Hjärnan ger svar På barrikaderna Miljonprogrammet - Sveriges ...

Hjärnan ger svar 

Kristina Sahlqvist om läkande rum 

På barrikaderna 

Arkitekterna som strider om Slussen 

Miljonprogrammet 

Experternas syn på framtiden 

SVERIGES ARKITEKTERS BRANSCH- OCH MEDLEMSMAGASIN 

1.12

Stockholm 

Furniture Fair 2012 

7.—11. Februari 

Monter: A:38:48 

0560 688877 

vestre.se 

VESTREQUALITYPROGRAMME

Per Lander, per.lander@arkitekt.se ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / CHEFREDAKTÖREN / 3 

Vi står inför ett spännande år. Spännande för 

organisationen Sveriges Arkitekter. Staffan 

Carenholm har gått i pension och Catherina 

Fored har tagit över som förbundets högsta tjänsteman. 

Vad kommer det att innebära för verksamheten? 

Kommer fokus att skifta? En del av svaret får vi kanske 

på stämman i höst, när styrelsen presenterar den 

verksamhetsöversyn som förra stämman beställde. 

ETT SPÄNNANDE ÅR 

Spännande också för alla medlemmar. Hur ska 

marknaden utvecklas? Larmrapporter om en europeisk 

fi nansiell kris haglar. Men arkitekternas marknad 

rullar på här hemma. Antalet platsannonser i Arkitekten 

ökar snarare än minskar. Och arbetslösheten är 

fortsatt rekordlåg: Mindre än en procent av de drygt 

6.000 av förbundets medlemmar som är med i a-kassan 

är arbetslösa enligt senaste statistiken. 

Spännande blir det också att se om det blir några 

nya turer om framtiden för Slussen i Stockholm, eller 

om de fortsatta protesterna är fruktlösa. Du möter 

några av de arkitekter som engagerat sig i frågan i vårt 

inledande reportage. 

Och ska upprustningen av miljonprogrammets 

bostäder ta fart under året? Alla tycks vara överens 

om att det är en jätteuppgift, men alla är inte överens 

om vad som bör göras. Läs experternas olika syn i den 

artikel som inleder vår nya serie. 

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemsmagasin 

ISSN 0347-058X Medlem i 

Adress 

Storgatan 41, Box 5027, 102 41 Stockholm 

Telefon 08-505 577 00, fax 08-505 577 05 

E-post: kansli@arkitekt.se 

Webb: www.arkitekt.se 

Redaktion 

08-505 577 00, arkitekten@arkitekt.se 

Per Lander (ansv utgivare), per.lander@arkitekt.se 

Annika Jensfelt (red sekr), annika.jensfelt@arkitekt.se 

Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

Elisabet Näslund, elisabet.naslund@arkitekt.se 

Rebecka Gordan, rebecka.gordan@arkitekt.se 

Ina Flygare, ina.flygare@arkitekt.se 

An nonspriser 2012 

Fullständig annonsprislista på www.arkitekten.se 

Produktannonser, exempel: 

1/1-sida 26.500 kr 

Platsannonser, exempel (tryckfärdigt material): 

1/1-sida 14.000 kr 

1/2-sida 10.000 kr 

1/4-sida 7.000 kr 

1/8-sida 5.000 kr 

Moms och reklamskatt tillkommer ej. 

Alla Arkitektens platsannonser införs kostnadsfritt 

på Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. 

Annonsering enbart på webben kostar 5.000 kr 

plus moms. 

An nons bokning 

Boka på www.arkitekt.se/arkitekten/annonsera. 

Produktannonser: Margareta Karlsson, 

margareta.karlsson@arkitekt.se 

Platsannonser: Ina Flygare, ina.flygare@arkitekt.se 

Prenumeration 

Helår 550 kr 

Publiceringspolicy 

Åsikter som framförs i signerade artiklar står för 

författaren. Redaktionen tar inte ansvar för insänt 

ej beställt material. Allt redaktionellt material 

i Arkitekten publiceras på Sveriges Arkitekters 

webbplats www.arkitekt.se. Medarbetare som inte 

accepterar detta måste meddela förbehåll. I princip 

publiceras inget material med sådant förbehåll. 

Upplaga 

TS-upplaga 2010: 11.500 

Tryck 

Ineko, Stockholm 2012. 

Utgivningsplan 

Annons- och 

Nummer manusstopp Utgivningsdatum 

2/2012 1/2 22/2 

3/2012 29/2 21/3 

4/2012 4/4 25/4 

5/2012 2/5 24/5 

6-7/2012 30/5 20/6 

8/2012 8/8 29/8 

illustration: claes larsson

Martela sätter ny standard i kontorslandskapet. Först ut är ett elektriskt 

höj- och sänkbart arbetsbord som nästan är ljudlöst. Ny design och nya 

möjligheter i form och materialval ger ett bord som är behagligt för både ögat 

och för örat. Som vanligt när det gäller Martela, kan det kundanpassas efter 

vision och varumärke. Lyssna på skillnaden! www.martela.se 

Marknadens tystaste 

höj- och sänkbara 

arbetsbord. 

Enjoy the silence!

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / INNEHÅLL / 5 

eller bygga om? I den första delen i vår nya 

serie om miljonprogrammet, arkitekten och framtiden 

utvecklar experterna sina argument. 

24Bevara 

6 

Stadsbyggnadsstrid. 

Debatten om Slussen 

engagerar arkitekterna. 

30 

Läkekonst. Kristina Sahlqvist 

om inredningsarkitektur 

och intensivvård. 

foto: cecilia larsson 

foto: magnus gotander 

MER I DETTA 

NUMMER 

14 Nyheter. Malmös stadsbyggnadskontor reagerar 

på våldet. Grönt ljus för nya arkitektskolan i 

Stockholm. Vinnarna i Europan 11. Utländska arkitekter 

möts i demokratiprojekt. 

36 Kommenterat. Medborgardialog som verktyg. 

Textilforskning i Borås. Stadshuset utställt. Kulturarvskonflikter. 

44 Krönika. Thorbjörn Andersson om upphandling. 

46 Tips. Helsingfors designhuvudstad. Möbelmässan. 

50 OS i London: Wilkinson Eyres basketarena. 

54 Debatt. Förtroendekris på Stockholms stadsbyggnadskontor. 

Replik stadsbyggnad. 

76 Sveriges Arkitekter: Catherina Foreds första 

ledare. Planakademin till domstol. 

82 På nytt jobb: Ulf Helgesson. 

Omslaget: Kristina Sahlqvist. Foto: Magnus Gotander. 

illustration: gabriel wentz

De strider om 

SLUSSEN 

Slussen blev frågan som 

fick arkitekterna att kliva 

ut i medierna och upp 

på barrika derna för att 

uttrycka sina åsikter. 

Text: Nina Gunne.

Jonas Bohlin är en av de arkitekter som varit mest aktiva i motståndet 

till stadens Slussenförslag. Tillsammans med arkitekt Mats Edblom och 

skulptör Leif Bolter har han utarbetat ett mot förslag, Kulturslussen. 

foto: cecilia larsson

8 / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

Slussenhistoria 

1990 började Slussens 

förfall att på 

allvar diskuteras. 1991 vann 

Alexis Pontvik den första 

arkitekttävlingen om Slussen. 

1993 utvecklades Pontviks 

förslag men genomfördes 

inte. I slutet av 1990-talet 

presenterade Leif Blomquist, 

handläggare på stadsbyggnadskontoret, 

skisser över 

hur nuvarande Slussen skulle 

kunna ersättas av en t-korslösning. 

Han var också med 

om att arbeta fram programmet 

för en ny tävling om Slussen. 

2004 vann Nyréns arkitektkontor 

en ny arkitekttävling 

om Slussen. 2009 fick 

Foster + Partners och Berg 

Arkitektkontor uppdraget att 

rita vidare på sitt förslag Nya 

Slussen efter ett parallelluppdrag 

mellan fyra arkitektlag. 

2010 ställdes Foster och 

Bergs förslag ut på samråd 

efter stora förändringar. 2011 

ställdes detaljplanen ut. 

Beslut om detaljplanen togs 

12 december. 

Om vi blir tillräckligt många har de sagt att de 

ska lyssna! 

Hoppet tänds ikapp med facklorna på 

Södermalmstorg vid Slussen i Stockholm den 5 

december. Fyra olika organisationer har samlat sina 

anhängare. Gemensamt har de som mål att stoppa stadens 

detaljplaneförslag Nya Slussen, men med olika 

förslag som alternativ. 

Från en liten scen hörs Bellman och stockholmssånger 

medan allt fl er ansluter och tänder sina facklor. 

Arkitekten Ola Andersson greppar mikrofonen. 

Hans korta brandtal mot Nya Slussen avslutas med 

orden: ”Ingen tycker om det här förslaget. Inte ens de 

som ritar på det.” 

Han är inte den enda arkitekten på torget. Eller 

som klivit fram i rampljuset på andra sätt för att ifrågasätta 

eller försvara Nya Slussen. Men arkitekterna 

har framför allt demonstrerat med sina pennor, det 

skrivna ordet och ritningar. Diskussionen kring Slussen 

har pågått i minst tjugo år. Debatten har blossat 

upp då tävlingsförslag och parallella uppdrag har presenterats 

och när Foster + Partners och Berg Arkitektkontors 

omarbetade förslag ställdes ut för samråd 

2010. Men det var under hösten 2011, när detaljplanen 

för Nya Slussen skulle klubbas, som det verkligen 

hettade till. 

Här har funnits arkitekter som agerat själva i 

media. Dessutom har fl era tunga aktörer sagt sitt i 

frågan. Skönhetsrådet, Icomos, Konstakademien och 

Café Blom, en diskussionsgrupp bestående av arkitekter, 

konstnärer och byggnadsantikvarier, är några 

av dessa. Andra grupper, där allmänhet och andra 

yrkesgrupper klivit in, har också bildats. Ny syn på 

Slussen och Bevara och rekonstruera Slussen är ett 

par av dem. Nätverket Yimby, Yes in my backyard, är 

en grupp som försvarar projektet. 

De stora frågorna i debatten har handlat om hur 

man bygger till staden, mitt i dess kärna. Trafi klösningen 

har kritiserats för att kunna ställa till fl er trafi 

kproblem än den löser, medan försvarare anser att 

det är en effektiv lösning. Öppenheten har lyfts fram 

som en stor kvalitet att bevara av Nya Slussens motståndare. 

I den första utformningen skapades en ny 

stadsfront, något som förespråkarna såg som en kvalitet. 

I omarbetningen, som nu klubbats, fi nns färre 

byggnader. I det aktuella projektet har också tillgängligheten 

ifrågasatts. Dessutom har experter kritiserat 

förslagen utifrån klimataspekter. En lång rad arki- 

”Det är hög aktivitet 

kring Slussen bland 

arkitekter. Men många 

känner sig också uppgivna 

– de tycker att det 

är lönlöst att ge sig in i 

debatten.” 

tekter och professorer har skrivit eller undertecknat 

debattinlägg kring Slussens framtid. 

– Fler arkitekter än vanligt lägger ner tid på denna 

fråga, säger arkitekten och skribenten Tomas Lewan, 

en av dem som fattat pennan. Det är hög aktivitet 

bland arkitekter kring Slussen. Men många känner sig 

också uppgivna – de tycker att det är lönlöst att ge sig 

in i debatten. 

Tomas Lewan anser att processen vid Slussen visar 

på ett generellt problem i Stockholms planering. Han 

beskriver hur man i översiktsplanen har identifi erat 

en konfl ikt mellan exploateringsbehov och bevarande 

av natur- och kulturmiljö, utan att skriva hur konfl ikten 

ska hanteras. 

– Den står man inför nu. Staden vill ha en ny samlingsplats 

på Slussen – då blir man tvungen att konfrontera 

en historisk miljö. Men förslaget kan visa sig 

strida mot riksintressen om natur- och kulturvärden 

i Stockholm. 

Tomas Lewan är också kritisk till att staden har 

anlitat en PR-byrå att sköta informationen kring Nya 

Slussen. 

– Reklam är ensidig kommunikation, inte dialog. 

Är det demokratiskt? Och rimmar det med den nya 

öppenhet som stadsarkitekten talar om? 

många av kritikerna hör till dem som ofta syns i 

debatten, men här har också nya aktörer trätt fram. 

Arkitekten och professorn Jonas Bohlin blev en 

av frontfi gurerna inom gruppen Kulturslussen, vars 

protestlista rymmer en lång rad arkitekter och som

också presenterat ett motförslag utformat av honom 

själv, arkitekt Mats Edblom och skulptören Leif Bolter. 

Men Jonas Bohlin håller inte med om att arkitekter 

har varit särskilt engagerade i Slussen. På ett seminarium 

för och med arkitekter i slutet av november 

framförde han tydligt sitt budskap direkt till kåren 

och han upprepar det några veckor senare: 

– Jag tycker att kåren, och därmed också Sveriges 

Arkitekter, borde ha fört en saklig diskussion om frågan. 

Många arkitekter skrev på Kulturslussens lista, 

men många svarade också att de inte var insatta eller 

att de inte ville ta ställning. 

Han menar att Slussen är en symbol för hur stadsbyggande 

och arkitektur skapas idag. 

– Det är politikerna som bestämmer hur vår stad 

ska se ut medan arkitekterna tiger och säger att de 

inte vill ta ställning. Dessutom har Stockholms stadsarkitekt 

så vitt jag vet inte sagt eller skrivit ett ord om 

Slussen. Det är anmärkningsvärt i en för Stockholm 

så stor och angelägen fråga. 

Arkitekten Tor Edsjö är en av medlemmarna i 

gruppen Café Blom. Med lång erfarenhet inom trafi 

kplanering har hans kritik främst fokuserat på trafi 

klösningen. Han anser att det är fackmännen som i 

första hand bär ansvaret för hur Nya Slussen kommer 

att fungera. 

– Men det har skapats ett sorts Moment 22. Politikerna 

säger sig lita på experterna medan tjänstemännen 

får i uppdrag att rita just det förslag som klubbats, 

även om det inte fungerar. 

Han anser också att många politiker är dåligt 

insatta i förslaget och att det särskilt gäller dem som 

röstat för Nya Slussen. 

– Tre partier, S, V och MP, har vänt sedan de satt sig 

in mer i förslaget. Tyvärr har Slussen blivit en politisk 

stridsfråga. 

Tor Edsjö är övertygad om att Nya Slussen aldrig 

kommer att genomföras. 

– Överklaganden har sällan stjälpt ett förslag, däremot 

kommer andra frågor att göra det. Detaljplanen 

är alldeles för löst underbyggd och har bara tre rösters 

majoritet. 

”ingen gillar Nya Slussen”, ropade Ola Andersson 

under fackeldemonstrationen i december. Stämmer 

det verkligen? 

Jerker Söderlind försvarade tidigt Foster och Bergs 

förslag då den första protestvågen kom efter resultatet 

>>> 

foto: nina gunne 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / 9 

Arkitekten Ola Andersson var en av talarna 

vid demonstrationen och fackel tåget mot 

Nya Slussen den 5 december.


Modell över Nya Slussen. 

Kritiken mot detaljplanen har 

förutom estetiska aspekter 

främst handlat om trafiklösningen, 

att vyerna begränsas 

av byggnader, översvämningsrisk, 

tillgänglighet – lutningen 

anses för stor på bron och 

en lång trappa avslutar 

gångstråket över vattnet – och 

finansiering. 

av det parallella uppdraget 2009. Då hade Konstakademien 

gått ut med sitt upprop Rädda Slussen. Söderlind 

skapade då det egna uppropet Bygg Nya Slussen 

nu, som en parafras på Konstakademiens, och samlade 

namnunderskrifter för projektet. Sedan dess har han 

fl itigt debatterat på egen blogg, på facebook och i artiklar 

om varför förslaget Nya Slussen bör genomföras. 

Han har också nära kontakt med nätverket Yimby. 

Hans första engagemang gällde ursprungsförslaget 

som det såg ut innan det omarbetades efter de tusentals 

synpunkter som kom in. Sedan dess tycker han att 

det har blivit sämre. 

Han tror att orsaken till det stora motståndet 

mycket beror på att Nya Slussen har illustrerats felaktigt. 

– Diskussionen har mest handlat om utformning 

och placering av byggnader. Det hade varit bättre att 

fatta besluten i två steg, först ett beslut om infrastruktur 

och stadsplan och sedan en arkitekttävling om 

bebyggelsen. Det hade kunnat bli riktigt intressant 

och det hade blivit lättare att enas då. 

Som det är nu anser Jerker Söderlind att Nya Slussen 

är det bästa alternativet. Att det inte fanns något 

tydligt alternativ från motståndarsidan har legat den i 

fatet, menar han. 

– Hade jag suttit i kommunfullmäktige hade jag 

röstat ja till förslaget. 

Har det blivit för mycket politik i frågan? Jerker 

Söderlind tycker det. 

– Det vore bra om politikerna kunde käbbla om andra 

saker än stadsbyggnadsfrågor, komma överens om att 

”Det stora problemet 

är att Nya Slussen aldrig 

haft en stark förespråkare, 

en projektets 

advokat. Där har bara 

funnits åklagare och 

domare. Då blir det en 

häx process.” 

genomföra översiktsplanen och samla ihop sig kring en 

gemensam och långsiktig stadsbyggnadsstrategi. 

Av de många debattinlägg som publicerats bara 

under 2011 är ändå en klar majoritet kritiska till Nya 

Slussen. Kanske naturligt då ett motstånd ofta väcker 

debattlusten mest. Men tystnaden från förslagets 

förespråkare har varit problematisk. Det anser bland 

annat Rasmus Waern, arkitekt och kritiker som har 

skrivit en rad artiklar i frågan. Han försvarade den 

tidigare lösningen från Foster och Berg, den som var 

ute på samråd 2010, med en del invändningar i detaljer. 

I efterhand ser han hur han tolkades som en kritiker 

av projektet, trots att han i grunden var positiv. 

Idag anser han att det bantades efter alla synpunkter 

på ett ogenomtänkt sätt och att förslagets kvaliteter 

har kompromissats bort. 

– Det stora problemet är att Nya Slussen aldrig haft 

en stark förespråkare, en projektets advokat. Där har 

bara funnits åklagare och domare. Då blir det en häxprocess, 

säger han. 

Vem skulle då vara advokaten? Rasmus Waern har 

fl era svar på det. 

– Ytterst vilar ansvaret på stadsbyggnadsborgarrådet 

att se till att informationen fungerar. Staden har 

inte haft en organisation som varit rustad för att hantera 

det här. Som det nu är fi nns det nog ingen som 

gillar projektet. Stadsarkitekten Karolina Keyzers 

tystnad är talande för projektets osäkra stöd. 

Men man kan inte lägga allt arbete på en person,


poängterar han, och anser att chefstjänstemän på 

stadsbyggnadskontoret och projektets arkitekter 

borde ha getts större utrymme att förklara sina intentioner. 

– Jag hoppas att Slussen kan bli det projekt som får 

oss att se över hur myndigheter kommunicerar arkitektur 

och stadsbyggnadsfrågor med medborgarna. 

Då måste man försäkra sig om att projekten har en 

stark förespråkare. 

– Hela processen är olycklig, fortsätter Rasmus 

Waern. Jag är bekymrad över att arkitekter och arkitekturen 

förlorar på det här. Återigen beskrivs de 

”dåraktiga arkitekterna” som går lös och förstör staden. 

Arkitekter utmålas som folkets fi ender. 

den 12 december ska beslutet om detaljplan för 

Slussen fattas i kommunfullmäktige i Stockholms 

stadshus. Vid tretiden börjar människor droppa in för 

en sista demonstration. Några plakat, en skyffel som 

ska lämnas till Sten Nordin. Men uppslutningen är 

sämre än vid fackeltåget. Kanske känner många att nu 

kan de inte påverka längre. Någon delar ut röda kort 

bland demonstranterna och säger: 

– Om det blir ja, så räcker vi upp korten i protest 

och busvisslar. Då blir vi utkörda, men det spelar 

ingen roll för då är det över. 

Jonas Bohlin står avvaktande i utkanten, men blir 

snabbt infångad av tv-kamerorna. Annars har inte 

många arkitekter tagit sig hit. Peter B Larsson från 

Michelsen Arkitekter är en av de få. 

– Det här är en politisk fråga, inte arkitektonisk i 

första hand, säger han. 

Här fi nns ett antal andra nyckelpersoner på motståndarsidan. 

Tidigare länsantikvarien Bengt OH 

Johansson representerar Café Blom. Han tänker bistå 

vid formuleringar av överklaganden om detaljplanen 

klubbas. Striden är inte över för motståndarna. 

– Jag hoppas inte på mycket idag, säger han. Men så 

småningom kommer sanningen fram. 

Demonstranterna tar sig upp på åhörarläktarna i 

Stadshuset, de som får plats. Där blir de påminda om 

att all opinionsyttring är förbjuden och under kvällens 

fyra timmar långa debatt får ordföranden påminna om 

detta fl era gånger efter burop och visslingar. 

Beslutet som ska tas beskrivs av många talare som 

det största de är med och fattar i sitt politiska liv. Och 

stämningen är laddad. Många vill yttra sig och diskussionen 

drar ut på tiden. 

S och V kräver återremiss av förslaget. Men så sker 

inte. Vid åttatiden på kvällen fattas det stora beslutet 

med tre rösters övervikt: Detaljplanen för Nya Slussen 

klubbas. 

Jonas Bohlin var inte förvånad när beslutet togs 

den 12 december. Men han och de andra inom Kulturslussen 

jobbade in i det sista. Samma morgon uppvaktade 

de Madeleine Sjöstedt, kultur- och fi nansborgarråd 

i Stockholm, med ett brev och en vädjan att 

inte driva igenom beslutet. 

Den 9 januari är Jonas Bohlin på väg till Tekniska 

Nämndhuset med en överklagan från krögaren Erik 

Lallerstedt, medlem i gruppen Kulturslussen och 

en av dem som har rätt att överklaga genom att vara 

direkt berörd som sakägare vid Slussen. I slutändan 

tror han inte att stadens förslag Nya Slussen kommer >>> 


Tomas Lewan, arkitekt och skribent, deltog i demonstrationen den 5 

december som anordnades gemensamt av Café Blom, Kulturslussen, 

Ny syn på Slussen samt Bevara och rekonstruera Slussen.


