Hjärnan ger svar På barrikaderna Miljonprogrammet - Sveriges ...

”I intensivvårdsrummet
är patienten uppkopplad
hela tiden, så många
reaktioner går att mäta.”
rade av Kinnarps, utformade av Sture Eng och Kjell
Nord.
– Det är planerat att de ska byggas om av de intagna
på anstalten i Högsbo, ett processarbete där interner
är medarbetare i ett socialt sammanhang utanför
anstalten. Det är precis den typen av projekt de vill
ha, säger Kristina Sahlqvist.
Nu ägnar hon sin forskartid åt det nya intensivvårdsrummet.
Det är hon och tio andra inblandade;
en musiker, en musikvetare, en akustiker, en vårdvetare,
en kognitionsvetare. Och så Pamela Lindgren
som designer. Och så förstås representanter från sjukvården
med neuro- och hjärnforskare, igen med
Michael Nilsson i spetsen, jämte Johan Snygg, verksamhetsansvarig
för intensivvården på Sahlgrenska.
När Kristina Sahlqvist talar om den lilla, begränsade
enhet som intensivvårdsrummet utgör, får jag förklaringen
till varför det för forskningen inte var någon
förlust att avdelning 623 aldrig blev en byggd testmiljö.
– Det går inte att mäta en sådan stor avdelning.
Men i intensivvårdsrummet är patienten uppkopplad
hela tiden, så många reaktioner går att mäta. Och
vi kommer att kunna undersöka effekten av olika sinnesstimulans,
berikningar i rummet, också en i taget,
säger Kristina Sahlqvist.
Det kommer att handla om utformning av alla olika
larm som behövs i övervakningen av patienten, hur
man skapar och förstärker dygnsrytm, igenkänning
och så vidare, förklarar Kristina Sahlqvist.
– Vi ska försöka utforma miljön så att den blir
mind re skrämmande och stressande och mera tilltalande.
Vi vill göra miljön rik och samtidigt lugnande.
Att råka ut för stroke är i sig mycket stressande och
fl era av de komplikationer som kan tillkomma, exempelvis
förvirringstillstånd, är stressrelaterade, säger
Kristina Sahlqvist.
Som exempel pekar hon på en slags eldosa med ett
stort trassel av svarta sladdar uppe i ett hörn i HDK:s
fi k där vi sitter.
– Hur reagerar patienten på det han eller hon ser
och hur påverkar det återhämtningen?
Än så länge pågår förstudier. Kristina Sahlqvists
uppgift är att kartlägga vilka liknande projekt som
fi nns ute i världen.
– I USA har man kommit långt i att bygga bron mellan
neurovetenskap och arkitektur. Det fi nns ett nytt
program på arkitekt- och designskolan i San Diego,
säger hon.
För att få gehör på hemmaplan producerar Kristina
Sahlqvist och den tvärvetenskapliga grupp hon tillhör
papers, det vill säga artiklar i vetenskapliga tidskrifter.
Och de jobbar ständigt med att få nya anslag. Nyligen
avslog till exempel Vetenskapsrådet deras ansökan om
medel för intensivvårdsrummet. Men Kristina Sahlqvist
ser inte det som en dissning av ämnet i sig.
– Det fi nns få medel för konstnärlig forskning och
Vetenskapsrådet prioriterar kulturarvet i år. Att få
anslag är lite som att söka in på Dramaten, man måste
pröva fl era gånger, hitta det språk som fungerar, säger
hon.
drömmen är, som hon säger, att kunna formulera
sig så bra att andra förstår att kunskapen har ett
värde, att den kan vara till hjälp i strävan efter en hållbar
utveckling. Själv är hon redan övertygad. Med en
dotter som är hjärnskadad från födseln har hon på
nära håll, under många år kunnat se vilka reaktioner
olika miljöer kan skapa.
– Det fi nns ett fysiskt rum och ett upplevt rum.
Alla upplever olika, men det fi nns något fundamentalt
som är viktigt för alla. Ljus, ljud, material och
rumssamband har vi arkitekter lärt oss. Men så tillkommer
det perceptuella, hur vi tar till oss, hur hjärnan
reagerar. Mer kunskap om det kan vi dra nytta
av. Ett slags verktyg för empati, säger Kristina Sahlqvist.
Hon använder ordet triggad. Hon blir triggad av
den där tanken att gör vi det bra för dem som är svaga
blir det bättre för alla. Hon är samtidigt ödmjuk inför
den kunskap hon tror att hon är på spåren.
– I forskningen tvingas man att författa och dra
slutsatser. Men sedan går forskningen vidare. Man
kan aldrig slutgiltigt säga hur det är. Det är spännande
att vara en del på vägen till ny kunskap, mer kan man
inte räkna med.
ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / 35
Hjärnans plasticitet
Kristina Sahlqvists,
Pamela Lindgrens
och Michael Nilssons Rapport
om konstnärliga utvecklingsprojekt,
design och neuroforskning
beskriver ett tvärvetenskapligt
samarbete
2008–2010. Forskningen
bygger bland annat på kunskapen
om hjärnans plasticitet,
de förändringsprocesser
som ständigt pågår i hjärnan
till följd av den mångfald av
intryck som den utsätts för.
Plasticiteten är en förutsättning
för funktionsåterkomst
efter skada eller sjukdom i
hjärnan. Forskningen har visat
att olika former av stimulering
av våra sinnen, så kallad
multimodal sinnesstimulans,
aktiverar mekanismer som
styr hjärnans plasticitet.