en ny verksamhet 

under utveckling hos Stiftelsen Hotellhem i Stockholm. Rapport 2004:7. Stiftelsen 

Stockholms Läns Äldrecentrum 

M. Knutagård. Från luftslott på väg mot ett gott exempel. Lunds universitet 2004 

(delrapport om Per Albinbyn) 

Kollektivboende i allmänhet 

Kollektivhus i SABOföretagen. SABO 1989 

Bygga och bo i Gebers – Så formades boendet. Boverket 1998 

Vestbro: Kollektivhus från enkökshus till bogemenskap. T28:1982. Byggforskninsrådet 

Woodward,Vestbro, Grossman, Den nya generationen kollektivhus. T16:1989. 

Byggforskningsrådet 

E.Berg m fl. Det lilla kollektivhuset. En modell för praktisk tillämpning. Byggforskningsrådet 

T14:1982 

53

Blomberg mfl. Levande kollektivhus. Att bo och arbeta i Hässelby familjehotell. 

Byggforskningsrådet R 19:1986 

Lundahl, Sangregorio. Femton kollektivhus. En idé förverkligas. Byggforskningsrådet 

T9:1992 

Sangregorio. Kollektivhus idag. Byggforskningsrådet T1:2000 

Kollektivhus i Stockholm. Lägesrapport 1989. Stockholm Stad 

54

Bilaga 1 

Kv Sjöfarten ( f.d. Proppen), Stockholm 

55

Bilaga 2 

Boaktiv, Malmö 

58

Bilaga 3 

Bifrost, Mölndal 

62

Bottenplan 

63

Plan 2-9 

64

Plan 10 

65

Plan 11 

66

Bostadsutformning vid kollektiva boendeformer - Boverket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?