Samfundet S:t Erik har varit kritisk till stadens planer. Samfundets ordförande 

Monica Andersson demonstrerade tillsammans med arkitekt Laila Reppen. 

Arkitekt och skribent Rasmus Waern kom för att iaktta demonstrationen. 

att byggas. Nu ska han ägna tid och energi åt att få till 

stånd en folkomröstning om frågan. 

Han tror det kan gå men då måste framför allt ungdomarna 

engagera sig mer. 

– Var är studenterna vid KTH och Konstfack? Varför 

är de så oengagerade och ointresserade av sin egen 

framtid? 

mitt på slussen sitter Berg Arkitektkontor och 

arbetar med systemhandlingar för Nya Slussen. 

Svante Berg, som tillsammans med Ulrika Berggren 

har ansvarat för projekteringen av Nya Slussen, 

tycker att det är naturligt att arkitektkåren är delad. 

– Det är ett stort infrastrukturprojekt och en stadsbyggnadsfråga 

som berör många. Vad man än gör här 

kommer det alltid att fi nnas skilda åsikter. 

Svante Berg har stöttat de anställda på Berg genom 

att visa på den debatt som pågick kring 1935 och det 

motstånd som Tage William-Olsson då upplevde mot 

sin lösning. Men de synpunkter som har kommit fram 

under processen har varit användbara, säger han. 

– Det är klart att vi tar intryck. Vi har hela tiden 

betraktat projektet som en planprocess. Vi bygger inte 

ett monument över oss själva utan ett projekt för staden 

och medborgarna. 

Svante Berg säger att också de ansvariga arkitekterna 

på Foster + Partners, som står som Lead architects 

för projektet, ser positivt på stockholmarnas 

engagemang. 

– Men de har aldrig varit med om en så öppen process 

som den här. 

stockholms stadsarkitekt Karolina Keyzer 

har fått kritik för att ha varit alltför tyst i debatten 

kring Slussen. Hon tycker själv att det är självklart att 

hon som stadsarkitekt deltar i diskussionen om vilken 


sorts stad vi bygger och att hon har särskilt ansvar att 

lyfta kvalitetsfrågor och helhetsperspektiv. Och hon 

håller inte med om kritiken. 

– Jag har deltagit i ett fl ertal öppna diskussioner, 

hearings och debatter men självklart inte i alla. Kritiken 

har inte framförts till mig personligen. 

Hon tycker att det stora engagemang som visats 

i debatten kring Slussen visar på vikten av att ha en 

öppen process kring kvalitetsfrågor. 

– Att arkitektkåren deltar i samhällsdebatten är en 

förutsättning för att sakfrågor ska kunna diskuteras 

med helhets- och kvalitetsperspektiv. Utan en kritisk 

diskussion riskerar alla projekt att hamna fel, säger 

Karolina Keyzer. 

när beslutet togs den 12 december kunde Martin 

Schröder, ansvarig planarkitekt för Nya Slussen på 

Stadsbyggnadskontoret, andas ut. 

Han tycker att det under planprocessen ibland har 

känts motigt med protesterna men att engagemanget 

ändå i första hand varit positivt. 

– Det kan annars vara svårt att få medborgare att 

engagera sig i stadsbyggnads- och arkitekturfrågor. Vi 

fi ck in många bra synpunkter vid plansamrådet 2010 

och har gjort ett bättre förslag efter det. 

Många arkitekter har engagerat sig kring Slussen 

men Martin Schröder säger att han inte bedömer 

deras synpunkter annorlunda än andra medborgares. 

Experter inom trafi k, klimat och andra områden har 

också haft synpunkter. 

Men han säger också att inget tidigare ärende går att 

jämföra med Slussen. På stadsbyggnadskontoret fi nns 

nu 53 pärmar som ska lämnas över till länsstyrelsen 

tillsammans med överklaganden. 

Den 11 januari hade 250 överklaganden kommit 

in.

Oavsett var 

katastrofen är. 

Inom 36 timmar 

kan vi vara där. 

© Gwenn Dubourthoumieu 

I katastrofsituationer hänger allt på att agera snabbt. 

Hjälp oss att vara i ständig beredskap så att vi kan rädda 

fler liv. Sms:a LÄKARE till 72970 så skänker du 50 kr eller 

gå in på lakareutangranser.se för att ge din gåva. Tack.

14 / NYHETER / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 Redaktör: Annika Jensfelt, annika.jensfelt@arkitekt.se 

TRE FRÅGOR 

… till Josef Wiberg som 

ställer ut på Green House 

för oetablerade formgivare 

under Stockholm Furniture 

Fair 7–11 februari. 

Du har både arkitektexamen 

från Chalmers och har 

studerat möbel- och inredningsdesign 

på Capellagården 

i två år. Vad kallar du 

dig själv? 

– Arkitekt. Jag har jobbat 

som det sedan jag gick ut 

Chalmers 1998. Möbeldesign 

har mer varit en hobby, ett 

sätt att vid sidan av få jobba 

med saker från början till slut. 

Det kan man ibland behöva. 

Du ställer ut ett hyllsystem 

i plåt, Alltid, berätta! 

– Det är ett hyllsystem 

jag gjort åt mig själv. Det 

är robust, ska fungera över 

tid. Du kanske köper de första 

delarna som student och 

sedan bygger du vidare. 

Senare kanske det hamnar i 

din verkstad eller i ditt finare 

hus. Den som vill ska kunna 

utveckla det själv också. 

Vad hoppas du att exponeringen 

ska leda till? 

– Jag har inga direkta mål 

mer än att visa upp det jag 

gjort. Så får vi se om någon 

producent blir intresserad. 

Om man ska köra produktionen 

själv är det mer av ett 

vägskäl, då måste man gå in 

för det på heltid. 

annika jensfelt 

Våldet bekymmer också för SBK 

Efter vinterns våldsdåd i Malmö ska stadsbyggnadskontoret 

förstärka sina strategier för en tät och blandad stad, det 

säger Christer Larsson, stadsbyggnadsdirektör. 

Fem dödsskjutningar på kort 

tid. Påverkar händelserna ert 

arbete? 

– Vi är jättebekymrade. Vi 

jobbar för att skapa ett gott vardagsliv 

för malmöborna, de ska 

känna sig trygga. När sådant här 

händer är det naturligt att fråga 

sig hur det hänger ihop med det 

vi gör. Målet med vår nya översiktsplan 

är en blandad stad 

som lever dygnets alla timmar. I 

och med det som hänt kommer 

de här strategierna att förstärkas. 

Men merparten av vad som 

akut måste göras ligger trots 

allt utanför stadsplaneringens 

ansvarsområde. Mycket är rent 

polisiärt arbete mot kriminalitet. 

Vad kan ni göra? 

– Vi vill förtäta och skapa en 

stad som hänger samman, och 

då satsar vi också på att öka 

tryggheten och den sociala kontrollen 

på platserna för de här 

Plan får ja trots bråk 

Ja till detaljplanen Gruvstadsparken och rivning av järnvägsstationen. 

Men inget avgjort om stadshuset. Det är resultatet 

av kompromissen mellan länsstyrelsen och Kiruna kommun. 

Efter en lång strid med Kiruna 

kommun har länsstyrelsen i 

Norrbotten beslutat att inte 

häva detaljplanen för Gruvstadsparken. 

Kompromissen 

innebär att länsstyrelsen har 

backat från kravet på att 25 

byggnader ska sparas när staden 

fl yttar på grund av gruvdriften. 

Bland annat rivs byggnadsminnet 

järnvägsstationen. Kommunens 

motprestation är att sju 

istället för fem fl erbostadshus, 

så kallade bläckhorn, sparas och 

incidenterna. Utformning och 

skala påverkar hur man förhåller 

sig till grannar och omvärld. 

Att stärka bostadsområdenas 

identitet och minska segregation 

och trångboddhet är positivt. 

Tillsammans med bättre 

skolor och ett inkluderande 

näringsliv är bostadsfrågan jätteviktig 

för att skapa alternativ 

till utanförskap och en eventuell 

kriminell karriär. 

Hur ser du på kopplingen arkitektur 

och kriminalitet, som 

debatterades i Göteborgs- 

Posten förra året? 

– Arkitektur genererar inte 

kriminalitet. Det är mer komplicerat 

än så. Men att stadsplanering 

påverkar människors trygghet, 

hälsa och välfärd är självklart. 

Malmö prisas som bäst i klassen 

på stadsbyggnad. Samtidigt 

uppmärksammas våld 

”Vi ville rädda fler hus 

men vi har gjort bedömningen 

att det här 

är det rätta.” 

Björn Adolfsson, länsarkitekt 

ett kulturmiljöprogram tas fram. 

– Vi ville rädda fl er hus men 

vi har gjort bedömningen att det 

här är det rätta, säger länsarkitekt 

Björn Adolfsson. 

I detaljplanen ingår ytterligare 

två byggnadsminnen som kom- 

Christer Larsson. 

och otrygghet. Vad betyder 

det att det finns två så olika 

bilder? 

– Jag tycker att det är ett problem. 

Vi jobbar med ekonomisk, 

miljömässig och social hållbarhet 

och den sociala aspekten är 

oerhört mer komplex än de två 

andra. Vi arbetar stenhårt med 

den, men det tar längre tid att se 

resultat. 

– Glädjande i allt det här problematiska 

är att malmöborna 

visar att de inte accepterar det 

som sker. Vi upplever att de är 

väldigt intresserade av sin stad, 

och det betyder mycket. 

rebecka gordan 

Järnvägsstationen i Kiruna, ritad av 

Folke Zettervall, byggd 1915, kommer 

att rivas. 

munen ville häva. Av dessa fl yttas 

Hjalmar Lundbohm-gården. Om 

det mest kontroversiella, stadshuset, 

fi nns inget beslut. Länsstyrelsen 

hänvisar till sin egen utredning, 

gjord av arkitekt Lars Gezelius, 

som visar att huset delvis kan 

plockas ner och byggas upp igen. 

elisabet näslund 

foto: jennie sjöholm/norrbottens museum

Ny arkitektskola av Tham & Videgård. Fasadens gyllenröda cortenstål ansluter till det handslagna teglet i Erik Lallerstedts 

symbolbyggnad från 1917. 

Startklart för nya KTH 

En oval kompakt byggnad skapar en ny entré till KTH. Det formella 

beslutet är taget och nu börjar projekteringen för den 

nya arkitektskolan i Stockholm. 

Tham & Videgård Arkitekter 

vann en inbjuden tävling 2007 

om nya KTH Campus entré och 

ny arkitektskola. Sedan dess 

har projektet pågått i det tysta. 

Gestaltningen har utvecklats 

men grundidén är intakt. 

Skolbyggnaden ska förbindas 

under mark med en existerande 

byggnad och fastighetsägaren 

och byggherren Akademiska Hus 

har behövt längre tid än beräknat 

för att evakuera hyresgästerna. 

Det existerande huset ska 

byggas om till Campus entré, 

info- och servicecenter. Dessutom 

ska den angränsande marken, 

inklusive gator och gångstråk, 

förnyas. 

Inför projektstarten har Aka- 

demiska Hus handlat upp alla 

konsulter på nytt, inklusive arkitekten. 

Så Tham & Videgård 

fi ck ge sig in i anbudsleken vilket 

gick bra för kontorets del. 

Ansvariga arkitekterna Bolle 

Tham och Martin Videgård fortsätter 

med projektet och ritar 

också ombyggnaden. 

Det är fortfarande oklart vad 

som händer med nuvarande 

arkitektskolan. Akademiska Hus 

förhandlar med försäkringsbolaget 

om en eventuell uppbyggnad 

av de byggnader som förstördes 

vid branden i maj ifjol. 

Och vad som sker efter fl ytten 

över Valhallavägen är en öppen 

fråga. 


Nya Arkitekturskolan KTH 

Byggherren Akademiska 

Hus investerar 500 miljoner 

kronor i en ny skola och ett nytt 

entréhus om tillsammans 14.300 kvadratmeter. 

Skolan, ritad av Tham & 

Videgård Arkitekter, är ett ovalt fyravåningshus 

som rymmer ateljéer, ritsalar, 

kontor, grupprum och datasal. 

Byggstart beräknas till våren 2013 

och inflyttning inför höstterminen 

2015. 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / NYHETER / 15 

illustration: tham & videgård 

15 MILJONER 

TILL HÅLLBARHET 

Regeringens Delegation för 

Hållbara Städer har delat ut 

15 miljoner kronor i stöd till 27 

hållbara stadsbyggnadsprojekt. 

De som fått störst bit av kakan 

är NCC för projektet Svenskanpassning 

av certifieringssy stem 

för stadsdelar (1,5 miljoner kronor), 

Botkyrka kommun för projektet 

Alby stadsbyggnadsidé 

(1,2 miljoner kronor) samt Helsingborgs 

stad (H+) och Nordvästra 

Skånes Renhållnings AB 

för en förstudie om integrerad 

systemlösning inom Energi- 

VA-Avfall (1,02 miljoner kronor). 

Mer info om bidragen på 

www.hallbarastader.gov.se. 

KONSTFACK 

FÅR NY REKTOR 

Forskaren, kritikern och konstnären 

Maria Lantz blir troligen 

ny rektor på Konstfack 

den 1 juni. En enhällig styrelse 

har föreslagit henne och 

regeringen förväntas fatta sitt 

beslut under januari. Maria 

Lantz arbetar sedan tolv år på 

Kungliga Konsthögskolan och 

är verksam inom avdelningen 

Mejan Arc där hon ansvarar 

för projektutbildningen 

Konst+Arkitektur. 

FLER PÅ MUSEET 

50-årsjubilerande Arkitekturmuseet 

har ökat sina besökssiffror 

två år i rad. År 2011 var 

antalet besökare 137.084, en 

ökning med 36 procent från 

2010, uppger museet. 

foto: håkan larsson

16 / NYHETER / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

TRE FRÅGOR 

… till Margareta Källström, 

en av fyra nya arkitektledamöter 

i Konstakademien. De 

andra är Hans Murman, Mats 

Theselius och Erik Wikerstål. 

Vad betyder invalet för dig? 

– Jag känner mig hedrad 

och glad över att bli uppmärksammad 

för det jag 

gjort. Och jag ser fram emot 

att ha en plattform för att 

vara med och påverka, på 

liknande sätt som Mats 

Edblom och Jonas Bohlin 

gjort i frågan om Slussen. 

Det är en klar majoritet 

manliga ledamöter i akademien, 

hur ser du på det? 

– Det är egentligen konstigt 

eftersom kvinnliga 

konstnärer och arkitekter funnits 

länge. De har inte intagit 

de mest synliga platserna i 

byggandet men sedan minst 

tio år tillbaka sker en stor förändring 

där. Det kommer förstås 

att påverka sammansättningen 

i Konstakademien. 

Du har avslutat restaureringen 

av Stockholms gamla 

riksarkiv. Vad gör du nu? 

– Jag trappar ner på 

AIX genom att lämna över 

ansvaret för kommande projekt 

på yngre medarbetare, 

blir mer rådgivare än ansvarig. 

Arbetslivet har varit 

intensivt. Nu finns plats för 

familjen. Och till exempel 

Konstakademien! 


Dansk seger i Lidköping 

Den allmänna tävlingen om en ny entré och ett polishus i Lidköping 

vanns av danska arkitekten Tue Traerup Madsen. 25 

bidrag kom in i tävlingen. 

Ett luftigt och poetiskt förslag, 

säger juryn om vinnarförslaget 

Himlen runt hörnet. 

Tävlingsuppgiften var att 

gestalta en entré till De la Gardie-staden, 

centrala Lidköping, 

inklusive en parkeringslösning 

och ett polishus. 

Juryn gillar vinnarförslagets 

baldakin som håller samman 

kvarteren och skapar en 

”ny och spännande plats i staden, 

en mötesplats”. Juryn talar 

också om baldakinen som en 

fl exibel lösning, att den ger möjlighet 

att fylla på med butiker 

eller andra lokaler om det skulle 

uppstå behov i framtiden. Både 

juryn och förslagsställaren talar 

också om polishusets öppna 

”Ett luftigt och 

poetiskt förslag.” 

Tävlingsjuryn 

och inbjudande gestaltning, att 

ett modernt polishus ska vara 

transparent snarare än massivt 

och slutet. 

Tue Traerup Madsen har haft 

tidigare framgångar i Sverige. 

Han fi ck hedersomnämnande i 

den nyligen avgjorda tävlingen 

om en ny saluhall i Kvillebäcken, 

Göteborg och han är en 

av arkitekterna bakom Trähus 

2001 i Västra hamnen, resultatet 

av en tävling i samband med 

Bo01. 


Vinnande tävlingsförslag Himlen runt hörnet för ny 

entré och polishus i Lidköping, av Tue Traerup Madsen. 

Hela förslaget finns på www.arkitekt.se/tavlingar. 

Tävlingen i Lidköping 

Arrangerades av Lidköpings 

kommun. De 25 tävlande 

kom från hela EU. På andra plats efter 

Tue Traerup Madsen kom förslaget 

Torgmöte av Lego Arkitektur. Delat 

tredjepris gick till förslagen Sting och 

Nya Norra Torngatan av Sweco Architects 

respektive BSK Arkitekter. 

Hedersomnämnande gick till förslaget 

Drive in Bike out av Link Arkitektur. 

Sveriges Arkitekters representanter 

i juryn var Björn Edström, arkitekt, 

och Sabina Richter, landskapsarkitekt.

Två allmänna tävlingar 

inför mässan i Linköping 

Linköping ska hålla bomässa år 2016. Inför det ordnar kommunen 

i vår två allmänna arkitekttävlingar. Den ena handlar om en stadsplan 

för mässområdet Västra Valla, intill universitetet. Den andra 

tävlingsuppgiften är en lekfull utemiljö för barn intill Valla gård. 

Tävlingarna kommer att utlysas i mitten av mars och avslutas i 

början av juni. 

White vann i Skövde 

White Arkitekter, genom ansvariga arkitekten Karin Björning- 

Engström, vann den inbjudna tävlingen om en ny skola i Skövde. 

Det vinnande förslaget Oculus är enligt juryn en skola som har 

fokus på hur barnen upplever sin miljö. Övriga tävlande kontor 

var AIX och Liljewall Arkitekter. 

Vinnande tävlingsförslag för skola i Skövde av White Arkitekter. 

... och i Uppsala 

White Arkitekter vann även den inbjudna tävlingen om en ny 

utformning av Forumtorget i centrala Uppsala. Övriga tävlande 

var Nivå Landskapsarkitektur och Ghilardi +Hellsten, Nyréns 

Arkitektkontor samt Mandaworks, Hosper Sweden, Kreera Samhällsbyggnad. 

Se förslag och jurymotiveringar på www.arkitekt.se. 

Tävlingsförslag SOfFta, med en orange supersoffa, av landskapsarkitekterna 

Gustav Jarlöv, Sam Keshavarz och Jens Modin samt Viktoria Walldin, arkitekt Jonas 

Runberger och Andreas Milsta. 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / NYHETER / 17


Sex vinnare 

på fyra tomter 

Tävlingen Europan 11 är avgjord. 149 förslag kom in till de 

fyra svenska tomterna i Norrköping, Simrishamn, Nynäshamn 

och Malmö. 

Medan fl est antal tävlingsförslag, 

49 stycken, handlade om 

den spektakulärt havsnära tomten 

i Simrishamn, var det Norrköping, 

med 26 bidrag, som 

genererade det enligt juryn 

”mest provocerande och sofi stikerade” 

förslaget. Utmaningen i 

Norrköping var att utveckla ett 

socialt segregerat och logistiskt 

avskuret miljonprogramsområde, 

Vrinnevi. Tomten utgjordes 

av befi ntliga bostäder på 

ett grönområde, åtskilda av en 

överdimensionerad bilväg. 

Vinnarförslaget Delta-X av 

arkitekterna Ebba Hallin och 

Pelle Backman handlar om ett 

system snarare än om form. 

– Vi har velat skapa ett samhälle 

där folk är mer delaktiga 

i att formge sin tillvaro. Vi har 

försökt att bana väg för en otyglad, 

småskalig tillväxt, säger 

Pelle Backman. 

Ytan intill bostäderna är uppdelad 

i tre parkaxlar och remsor 

av sly, otuktad natur. Förslagets 

namn anspelar på ett fl oddelta, 

ett nätverk skapat genom 

att koppla samman alla befi ntliga 

vägar, stigar och informella 

stråk. 

– Övriga ytor får en bra form 

för hundratals nya små fastig- 

heter, från 40 kvadratmeter till 

2.000. Tanken är att alla typer av 

verksamheter ska vara tillåtna 

här, inom vissa gränser. Det 

kan handla om allt ifrån odling, 

scener och sport till småhus 

och fl erbostadshus, säger Pelle 

Backman. 

Ett viktigt ställningstagande 

har varit att inte försöka sminka 

upp de befi ntliga bostäderna 

utan istället ge dem ett nytt sammanhang, 

nya grannar. 

– Jag tror det här kan fun gera 

extra bra i just Norrköping, där 

exploateringstrycket inte är så 

stort som i till exempel Stockholm. 

Förhoppningsvis kan det 

bli en modell att använda på 

fl era ställen, säger Pelle Backman. 

Om vinnarförslaget blir verklighet 

är ännu inte klart. Men 

Europan-juryn hejar på och 

applåderar Norrköpings kommun 

för att ha intresserat sig 

för projektet. ”Det hade kunnat 

förkastas som en utopi, 

men juryn tycker att det är viktigt 

att driva det mot förverkligande. 

Var skulle kompromissen 

mellan kontroll och laissezfair 

sluta?”, skriver juryn i sitt 

utlåtande. 


Delat första pris i Simrishamn, Wear Out av 

Iria De la Pena och Miguel Huelga (ovan), 

samt Strädde av Anders Eriksson, Egil Blom, 

Hannes Haak och Daniel Lindberg (nedan).

Vinnare i Nynäshamn, förslaget Skärscape 

av Jan Derveaux, Franz Reschke, Rita Leal, 

Anna Vogels och Frederik Springer. 

