Hjärnan ger svar På barrikaderna Miljonprogrammet - Sveriges ...

arkitektarbete och stadsrumsanalyser”
göra gällande. Exemplet Skarpnäck
som han tar upp är ju därvidlag
enkelt avläsbart.
Planläggningen av Hammarby
sjöstad visar bättre var
fältet arkitektur och planering
i dagsläget befi nner sig och vad
som kan uppnås med konventionella
planeringsverktyg. Därmed
inte sagt att stadsplanering
som område inte förändras
och att nya analysverktyg inte
behövs. Men i den situation som
sista tiden utvecklat sig i Stockholm
– där relativt nytillsatta
politiker tillsammans med konsultarvoderade”stadsanalytiker”
tycks fatta besluten verkar
inte allt stå rätt till.
Slutligen diskuterar Alexander
Ståhle och Nancy Mattsson
på ett i mitt tycke uppförstorat
sätt frågor om olika kompetenser
inom området arkitektur och
planering som jag berörde. De
använder uttryck om ”inkompetensförklarande”
och ”desavouering”.
Jag kan bara konstatera att
jag känner mig fullständigt främmande
för både deras ordval och
slutsatser. Jag har enbart goda
erfarenheter av att samarbeta
med planeringsarkitekter.
Men även om exempelvis
utbildningen vid BTH närmat
sig de reguljära A-utbildningarna
är inriktningarna fortfarande
inbördes olika. Alltså
fi nns det skillnader i specialisering.
Att reflektera kring hur kompetensområdena
möts och sam-
Stockholms stads bearbetade förslag i tävlingen Nya Årstafältet.
Dispositionen med flera stadsfronter kännetecknade inte tävlingens
vinnande förslag Arkipelag men förekom bland de övriga förslagen.
verkar bör då snarare vara konstruktivt
än upprörande.
Tilläggas kan att Nancy
Mattsson i sitt inlägg beskriver
Spacescapes tjänster som
”stadsbildsanalyser” vilket tyder
på att hon är knapphändigt
insatt i de frågor jag diskuterar.
Även tolkningen att jag skulle
ha invändningar mot ”teoriöverbyggnad”
i allmänhet för att
snabba på planprocesserna är
Nancy Mattssons egen. Jag har
pekat på att det uppstått omtag
och att dessa, främst i fallet
Slussen, framstår som onödiga.
Att planering i dag är ett lagarbete
och har stor komplexitet är
självklart. Samtidigt menar jag
att förslagen i exempelvis tävlingen
om Årstafältet i ett eller
ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / DEBATT / 61
fl era fall är av väldigt hög kvalitet
och fungerat som en bra grund
för det fortsatta planarbetet.
Även här fi nns hög komplexitet,
delvis av konstnärlig karaktär.
Projekten är också på den övergripande
stadsplaneringsnivå
där Ståhle i sitt inlägg påstår att
traditionellt arkitektarbete inte
har giltiga metoder.
I tävlingsskedet ställs inte
krav på hur processen ser ut –
enkel eller komplicerad. Det är i
stället förslagens kvaliteter som
räknas. Det är därför det är viktigt
med tävlingar i våra planprocesser.
De tillåter olika lösningar
att få komma till utan
begränsande eller förutfattade
uppfattningar.
tomas lewan sar/msa