Hjärnan ger svar På barrikaderna Miljonprogrammet - Sveriges ...

38 / KOMMENTERAT / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012
Byggstenar röd tråd i textilforskning
När arkitekter ger sig på textil nöjer de sig inte med med färdiga
material. De ger sig på att designa materialet i sig.
Grattis, Borås! Sveriges bäst
bevarade arkitekturhemlighet
heter Ambience och äger årligen
rum på Textilhögskolan i
er stad.
Evenemanget är produkten
av mötet mellan tekoindustri
och teknofi li. Konferensen
är en utvidgning av den boråsiska
tankebubblan ”smarta textilier”.
Det är en kombination
av forskningsområde och plantskola
som man hoppas ska frodas
ur den gamla textilnäringens
aska. För att tankesfären ska
växa hämtas näring från omgivningen,
i alla riktningar. Och för
detta kommer världen till Sjuhärad.
Detta är en sammankomst för
textil- och tekniknördar, inget
tvivel om det, men samlingsbegreppet
textil är mer ett förhållningssätt
än färdig metervara.
Det låter tanken ledas in
i moduler, i fi brer, i mjukt och
komplext. Textil är ett sätt att
omfamna formgivning i sin helhet.
Att det stora fi nns i det lilla
är underförstått i Borås.
Textil materialteknik har
utvecklats radikalt det senaste
decenniet och här försöker
man få grepp om hur det
påverkar oss och vår omvärld.
Ambience11 är en nyhetskavalkad
för den som aldrig hört talas
om att trådar kan känna, lysa,
kommunicera, vävas av en dator
eller stickas i tre dimensioner.
Det ska erkännas, programmet
innehåller meningslösa tyger
fullproppade med sensorer och
resonemang om interaktionsdesign
med fl era decennier av
gammalt damm över sig – också.
Men de bleks bort av det som
skiner starkast, evenemangets
arkitekturfokus.
Knepet är djärvhet. Här hoppas
det bock över de svenska
arkitektskolorna, som knappt
syns till i talarprogrammet.
Istället presenteras aktuell arkitekturforskning
från amerikanska
högsäten som Berkeley, Ivy
League-universitetet Cornell,
Pratt och Parsons i New York,
europeiska institutioner som
ETH i Zürich och Eindhovens
designskola samt både Central
Saint Martins och AA i London.
Textilhögskolan samarbetar
med lärosäten som Chalmers
knappt har telefonnumret till.
Standarden sätts därefter. I
källaren på det lokala konferenscentret
står den amerikanska
östkustarkitekten Jenny E.
Sabin och håller ett öppningsanförande
som fullkomligt manglar
ut insikt och kunskap. Hennes
samarbeten med biologer
och matematiker är häpnadsväckande
uppvisningar av ömsesidigt
utbyte mellan designtänkande
och vetenskap.
De andra arkitekterna på
Ambience går inte ner på cellnivå
som Sabin. Men en röd tråd
mellan dem är intresset för att
ta sig an gestaltningens byggstenar,
såväl som teknologin för att
bearbeta dem. De nöjer sig inte
med formgivning utan ger sig på
att designa materialen i sig.
Manuel Kretzer från ETH
visar ett antal experimentprojekt
som lyfter textildesignens
modultänkande till arkitektonisk
skala. Ta till exempel väggsystemet
Shapeshift, sammansatt
av kinetiska plastmembran
som dras samman när de utsätts
för hög spänning. På Textile
Futures vid Central Saint Martins
forskar Jane Scott på liknande
fenomen, minus sladden
i eluttaget. Genom metoder för
3D-stickning bäddas faner in i
en textil struktur. Förändringar
i mikroklimat, såsom luftfuktighet,
påverkar de två naturmaterialen
olika och gör att strukturen
anpassar sin form efter
exempelvis vädret.
Ett par andra forskningsprojekt
tar sig an materialfrågan
med utgångspunkt i de materiella
manifestationer som datormodelleringen
burit med sig.
Det första är av Ronald Rael och
Virginia San Fratello, baserade
på Berkeley respektive San Jose
State University, som vidareutvecklar
så kallad rapid prototyping
i sin forskning. Begreppet
prototyp skvallrar om att dagens
teknik ofta används till tester
eller gjutformar.
Rael och San Fratello jobbar
mot att ersätta det med användbara
och robusta föremål direkt
från printern, bland annat
genom experiment med fi berarmering
och cellulosa som bindmaterial.
De kritiserar – och utvecklar
– datormodellering och dess
förlängning i vår materiella
värld, den typiska produkten av
en 3D-skrivare: ett icke-objekt,
beigefärgat och strukturellt
hopplöst. Det gör också Paul
Nicholas på CITA i Köpenhamn.
Han frågar sig om vi kan bryta
oss sig fria från CAD-världens
homogena materialegenskaper.
Hans metoder låter parametrisk
design bestämma ett objekts
inre materialstruktur, exempelvis
densitet eller fi berriktning.
I tillverkningsfasen kan sedan
3D-skrivare eller CNC-robotar
variera materialets sammansättning
efter dessa behov. Form,
konstruktion, material och
intention blir delar av samma
designekvation.
Exemplen pekar ut en riktning
där arkitektens uppgift är
att ge gestalt åt arkitekturen och
skapa dess beståndsdelar i en och
samma gest. Sammanvävt, skull
det kunna kallas. Tack, Borås!
björn ehrlemark
Ambience är en årlig sammankomst
om vetenskap,
konst och design som hölls i slutet av
november förra året på Textilhögskolan
i Borås. Konferensens ena tema
Digital Architecture sammanställdes i
samarbete med CITA, Kunstakademiets
Arkitektskole i Köpenhamn.
Programmet innehöll även en utställning
på Textilmuseet kurerad av Clemens
Thornquist.