Delad andraplats i Malmö, Green Grid av Karin Kjellson, Malin Dahlhielm och Anna Edblom (tv) samt Greenish Village av 

Johan Ahlquist, Urban Skogmar och Carlos Martinez. 


Vinnare i Norrköping, förslaget Delta X av Ebba 

Hallin och Pelle Backman. Enligt juryn det mest provokativa 

förslaget i den svenska Europan-tävlingen. 

Europan 

Europan är en internationell 

tävling för arkitekter under 

40 år. Tävlingen hålls vartannat år, och 

omgången som nu avgjorts kallas 

Europan 11. Europan är en av världens 

största arkitekttävlingar, med 

cirka 2.000 tävlande och 49 tävlingstomter 

i 17 europeiska länder. Samtliga 

belönade förslag och alla tomter i 

Europa finns att beskåda på www. 

europan.se respektive www.europaneurope.com.


För en ny stadstopologi 

I december träffades arkitekter, planerare och konstnärer 

från åtta olika länder i Stockholm. Under tre dagar utbytte de 

idéer om utvecklingen av framtidens städer. 

Träffen skedde inom ramen 

för Färgfabrikens projekt New 

Urban Topologies. Efter att deltagarna 

gjort en bussresa genom 

Stockholm, besökt stadsbyggnadskontoret, 

arkitekturskolan 

och fria konsthallar, samlades de 

på Färgfabriken för att diskutera 

sina intryck. 

Färgfabriken har ända sedan 

projektet Stockholm at Large 

2001 utvecklat den metod som 

konsthallen då la grunden till, 

senare kallad Färgfabriksmetoden, 

använd bland annat vid 

planeringen av Norra Stationsområdet. 

Människor från olika 

yrkeskategorier och med olika 

erfarenheter förs samman på en 

neutral plats, här en konsthall, 

för att utbyta tankar och idéer 

om hur städer kan utvecklas. 

Med projektet New Urban Topologies 

tar Färgfabriken med sig 

metoden ut på en internationell 

arena, denna gång i samarbete 

med Svenska Institutet. 

– Genom att sammanföra 

människor med olika bakgrund 

och erfarenhet hoppas vi tillsammans 

kunna formulera ett 

nytt språk, en ny topologi för 

städer, säger Thomas Lundh, 

projektledare för NUT. 

Han förklarar hur Färgfabriken 

och Svenska Institutet som 

neutrala aktörer kan föra samman 

personer från olika länder 

kring samma bord. Politiker 

träffar arkitekter, konstnärer 

och akademiker i ett nytt sammanhang. 

Redan har resorna gått till 

Chisinau i Moldavien och Vitrysslands 

huvudstad Minsk. 

Under hösten 2011 var det 

Skopje i Makedonien och Alexandria 

i Egypten. I varje stad 

planerar Färgfabriken, tillsammans 

med en lokal partner, ett 

seminarium, en utfl ykt och en 

workshop. Deltagarna blandas 

utifrån bakgrund och yrke, allt 

enligt Färgfabriksmetoden, för 

att bryta tidigare barriärer. Syftet 

är att skapa en demokratisk 

plattform för stadsutveckling. I 

botten ligger huvudfrågan hur 

man hanterar framtida utmaningar 

i städerna genom att 

stärka kulturella värden. 

– Det här är ett demokratiprojekt 

i den mening att det 

får makthavare i länder som vi 

betraktar som mindre demokratiska 

än vårt eget, till exempel 

Vitryssland, att få kontakter som 

gör dem mer öppna och demokratiska. 

Redan nu kan vi se att 

man har börjat kommunicera 

mer mellan de olika grupperna 

i de länder vi besökt, säger Thomas 

Lundh. 

I Stockholm träffades deltagare 

från de olika länderna för 

första gången i samma rum för 

att diskutera hur projektet hittills 

fungerat och hur det kan utveck- 

las. De berättade också för varandra 

om sina intryck från studiebesök 

och bussresan i Stockholm, 

som gick från Fjällgatan på 

Södermalm, via Gamla Enskede, 

Årsta torg och Bredäng till Hammarby 

sjöstad. 

Bra transporter, vackra färger 

på byggnader som anpassar sig 

efter naturen, lyckliga, trygga 

människor och mycket vatten 

som påverkar människorna och 

livsstilen, var några synpunkter. 

Liksom att alla områden har god 

standard men att det saknas en 

mänsklig skala i vissa bostadsområden. 

Att de färdigplanerade 

förorterna inte ger utrymme för 

att skapa egna spontana platser 

och tillhörighet. Och att vi har 

överdimensionerade vägsystem 

med lite trafi k. 

Nästa steg inom New Urban 

Topologies blir att arbeta med 

de böcker som dokumenterar 

projektet. Nu diskuterades 

också en vandringsutställning, 

att starta en blogg och att lämna 

kvar spår i form av installationer 

i de städer man besöker. 

Under 2012 går New Urban 

Topologies vidare till städerna 

Amman i Jordanien, Mosdar i 

Bosnien och Beirut i Libanon. 

nina gunne 

New Urban Topologies 

New Urban Topologies 

finansieras av Svenska Institutet 

och Svenska Institutet Alexandria. 

På resorna deltar representanter 

från KTH, stadsbyggnadskontoret i 

Stockholm samt från Tillväxt, miljö 

och regionplanering.


Carl-Gustaf Hagander, tekniskt råd för Mark- och miljööverdomstolen, diskuterar Hammarby sjöstad med deltagare i New 

Urban Topologies. Från vänster: Ninette Fadel Nasr, stadsbyggnadskontoret i Beirut; Vera Sysoyeva, Belarusian National 

Technical University; Tahani Abou Emera, stadsbyggnadskontoret i Alexandria; Natheer Abu Obeid, Jordan University; Sameh 

El Halawany, Gudran for Art and Development i Alexandria och Raghda Butros, Hamzet Wazel Foundation i Amman. 

foto: färgfabriken


WHITE ÄR 

FORTSATT STÖRST 

Svenska Teknik & Designföretagen 

har kommit med sin 

årliga branschöversikt. Där listas 

bland annat de 50 största 

arkitektgrupperna i landet. 

White är fortsatt störst med 

442 anställda och en omsättning 

på 503,2 miljoner kronor. 

Sweco Architects kommer 

därnäst med 345 anställda 

och en omsättning på 423,7 

miljoner. Trea är Tengbom, 

272 anställda och omsättning 

316,8. Fyra är Temagruppen 

med 142 anställda och omsättning 

148,7. Wingårdhs är 

femma med 121 anställda och 

en omsättning på 135,4 miljoner 

kronor. 

DIGITALT 

SKA BEVARAS 

Arkitekturmuseet har startat 

ett projekt, Projekt X, där man 

samlar in arkitektkontorens 

digitala material för att bevara 

det för framtiden. 

– Vi hoppas att så många 

som möjligt hör av sig till oss 

för ett samarbete, säger Eric 

De Groat, enhetschef på Arkitekturmuseet. 

NY VD PÅ 

MURMAN 

Inredningsarkitekt Wivian 

Eidsaunet är ny vd för Murman 

Arkitekter, med cirka 35 

anställda i Stockholm. Hon tar 

över efter Hans Murman, som 

grundade företaget 1985. 

Arkitekt Catherina Fored är Sveriges Arkitekters nya 

förbundsdirektör från och med den 1 januari. Företrädaren 

Staffan Carenholm har gått i pension. 

Catherina Fored 

tar plats på kansliet 

Nytt år innebär i år ny förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter. 

Catherina Fored har avslutat sitt arbete som arbetschef 

på Folkhem för utmaningen att leda förbundet. 

Catherina Fored är utbildad på 

Chalmers och har jobbat både 

som projekterande arkitekt och 

som beställare. Hon anser bland 

annat att det behövs fl er arkitekter 

i olika positioner i samhäl- 

let och hon uppmanar arkitekter 

att prova på olika roller inom 

yrket. 

– Varför inte en arkitekt som 

högsta höns på Volvo? Eller som 

bostadsminister? Man behöver 

inte rita. Det är klart att man en 

gång ville bli Gert Wingårdh men 

alla kan inte bli Gert Wingårdh, 

sa hon i en intervju i Arkitekten 

i augusti förra året, då hon just 

blivit utnämnd som ny förbundsdirektör. 


Läs Catherina Foreds första förbundsledare 

på sidan 76. 

foto: kasper dudzik

Ny skjutdörr med panorama design 

Grön teknik för den blå planeten 

Ren energi med sol och fönster 

Schücos nya skjutdörr ASS 77 PD med panorama design har Sverigepremiär på 

Nordbyggmässan i mars. Dörren har redan belönats med iF product design award 

2012 tack vare det maximala ljusinsläppet i kombination med passivhusstandard. 

Den öppnas utan handtag och har ett nytt dolt lås samt dold motorstyrning. 

Besök monter C09:31 på Nordbygg den 20-23 mars för att ta del av våra nyheter!

NY SERIE: MILJONPROGRAMMET, ARKITEKTEN OCH FRAMTIDEN

Omtvistad 

MILJON 

Minimala ingrepp eller total omvandling? Det enda 

som är säkert är att det finns mer än ett svar. I den 

första delen i vår serie om miljonprogrammets 

framtid utvecklar experterna sina argument. 

Text: Rebecka Gordan. Illustration: Gabriel Wentz. 

miljonprogrammet, vars utopiska storskaliga 

utgångspunkt blivit så starkt ifrågasatt, 

har i och med den stundande upprustningen 

målats upp som ett svar på en 

rad sociala och miljömässiga utmaningar 

samhället står inför. Förväntan 

ligger i luften, en succéartad 

framtid tycks vänta. Men saken är 

inte så enkel – i själva verket går 

idéerna om hur renoveringen ska gå till helt tvärt isär. 

Och kanske är den trendiga retoriken om en enda jätteutmaning 

rent av farlig. Det menar i alla fall Erik Stenberg, 

arkitekt och prefekt på KTH Arkitekturskolan. 

– Många vill prata om miljonprogrammets framtid 

som en övergripande lösning. Det är ett stort problem. 

Det handlar om en mängd områden som alla 

har sin särprägel och sina komplexa behov. 

Erik Stenberg bor i Tensta och var en av initia- 


>>>


Miljonprogrammet i siffror 

Den statliga satsning 

som kallas 

miljonprogrammet (1965–74) 

gav upphov till vad som idag 

är en fjärdel av Sveriges hela 

bostadsbestånd. Två tredjedelar 

är lägenheter i flerbostadshus. 

Mellan 400.000 och 

650.000 av dessa behöver 

rustas upp till en kostnad 

någonstans mellan 50 och 

300 miljarder kronor. Att 

siffrorna skiljer sig så beror 

på om man räknar med normalt 

underhåll som stambyten 

eller tänker sig mer 

omfattande ombyggnader 

och energisparlösningar. En 

annan orsak till förvirring är 

att man ibland talar om de så 

kallade rekordåren, en term 

för det höga bostadsbyggandet 

åren 1960–1975. 

tivtagarna till TenstaBo 06. Han säger att politiker, 

bostadsbolag och byggherrar tidigare pratade om miljonprogrammet 

i termer av ett dåligt rykte som skulle 

suddas ut med kosmetik. 

– Nu är bilden mer nyanserad och verktygen bättre 

men jag skulle säga att lösningarna fortfarande har 

karaktär av storskalighet. 

på en husfasad i Tensta skyltar Svenska Bostäder 

med att de ska bygga om 5.200 lägenheter i stadsdelarna 

kring Järvafältet. Projektet är en del av Järvalyftet, 

Stockholms stads och andra aktörers satsning 

på social och ekonomisk utveckling i Akalla, Hjulsta, 

Husby, Kista, Rinkeby och Tensta. 

Erik Stenberg befarar att en så omfattande, långsam 

och dyr insats inte kommer dagens invånare till 

nytta, och att de i värsta fall tvingas fl ytta. Men Järvalyftets 

projektledare Magnus Andersson på Stockholms 

stadsledningskontor är inte orolig. En stor del 

av kostnaderna bärs av bolagen själva. Hyrorna sätts 

sen i förhandlingar mellan bolagen och hyresgästerna, 

vilket hittills fallit väl ut i Järva. Dessutom innehåller 

Järvalyftet satsningar som på sikt ska minska arbetslösheten 

och förbättra de boendes privatekonomi, 

som jobbtorg och lärlingsutbildningar. Järvalyftet 

drog igång år 2007. En konfl ikt inträffade tidigt mellan 

Svenska Bostäder och hyresgästerna, som motsatte sig 

det kommunala bostadsbolagets rivningsplaner. 

– Det gjorde att vi tappat en hel del tid, men vunnit 

en hel del i förankring. Svaret på fackeltågen blev dialogprocesser, 

säger Magnus Andersson. 

Han vill se en upprustning som går utanför normalt 

underhåll som stambyten och ommålning. Byggnaderna 

ska få olika uttryck, det ska se roligare ut. Receptet 

är fl era arkitektkontor där utformningen i detalj ska 

avgöras hus för hus i dialog med hyresgästerna. 

– Ska loftgångarna vara kvar? Ska vi bygga på 

våningar, bygga ihop hus? De boende kommer att ha 

stort infl ytande. Utmaningen blir att skapa variation 

utan att kasta ut barnet med badvattnet, säger han. 

”En del arkitekter tycker 

att det är spännande att 

bevara, men det tycker 

inte jag.” 

sveriges tre byggjättar Skanska, NCC och 

Peab blev stora bostadsproducenter i och med miljonprogrammet. 

Idag har de alla koncept för renoveringen. 

Skanska var först ut för snart tre år sedan 

med Miljonhemmet, en kunskapsbank för att exempelvis 

åtgärda betongskador, minska energianvändningen 

och initiera boendedialog. Madeleine Nobs är 

projektledare för satsningen. Hon vill upprusta kvartersvis, 

och tror också hon på större arkitektoniska 

omvandlingar. 

– Husen byggdes systematiskt, så de är enkla att 

bygga om. Man kan balkonisera, terrassera och jobba 

med olika färger och nya material. En del arkitekter 

tycker att det är spännande att bevara, men det tycker 

inte jag, säger Madeleine Nobs. 

Hon menar att de mer rejäla greppen är lönsamma 

marknadsmässigt. Visst fi nns en risk att hyrorna höjs, 

men annars blir det bara mindre invändiga åtaganden. 

Och det är inte nog för att göra områdena attraktiva 

för nya grupper som ungdomar, anser hon. 

malmös kommunägda bostadsbolag MKB står 

inte inför den alarmerande upprustningspuckel 

alla pratar om eftersom de ägnat sig åt kontinuerligt 

underhåll under lång tid. Susanne Rikardsson 

är MKB:s affärsutvecklingschef. Den arkitektoniska 

omdaning Magnus Andersson och Madeleine Nobs 

vill se har hon inte mycket till övers för. 

– Att bara kapa tak, skapa en show, vad får du för

estående effekt då? Vi tror att man kan renovera 

och modernisera utan att göra våld på arkitekturens 

ursprung. I Rosengård har vi gått tillbaka till våra 

betongbalkonger och vita fronter vilket är fantastiskt 

vackert, säger Susanne Rikardsson. 

Hon får medhåll av bebyggelseantikvarien Maria 

Mellgren som tagit fram ett samlat kunskapsunderlag 

om Västmanlands moderna kulturarv åt kommunerna 

i länet. 

– Det handlar om att få syn på de värden som fi nns 

för att kunna ta tillvara på dem. Att inte göra förhastade 

åtgärder och välja en annan takform bara för att 

det ska se roligare ut. Det går att förbättra utan särskilt 

stora ingrepp, säger hon. 

I Västmanlands län har det rivits miljonprogramshus 

i både Hallstahammar och Köping. Så har det ofta 

varit på orter med stor utfl yttning. Andra kommuner i 

länet står inför renovering, och då är det viktigt att ha 

kunskapen innan man börjar, menar Maria Mellgren. 

KTH:s Erik Stenberg tycker också att vissa byggnader 

är väl värda att bevara för sin ursprungliga 

gestaltning. Men att skydda hela områden tycker han 

är orimligt. 

– Tensta kommer fortfarande vara Tensta även om 

man bygger om. Man kan inte hävda att ett område är 

klart på tio år. Jag tror att strukturen är så pass stark 

att karaktärerna inte försvinner, och det gäller alla 

miljonprogramsområden i Sverige. 

att åsikterna går isär om husens eventuella 

ombyggnad står klart. Däremot tänker de intervjuade i 

samma banor kring utemiljöer, sammanlänkningar och 

förtätningar. Susanne Rikardsson förklarar att man i 

Malmö vill binda samman miljonprogramsområdena 

med andra stadsdelar genom stråk och ny bebyggelse. 

– Vi är lyckligt lottade, våra miljonprogram ligger 

mitt i stan. Vågar vi integrera dem kommer man inte 

att kunna se någon annan skillnad än den arkitektoniska 

särprägeln. 

MKB har bland annat byggt ihop befi ntliga bostä- 

”Att bara kapa tak, skapa 

en show, vad får du för 

bestående effekt då?” 

der med nya butikslängor mot gatan, så kallade bokaler. 

Strategin är stegvisa ingrepp, det kan vara belysning, 

bänkar eller profi lbyggnader. Urban akupunktur 

som ska skapa stadsliv och länka ihop Rosengård med 

Möllevångstorget. 

Magnus Andersson på Stockholms stadsledningskontor 

vill ha samma sorts grepp. 

– Drömscenariot är att stadsdelarna kring Järvafältet 

ska bli som vilka som helst, där ingen gör skillnad 

mellan Tensta och Traneberg. Då får man naturliga 

fl yttrörelser och en blandad befolkning. 

Storstädernas promenadstadsvisioner verkar självklara. 

Ihopkopplade stadsdelar ska bidra till nya fl yttmönster, 

integration och ett sjudande gatuliv. Men 

Erik Stenberg varnar för att kommunpolitikernas löften 

om sammanlänkning är tomma ord och att segregationen 

snarare gång på gång blir befäst. 

– Till exempel ska den planerade tvärbanan inte 

längre dras till Rinkeby. Det är en allvarlig utveckling. 

De här områdena var inte tänkta att bli enklaver i den 

grad de är, man har befäst isoleringen istället för att 

motverka den, säger han. 

en annan aspekt som numera nämns i samma 

andetag som miljonprogrammet är riksdagens 

klimatmål. År 2050 ska energianvändningen i bebyggelsen 

ha halverats. Stockholm stads kommunala 

bostadsbolag har i princip råd 

med såväl omvandling som energieffektivisering 

bland annat tack 

vare försäljningar i innersta- 

>>> 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / 27


den. Andra fastighetsägare har det svårare, och för 

Susanne Rikardsson känns riksdagens krav som en 

svår utmaning. 

– MKB gör så mycket som möjligt, men det måste 

gå ihop i slutändan. Är det inte lönsamt att riva ner 

fasader och tilläggsisolera gör vi det inte, säger hon. 

Just sådana tyngre åtgärder är dessvärre vad som 

behövs, anser Arne Elmroth. Han är professor emeritus 

i byggnadsfysik vid LTH och rådgivare åt BeBo, 

Energimyndighetens beställargrupp för energieffektiva 

fl erbostadshus. För att nå målen måste nästan 

alla byggnader uppförda före 1975 anpassas med tillläggsisolering 

av byggnadsskalet, fönsterbyten och 

nya ventilationssystem med värmeåtervinning, menar 

han. 

– Det behövs en totalrenovering som helt klart 

kommer att påverka husens gestaltning. Så det blir 

en utmaning att klara bevarandekrav och samtidigt 

modernisera, säger Arne Elmroth. 

Han betonar att en viktig förutsättning är att byggnaderna 

ändå måste fasadrenoveras och få nya fönster 

före 2050. I samband med det är det därför både 

möjligt och lönsamt att göra energieffektiviseringsåtgärder. 

Samtidigt kan fi nansieringen vara mycket svår 

att ordna. 

– På BeBo har vi noterat ett antal rika Stockholmsbolag, 

annat är det med allmännyttan i avfolkningsbygder. 

Jag har ingen lösning på det här, kanske kan 

man få in privata investerare, kanske måste samhället 

gå in. 

risken är alltså att politiska energimål och attraktivitetsvisioner 

hamnar på de boendes hyresavier, 

och frågan är om invånarna har reell möjlighet att 

påverka den utstakade kursen. Tenstabon Erik Stenberg 

beskriver en ”dialogutmattning” där hyresgästerna 

gång på gång frågas om samma saker. 

– Man engagerar sig, lägger tid på möten och enkäter. 

Jag vet att många börjar känna att de ger mer än 

de får tillbaka. 

Nej, att få till bra samråd och verkligt demokra- 

”Det behövs en totalrenovering 

som helt klart 

kommer att påverka 

husens gestaltning.” 

tiska processer är inget man gör i en handvändning. 

Samtidigt är de intervjuade eniga om att samverkan 

är en avgörande faktor, och att arkitekten här har en 

viktig roll. Bäst är om arkitekten kommer in redan 

vid inventeringen. Det för att kunna diskutera med 

kommun, byggherre, boende och andra experter som 

bebyggelseantikvarier och energikonsulter. 

– Annars är risken att man i ett senare skede 

tvingas gå tillbaka till ruta ett, och det är både kostsamt 

och tidskrävande, säger Maria Mellgren och får 

medhåll av Madeleine Nobs. 

Susanne Rikardsson tycker att kåren borde ta ett 

större ansvar för att det de boende värdesätter blir 

utgångspunkt för den fysiska miljön. Hon hoppas 

också att arkitekterna ska värna om varje plats speciella 

förutsättningar. 

– Den dagen vi tror att vi hittat en grand plan för 

alla miljonprogram sitter vi där vi började igen, säger 

hon. 

Erik Stenberg ser en roll för arkitekterna som förmedlare 

av kunskap, så att exempelvis miljonprogrammets 

på sina håll kloka byggsystem kan utnyttjas. 

Magnus Andersson sätter stor tilltro till kåren och 

hoppas på spännande estetik som utvecklar bostadsområdena. 

Även Arne Elmroth understryker kårens 

möjlighet att påverka: 

– Jag hoppas att fl er arkitekter ska engagera sig i 

vårt befi ntliga bostadsbestånd. Då tror jag att vi kan 

få till både snygga och kloka lösningar som alla kan 

acceptera.

