Hjärnan ger svar På barrikaderna Miljonprogrammet - Sveriges ...

44 / KRÖNIKA / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 Krönikör: Thorbjörn Andersson, thorbjorn.andersson@sweco.se
UPPHANDLING,
NÅGON?
Jag har länge varit ganska ointresserad av upphandling.
Det är siffror och koeffi cienter och
utvärderingsmallar och så får man ut ett värde
på slutet som säger att du fi ck jobbet men du där dessvärre
inte. Varför det blev så är ofta oklart. De där
mallarna och koeffi cienterna verkar vara alltför fi ffi ga
för sitt eget bästa. Tacka vet jag den gamla goda tiden
när lägst pris fi ck jobbet, basta! Men nu har jag börjat
intressera mig för upphandling igen därför det har
blivit så parodiskt. Det är absurt som i en bröderna
Marx-fi lm. Jag ska ge tre exempel:
Exempel 1: Upphandling av projekt resecentrum,
kund Falu kommun, år 2010. Efterfrågade referenser
skulle vara från ”mellanstor svensk stad”. Upphandlingsjuristerna
tyckte att samtliga anbudsgivare
utom en haft en felaktig uppfattning om ”mellanstor”
och sålunda valt referenser från städer som
antingen var lite för stora eller lite för små. Så efter
att ha diskvalifi cerat alla anbudsgivare utom en blev
valet lätt.
Exempel 2: Projekt Rådhusparken i Umeå. Kund:
Umeå kommun. År: 2011. Antal anbudsgivare: 10.
Antalet diskvalifi cerade: 6. Sex av tio diskades, således,
på grunder där den ena var knasigare än den
andra, exempelvis att ett inlämnat referensexempel
sträckte sig över för många sidor, utöver de stipulerade
en och en halv. Synd att anbudsgivaren inte
använde en mindre font eller färre bilder, då hade de
klarat sig.
Exempel 3: Projekt ombyggnader av svenska
beskickningar i utlandet. Kund: Utrikesdepartementet.
År: 2010. Ett av kontoren som lämnat anbud
hade inte märkt upp bildreferenserna med kontorets
namn. Av detta skäl diskades anbudet. Att anbudslämnarens
namn framgick på en massa andra ställen
i anbudet, exempelvis omslagssidan, hjälpte föga.
Rätt ska vara rätt, annars får vi EU på oss, höres upphandlingsjuristerna
förskrämt viska. Sveriges Arkitekters
jurist engagerades men beslutet gick inte att
rubba.
”Här sitter folk som köper in toalettpapper och arkitekttjänster
med samma hårda hjärta och med huvudet under
armen.”
Hur kan det bli så här? Kunderna går ju miste om
en massa värdefull kompetens om de sökande inte
ens får vara med i leken? Kommunerna säger ju frivilligt
nej tack till en massa värdefull kunskap genom att
vända bort korten? Är det viktigare att leta efter möjliga
grunder för diskvalifi cering än försöka förstå om
anbudsgivaren kan göra ett bra jobb? Om alla utom en
blir diskade, kan det möjligen vara något fel på upphandlingsunderlaget
då? Hur tänker de egentligen på
kommunernas nya kraftcentra, inköpsavdelningarna?
Här sitter folk som köper in toalettpapper och arkitekttjänster
med samma hårda hjärta och med huvudet
under armen. Man letar efter fel snarare än försöker
se möjligheter.
I början blev jag upprörd över detta, sedan blev det
bara parodiskt, därefter direkt löjeväckande. Driver
någon med oss? Hallå, vi försöker göra ett bra jobb
här. Kan inte ni också åtminstone försöka?
Thorbjörn Andersson är landskapsarkitekt på Sweco.
illustration: claes larsson