KÄRLEK PÅ JOBBET 

Vi på Kinnarps Interior levererar alltid våra inredningslösningar 

personligen. Istället för plastemballage lindar vi in möblerna i 

filtar. Sådana små detaljer är kärlek på jobbet för oss. Det handlar 

om relationer och omtanke. Om vår miljö, våra kunder och 

deras kollegor och uppdragsgivare. Genom vårt stora sortiment 

av inredning för kontor och offentlig miljö kan vi skapa anpassade 

BETTER AT WORK 

Kinnarps Interior har en stark vision som genomsyrar allt vi gör. Vi vill ge 

människor ett bättre arbetsliv. Och för det krävs mer än bara möbler. Utifrån 

dina unika behov skapar vi långsiktiga, effektiva helhetslösningar som gör ditt 

arbete bättre och din verksamhet mer framgångsrik. www.kinnarpsinterior.se 

Möt oss på Möbelmässan 

i Stockholm 7–11 februari. 

Vårt monternr är A29:30. 

lösningar som människor kan trivas och växa i, både idag och 

i morgon. Och för underlätta vägen till hållbara miljöer fungerar 

vi som en långsiktig partner genom hela arbetsprocessen för 

arkitekter och andra som vi arbetar tillsammans med. Vårt 

mål är alltid MAKING LIFE BETTER AT WORK – genom kvalitet 

och omsorg i allt vi gör. 

Making life better at work

30 0 / ARK ARKITEKTEN RK RKITE ITE TE TEKTE KTE KTEN N N/ N / 

01 0 01 / JAN JANUARI A UAR UARI I 2012 2 22012 

012 01 

1


Vill hitta verktyg för 

EMPATI 

Inredningsarkitekt 

Kristina Sahlqvist ser 

samband mellan neurovetenskap 

och arkitektur. 

Hon söker kunskap 

som kan hjälpa oss att 

skapa bättre rum för 

alla. Text: Annika 

Jensfelt. Foto: Magnus 

Gotander.


Ett intensivvårdsrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset 

ska byggas om. Forskarna vill 

skapa en miljö med sinnesstimulans och studera 

effekten på patienterna före, under och efter en 

hjärnoperation. Och så jämföra med patienterna i ett 

vanligt intensivvårdsrum. Vilka komponenter, vilka 

berikningar av rummet, gör att hjärnan återhämtar 

sig snabbare? 

Det är den sistnämnda frågan, fast mer allmänt hållen, 

som driver Kristina Sahlqvist. Det är den som fört 

henne till sjukhusets neuroavdelningar. 

– Jag var inte direkt intresserad av sjukhusmiljöer. 

Men jag tror att genom att lära oss vad som är en bra 

miljö för en person med en hjärnskada, kan vi skapa 

bättre miljöer för alla, säger hon. 

Vi träffas på HDK, Högskolan för design och konsthantverk 

i Göteborg. Där har Kristina Sahlqvist varit 

lärare och adjungerad professor på deltid i sammanlagt 

tio år. Och det var här hon själv utbildade sig till 

inredningsarkitekt i slutet av 1960-talet. 

sent i höstas kom ett pressmeddelande från 

Göteborgs universitet, som HDK tillhör: ”Arkitektur 

och design underlättar hjärnans återhämtning”, 

löd rubriken som följdes av en kort beskrivning av 

Kristina Sahlqvists tvärvetenskapliga forskning. 

Responsen har varit stor. Kanske har det att göra 

med Carema-skandalerna, funderar Kristina Sahlqvist, 

en ökad medvetenhet om och fokus på vårdmiljöer. 

Även utländska tidskrifter har hört av sig. 

Jag säger att det som väckte intresset hos mig var 

att det lät som att här fanns några konkreta, iscensatta 

exempel på arkitektoniska lösningar som 

bevisligen fungerar. En journalists sökande efter 

enkla, klara svar. 

Riktigt så enkelt är det inte. Flera av lösningarna 

fi nns än så länge bara på ritning, som ett koncept. 

Ombyggnaden av den rehabavdelning som beskrivs i 

Kristina Sahlqvists senaste rapport, som hon skrivit 

tillsammans med industridesignern Pamela Lindgren, 

blev aldrig en byggd testmiljö som det först var tänkt. 

Att pengarna inte fanns är en förklaring. Men också 

att forskningen helt enkelt gick vidare. 

– Forskningen blev viktigare än att bygga, säger 

Kristina Sahlqvist. 

Projektet startade 2008 som ett uppdrag från 

Sahlgrenska sjukhusets avdelning 623, ett så kallat 

Design med Omtanke-projekt. Design med Omtanke 

”Det finns ett fysiskt rum 

och ett upplevt rum. 

Alla upplever olika, men 

det finns något fundamentalt 

som är viktigt 

för alla.” 

drivs sedan tio år av Västra Götalandsregionen med 

uppdrag att öka utbud och efterfrågan inom hållbar 

design för offentlig miljö. I sann Design med 

Omtanke-anda togs hela vårdavdelningens kompetens 

metodiskt till vara i arkitektarbetet. Med en 

engagerad verksamhetschef för neurosjukvården, 

Michael Nilsson, som också står som medförfattare 

till Kristina Sahlqvists och Pamela Lindgrens rapport. 

På Sahlgrenska har gjorts experimentella försök på 

råttor som visar att de som efter en stroke vistas i en 

bur som stimulerar sinnesintryck och fysisk aktivitet 

återhämtar sig snabbare än de som vistas i en vanlig 

bur. 

– Michael Nilsson vill omsätta forskningen i vårdmiljöer 

och på avdelning 623 bedrivs en omfattande 

forskning om rehabilitering, säger Kristina Sahlqvist. 

Hon pekar på ritningarna över avdelning 623:s tre 

plan. Förslaget till ombyggnad handlar mycket om att 

bryta dominansen av slutna korridorer och forma nya 

rum med utblickar mot natur och ljus. 

Förslaget handlar också om att stimulera till träning 

och underlätta socialt umgänge för patienter, 

anhöriga och personal. Köket och matsalen ska 

fungera både som samlingspunkt och för träning, i 

direkt anslutning till en befi ntlig trädgård. Planlösningarna 

är ett resultat av de workshops och intervjuer 

som Kristina Sahlqvist och Pamela Lindgren 

arbetat med på avdelningen. Men de bygger också 

på redan etablerad kunskap som de tagit till sig. Att 

till exempel fönster med utsikt mot natur gör att 

sjukhuspatienter tillfrisknar snabbare än om de har >>>


Kristina Sahlqvists och Pamela Lindgrens tvärvetenskapliga 

forskning har bland annat resulterat i ett bord 

för kommunikation och en redesignad stol. De har 

också gjort produkter med så kallade smarta textilier. 

foto: sarah cooper och nina gorfer studio seek


Kristina Sahlqvist är adjungerad 

professor på HDK och delägare i 

företaget Design for Us. 

utsikt mot en tegelvägg fi nns forskning som visar 

(Robert Ulrich 2001). Och människors behov av att 

tillhöra ett sammanhang fi nns fastslaget (Antonovsky 

1991). De så kallade terapiträdgårdarnas positiva 

effekter har dokumenterats i forskning på SLU (Patrik 

Grahn 2008). 

samarbetet med psykologer, arbetsterapeut, sjukgymnast, 

vårdpersonal, patienter och anhöriga på 

avdelning 623 resulterade också i sju nya produkter. 

Och här fi nns mer än ritningar. Prototyperna har varit 

på möbelmässan i Milano och ställts ut på Röhsska i 

Göteborg. 

– Parallellt sökte vi pengar för att utveckla hjälpmedel 

och möbler till avdelningen. Det var ett sätt 

att kunna experimentera och arbeta i full skala, säger 


Pengarna kom från Adlerbertska forskningsfonden 

vid Göteborgs universitet och bland produkterna fi nns 

ett stort, amöbaformat bord. Och en gungstol, som är 

en redesign av befi ntliga stolar på avdelning 623. 

Bordet heter Bord för kommunikation och är tänkt 

för ett stort kök, som en ”kommunikationsö”, i kontrast 

till avdelningens befi ntliga, vanliga rektangulära 

långbord. 

– Vi har observerat att samtal mellan människor 

uppstår lättare mellan dem som sitter vid hörn till 

skillnad från mellan dem som sitter på motstående 

sidor eller bredvid varandra, säger Kristina Sahlqvist. 

Stolen är ett experiment i hur befi ntliga inventarier 

på en sjukhusavdelning kan få nytt liv. Den är 

också en hyllning till Kristina Sahlqvists egen farmor, 

då den bygger på ett kärt minne av samvaro, då 

hon som liten fl icka kunde ge sin gamla farmor välbefi 

nnande. 

– Jag var sex år och farmor bad mig ta hennes käpp 

och gunga hennes gungstol, berättar Kristina Sahlqvist. 

just nu, efter nyligen avslutad utställning på 

Röhsska, är prototyperna undanställda i ett förråd. 

Men Kristina Sahlqvist och Pamela Lindgren 

förhandlar om att bordet ska komma i produktion 

som den nya produkt det är. Många har efterfrågat 

det, säger Kristina Sahlqvist. Annorlunda är det 

med gungstolen. Där handlar det ju om att bygga om 

avdelningens befi ntliga konferensstolar, produce-

”I intensivvårdsrummet 

är patienten uppkopplad 

hela tiden, så många 

reaktioner går att mäta.” 

rade av Kinnarps, utformade av Sture Eng och Kjell 

Nord. 

– Det är planerat att de ska byggas om av de intagna 

på anstalten i Högsbo, ett processarbete där interner 

är medarbetare i ett socialt sammanhang utanför 

anstalten. Det är precis den typen av projekt de vill 

ha, säger Kristina Sahlqvist. 

Nu ägnar hon sin forskartid åt det nya intensivvårdsrummet. 

Det är hon och tio andra inblandade; 

en musiker, en musikvetare, en akustiker, en vårdvetare, 

en kognitionsvetare. Och så Pamela Lindgren 

som designer. Och så förstås representanter från sjukvården 

med neuro- och hjärnforskare, igen med 

Michael Nilsson i spetsen, jämte Johan Snygg, verksamhetsansvarig 

för intensivvården på Sahlgrenska. 

När Kristina Sahlqvist talar om den lilla, begränsade 

enhet som intensivvårdsrummet utgör, får jag förklaringen 

till varför det för forskningen inte var någon 

förlust att avdelning 623 aldrig blev en byggd testmiljö. 

– Det går inte att mäta en sådan stor avdelning. 

Men i intensivvårdsrummet är patienten uppkopplad 

hela tiden, så många reaktioner går att mäta. Och 

vi kommer att kunna undersöka effekten av olika sinnesstimulans, 

berikningar i rummet, också en i taget, 

säger Kristina Sahlqvist. 

Det kommer att handla om utformning av alla olika 

larm som behövs i övervakningen av patienten, hur 

man skapar och förstärker dygnsrytm, igenkänning 

och så vidare, förklarar Kristina Sahlqvist. 

– Vi ska försöka utforma miljön så att den blir 

mind re skrämmande och stressande och mera tilltalande. 

Vi vill göra miljön rik och samtidigt lugnande. 

Att råka ut för stroke är i sig mycket stressande och 

fl era av de komplikationer som kan tillkomma, exempelvis 

förvirringstillstånd, är stressrelaterade, säger 


Som exempel pekar hon på en slags eldosa med ett 

stort trassel av svarta sladdar uppe i ett hörn i HDK:s 

fi k där vi sitter. 

– Hur reagerar patienten på det han eller hon ser 

och hur påverkar det återhämtningen? 

Än så länge pågår förstudier. Kristina Sahlqvists 

uppgift är att kartlägga vilka liknande projekt som 

fi nns ute i världen. 

– I USA har man kommit långt i att bygga bron mellan 

neurovetenskap och arkitektur. Det fi nns ett nytt 

program på arkitekt- och designskolan i San Diego, 

säger hon. 

För att få gehör på hemmaplan producerar Kristina 

Sahlqvist och den tvärvetenskapliga grupp hon tillhör 

papers, det vill säga artiklar i vetenskapliga tidskrifter. 

Och de jobbar ständigt med att få nya anslag. Nyligen 

avslog till exempel Vetenskapsrådet deras ansökan om 

medel för intensivvårdsrummet. Men Kristina Sahlqvist 

ser inte det som en dissning av ämnet i sig. 

– Det fi nns få medel för konstnärlig forskning och 

Vetenskapsrådet prioriterar kulturarvet i år. Att få 

anslag är lite som att söka in på Dramaten, man måste 

pröva fl era gånger, hitta det språk som fungerar, säger 

hon. 

drömmen är, som hon säger, att kunna formulera 

sig så bra att andra förstår att kunskapen har ett 

värde, att den kan vara till hjälp i strävan efter en hållbar 

utveckling. Själv är hon redan övertygad. Med en 

dotter som är hjärnskadad från födseln har hon på 

nära håll, under många år kunnat se vilka reaktioner 

olika miljöer kan skapa. 

– Det fi nns ett fysiskt rum och ett upplevt rum. 

Alla upplever olika, men det fi nns något fundamentalt 

som är viktigt för alla. Ljus, ljud, material och 

rumssamband har vi arkitekter lärt oss. Men så tillkommer 

det perceptuella, hur vi tar till oss, hur hjärnan 

reagerar. Mer kunskap om det kan vi dra nytta 

av. Ett slags verktyg för empati, säger Kristina Sahlqvist. 

Hon använder ordet triggad. Hon blir triggad av 

den där tanken att gör vi det bra för dem som är svaga 

blir det bättre för alla. Hon är samtidigt ödmjuk inför 

den kunskap hon tror att hon är på spåren. 

– I forskningen tvingas man att författa och dra 

slutsatser. Men sedan går forskningen vidare. Man 

kan aldrig slutgiltigt säga hur det är. Det är spännande 

att vara en del på vägen till ny kunskap, mer kan man 

inte räkna med. 


Hjärnans plasticitet 

Kristina Sahlqvists, 

Pamela Lindgrens 

och Michael Nilssons Rapport 

om konstnärliga utvecklingsprojekt, 

design och neuroforskning 

beskriver ett tvärvetenskapligt 

samarbete 

2008–2010. Forskningen 

bygger bland annat på kunskapen 

om hjärnans plasticitet, 

de förändringsprocesser 

som ständigt pågår i hjärnan 

till följd av den mångfald av 

intryck som den utsätts för. 

Plasticiteten är en förutsättning 

för funktionsåterkomst 

efter skada eller sjukdom i 

hjärnan. Forskningen har visat 

att olika former av stimulering 

av våra sinnen, så kallad 

multimodal sinnesstimulans, 

aktiverar mekanismer som 

styr hjärnans plasticitet.

36 / KOMMENTERAT / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 Redaktör: Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

Knep för smarta dialoger 

Klart lättare sagt än gjort. Men det går att göra bra. Det var 

kontentan av KTH Stadsbyggnadsakademins seminarium om 

medborgardialoger. 

Blir det mer demokratiskt? Blir 

det effektivare, ett bättre resultat? 

Tre grundläggande frågor 

för den som arbetar med medborgardialog 

och stadsplanering. 

Svaret enligt Göran Cars är 

nja, i regel inte. ”Jag tror vi 

håller på med ganska mycket 

skräp”. Som professor vid Institutionen 

för samhällsplanering 

och miljö på KTH har han analyserat 

många dialogstrategier. 

Och han säger att samrådsmöten 

används för att vinna legitimitet 

för redan färdiga förslag. 

Dialogen kommer för sent, blir 

ett patos för demokrati utan riktig 

verkan. Han kallar den för 

skenmanöver. 

Är det verkligen så illa? 

Nej, det fi nns tre starka skäl 

som talar för dialogen som verktyg, 

förklarade Göran Cars: Delaktighet 

har ett demokratiskt 

värde i sig. Lokal kunskap ger 

tjänstemän och politiker nya 

insikter. Och planeringsproces- 

sen går snabbare och smidigare 

om besluten är förankrade. 

Hur blir då medborgardialogen 

ett effektivt instrument i 

planeringen? 

Enligt kommunikatören 

Johannes Wikman på Upplands 

Väsby kommun är ledorden tydliga 

ramar, tillit och trovärdighet. 

Det gäller att hålla vad man 

lovar. Protester mot ett nybyggnadsprojekt 

fi ck kommunen att 

ändra metod. ”Vi började lyssna 

på vad invånarna tyckte istället 

för att berätta vad vi redan 

tänkt.” Nu har Upplands Väsby 

öppna nämndsammanträden, 

ett råd för medborgardialog och 

kontinuerliga barn- och ungdomsdiskussioner. 

”Vi måste 

söka upp, anpassa oss, inte bara 

bjuda in.” Målet är att få till 

samtal i ett tidigt skede, och har 

kommunen redan idéer ska de 

upp på bordet. 

Konstnären Katarina Fredrika 

på WWACE hade som uppdrag 

att underlätta för folk att tycka 

till under utställningen Våra 

drömmars Stockholm på Kulturhuset 

sommaren 2011. Hon sade 

att bra dialoger handlar om att 

väcka människors känslor och 

ge dem tid att refl ektera. ”Både 

kropp, själ och ande måste få 

plats.” 

Sammantaget var de tre föreläsarna 

eniga om att bra dialoger 

kräver utrymme, tålamod och 

rätt tajming. Olika situationer 

behöver olika metoder. Och så 

är det centralt att dialogprocessen 

följs av handling. 

rebecka gordan 

Seminariet Medborgardialog 

i regi av konstnären, 

kommunikatören och professorn 

arrangerades av KTH Stadsbyggnadsakademien 

den 5 december 2011. 

”Innovation är att ta en ny idé till marknaden eller 

ut i samhället. Det låter väl inte så komplicerat, 

men tyvärr är det inte hela sanningen. Innovation 

handlar inte enbart om att komma på en ny idé 

utan i första hand att förverkliga och föra ut denna 

nya idé i samhället. Det är det sista som är det mest knepiga. Att göra 

något som tidigare inte har gjorts innebär också att det inte finns fullständiga 

erfarenheter och kunskaper om hur detta ska göras. Av den 

anledningen måste en del ny kunskap skapas i innovationsprocessen.” 

PÅ 

OKÄND 

MARK 

Stationen där besökarna fick uppleva en helikopterflygning över Stockholm togs 

fram av konstnären Katarina Fredrika, WWACE, för SBK:s utställning på Kulturhuset, 

Våra drömmars Stockholm. 

Forskaren Tommy Larsson Segerlinds text i magasin Subtopia nr 4 publicerades som Månadens tanke på Arkus hemsida i januari.

BILDER 

UTAN TID 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / KOMMENTERAT / 37 

I Aitor Ortiz foton förs vi till nya 

platser. Och ser dem ur nya vinklar. 

Han skapar subjektiva bilder 

och tolkningar av platserna, snarare 

än att dokumentera det arkitektoniska. 

Men liksom i traditionell arkitekturfotografi 

saknas människor i 

Ortiz bilder. Byggnaderna uppfattas 

som obebodda, övergivna och utan 

tid. Som scenografi er för tankar om 

ett nytt skeende. På Fotografi ska i 

Stockholm till den 4 mars. 

foto: aitor ortiz

38 / KOMMENTERAT / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

Byggstenar röd tråd i textilforskning 

När arkitekter ger sig på textil nöjer de sig inte med med färdiga 

material. De ger sig på att designa materialet i sig. 

Grattis, Borås! Sveriges bäst 

bevarade arkitekturhemlighet 

heter Ambience och äger årligen 

rum på Textilhögskolan i 

er stad. 

Evenemanget är produkten 

av mötet mellan tekoindustri 

och teknofi li. Konferensen 

är en utvidgning av den boråsiska 

tankebubblan ”smarta textilier”. 

Det är en kombination 

av forskningsområde och plantskola 

som man hoppas ska frodas 

ur den gamla textilnäringens 

aska. För att tankesfären ska 

växa hämtas näring från omgivningen, 

i alla riktningar. Och för 

detta kommer världen till Sjuhärad. 

Detta är en sammankomst för 

textil- och tekniknördar, inget 

tvivel om det, men samlingsbegreppet 

textil är mer ett förhållningssätt 

än färdig metervara. 

Det låter tanken ledas in 

i moduler, i fi brer, i mjukt och 

komplext. Textil är ett sätt att 

omfamna formgivning i sin helhet. 

Att det stora fi nns i det lilla 

är underförstått i Borås. 

Textil materialteknik har 

utvecklats radikalt det senaste 

decenniet och här försöker 

man få grepp om hur det 

påverkar oss och vår omvärld. 

Ambience11 är en nyhetskavalkad 

för den som aldrig hört talas 

om att trådar kan känna, lysa, 

kommunicera, vävas av en dator 

eller stickas i tre dimensioner. 

Det ska erkännas, programmet 

innehåller meningslösa tyger 

fullproppade med sensorer och 

resonemang om interaktionsdesign 

med fl era decennier av 

gammalt damm över sig – också. 

Men de bleks bort av det som 

skiner starkast, evenemangets 

arkitekturfokus. 

Knepet är djärvhet. Här hoppas 

det bock över de svenska 

arkitektskolorna, som knappt 

syns till i talarprogrammet. 

Istället presenteras aktuell arkitekturforskning 

från amerikanska 

högsäten som Berkeley, Ivy 

League-universitetet Cornell, 

Pratt och Parsons i New York, 

europeiska institutioner som 

ETH i Zürich och Eindhovens 

designskola samt både Central 

Saint Martins och AA i London. 

Textilhögskolan samarbetar 

med lärosäten som Chalmers 

knappt har telefonnumret till. 

Standarden sätts därefter. I 

källaren på det lokala konferenscentret 

står den amerikanska 

östkustarkitekten Jenny E. 

Sabin och håller ett öppningsanförande 

som fullkomligt manglar 

ut insikt och kunskap. Hennes 

samarbeten med biologer 

och matematiker är häpnadsväckande 

uppvisningar av ömsesidigt 

utbyte mellan designtänkande 

och vetenskap. 

De andra arkitekterna på 

Ambience går inte ner på cellnivå 

som Sabin. Men en röd tråd 

mellan dem är intresset för att 

ta sig an gestaltningens byggstenar, 

såväl som teknologin för att 

bearbeta dem. De nöjer sig inte 

med formgivning utan ger sig på 

att designa materialen i sig. 

Manuel Kretzer från ETH 

visar ett antal experimentprojekt 

som lyfter textildesignens 

modultänkande till arkitektonisk 

skala. Ta till exempel väggsystemet 

Shapeshift, sammansatt 

av kinetiska plastmembran 

som dras samman när de utsätts 

för hög spänning. På Textile 

Futures vid Central Saint Martins 

forskar Jane Scott på liknande 

fenomen, minus sladden 

i eluttaget. Genom metoder för 

3D-stickning bäddas faner in i 

en textil struktur. Förändringar 

i mikroklimat, såsom luftfuktighet, 

påverkar de två naturmaterialen 

olika och gör att strukturen 

anpassar sin form efter 

exempelvis vädret. 

Ett par andra forskningsprojekt 

tar sig an materialfrågan 

med utgångspunkt i de materiella 

manifestationer som datormodelleringen 

burit med sig. 

Det första är av Ronald Rael och 

Virginia San Fratello, baserade 

på Berkeley respektive San Jose 

State University, som vidareutvecklar 

så kallad rapid prototyping 

i sin forskning. Begreppet 

prototyp skvallrar om att dagens 

teknik ofta används till tester 

eller gjutformar. 

Rael och San Fratello jobbar 

mot att ersätta det med användbara 

och robusta föremål direkt 

från printern, bland annat 

genom experiment med fi berarmering 

och cellulosa som bindmaterial. 

De kritiserar – och utvecklar 

– datormodellering och dess 

förlängning i vår materiella 

värld, den typiska produkten av 

en 3D-skrivare: ett icke-objekt, 

beigefärgat och strukturellt 

hopplöst. Det gör också Paul 

Nicholas på CITA i Köpenhamn. 

Han frågar sig om vi kan bryta 

oss sig fria från CAD-världens 

homogena materialegenskaper. 

Hans metoder låter parametrisk 

design bestämma ett objekts 

inre materialstruktur, exempelvis 

densitet eller fi berriktning. 

I tillverkningsfasen kan sedan 

3D-skrivare eller CNC-robotar 

variera materialets sammansättning 

efter dessa behov. Form, 

konstruktion, material och 

intention blir delar av samma 

designekvation. 

Exemplen pekar ut en riktning 

där arkitektens uppgift är 

att ge gestalt åt arkitekturen och 

skapa dess beståndsdelar i en och 

samma gest. Sammanvävt, skull 

det kunna kallas. Tack, Borås! 

björn ehrlemark 

Ambience är en årlig sammankomst 

om vetenskap, 

konst och design som hölls i slutet av 

november förra året på Textilhögskolan 

i Borås. Konferensens ena tema 

Digital Architecture sammanställdes i 

samarbete med CITA, Kunstakademiets 

Arkitektskole i Köpenhamn. 

Programmet innehöll även en utställning 

på Textilmuseet kurerad av Clemens 

Thornquist.

Arkitekten Jenny E. Sabin och biologen Peter Lloyd Jones visualiserar hur blodkärl 

fungerar i projektet Branching Morphogenesis. 

Jane Scott kombinerar stickade strukturer med naturmaterial som krullar ihop sig 

vid förändringar i luftfuktighet och temperatur. 

Manuel Kretzer visade en prototyp av rörlig vägg sammansatt av elektroaktiva 

polymerer, framtagna för att göra rörliga proteser. En vägg av artificiella muskler. 


Investera i en framtida 

bristvara – tystnad 

I takt med att våra städer växer och förtätas kommer vi att ha 

mer och mer ljud omkring oss. De betong element vi bygger våra 

hus av har en fantastisk förmåga att stänga ute störande oljud 

som kan göra dig trött, ge dig huvudvärk och på sikt till och med 

höja ditt blodtryck. Betongens tyngd och tjocklek gör att ett minimum 

av irriterande buller tränger igenom från utsidan eller mellan 

våningsplanen och du får en sund och ljud isolerad miljö att bo 

eller arbeta i. Det tycker vi är smartare byggande. 

Smartare byggande


Stadshuset med extra allt 

Utställningen Under Verket på Arkitekturmuseet beskriver 

Stockholms Stadshus som ett allkonstverk. Många fler än arkitekten 

Ragnar Östberg lyfts fram som upphovsmän bakom 

byggnadsverket. 

”Där vi har Nobelfesten du vet”, 

säger pappan till sin pojke och 

pekar på ett foto av Blå hallen. 

Under jullovet trängdes besökare 

i olika åldrar och nationaliteter 

på Arkitekturmuseets 

utställning Under Verket, 

om Stockholms stadshus. 

Med utställningen, som inleder 

museets 50-årsjubileum, kanske 

Arkitekturmuseet äntligen kan 

få den publika skjuts det så väl 

behöver. 

Och i det här fallet förtjänar. 

Under Verket är en praktfull 

och imponerande genomgång 

av Stadshusets tillblivelse, ett 

skickligt gestaltat fyrverkeri av 

skisser, möbler, mönster, foton, 

människor som hålls samman 

av utställningsansvariga Karin 

Åberg Waern och scenografen 

Camilla Eds enkla men effektiva 

struktur och grafi ska profi 

l. Konsthistorikern Ann Katrin 

Pihl Atmer, aktuell med sitt hyllade 

bokverk om stadshuset, 

står som sakkunnig. 

En rad originalskisser och 

fotografi er från museets och 

stadshusets samlingar som tidigare 

aldrig visats får man del av 

här. Liksom en mängd personhistorier. 

Förutom Ragnar Öst- 

berg själv lyfts medarbetare som 

Gunnar Asplund och Melchior 

Wernstedt fram liksom konstnärer 

som Axel Törneman, möbeldesigners 

som Carl Malmsten 

och textildesignern Maja Sjöström. 

Besökarna får veta varför 

projektet kallas Sveriges sista 

stora bygghytta, hur arkitekterna 

lärde murarna mura och 

varför Blå hallen är tegelröd. 

Ingången till utställningen, 

med ett fotodraperi som 

föreställer borggården och 

människo silhuetter med pratbubblor, 

förfl yttar besökaren 

till förra sekelskiftet. Då som nu 

hade Stockholm växtvärk. Och 

en politisk reform ökade antalet 

ledamöter i stadsfullmäktige 

till 100 vilket gjorde det alltför 

trångt att mötas i dåvarande 

lokaler i Bondeska palatset. Men 

vart skulle man fl ytta? Skulle 

staden bygga ett rådhus eller ett 

stadshus eller en kombination? 

Stortexttavlor redogör (väl 

torrt ibland) om de krumbukter 

och fi nter som föregick 

byggstarten 1912. Då hade Ragnar 

Östberg jobbat med skisser 

för olika byggnader och tomter 

sedan 1893. Drygt tio år hade 

han kvar, också de fyllda av 

Innertak i Kommunfullmäktige i Stockholms stadshus. 

problem och konfl ikter, innan 

stadshuset invigdes 1923. 

Det är lätt att dra paralleller 

till vår tid vid läsningen om 

vinnande arkitekttävlingsförslag 

som läggs i malpåse, skenande 

kostnader och politiker 

som spelar ut arkitekter mot 

varandra. Skillnader fi nns också: 

Storstrejken 1909 gjorde att 

arbetena låg nere, Sverige hade 

ett världskrig in på knutarna. 

Och stadshuset hade sponsorer 

– Knut Wallenberg slantade 

upp en miljon kronor 1910 så att 

arbetena kunde påbörjas, prins 

Eugen skänkte en egenhändigt 

utförd muralmålning. 

En sista avdelning jämför 

Stockholms stadshus med ikon- 

byggnader i andra länder och 

diskuterar fenomenet. Ganska 

översiktligt anser nog yrkesmänniskor 

som är insatta i 

debatten men utställningen är 

gjord för både branschfolk och 

lekmän. Stockholm Waterfront 

fi nns med på ett hörn och på 

något sätt känns diskussionen 

om detta hus överfl ödig när man 

sett Under Verket. Ett underverk 

som Stadshuset tål väl konkurrensen 

från en uppstickare? 


Utställningen Under Verket 

– Stockholms stadshus på 

Arkitekturmuseet pågår fram till den 

8 april. 

foto:åke e:son lindmann

hgschmitz.de 

Diskret design 

Gira E 22 

www.gira.com/e22 

Gira E 22 

Gira E 22 bygger bara ut 3 mm från väggen. Finns i tre material: 

rostfritt, aluminium och termoplast (kritvit blank). Fler 

än 230 funktioner finns tillgängliga – från vanliga strömställare 

och porttelefonsystem till SmartaHus-system. Gira E 22 

har tilldelats iF award och red dot award 2007. 

Mer information: Tel 031-706 75 10, fax 031-706 00 45 

eller www.gira.se, www.gira.com 


Bilderna visar (från vänster till höger): Gira E 22 Rostfritt, 

Gira E 22 Aluminium, Gira E 22 Termoplast. 

Tvåfackskombination med strömställare och jordat uttag. 

Northern Light 7 - 11 februari, hall A, monter A25:50. 

201057_Anz_E22_3Materialien_188x114_S.indd 1 13.01.12 09:23

foto: the commission to preserve national monuments in bosnia hercegovina 


Kulturarvet ut ur elfenbenstornet 

När kulturarvet blir konflikt, hur ska restaureringsexperter 

agera? Frågan ställdes på ett seminarium om bevarande i 

Stockholm. 

Seminariet Vårt kulturarv – för 

vem? var en bred uppställning 

svenska och internationella 

experter som i två dagar diskuterade 

kulturarvets roll i samhället. 

Den teoretiska nivån var 

hög, med bland annat en diskussion 

mellan restaureringsprofessorerna 

Jukka Jokilehto 

(Finland) och Navin Piplani 

(Indien/UK) kring materiellt 

kontra immateriellt kulturarv 

och en refl ekterande genomgång 

av Faro- och landskapskonventionen 

av fi l dr Cathrine 

Mellander. 

Seminariet bottnade ändå i de 

knäckfrågor som restaureraren 

ställs inför på projektplatsen. 

De problematiseras ytterligare 

i en snabbt föränderlig värld 

där delaktighet, demokrati och 

mänskliga rättigheter lyfts in 

i uppdraget och expertrollen 

utmanas. Det snabbt ökande 

antalet byggnader och miljöer 

som är värda att bevara ställer 

också kulturarvssektorn inför 

ibland långt ifrån enkla prioriteringar. 

Svenska arkitekten Tina Wik 

har verkat i Bosnien i sex år 

som projektledare för Kulturarv 

utan gränser. Hennes uppdrag 

och ämnet för hennes föreläsning 

på seminariet om kulturarv 

var att återuppföra krigsskadade 

monument samt att bygga 

upp en kulturarvsmyndighet i 

Bosnien. 

Över 15 år efter krigsslutet 

är det ännu förenat med fara 

att restaurera muslimska byggnader. 

När Ferhadijamoskén, 

med ritningar av den turkiske 

1500-talsarkitekten Sinan, i 

Banja Luka skulle återuppbyggas 

uppstod skärmytslingar 

som ledde till dödsfall vid den 

symboliska byggstarten. Och 

fortfarande patrullerar beväpnade 

vakter den återuppförda 

moskén. 

Att Bosnien är ett av de första 

länderna att ratifi cera Farokonventionen 

är därför naturligt, 

påpekade Tina Wik: Europarådets 

konvention som trädde 

i kraft i år nyanserar bilden 

av kulturarvet och vidgar det 

genom att föra in begrepp som 

mänskliga rättigheter, konfl ikter 

och hållbar utveckling. 

Under kriget var det inte nog 

att spränga moskéer, även byggmaterialet 

förstördes i görligaste 

mån. Återuppbyggnaden 

framstår därför i hög grad som 

en detektivjakt på byggsten och 

detaljer. Jakten slutade ändå 

ofta med att husen återuppfördes 

som rekonstruktioner utan 

den patina, deformationer, etcetera, 

som historien ger. 

I Unescos ramverk för restaurering, 

Venedigkonventionen 

från 1964, är rekonstruktioner 

bannlysta. Men om Tina Wiks 

grupp hade följt Venedigkonventionen 

skulle det avsiktligt 

förstörda muslimska kulturarvet 

inte gå att använda. De valde 

därför att rekonstruera byggnaderna. 

Här fungerar rekonstruktion 

som upprättelse: Muslimerna 

i Banja Luka kan åter 

besöka Ferhadijamoskén som 

ser ut som de minns den före 

krigsutbrottet 1991 – även om de 

måste göra det med beväpnad 

eskort. 

Det bosniska uppdraget 

väcker frågor om kulturarvets 

sprängkraft, det som Farokonventionen 

vill lyfta. I den 

Moskén i Stolac, Bosnien, var totalförstörd 

och materialet försvunnet. 

Restaureringsarkitekt Amra Hadzimuhamedovic 

fick därför göra en 

rekonstruktion av byggnaden.

svenska kontexten ser vi kulturarv 

per defi nition som något 

gott och diskussionen blir 

infekterad främst i fråga om vi 

har ”råd” att bevara byggnaden/miljön 

eller inte. 

Men om kulturarv är något 

kontroversiellt, något som orsakar 

konfl ikt mellan exempelvis 

två befolkningsgrupper, där 

den ena ser det som en identitetsbärare 

och den andra som 

monument över en fi ende. Vem 

har då tolkningsföreträde och 

beslutsrätt över vad som bevaras? 

Utan internationella organ 

får den starkare rätt. 

Tidsaspekten är också central. 

Man måste titta i kristallkulan 

och föreställa sig vad vi 

har idag som människor vill 

kunna se och ta på om 50 eller 

100 år och vad som går förlorat 

om vi nöjer oss med att dokumentera 

det. 

Uppsalahistorikern Peter 

Haldén problematiserade kulturarvsbegreppet 

från historikerns 

perspektiv i sin föreläsning 

om krig och kulturarv. 

Fram till början av 1800-talet 

fanns helt enkelt inte något 

sådant som kulturarvet i 

Europa. Vi levde i en gemensam 

europeisk kultursfär där 

inget ”folk” hade rätt till ”sitt” 

kulturarv. Därför var plundring 

i krig legitimt fram till Napoleonkrigen, 

då tyska och italienska 

intellektuella reagerade på 

den franska arméns rov i och 

med den framväxande nationalismen, 

och plundring förklarades 

olagligt vid Wienkongressen 

1814. 

Dagens krig är paradoxala. 

De utspelas främst mitt bland 

civilbefolkningen, inne i städer, 

vilket gör att kulturarvet kommer 

i vägen i striderna. Däremot 

gör vapnens stigande precisions- 

och förstörelseförmåga 

det lättare att skydda kulturarvet. 

Från och med Gulfkriget 

har det blivit viktigt för en 

utländsk makt att få med sig 

befolkningen mot den regim 

man vill få bort. Att bevara kulturarvet 

är ett sätt att bygga 

relationer med folket. 

Kan kulturarv fungera som 

försoning? Ja, men det tar tid, 

verkar svaret vara. Tina Wiks 

erfarenheter från Bosnien visar 

henne att en återuppbyggnad 

av exempelvis religiösa byggnader 

inte kan vänta tills försoning 

redan är uppnådd, den 

måste vara en del av försoningsprocessen. 

Peter Haldén pekar på krigskyrkogårdarna 

i Flandern, ett 

bistert kulturarv från första 

världskriget. De avskräckte inte 

från ett andra världskrig men 

blev så småningom – och här 

hade Kol- och stålunionen såväl 

som den amerikanska närvaron 

i Europa som skyddsmakt ett 

avgörande infl ytande – en symbol 

för fred och försoning. 


Seminariet Vårt kulturarv 

– för vem? ägde rum på 

Skeppsholmen i Stockholm 14–15 

december i ett samarrangemang 

mellan Konsthögskolan, Riksantikvarieämbetet 

och Statens fastighetsverk 

(SFV). Som moderatorer fungerade 

arkitekt Anders Bodin vid SF 

och arkitekt Tina Wik, Konsthögskolan. 


Spännande projekt och 

inspirerande upplevelser 

Nordbygg presenterar: 

Materialverkstan 

Inspirerande möten med 

framtidens byggmaterial. 

Norra Djurgårdsstaden 

Stockholms Stads Exploateringskontor presenterar ett 

av Europas mest omfattande stadsutvecklingsområden 

– ett miljöprojekt i världsklass. 

Nya Ögon på: STÅL 

En tävling för landets arkitekturstuderande. Det vinnande 

bidraget presenteras i form av ett fullskaligt café. 

Hållbart byggande i världsklass 

Ett övergripande tema på Nordbygg. 

Träpriset 2012 

Ett pris för god svensk arkitektur i trä, instiftat av 

Svenskt Trä. Se de nominerade bidragen. 

Det finns mycket mer att upptäcka på Nordbygg. 

Välkommen! 

20–23 mars 2012 

Stockholmsmässan 

För fribiljett och info gå in på 

nordbygg.se ange kod 0542

44 / KRÖNIKA / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 Krönikör: Thorbjörn Andersson, thorbjorn.andersson@sweco.se 

UPPHANDLING, 

NÅGON? 

Jag har länge varit ganska ointresserad av upphandling. 

Det är siffror och koeffi cienter och 

utvärderingsmallar och så får man ut ett värde 

på slutet som säger att du fi ck jobbet men du där dessvärre 

inte. Varför det blev så är ofta oklart. De där 

mallarna och koeffi cienterna verkar vara alltför fi ffi ga 

för sitt eget bästa. Tacka vet jag den gamla goda tiden 

när lägst pris fi ck jobbet, basta! Men nu har jag börjat 

intressera mig för upphandling igen därför det har 

blivit så parodiskt. Det är absurt som i en bröderna 

Marx-fi lm. Jag ska ge tre exempel: 

Exempel 1: Upphandling av projekt resecentrum, 

kund Falu kommun, år 2010. Efterfrågade referenser 

skulle vara från ”mellanstor svensk stad”. Upphandlingsjuristerna 

tyckte att samtliga anbudsgivare 

utom en haft en felaktig uppfattning om ”mellanstor” 

och sålunda valt referenser från städer som 

antingen var lite för stora eller lite för små. Så efter 

att ha diskvalifi cerat alla anbudsgivare utom en blev 

valet lätt. 

Exempel 2: Projekt Rådhusparken i Umeå. Kund: 

Umeå kommun. År: 2011. Antal anbudsgivare: 10. 

Antalet diskvalifi cerade: 6. Sex av tio diskades, således, 

på grunder där den ena var knasigare än den 

andra, exempelvis att ett inlämnat referensexempel 

sträckte sig över för många sidor, utöver de stipulerade 

en och en halv. Synd att anbudsgivaren inte 

använde en mindre font eller färre bilder, då hade de 

klarat sig. 

Exempel 3: Projekt ombyggnader av svenska 

beskickningar i utlandet. Kund: Utrikesdepartementet. 

År: 2010. Ett av kontoren som lämnat anbud 

hade inte märkt upp bildreferenserna med kontorets 

namn. Av detta skäl diskades anbudet. Att anbudslämnarens 

namn framgick på en massa andra ställen 

i anbudet, exempelvis omslagssidan, hjälpte föga. 

Rätt ska vara rätt, annars får vi EU på oss, höres upphandlingsjuristerna 

förskrämt viska. Sveriges Arkitekters 

jurist engagerades men beslutet gick inte att 

rubba. 

”Här sitter folk som köper in toalettpapper och arkitekttjänster 

med samma hårda hjärta och med huvudet under 

armen.” 

Hur kan det bli så här? Kunderna går ju miste om 

en massa värdefull kompetens om de sökande inte 

ens får vara med i leken? Kommunerna säger ju frivilligt 

nej tack till en massa värdefull kunskap genom att 

vända bort korten? Är det viktigare att leta efter möjliga 

grunder för diskvalifi cering än försöka förstå om 

anbudsgivaren kan göra ett bra jobb? Om alla utom en 

blir diskade, kan det möjligen vara något fel på upphandlingsunderlaget 

då? Hur tänker de egentligen på 

kommunernas nya kraftcentra, inköpsavdelningarna? 

Här sitter folk som köper in toalettpapper och arkitekttjänster 

med samma hårda hjärta och med huvudet 

under armen. Man letar efter fel snarare än försöker 

se möjligheter. 

I början blev jag upprörd över detta, sedan blev det 

bara parodiskt, därefter direkt löjeväckande. Driver 

någon med oss? Hallå, vi försöker göra ett bra jobb 

här. Kan inte ni också åtminstone försöka? 

Thorbjörn Andersson är landskapsarkitekt på Sweco. 

illustration: claes larsson

Besök oss på 

7:e-11:e feb 2012 

Monter A43:51 

GOLV MED DESIGN I 

NÄR DU VÄLJER 

AMTICO BEGRÄNSAS 

DIN VISION BARA AV 

FANTASIN. 

Innovativa produkter som kombineras för att skapa inspirerande golv för kommersiella 

utrymmen. 

Amticos produkter kan kombineras i flertalet fantastiska Signature layouts. 

Blanda helt olika produkter för att skapa en dramatisk effekt med Varied Block-layouten. 

Eller dra fördel av den inneboende skönheten i en enda produkt genom att lägga det 

med ådringens riktning åt olika håll för att skapa ett diskret mönster i en enda färg. 

För mer information om våra produkter, Signature layouts och för att beställa 

varuprover av Design Wood, gå till: www.amtico.com/cuttingedge-se 

FRAMKANT 

INOM DESIGN MOTSVARAS ÖNSKAN OM ATT VARA 

UTMÄRKANDE ENDAST AV BEHOVET OM EN FUNGERANDE YTA. 

AMTICO ÄR DEN SMARTA LÖSNINGEN SOM GÖR BÅDE OCH.

46 / TIPS / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 Redaktör: Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

ANSHELM SAMLAT 

Unika modeller, teckningar, 

skisser av arkitekten Klas Anshelm, 

samt privata föremål 

visas på utställningen Klas 

Ans helm, samlade ting till 

den 4 mars. Utställningen gör 

också nedslag i tre byggnader 

som var och en får representera 

1950-, 60- och 70-talen: 

Lunds Konsthall, Lunds stadshall, 

och Malmö Konsthall. 

POLITISK KONST 

Verk av den kinesiske konstnären 

Ai Wewei visas för första 

gången i Sverige i en 

utställning på Magasin 3 i 

Stockholm 3 februari–10 juni. 

Utställningen visar främst 

monumentala installationer 

och politiskt arbete. I ett läserum 

kan besökaren ta del av 

Ai Weweis ansträngningar för 

sociala förändringar i Kina. 

FINSK HAPPENING 

Den finska design och gastronomihappeningen 

HelYes! 

kommer till Sverige i samband 

med Stockholm Furniture Fair 

7–11 februari. Bakom projektet 

står ett designkollektiv av 

finska designer, konstnärer, 

koreografer och matkreatörer. 

SAMTAL OM 

ARKITEKTUR 

En samtalsserie startar på 

Chalmers arkitektur under 

våren. Varje samtal fokuserar 

på en byggnad, ett byggnadskomplex 

eller stadsrum som 

representerar olika arkitektoniska 

värden. Den 2 februari 

inleder Wiktor Kowalski. 

TEXTILT X 3 

På Design Hall, en mobil 

utställningsplattform vid 

Telefonplan, visas tre utställningar 

om textil 3 februari–15 

april. En designhistorisk om 

industridesigner Ralph Lysell 

samt två samtida: Talking 

Textiles och Story Vases. Se 

www.trendtablet.com/4155talking-textiles. 

3 

ARKITEKTER SKRIVER 

Kort sagt – 33 kolumner om det 

tänkta och det byggda handlar 

om glappet mellan just dessa 

begrepp. Arkitekt och professor 

Örjan Wikforss har under en lång 

och skiftande karriär haft rika möjligheter 

att studera och fundera 

över varför det som tänks och ritas 

ofta inte stämmer överens med 

det byggda resultatet. Slutsatsen 

är självklart inte en utan många. 

Dessa har han sedan 2006 diskuterat 

i krönikor i tidskriften Fastighetsnytt. 

Ett urval är nu samlade 

i bokform där tonen är lätt men 

innehållet tyngre. Örjan Wikforss 

problematiserar till exempel konsten 

att tala och att lyssna – ”problemlösning 

är kommunikation”. 

Förlag: Arkitekturanalys sthlm. 


HELSINGFORS: WORLD DESIGN 

CAPITAL 2012 

Helsingfors har utnämnts till 

världens designhuvudstad 2012 

och bjuder på ett späckat arkitektur- 

och designprogram med 

över 250 olika byggnadsprojekt, 

utställningar, möten och events 

under året. 

Ett projekt är Hel Underground, 

ett konstverk som kartlägger 

Helsingfors underjordiska 

utrymmen och lyfter upp 

iakttagelserna ovanför ytan. 

Low2No är stadsdelsutvecklingsprojektet 

som ska sänka 

koldioxidförbrukningen till noll. 

I stadsdelen Ärtholmen byggs 

en bastu samt vinterbad-, bad- 

och hälsocentral, nära Helsingfors 

centrum men i yttre skär- 

Sven Thiberg Texter 1968–2011 

är 32 texter utvalda bland fyra 

hundra stycken som Sven Thiberg 

skrivit under perioden. 1968 

gjorde han ett försök att ge en 

anti-vision till dåtidens konventionella 

bostadsutformning och industrialisering. 

1987 rapporterar han 

från Chiles Arkitekturbiennal – som 

hölls i en laddad politisk kontext. 

En av de senaste texterna är ett 

inlägg i debatten om tävlingen för 

tillbyggnad av Stockholms stadsbibliotek 

där han tog ställning för 

det vinnande förslaget. I en egen 

analys i efterordet konstaterar Thiberg 

att han i sina texter ofta kritiserat 

arkitekters dåliga yrkesetik 

och brist på insikt i samhällsproblem. 

nina gunne 

Designhuvudstad Helsingfors 

Odlingslotter i Helsingfors kommer att göras tillgängliga för självhushållning. 

gårdens landskap. Avanto Arkkitehdit 

är arkitekter. 

I utställningen City Sets – Discover 

the Design granskas den 

mångfacetterade staden. 

Utnämningen World Design 

Arkitekturens poesi är den 

fjärde bok arkitekten Gösta 

Uddén skriver under sitt yrkesliv 

45 miniessäer delas i fyra teman. 

I delen för Sinnenas arkitektur 

reflekterar han bland annat 

kring Pantheon i Rom och kring 

Falling Water. I Historiens arkitektur 

berättar han om katedralen 

i Chartres. I delen för materialens 

arkitektur beskrivs tung 

sten i valv och kupoler, kallt stål i 

Chrystal Palace och glas i Kulturhuset 

i Stockholm och varmt trä 

Ise Schrine i Japan. I Tidens arkitektur 

skriver han om Hvitfeldtska 

Läroverket i Göteborg. ”I denna 

skola slet jag under åtta år skorna 

mot trappornas tålmodiga kalksten”. 

Från Prinfo Linderoths. 

nina gunne 

Capital (WDC) utses vartannat 

år av organisationen Icsid 

och fokuserar på designens allmänna 

påverkan på stadsmiljö, 

ekonomi och invånare. 

Se www.wdc2012helsinki. 

foto: valtteri Hirvonen

Hedersgäst gör intim lounge 

MÄSSA: STOCKHOLM 

FURNITURE FAIR 

7–11 februari, Stockholmsmässan, 

Älvsjö, Stockholm. 

I år är den franska industri- och 

produktdesignern Inga Sempé 

Guest of Honour på Stockholm 

Furniture Fair, 7–11 februari 

2012. Hon har fått uppdraget 

att formge Stockholmsmässans 

entrétorg. 

Inga Sempé har velat skapa 

en rum för en lugn stund under 

mässbesöket, ett rum av trivsel 

och intimitet. Transparenta 

textilier kommer att hänga från 

taket och skapa en yta som är 

både öppen och stängd. Dessutom 

byggs plattformar på olika 

nivåer för att simulera ett privat 

hem. Soffor kring träbord ska ge 

vila åt trötta besökare. 

Inga Sempé fokuserar i sitt 

arbete på design av möbler, 

belysning, olika föremål och tex- 

tilier. Hon arbetade vid ett par 

designstudior innan hon startade 

sin egen studio i Paris år 

2000. Under 2000 och 2001 

var hon också Franska akademins 

stipendiat vid Villa Medici 

i Rom. Under den tiden började 

hon samarbeta med italienska 

företag som Cappellini och 

Edra, som blev hennes första 

tillverkare. Sedan 2006 har Inga 

Sempé samarbetat med fl era 

svenska företag; David Design, 

Almedahls, Wästberg, Gärsnäs 

och Svenskt Tenn. 

2003 tilldelades hon utmärkelsen 

” Grand Prix de la Création 

en design de la Ville de 

Paris” och hon hade en utställning 

samma år vid Musée des 

Arts décoratifs i Paris. 

Idag arbetar Inga Sempé 

bland andra med Ligne Roset, 

Moustache, Domestic, Luceplan, 

David Design, Hjelle, 

Almedahls och Artecnica. 

nina gunne 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / TIPS / 47 

Inga Sempé formgav soffan Canapé Ruché for Ligne Roset 2010. 

foto: sofia sanchez och mauro mongiello

48 / TIPS / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 Redaktör: Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

ISARKITEKTUR 

Arkitekter bjuds in att delta 

workshop kring isarkitektur 

inom Pärnu Ice Festival, Estland 

den 6–10 februari. Under 

festivalen hålls också föreläsningar 

och andra aktiviteter. 

Läs mer på www.icefest.ee. 

THESELIUS 

HOS SCHILDT 

Inredningsarkitekt Mats Theselius 

visar verk i butik Sebastian 

Schildt+ den 7–25 februari. 

Utställningen visar Theselius 

bredd och nya verk. På 

Nybrogatan 25, Stockholm. 

HÅLLBAR 

RENOVERING 

En konferens om hållbar renovering 

av byggnader äger rum 

16–17 februari i Karlsruhe 

i Tyskland. Deltagarna ska 

bland annat diskutera klimatfrågor 

och hur byggindustrin 

kan bidra till att sänka koldioxidutsläpp. 

http://etechgermany.com. 

AFFÄRSARENA 

Business Arena anordnas i 

Malmö och Göteborg i slutet 

av mars. Konjunkturen, 

investeringsfilosofi och politik 

är ämnen på programmet. 

I Malmö den 20 mars 

och i Göteborg den 27 mars. 

http://www.businessarena.nu. 

FASTIGHETSMÄSSA 

Den 8–9 februari är det dags 

för Easyfair fastighetsmässa 

Öresund 2012, för alla inom 

fastighets-, el- och säkerhetsbranschen. 

Seminarier, debatter 

och andra aktiviteter hålls 

för publiken. Se www.easy- 

Fairs.com/fastighestoresund. 

LÄRA OM MILJÖ 

En hemsida för lärare, arkitekter 

och andra som intresserar 

sig för undervisning om närmiljö 

har öppnat. Hemsidan 

innehåller en blogg, lektionstips, 

boktips och länkar.www. 

arkitekturpedagogen.se. 

Mötesplatsdesign på möbelmässan 

MÄSSA: STOCKHOLM 

FURNITURE FAIR 

Stockholmsmässan, Älvsjö, Stockholm. 

7–11 februari. 

På årets möbelmässa i Stockholm 

anordnas en rad seminarier 

och andra evenemang som 

vänder sig till fackfolk. 

För första gången möts framtidens 

möbel- och belysningsformgivare 

och modedesigner 

i Greenhouse, mässans hall 

för fristående formgivare och 

designskolor. Tema för 2012 är 

Fabrics and Transparence och 

för tredje året i rad formges hallen 

av designer Jens Fager. 

Hello! – Anatomy of organizations 

är en kombinerad utställning 

och talkshow om den 

moderna arbetsplatsen. Temat 

är organisationen och hur den 

formar – och kommer att forma 

– de framtida arbetsplatserna. 

Installationen breder ut sig på 

en 180 kvm stor yta och rymmer 

också en scen där debatter över 

branschgränser ska föras. 

Utställningen har formgivits 

av Monica Förster som har tagit 

människokroppen som förebild i 

sin design. Hon bygger en ”stad” 

där de olika huskropparna är 

som organ, förbundna med varandra 

i ett kretslopp som krop- 

UTSTÄLLNINGAR OCH 

FÖRELÄSNINGAR: C/O KTH 

ARKITEKTURSKOLA 

Under våren startar c/o KTH 

Arkitekturskolan, skolans satsning 

på att vara en del av den 

samtida diskussionen om arkitektur. 

Första ämne blir miljonprogrammet 

som från en 

mängd perspektiv och på ett 

fl ertal platser kommer att 

pens blodådror och nerver. Var 

och en av kropparna är tittskåp 

inredda med möbler, belysning 

och textilier från utställare på 

mässan. 

Uppdraget att formge Designbaren 

och VIP-loungen gick 

detta år till Lina Nordqvist som 

bygger sin design på grundformerna 

cirkeln och kvadraten. 

Inredningsarkitekt Fredrik 

Färg skapar ett textilt fantasilandskap 

i baren och utställningen 

Beyond Couture. Hans 

design inspireras av modevärldens 

extrema sätt att visa textilier. 

Baren visar ett tiotal textila 

producenters textilier. Flertalet 

av objekten är unikt skapade 

speciellt för utställningen. 

Skolan öppnar dörrarna 

Lina Nordquist formger Designbaren på Stockholm Furniture Fair 2012. 

avhandlas under våren. 

Den 25 januari öppnar den 

första i en serie utställningar 

som ska lyfta fram de olika arkitekturverksamheter 

lärarna 

på skolan driver, aktuella projekt 

och frågeställningar. intentionen 

är att att visa relationen 

mellan praktisk verksamhet och 

akademiskt arbete. 

Arkitekturskolan arrangerar 

ytterligare utåtriktade evenemang, 

delvis i samarbete med 

I seminarieprogrammet 

märks Martin Rörby från Stockholms 

skönhetsråd som ska 

föreläsa om hur arkitektur och 

konst kan integreras till en totalupplevelse. 

Arkitekten David 

Helldéns och konstnären Olle 

Baertling samarbete i första 

Hötorgshuset lyfts fram. 

Johan Linton, arkitekt, berättar 

vid ett annat seminarium om 

Le Corbusier och då särskilt om 

kökets och matplatsens betydelse 

i arkitektens bostäder. 

Biomimicry, hur naturen kan 

visa vägen till designlösningar, 

är ämnet för ytterligare en föreläsning 

som hålls av Majen 

Bülow från Sustainability Manager 

EMEAI i Danmark. 

andra institutioner såsom Arkitekturmuseet. 

Närmast kommer Bjarke Ingels 

från det danska kontoret BIG 

att föreläsa om sin syn på arkitektur 

med fokus på hedonisk 

hållbarhet och dess roll i den 

urbana utvecklingen. På KTH 

Campus den 15 februari, Alfvénsalen. 

Se program och datum på 

www.erch.kth.se.

KONSTAKADEMIEN 

utlyser 

stipendier för bildkonstnärer och 

arkitekter 2012 

Ansökan skall vara Konstakademien tillhanda senast 

13/2 2012. 

Upplysningar och ansökningsblankett: 

www.konstakademien.se, tel:08-23 29 45 

 

 

 

 

 

 

 

 

cool 


Eleganta utanpå liggande armaturer med minimala 

byggmått är ovanliga. Men nu finns Ifö Cool (endast Ø 

120 mm) tillverkad i skånska Bromölla av kvalitetsporslin 

med högblank glasyr i vitt, grått eller svart. 

kompaktlysrör 

6-13W, IP23, 

alt 6-9W, IP44, 

Tel 0456-265 00 / www.ifoelectric.com 

Northern Light Fair • Monter A18:50 • Stockholms mässan 7-11 feb 2012 

 

 

Design: Håkan Svennesson

7-11 Februari 

2012 

Nyheter. Det är vad Stockholm Furniture & Light Fair 2012 

bjuder på. Nya trender, nya möbler, nya lampor, nya 

material, ny kunskap, nya affärer, nya kontakter, nya 

miljö- och tekniklösningar samt en massa annat. 

750 utställare (varav 80 % från Skandinavien) 

avtäcker sina senaste nyheter. Det vill du 

verkligen inte missa. 

Vi ses på världens största mötesplats för 

skandinavisk möbel- och ljusdesign 

7-11 februari 2012 – välkommen till 

Stockholmsmässan under 

Stockholm Design Week. 

stockholmdesignweek.com northernlightfair.com stockholmfurniturefair.com


Underbart är kort. Basketarenan i Olympic Park i London är ritad 

och byggd för att stå enbart under de olympiska spelen. Vår serie 

inför sommar-OS 2012 fortsätter. Text: Elisabet Näslund. 

Wilkinson Eyre ritade 

ARENA FÖR DUNK 

wilkinson eyre architects, ett av Storbritanniens 

ledande arkitektkontor, fi ck uppdraget att 

rita basketarenan 2007 tillsammans med sportspecialisten 

KSS Architects och teknikkonsulten Sinclair 

Knight Merz i ett konsortium. I arenan skulle 

inte bara alla basketmatcher under de olympiska och 

paralympiska spelen äga rum utan även handbollsfi - 

nalen och rullstolsrugby. Den ska också härbärgera 

idrottsmännen under inlednings- och avslutningsceremonierna. 

Konsortiets förutsättningar var att designa en helt 

och hållet temporär olympisk arena som höll hög 

arkitektonisk kvalitet samtidigt som den var lätt att 

resa och återvinningsbar efter att den hade plockats 

ner. Byggnaden har också höga krav på anpassningsbarhet 

och fl exibilitet – den ska omvandlas från bas- 

ketarena till handbollsdito på mindre än ett dygn och 

de 12.000 sittplatserna ska minskas till 10.000 mellan 

de olympiska och paralympiska spelen. 

Vill man vara elak kan man säga att konsortiet har 

skapat en 35 meter hög och 115 meter lång vit låda. 

Men intrycket är ett helt annat. Fasadens återvinningsbara 

pvc-plast är sträckt över en 1.000 ton tung 

– eller snarare lätt – stålram där balkarna placerats så 

att arenan påminner om en intrikat stärkt smokingskjorta. 

Taket, i samma konstruktion och material, 

buktar uppåt. Inomhus är sittplatserna givetvis svarta 

och orange som en basketboll. Mellan dem lyser gångarna 

gula. 

Bygget av basketarenan höll både budget och tid – 

den är en av de byggnader på OS-området som gick 

fortast att bygga. 

Basketball Arena 

Arena för basket, 

handboll och rullstolsrugby. 

Arkitekt: Wilkinson 

Eyre i samarbete med 

KSS Architects. Huvudkonsult: 

Sinclair Knight Merz. 

Kostnad: 42 miljoner pund. 

Byggtid: oktober 2009 

(grund)–juni 2011. Storlek: 

11.500 kvm. 

foto: dave tully


Anledningen till att basketarenan ska plockas ner 

är att Olympic Delivery Authority, ODA, bedömer att 

den inte får någon användning efter OS – de vill inte 

ha några ”vita elefanter” i Olympic Park. Men också 

att en tillfällig byggnad blir billigare vilket får konsekvenser 

för vilka länder som kan anordna OS: 

– Det är vettigt på många sätt, särskilt om du vill 

låta andra städer än de rikaste i världen arrangera OS. 

Och för att göra det måste du få ner kostnaderna, sade 

ODA:s chef Dennis Hone i The Guardian. 

Han hoppas att Wilkinson Eyres arena, som är en 

av de största temporära OS-byggnaderna någonsin, 

kan bli ett gott exempel på hur en OS-arrangör kan 

minska byggkostnaderna. 

Vad händer med basketarenan efter OS? De olika 

byggentreprenörerna äger sina respektive delar och 

ansvarar för att de nermonteras, fraktas bort och återanvänds 

eller återvinns – två tredjedelar av material 

och konstruktion kan återanvändas. Starka röster höjs 

för att byggnaden ska återuppstå. Så kanske fi nner du 

Wilkinson Eyres basketarena på en idrottsplats nära 

dig om ett år. 

Nästa arena i vår serie stod klar i maj 2011 och har 

redan prövats som idrottsplats, både i cupsammanhang 

och vid en internationell turnering i december 

som var det första paralympiska testet inför London-OS. 

ODA backar om 

Olympic Stadium 

Efter fl era turer var det klart att Olympic Delivery 

Authority, ODA, skulle hyra ut Olympic Stadium till 

fotbollslaget West Ham, vilket Arkitekten rapporterade 

i nr 12.11. Men turerna fortsätter: nu har ODA 

åter tagit upp processen med att handla upp en hyresgäst 

till stadion efter OS 2012. Olympic Stadium ska 

bli ny nationalarena för friidrott och härbärgera VM 

i friidrott 2017. Förhoppningen är att Olympic Stadium 

ska användas för en bred palett av arrangemang, 

sportsliga, kulturella och kommersiella, och ODA tvekar 

om en fotbollsklubb klarar ett sådant åtagande. En 

vinnare ska koras i maj. 

foto: anthony palmer


Arenan där 300 basketbollar kommer att 

användas under olympiska spelen i sommar.

ill: foster + partners 

54 / DEBATT / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 Debattredaktör: Elisabet Näslund, elisabet.naslund@arkitekt.se 

CITERAT 

Thames Hub är en infrastrukturlösning 

för London som inbegriper en 

flygplats, en ringled och en höghastighetsjärnväg 

där tidvattnet ger 

energi. Foster + Partners har tagit 

fram förslaget på eget bevåg. 

”I have a deep feeling of 

relief that some people are 

still having this sort of vision 

at a time when the next generation 

is told how hard life 

will be.” 

Arkitekt Hanif Kara om Thames 

Hub, i Architect’s Journal. 

”Stockholm kan i framtiden 

välja vilken sida av Berlinmuren 

man vill vara på.” 

Finlands kulturminister Paavo 

Arenmäki citerad i Movium 

magasin från debatt om graffiti. 

Han exemplifierade med Berlinmuren: 

på västsidan var den 

en demokratisk vägg för alla att 

måla på, på östra sidan var den 

steril och grå. 

”Vi har jättemånga som vill 

köpa våra hus och mycket att 

göra på kalkylavdelningen. 

Sedan när kunden går till banken 

blir det tyvärr nej där.” 

Martin Lahger, fackordförande 

på LB-Hus, intervjuad av Linda 

Nohrstedt i Byggvärlden. 

”Stockholms stadsbygg 

är ett korthus som de 

Förlamande arbetsmiljö, rörig organisation, kränkningar av 

personal, otydligt ledarskap. Stockholms stadsbyggnadskontors 

problem har utvecklats till en allvarlig identitets- och förtroendekris, 

skriver Emelie Eriksson, fil dr och sektionschef på 

stadsbyggnadskontoret fram till sista februari. 

Mitt intresse för stadsbyggande 

började i långa samtal med arkitekten 

och forne stadsbyggnadsdirektören 

Torsten Westman. 

Han kunde lätt lägga ut texten 

om ideologi, politik och estetik 

som för honom var en självklar 

del av stadsbyggandet. 

Westman var tongivande 

under efterkrigstidens planering 

i Stockholm. Under hans 

första tid åtnjöt tjänstemännen 

politikens och allmänhetens 

oreserverade förtroende. 

Stadsbyggnadsideologin gick 

dessutom hand i hand med politiken. 

Efter Almstriden 1971 fi ck 

Torsten Westman uppleva hur 

allt detta förändrades. Förtroendet 

rubbades och det stod klart 

att planeringen skulle få en helt 

ny form. Expertväldet var slut 

och med det även förtroendet 

för arkitektkåren. Politiken blev 

påmind om dess ansvar inför väl- 

jarna i ett demokratiskt samhälle 

och gick efterhand alltmer in i 

sakfrågor, samtidigt som samhället 

i sin helhet kom att präglas av 

ett ifrågasättande klimat. 

Trots sin övertygelse om planeringens 

mål i efterkrigstidens 

Stockholm, eller kanske just på 

grund av sina erfarenheter, har 

Torsten Westman under senare 

tid pekat på betydelsen av kontinuerliga 

diskussioner och en 

kritisk granskning av vad som 

planeras och byggs. Han har 

gång på gång ställt frågan: Vilket 

ansvar har kåren i relation till 

styrande politiker i ett demokratiskt 

samhälle? 

När jag sökte mig till stadsbyggnadskontoret 

2005 var 

jag helt klar över att dialogen 

och debatten var basen för ett 

meningsfullt stadsbyggande, 

men att det också förutsätter 

en ömsesidig respekt för olika 

ansvarsområden. Endast genom 

dialog och öppen debatt kan vi 

nå ett gott resultat. Idag har vi 

en lagstiftning som ger oss en 

planprocess som förutsätter 

öppenhet, men det hjälper föga 

om ansvariga planerare inte vill, 

får eller vågar debattera hur vårt 

framtida Stockholm ska se ut. 

Som sektionschef på stadsbyggnadskontoretsplanavdelning 

bevittnade jag återkommande 

kränkningar av de anställdas 

självklara rätt att medverka 

i den offentliga debatten, att 

engagera sig i sina projekt och 

att tydliggöra sitt ansvar. 

Det har utvecklats till en allvarlig 

identitets- och förtroendekris 

inom stadsbyggnadskontoret. 

Ska kontoret enbart förvalta 

processer eller ska kontoret även 

driva viktiga stadsbyggnadsidéer 

för Stockholm? Ansvarsfrågan 

hänger i luften och bollas mellan 

planarkitekt/projektledare, 

sektionschef, avdelningschef, 

stadsarkitekt och direktör. Förvirring 

uppstår såväl externt som 

internt. Vems ord gäller och vem 

kan man lita på? 

Många planarkitekter har 

sagt till mig att de inte vet vilket 

mandat de har att bedriva sitt

nadskontor 

anställda flyr” 

”Värre är att de heller 

inte vet vilka repressalier 

som väntar den 

som agerar. Det skapar 

en förlamande arbetsmiljö, 

som dessutom 

har en organisation 

med en motsägelsefull 

maktstruktur. ” 

arbete, vilket stöd de kan få och 

från vem. Värre är att de heller 

inte vet vilka repressalier som 

väntar den som agerar. Det skapar 

en förlamande arbetsmiljö, 

som dessutom har en organisation 

med en motsägelsefull 

maktstruktur. 

Stadsarkitekten tillhör staben 

och har varken någon formell 

plats eller roll i planprocessen, 

avdelningschefen för planavdelningen 

signerar planhandlingar 

men saknar arkitektkompetens. 

De fyra plansektionerna 

är varken geografi skt eller funktionellt 

defi nierade, samtidigt 

som respektive sektionschef 

har ett geografi skt ansvarsområde. 

Detta förhållande återfi 

nns även på handläggarnivå. 

Den geografi ska ansvarsstrukturen 

är tänkt för tidiga skeden i 

planprocessen när de första viktiga 

förhandsbedömningarna 

görs. Organisationen är så rörig 

att den knappt låter sig beskrivas 

och utgör en obehaglig källa 

till konfl ikter såväl internt som 

externt. 

Som sektionschef arbetade 

jag med många planarkitek- 

ter som uppvisar stort engagemang 

och ansvarskänsla, 

men som inte får möjlighet att 

utveckla sin yrkesroll och kompetens. 

Med pressade tidplaner, 

kvantitativa mål snarare 

än kvalitativa, ökad byråkratisk 

hantering, obefi ntlig tid för 

refl ektion och diskussion, otydligt 

ledarskap, rörig organisation 

och skandalöst dåliga löner 

blir stadsbyggnadskontoret ett 

korthus som de anställda fl yr. 

Visst kan man acceptera en 

lägre lön, säger man, för de fantastiska 

arbetsuppgifter som 

bjuds på kontoret. Men när det 

inte längre efterfrågas engagemang 

och kompetens mister 

kontoret sin attraktivitet som 

arbetsplats. Bara på ledningsnivå 

har inte mindre än fem 

chefer sagt upp sig det senaste 

halvåret. 

Stockholm ska ha ”Sveriges 

vassaste stadsbyggnadskontor”, 

det är stadsbyggnadsdirektören 

Susanne Lindhs återkommande 

fras. Och det är inte 

helt fel tänkt med tanke på att 

stadsbyggnadskontoret i Stockholm 

historiskt sett är stadsplaneringens 

flaggskepp, både 

nationellt och internationellt. 

Men detta är dessvärre bara 

retorik. 

I praktiken styrs kontoret av 

direktörens hårda men osynliga 

hand, vilket jag själv har upplevt 

på nära håll. Planarkitekter 

som står på sig när byggherrar 

eller exploateringskontoret 

klagar får inte nödvändigt stöd. 

I fl era fall har jag fått order 

om att byta ut eller isolera planarkitekten 

– detta ska dock 

ske diskret, det vill säga utan 

att prata med den anställda. 

Följden kan ni själva tänka er – 

svåra personliga lidanden, konfl 

ikter som frodas och otrygghet 

som sprider sig om när och 

vem som står på tur. Alltmedan 

Susanne Lindh står helt ”ovetande” 

om beslutet och om vad 

hon har satt igång. 

Jag har inte accepterat direktörens 

tuffa villkor för mitt 

ledarskap, men det tog tid innan 

jag genomskådade hur den osynliga 

handen styr. Den välkända 

metoden att söndra och härska 

smular effektivt sönder arbetsglädje, 

relationer, förtroenden 

och kontorets kraft. 

När det stod klart för mig hur 

det ligger till, har jag kontaktat 

direktören för att protestera 

mot metoderna och har också 

fått rätt i att jag utnyttjats mot 

medarbetarna. Jag hoppades 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 / DEBATT / 55 

Stockholms stadsbyggnadskontor 

är 

en viktig arbetsplats, 

därför ska 

vi också tåla intern och extern 

debatt. Vi hanterar tunga plan- 

och byggprocesser med stora 

volymer och har ett ansvar att 

driva och utveckla stadsbyggnadsidéer 

för Stockholm. Det 

planhistoriska arvet är centralt 

för oss. 

Vi är emellertid inne i ett 

på en förändring mot ett bättre 

arbetsklimat och mer ärlig och 

rak kommunikation, men det 

visade sig snart att detta uteblev. 

Istället har jag själv fått 

uppleva det mina kollegor fått 

erfara; isolering, förtal och ett 

diskret fråntagande av arbetsuppgifter. 

Många medarbetare har visat 

mig sitt stöd och varm solidaritet, 

dock endast i korridorerna 

eftersom de är rädda. Men klimatet 

innebär inte bara personliga 

lidanden, utan har också 

bärighet på Stockholms framtida 

utveckling. Situationen 

måste förändras – inte bara för 

stadsbyggnadskontorets anställdas 

skull utan ytterst för stockholmarnas 

och Stockholms 

byggda resultats skull. 

emelie eriksson 

”Vi är mitt i ett 

förändringsarbete” 

Stadsbyggnadsdirektör 

Susanne Lindh svarar på 

Emelie Erikssons inlägg. 

Replik: 

Stockholms 

SBK 

omfattade förändringsarbete 

för att bland annat öka tydligheten 

i organisationen och i våra 

processer, internt och externt. 

Flera avdelningar har omorganiserats 

och nya chefer har 

rekryterats. Stadsarkitekten har 

en tydligare roll i organisationen 

nu än tidigare. Planavdelningen 

har nyligen fått en ny 

chef som tillsammans med sina 

sektionschefer och medarbetare 

utvecklar avdelningen vidare. I 

all omställning förändras roller 

och uppgifter vilket kan uppfattas 

negativt av enskilda medarbetare. 

susanne lindh

foto: cecilia larsson 

56 / DEBATT / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

CITERAT 

”Alla projekt som faktiskt 

byggs är en bra start för vilket 

kontor som helst.” 

Janne Teräsvirta, partner i finska 

arkitektkontoret ALA, intervjuad 

av Daniel Golling i Form. 

”Vi uppmanar er politiker att 

stanna upp och tänka till, låt 

inte samråd vara tom formalia, 

ta fram olika förslag i projekt 

i arkitekttävlingar, ta in 

medierna mycket tidigt.” 

Daniel Gustafsson i Nätverk 

Kristianstad, i debattartikel i 

Kristianstadsbladet. 

”Det är faktiskt inte bara tråkigt 

när planerna överklagas. 

Det gör att man får tänka om 

och ofta hittar man bättre lösningar 

än från början.” 

Arkitekt Margareta Källström, 

AIX, nyvald ledamot i Konstakademien. 

Intervjuad av Jan Falk i 

Dagens Nyheter. 

Bostads- och 

socialminister 

Stefan Attefall. 

”Bäst vore 

att tillsätta 

en partsammansatt,parlamentarisk 

utredning 

som kan hitta 

en långsiktig 

social bostads- 

politik. Vågar du det, Stefan 

Attefall?” 

Umeås byggnadsnämnds 

ordförande Åsa Ögren (S), i 

debattartikel i Byggindustrin. 

”Göteborgs signum: en 

Rätt skötta kan de tre stora utmaningarna för Göteborg – 

400-årsjubileet, Centrala Älvstaden och den integrerade staden 

– ge ett vänligt, öppet och sjudande stadsliv. Det skriver 

Akke Zimdal, arkitekt verksam i Göteborg. 

Göteborg står inför en spännande 

framtid. Här är tre utmaningar 

vi ska ta tag i: 

Göteborg 400 år: Ett förslag 

till jubileet kan vara att vid Lilla 

Bommen bygga ett torg som 

pendang till Götaplatsen i andra 

änden av huvudstråket. 

Stadsbyggnadskontoret, Trafi 

kkontoret och Fastighetskontoret 

kan äntligen fl ytta ihop 

i en ny byggnad och bilda ett 

effektivt exploateringskontor, 

som skulle ligga ungefär där den 

lilla utställningsbyggnaden Älvrummet 

är nu och bilda torgets 

östra sida. I gatuplanet kan man 

ha Älvrummets stora göteborgsmodell 

och en hörsal för bildvisningar 

och föredrag om Göteborg. 

Väl tillgängligt för allmänheten. 

På den västra sidan av torget 

kan man bygga en utställningsbyggnad 

på 3.000 kvm i två plan 

med konsthall på 2.000 kvm 

(samma storlek som Malmö 

Konsthall) och en utställningsyta 

där Chalmers, universitetet, 

hamnen, industrier och företag, 

med fl era, kan exponera 

sig. Detta blir en naturlig startpunkt 

för bofasta, besökande 

och turister där man lätt kan få 

en uppfattning om vad Göteborg 

står för idag och i framtiden. 

Härifrån kan Paddan och alla 

turistbussar och båtar utgå. 

Centrala Älvstaden: Nästa 

utmaning vi har framför oss är 

planerande och byggande av 

Centrala Älvstaden som är det 

största projektet i norra Europa. 

Stort som ett nytt Halmstad mitt 

i centrum. 

Tidigare exempel på nybyggnad 

som Norra Älvstranden 

visar prydliga stadsdelar, men 

med mina ögon sett tomma på 

gatuliv. Var är alla människor? 

Norra Älvstranden är för mig ett 

välritat område, men riktat till 

en köpstark grupp människor 

och därför segregerat. 

En bidragande orsak kan vara 

att planeringen gjorts enligt 

Älvstrandsmodellen som går 

ut på att ta fram exploatörer 

som samarbetspartners med 

stor ekonomisk uthållighet och 

betalningsvilja. Det tar lång tid 

att exploatera ett område efter 

denna modell. Planeringsprocessen 

sträcker sig över fl era 

konjunkturcykler vilket kostar 

pengar. Det visar sig slutligen på 

hyresnivån, som leder till segregation. 

En medelstor eller liten aktör 

som byggare eller fastighetsägare 

mäktar inte med att delta. 

Älvstrandsmodellen riktar sig till 

de största aktörerna. 

Tittar vi på exempelvis på 

Gullbergsvass som snart ska planeras 

och bebyggas kan man 

tänka sig ett annat upplägg. Här 

kan man hämta inspiration från 

New York och Barcelona. 

Greenwich Village eller Little 

Italy på Manhattan är uppbyggda 

med rektangulära kvarter 

och enkla hus i olika storlekar 

och höjder med butiker, 

kaféer och restauranger i gatuplanet. 

Många ägare delar på ett 

kvarter. Fulsnyggt och trivsamt.

Alla gator kantas av träd. 

I Barcelona fi nns en stadsdel 

med rutnätsmönster där alla 

kvarteren är avfasade i 45 grader 

i hörnen. På det viset bildas 

små torg vid gatukorsningarna, 

plazitas. 

Gullbergsvass är inte New 

York eller Barcelona men kunde 

vara en göteborgstillämpning av 

de fina värden som finns i dessa 

städer. 

Den nya stadsdelen kan byggas 

upp av ett antal rektangulära 

kvarter med byggnader valfritt 

mellan tre och sex våningar. 

Små, mellanstora och stora fastighetsägare 

skulle dela på ett 

kvarter. Varje kvarter kan bestå 

av fl era hus fördelade på hyresrätter 

och bostadsrätter blandat 

med kontor. Butiksytor vid gatukorsningarna. 

Träd på alla gator. 

Samtliga hus har tak med gräs, 

träd och buskar där de boende 

kunde vistas för rekreation. 

En generös park med stora 

fria gräsytor för lek och spel 

som buffert mot järnvägsspåren. 

En stor damm där man kan 

hyra roddbåtar på sommaren 

och åka skridskor på vintern. 

Restaurang à la Villa Belparc i 

Slottsskogen. En huvudgata som 

är gång- och cykelgata från den 

nya Götaplatsen vid Lilla Bom- 

men via centralstationen till 

Skansen Lejonet som en huvudpulsåder 

i området. En pulserande 

gata som Haga Nygata. 

Rockklubbar, kaféer, restauranger 

och jazzklubbar. Scener 

för mänskligt liv. En universitetsfi 

lial i ett campus vid Skansen 

Lejonet. Gasklockan rivs och här 

byggs en stor cylinder med några 

hundra studentbostäder. 

En integrerad stad: Det fi nns 

möjlighet att minska byggkostnaderna 

så att boende- och 

lokalhyrorna blir lägre, bland 

annat genom att planera lägenheterna 

yteffektivare och att 

handla upp med delade entre- 


öppen stad som sjuder av liv” 

Så här tänker sig artikelförfattaren hur en gata och en plazita kan se ut 

i Centrala Älvstaden, om planerarna låter sig inspireras av Barcelona. 

prenader. Staden äger marken 

– man behöver inte ta ut sista 

kronan av markvärdet. Sänkta 

markkostnader och därmed 

lägre hyresnivåer ger stora vinster 

för staden på sikt. En dramatisk 

hyressänkning när vi 

bygger nytt är nyckeln till en 

integrerad, dynamisk och spännande 

stad där alla är välkomna. 

En stads signum består knappast 

av byggnader på höjden 

utan snarare av befolkade stadsrum. 

Detta kan vara Göteborgs signum, 

den vänliga, öppna staden 

som sjuder av liv. 

akke zimdal sar/msa 

illustration: akke zimdal


”Sveriges Arkitekter 

behöver nya stadgar” 

Organisationens stadgar har idag, tio år efter starten, inte 

mycket att göra med Sveriges Arkitekters verksamhet. Det 

skriver arkitekt Lars Estlander, ordförande för Sveriges Arkitekter 

Blekinge och Kalmar län. 

Sveriges Arkitekter är en sammanslagning 

från år 2002 av de 

yrkesideella organisationerna 

Sveriges Arkitekters Riksförbund, 

SAR, Sveriges Inredningsarkitekters 

Riksförbund, 

SIR, Landskapsarkitekternas 

Riksförbund, LAR, Fysiska Planerares 

Riksförbund, FPR samt 

den fackliga organisationen 

ArkitektFörbundet. Som många 

sammanslagningar av den här 

sorten var det mer engagemang 

och starka viljor som var vägledande 

än eftertanke. 

Argumenten för och emot var 

många, men huvudmotivet var 

att stärka arkitektkårens ställning. 

Med målsättningen att 

genomdriva en sammanslagning 

trots stora motsättningar var 

möjligheterna till mer ingående 

diskussioner begränsade. Det 

var förmodligen också svårt att 

bedöma effekter och konsekvenser 

av besluten. 

Sveriges Arkitekters stadgar 

är därför till stor del ett hopklipp 

av de olika föregångarnas 

stadgar, som inte har särskilt 

mycket att göra med organisationens 

nuvarande verksamhet, 

och som därför efter tio år är i 

stort och akut behov av översyn. 

Främst saknas reglering av 

organisationens olika huvuduppgifter 

som yrkesideell organisation, 

facklig organisation, 

och numera även branschorganisation 

för mindre företag. Hur 

dessa roller skulle organiseras 

och utövas sinsemellan fanns 

aldrig reglerat i de enskilda 

organisationernas stadgar, eftersom 

det var deras egna respektive 

huvuduppgifter som inte 

behövdes organiseras och regleras 

separat. 

Framför allt har Sveriges 

Arkitekter tappat bort den 

yrkesideella rollen om arkitektur, 

planering och samhällsdebatt, 

som tidigare varit starkt 

förankrad bland medlemmarna 

i organisationernas lokalföreningar 

genom remisser och årliga 

konferenser, och som var arkitektkårens 

främsta varumärke 

och samhällsbidrag. 

Idag innebär Sveriges Arkitekters 

stadgar att lokalföreningarna 

är reducerade till 

endast valkooperationer för att 

utse ombud till Sveriges Arkitekters 

stämma (§9.4). Utöver 

detta fi nns inget reglerat samarbete 

mellan lokalföreningarna 

och Sveriges Arkitekters 

styrelse. Något sådant samarbete 

förekommer som regel inte 

heller. 

Lokalföreningarna får inte del 

av styrelsens protokoll och det 

förekommer inga möten mellan 

styrelsen och lokalföreningarna. 

Däremot kallar Sveriges 

Arkitekters kansli till årliga ordförandekonferenser 

där någon 

från styrelsen brukar delta. 

Enligt stadgarna har styrelsen 

inte någon skyldighet att samråda 

med lokalföreningarna. 

Detta sker inte heller. Enda 

undantag har varit det bostads- 

politiska uttalande som skickades 

ut i all hast inför Arkitekturdagen 

2011. Naturligtvis bättre 

än inget, men därutöver har 

inga frågor remitterats till lokalföreningarna. 

Styrelsen saknar därför annat 

än formell förankring i medlemsorganisationen, 

vilket gör den 

svag och initiativlös. Det är i första 

hand inte en personfråga 

utan en organisationsfråga. 

Även den fackliga verksamheten 

saknar gemensamt forum. 

Inga fackliga konferenser har 

hållits i Sveriges Arkitekter, varken 

gemensamma eller för respektive 

kollektivområde. Det 

har heller inte funnits någon 

reglering av styrelsens respektive 

kansliets roller. Enligt uppgift 

har styrelsen nu tagit fram 

en sådan instruktion inför tillsättandet 

av ny förbundsdirektör. 

Mot bakgrund av den mycket 

oklara rollfördelning mellan 

styrelsen och kansliet som rått 

inom organisationen fi nns det 

all anledning att pröva om inte 

detta bör regleras i stadgarna. 

Det är inte heller reglerat hur 

nomineringar till styrelsen och 

olika ledningsorgan ska gå till, 

mer än till vad som ska nomineras, 

för vilket det fi nns en 

instruktion. 

Däremot framgår inte hur 

nomineringstiden för valberedningens 

arbete ska utlysas, vilka 

som har rätt att nominera och 

hur nomineringar bör redovisas 

i valberedningens förslag. Idag 

kommer förmodligen huvuddelen 

av alla nomineringar från 

ledningsorganen själva och 

direkt från kansliet, vilket inte 

heller stärker styrelsens ställning 

i organisationen. 

Styrelsen har i uppdrag från 

stämman 2010 att göra en översyn 

av organisationen. Innebörden 

är dock inte närmare preciserad. 

I grunden är det dock 

medlemsorganisationen och 

medlemmarna själva som avgör 

Sveriges Arkitekters framtid. 

Ska det bli någon grundligare 

översyn av organisation och 

stadgar krävs därför att medlemmar 

och lokalföreningar 

engagerar sig och tar ställning 

till hur organisationen ska fungera 

i framtiden. 

Ska det kunna fattas några 

väsentliga beslut om organisationens 

framtida inriktning på 

stämman till hösten måste dessa 

frågor upp till diskussion redan 

på ordförandekonferensen nu i 

vår, som underlag för styrelsens 

arbete inför stämman, och så att 

stämman kan fatta beslut om 

hur en översyn av stadgarna bör 

inriktas. 

I så fall kan vi fastställa nya 

och bättre stadgar för Sveriges 

Arkitekter på stämman år 2014! 

lars estlander sar/msa 

”Framför allt har Sveriges Arkitekter tappat 

bort den yrkesideella rollen om arkitektur, 

planering och samhällsdebatt, som tidigare 

varit starkt förankrad bland medlemmarna i 

organisationernas lokalföreningar.”

GRID - LARS VEJEN 


ETT NYTT PERSPEKTIV 

PÅ FASADSKIVOR 

VIVIX ® fasadskiva by Formica Group visar att 

företaget är ledande när det gäller formgivning och 

konstruktion av högtryckslaminat för ventilerad fasad 

som passar utmärkt både för nyproduktion och 

renovering av befintliga fastigheter. 

VIVIX-skivorna är tåliga, slitstarka och användbara 

för flera slags konstruktioner, från enkla träreglar till 

profilsystem av metall. 

VIVIX skivorna är beständiga mot UV-ljus och 

väderpåverkan och är i princip underhållsfria. 

Med ett stort utbud av färger och mönster är 

de idealiska för alla slags byggnader. 

För mer information besök formica.com eller kontakta våra säljare. 

info.sverige@formica.com Tel: 0046 42 38 48 00 

Naturliga mötesplatser. 

Stockholm Furniture Fair, 7-11 februari 2012. Monter A20:51. 

www.hags.se

foto: åke e:son lindman 


CITERAT 

”Att samordna en utställning 

utifrån en spännande 

byggnad är så mycket mer 

intressant än att arbeta utifrån 

en neutral box som inte 

uttrycker några känslor.” 

Arkitekt Barbara Holzer, ansvarig 

för utställningen i Dresdens 

militärmuseum som ritats om av 

Daniel Libeskind. Intervjuad av 

Josephine Öhrn i Rum. 

”If you believe that new 

social structures find their 

home in new spatial relations, 

and if you believe that social 

justice goes hand in hand with 

spatial justice, then there is a 

place for architects to play in 

this new world, acting as spatial 

agents for others.” 

Jeremy Till, lärare i arkitektur 

vid University of Westminster, i 

Architectural Review. 

Skogssauna, ansvarig arkitekt 

Bengt Carlsson, Meter Arkitektur. 

”Jag associerade till mitt 

första besök på Akropolis. 

Parthenontemplets perifera 

placering i relation till 

hur man når Akropolis lockar 

besökaren till rörelse och 

upptäcktsfärd – det man brukar 

beteckna som en ’gestaltsökanderumsuppfattningsmodell’.” 

Arkitekt Helle Juul om Skogssauna 

Tomtebo, i Arkitektur. 

Tyck till! Branschen behöver 

en levande debatt. Kontakta 

debattredaktör Elisabet Näslund, 

tel 08-50 55 77 34, e-post 

elisabet.naslund@arkitekt.se. Vi 

förbehåller oss rätten att korta 

och redigera texten. 

”Jag vill peka på möteszonen mellan 

Arkitekt Tomas Lewan besvarar 

Alexander Ståhles och 

Nancy Mattssons respektive 

inlägg i Arkitekten 12.12. 

Replik: 

Stadsbyggnad 

”Hur ska stadens 

planarkitekter och 

politiker veta att 

översiktsplanens 

mål att koppla ihop stadens 

delar uppfylls i de olika lösningar 

(medel) som presenterats 

i [Årsta-]tävlingen?” Frågan 

ställs av stadsmiljöanalysföretaget 

Spacescapes delägare och 

vd, landskapsarkitekten Alexander 

Ståhle. 

Jag tror att citatet rymmer 

nyckelfrågan i mitt och Ståhles 

meningsutbyte. Ja, hur gjorde 

man innan Spacescape fanns 

och kunde ge svaren? Och tävlingsförslagen 

– bygger inte 

dessa just på analyser av samband 

och sammankopplingar? 

Ibland medverkar stadsanalyskonsulter 

i tävlingar, men oftast 

inte. 

Vad jag vill peka på är möteszonen 

mellan å ena sidan kreativt 

arkitektarbete och å den 

andra stadsrumsanalyser. Arkitekter 

kan göra bäggedera. 

Spacescape har en återkommande 

roll i Stockholms stadsbyggnadskontors 

(SBK) utredningar. 

Jag pekar i mitt inlägg 

i Arkitekten 11.12 på exempel 

där kostsamma omtag uppstått. 

Turerna i de två projekt 

jag tar upp, Årstafältets planläggning 

och Slussen, motiverar 

en debatt. Alexander Ståhle ger 

vissa svar rörande Årstafältet 

men säger inget om Slussen. 

I utredningen om Slussen 

medverkade Spacescape vid två 

strategiskt viktiga tillfällen. Dels 

hade man en roll i beslutet att 

välja bort alternativet ”Nybyggt 

bevarande” när det politiska 

beslutet togs. 

Dels var Spacescape en av 

förespråkarna för det av politikerna 

önskade men av SBK:s 

tjänstemän förkastade utredningsförslaget 

som Foster + 

Partners och Berg Arkitektkontor 

ritat – det som ännu fi nns i 

bakgrunden för stadens föreliggande 

planförslag. 

Spacescape gör analyser men 

i Slussenutredningen gjorde 

man även skisser, om så på eget 

initiativ. I både Årstafältsutredningen 

och Slussen har den vinnande 

arkitekten dessutom lämnat 

processen vilket är negativt. 

Kvar är bland annat Spacescape 

– delvis oklart i vilken roll. 

Eftersom de två projekten 

är av stort allmänintresse vill 

jag peka på några oklarheter i 

Alexander Ståhles svar på mitt 

inlägg. 

Alexander Ståhle hävdar 

att ”Spacescape kommer från 

stadsbyggnadsforskningen på 

KTH”. Jag menar att Spacescapes 

huvudprodukt är analyser 

enligt Space Syntax, ett brittiskt 

analysinstrument som man kan 

erhålla mot franchiseavtal. Det 

gör skillnad om det är Ståhles 

anspråk på särskilt kunnande 

eller en på marknaden attraktiv 

(men alltså inhyrd) produkt som 

gett Spacescape en så tydlig roll 

i SBK:s utredningar, och jag hävdar 

att det är det sistnämnda. 

Jag tror det är bra med tydliga 

roller och det är viktigt att 

olika aktörer gör vad de är bra 

på och anlitade för. I exemplet 

Slussen kan man dessutom ifrå- 

gasätta om det är rimligt att analysera 

en trafikanläggning med 

stadsrumsliga mätmetoder. 

I sitt inlägg diskuterar Alexander 

Ståhle sin syn på modernismen 

och den ”ny-urbanistiska 

våg” som gett KTH-forskningen 

energi och legitimitet. 

Indirekt är det en kommentar 

till mitt påstående att Space 

Syntax främst hade betydelse 

för att analysera modernismens 

misslyckanden. 

Att det finns en generation 

förortsprojekt från åttiotalet 

som till formen har kvartersstadens 

karaktär men som i en 

större kontext ännu är kvar i 

modernismens grannskapstänkande 

i enklaver är inte fullt så 

sensationell som Ståhle försöker

arkitektarbete och stadsrumsanalyser” 

göra gällande. Exemplet Skarpnäck 

som han tar upp är ju därvidlag 

enkelt avläsbart. 

Planläggningen av Hammarby 

sjöstad visar bättre var 

fältet arkitektur och planering 

i dagsläget befi nner sig och vad 

som kan uppnås med konventionella 

planeringsverktyg. Därmed 

inte sagt att stadsplanering 

som område inte förändras 

och att nya analysverktyg inte 

behövs. Men i den situation som 

sista tiden utvecklat sig i Stockholm 

– där relativt nytillsatta 

politiker tillsammans med konsultarvoderade”stadsanalytiker” 

tycks fatta besluten verkar 

inte allt stå rätt till. 

Slutligen diskuterar Alexander 

Ståhle och Nancy Mattsson 

på ett i mitt tycke uppförstorat 

sätt frågor om olika kompetenser 

inom området arkitektur och 

planering som jag berörde. De 

använder uttryck om ”inkompetensförklarande” 

och ”desavouering”. 

Jag kan bara konstatera att 

jag känner mig fullständigt främmande 

för både deras ordval och 

slutsatser. Jag har enbart goda 

erfarenheter av att samarbeta 

med planeringsarkitekter. 

Men även om exempelvis 

utbildningen vid BTH närmat 

sig de reguljära A-utbildningarna 

är inriktningarna fortfarande 

inbördes olika. Alltså 

fi nns det skillnader i specialisering. 

Att reflektera kring hur kompetensområdena 

möts och sam- 

Stockholms stads bearbetade förslag i tävlingen Nya Årstafältet. 

Dispositionen med flera stadsfronter kännetecknade inte tävlingens 

vinnande förslag Arkipelag men förekom bland de övriga förslagen. 

verkar bör då snarare vara konstruktivt 

än upprörande. 

Tilläggas kan att Nancy 

Mattsson i sitt inlägg beskriver 

Spacescapes tjänster som 

”stadsbildsanalyser” vilket tyder 

på att hon är knapphändigt 

insatt i de frågor jag diskuterar. 

Även tolkningen att jag skulle 

ha invändningar mot ”teoriöverbyggnad” 

i allmänhet för att 

snabba på planprocesserna är 

Nancy Mattssons egen. Jag har 

pekat på att det uppstått omtag 

och att dessa, främst i fallet 

Slussen, framstår som onödiga. 

Att planering i dag är ett lagarbete 

och har stor komplexitet är 

självklart. Samtidigt menar jag 

att förslagen i exempelvis tävlingen 

om Årstafältet i ett eller 


fl era fall är av väldigt hög kvalitet 

och fungerat som en bra grund 

för det fortsatta planarbetet. 

Även här fi nns hög komplexitet, 

delvis av konstnärlig karaktär. 

Projekten är också på den övergripande 

stadsplaneringsnivå 

där Ståhle i sitt inlägg påstår att 

traditionellt arkitektarbete inte 

har giltiga metoder. 

I tävlingsskedet ställs inte 

krav på hur processen ser ut – 

enkel eller komplicerad. Det är i 

stället förslagens kvaliteter som 

räknas. Det är därför det är viktigt 

med tävlingar i våra planprocesser. 

De tillåter olika lösningar 

att få komma till utan 

begränsande eller förutfattade 

uppfattningar. 

tomas lewan sar/msa

76 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / 0? LEDARE / MÅNAD / ARKITEKTEN 200? / 01 / JANUARI 2012 

Sveriges Arkitekter 

Swedish Association 

of Architects 

Sveriges Arkitekter är intresseorganisation 

för Sveriges 

arkitekter, inredningsarkitekter, 

landskapsarkitekter och 

plane ringsarkitekter med över 

11.000 medlemmar. 

Sveriges Arkitekter 

Storgatan 41 

Box 5027, SE-102 41 

Stockholm, Sweden 

Tel +46(0)8 505 577 00 

Fax +46(0)8 505 577 05 

kansli@arkitekt.se 

www.arkitekt.se 

Ordförande: 

Laila Strunke, 

laila.strunke@telia.com 

Förbundsdirektör: 

Catherina Fored, 

catherina.fored@arkitekt.se 

Låt oss ta plats i 

kreativitetens origo! 

CATHERINA 

FORED 

”det är viktigt att det fi nns 

människor som kan stå i skärningspunkten 

mellan humaniora 

och naturvetenskap” sade 

Polaroids grundare Edvin Land 

enligt den senaste biografi n om 

Steve Jobs, som själv tog det perspektivet 

som en ledstjärna. Vi 

arkitekter bör alltid sträva efter 

att stå i den skärningspunkten. Dels därför att där 

föds innovation och utveckling, dels för att vi har 

skolats att stå där. I kreativitetens origo. En plats av 

födelse, fantasi, spänning, utmaning, men också idérikedom 

och skapande. Ögats och handens kvinnor och 

män, tränade och skolade för uppgiften, har en naturlig 

hemvist, just där. Med våra redskap, de redskap 

som används av kulturutövare och kulturskapare. 

Måleri, skulptur, musik, dans, fotografi , teater och 

arkitektur. Verktygen som skapar rytm, proportioner, 

känslor och engagemang är innovationens grundförutsättning. 

Stora värden formas i byggandet av samhällen 

och hus, i gestaltningen av landskap och i rummens 

inredning. Alltför ofta i vår tid premieras kortsiktighet 

fast vi vet att det som åstadkoms påverkar människor 

i decennier. Föredömena fi nns kvar, men 

också misstagen. Stadsplaners konsekvenser består 

i generationer, oavsett om man har ett ekonomiskt, 

estetiskt, emotionellt eller samhälleligt perspektiv. 

Parker, det vill säga träd, vattendrag, planteringar, 

hela strukturer visas i sin fulla prakt först för våra 

barn, barnbarn och deras barn. Inredning kan vara 

en kortsiktig njutning och påverkan men kvaliteterna 

som skapas när arkitekter i samspel ”ritar igenom” 

ett hus får besökare att häpna och förundras årtionde 

efter årtionde. 

Men. Det som inte gjordes bra kostar enorma summor 

att reparera, väcker otrivsel och kanske vanvårdas 

eftersom det byggda inte är värt att vårda. Våra 

misslyckanden och de sociala konsekvenser dessa får 

plågar oss årtionde efter årtionde. Människor ska aldrig 

behöva drabbas av arkitektur. 

Insikten om att inget varar för evigt, att förändring 

är regel, inte undantag, borde få oss att skapa hållbara 

strukturer över tid. Att bygga in mått av föränderlighet. 

Se människan genom att se lika mycket bakåt som 

framåt. Låta perspektiven rymma mycket mera än nutid. 

Och vi vet att allt tar tid. Rum tar tid! En formulering 

från kulturpersonligheten, kritikern och skribenten 

Rolf Wohlin. Kräver eftertänksamhet, omsorg, 

idogt arbete. Om inte inspirationen och transpirationen 

ges utrymme faller det som byggs platt. 

”Stor konst följer inte den rådande smaken utan 

vidgar den” säger Steve Jobs i biografi n. Tanken att ge 

beställaren det den inte visste att den ville ha, borde 

för oss arkitekter vara en ledstjärna. Att i kommunikationen 

med andra i samhällsbyggnadsprocessen 

hävda vår kompetens och bli förstådda. Att vara 

trygga i vår position i skärningspunkten. Vara trygga i 

att vi på så vis skapar värden för beställaren, för samhället 

och för individen som varje dag lever i, kopplar 

av i, arbetar, passerar eller bara vistas i de miljöer vi 

medverkar till. Allt medan vi kraftfullt hävdar att hållbarhet 

inte enbart är naturvetenskap utan minst lika 

mycket humaniora. 

Termen ”liveable” ses allt oftare som ett hållbarhetsmått, 

men frågan är om inte ”sociable” vore mera 

relevant eller kanske helst: ”liveable for us sociable”? 

I grunden handlar det om var barnen kommer 

in. Vad spelar det för roll om vi kan minska koldioxidutsläpp, 

sopor och miljögifter om samhällsbygget 

föder mänsklig misär och olycka? Då blir det ändå 

inte mycket till samhälle. Vinstmaximering lägger 

slagskugga över samhällsbyggandet och kväver förutsättningarna 

för skapandet. Först när arkitekten tilllåts 

skapa under rimliga, men nödvändiga, vinstkrav 

kan ett samhälle byggas av nytt, oanat slag. 

Företag har historiskt mejslat in sina företagsnamn 

i stenbyggnader. Långt efter det att företaget försvunnit, 

fusionerats eller lagts ner så fi nns byggnaden

”Och när vi står där i skärningspunkten 

är det vår uppgift och skyldighet att 

hävda vår kompetens och vår unika 

förmåga att se, forma och rita. 

kvar. Arkitekturen består medan företag förgår. 

Däri ligger ett av arkitektens ansvar. Varumärken 

kan förstärkas av arkitektur. Ges en legitimitet av 

oss arkitekter. Vi kan medverka till att sista raden 

lyser av icke-rött, och bör så göra, men till vilket 

pris? När vi vet att byggnaden står kvar, att kvarteret 

ska bebos, att parken ska avnjutas, att stolen vi 

sitter på ska åldras värdigt långt efter den senaste 

kvartalsrapporten. Arkitektur har ett väldigt sent 

”bästföredatum”. 

Och när vi står där i skärningspunkten är det 

vår uppgift och skyldighet att hävda vår kompetens 

och vår unika förmåga att se, forma och 

rita. Till del är det en fråga om kommunikation. 

Att berätta, förmedla, argumentera. Att lyssna, 

ta in, bearbeta och förstå beställare, makthavare, 

beslutsfattare och brukare. Men också våga 

ta ledningen. Riskera att sätta oss i positioner 

som beställare, makthavare och beslutsfattare. 

För också där behövs vår kompetens förvärvad i 

utbildning och praktik. 

Varför ska en samhällsbyggnadschef tillåtas att 

inte vara arkitekt? Varför är det viktigt att rekrytera 

en chef utan dokumenterad kunskap om 

innehåll och kvalitet? När retirerade samhället, 

och vi, och satte större värde på byråkratisk kompetens, 

hanteringsfrågor och förment ledarskap, 

istället för att belöna djupare insikter som ger 

möjlighet att koncentrera på mer än leveranssnabbhet 

och volym? Vad tjänar samhället på att 

bortse från den kompetens som kan bedöma att 

rätt saker görs på rätt sätt till rätt kvalitet? 

Det behövs personer som vet vad och hur man 

gör när man befi nner sig i skärningspunkten mellan 

humaniora och naturvetenskap. Genom att 

stärka arkitektens och arkitekturens ställning kan 

vi skapa en större frihet för människor. 

Att vi ska få ett större utrymme är inte bara en 

fråga om gruppegennytta, utan i allt väsentligt om 

att värna framtiden. 

ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 ARKITEKTEN / SVERIGES / 0? ARKITEKTER / MÅNAD 200? INFORMERAR / VINJETT / 77 

INBJUDAN TILL SAMTAL 

Jag vill mötas. I vår tidning kan 

du diskutera vår position. Du 

kan bli vän med mig på Facebook 

och offentligt kommentera. 

Och i mejl till mig, 

catherina.fored@arkitekt.se, nå 

mig direkt. Vid ett personligt 

möte kan vi utbyta tankar. Ring 

eller SMSa 072 544 77 11. 

Dörren står öppen. 

catherina fored 

förbundsdirektör 

FRÅGA 

OMBUDSMANNEN 

KAN ARBETS- 

GIVAREN VÄGRA 

GODKÄNNA 

FÖRÄLDRA- 

LEDIGHET? 

Fråga: Jag har en son som 

är ett år och nu vill jag ta ut 

föräldraledighet under tre 

veckor. Men min arbetsgivare 

vägrar godkänna 

ledigheten. Kan arbetsgivaren 

göra så? Jag var ute 

i god tid och informerade 

min arbetsgivare om önskad 

ledighet för mer än två 

månader sedan. 

Svar: Nej, arbetsgivaren 

kan inte vägra din föräldraledighet. 

Enligt föräldraledighetslagen 

har en 

förälder rätt att vara helt 

ledig för att vårda sitt barn 

under 18 månader från 

barnets födelse. Man har 

även rätt att gå ner till 75 

procents arbetstid till dess 

barnet fyller åtta år. 

Villkoret är att den 

anställde begär ledigheten 

minst två månader innan 

den börjar, eller om så inte 

kan ske så snart som möjligt. 

Man kan till exempel 

e-posta eller skriva ett brev 

där man anger vilken tid 

man vill vara föräldraledig. 

Spara en kopia för säkerhets 

skull! 

Det finns också ett förbud 

mot missgynnande i 

föräldraledighetslagen, där 

det direkt i lagtexten står 

att en arbetsgivare inte får 

säga upp eller avskeda en 

anställd av skäl som har 

samband med föräldraledigheten. 

Arbetsgivaren 

får inte ”straffa” någon på 

något sätt för att föräldraledighet 

tas ut. 

ulrika paulsson

78 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / INFORMERAR 0? / MÅNAD 200? / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

Stiftelsen Ernst Hawermans stipendiefond 

Arkitekt Greps minnes- och understödsfond 

SÖK 2012 ÅRS HAWERMANS-STIPENDIER 

”Fonden har till ändamål att främja arkitekt studerandes vid svensk teknisk 

högskola studier och forskning inom arkitektur och stadsbyggnad utom 

Sverige. Endast personer födda i Sverige och som är svenska med borgare 

skall komma ifråga vid valet av stipendiater.” Sökande ska studera vid CTH, 

KTH eller LTH. 

Personbevis utvisande nationalitet och 

födelseort ska bifogas ansökan. I ansökan ska 

utlandsvistelsens syfte och upplägg redovisas, 

liksom uppskattade kostnader. Sökande ska 

vara aktivt studerande och ska styrka detta 

genom utdrag ur Ladok vt 2012 eller med 

annat motsvarande intyg. 

Ansökan ska vara Sveriges Arkitekters kansli 

tillhanda senast den 15 mars 2012. 

Arkitekt Greps Minnesfond 

Stiftelsens ändamål ska vara att ”främja 

barns eller ungdoms vård och fostran eller 

utbildning”. Med barn eller ungdom här ovan 

avses här företrädesvis barn eller ungdom 

efter sjukhusarkitekter, men om någon sådan 

berättigad icke finns eller om de äro få, så böra 

medlen gå till barn eller ungdom efter medlemmar 

i Sveriges Arkitekter med medlems kvalifikationer 

enligt SAR:s stadgar gällande år 2000. Som 

ungdom räknas person till och med 25 år. 

Observera att pengar även kan ges till utbildning. 

Ansökningsblankett finns på Sveriges Arkitekters 

hemsida www.arkitekt.se/stipendier. 

Ansökan skickas till Hawermans stipendie fond, 

c/o Sveriges Arkitekter, Box 5027, 102 41 

Stockholm. 

Upplysningar om fonden kan fås av Rolf 

Carlquist tel: 08-505 577 00. 

På www.arkitekt.se/stipendier kan du läsa stipendiaternas 

reserapporter. 

SÖK PENGAR FRÅN GREPSKA FONDERNA! 

Grepska fonderna ger ekonomiskt stöd till arkitekter och arkitekters familjer. 

Minnesfonden ger pengar till barn och ungdomar. Understödsfonden hjälper gamla, 

sjuka eller funktionshindrade. 

Arkitekt Greps Understödsfond 

Stiftelsens ändamål ska vara att”främja vård av 

behövande ålderstigna, sjuka eller lytta”. Med 

”vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta” 

avses här föredträdesvis sådana som tillhör 

Sveriges Arkitekter eller har tillhört Sveriges 

Arkitekters Riksförbund samt sådan medlems 

anhöriga eller närstående. För medlemmar eller 

tidigare medlemmar i Sveriges Arkitekter gäller 

att de under sin medlemstid i Sveriges Arkitekter 

skall ha uppfyllt medlemskvalifi kationerna enligt 

SAR:s stadgar gällande år 2000. 

Ansökan om stöd från fonderna måste vara Sveriges Arkitekters kansli, box 5027, 102 41 Stockholm, 

tillhanda senast den 2 april 2012. I ansökan ska behovet motiveras och lämpliga handlingar som 

stödjer den sökandes behov biläggas. Denna information finns även på www.arkitekt.se

Planakademin 

till domstol 

Sveriges Arkitekters akademi för 

fysisk planering besökte Mark- 

och miljööverdomstolen på Riddarholmen 

i Stockholm vid sitt 

sista möte för 2011. Akademimedlemmen 

Carl-Gustaf Hagander, 

som är tekniskt råd på domstolen, 

berättade om dess verksamhet 

och erfarenheter. 

Mark- och miljööverdomstolen 

startade 2 maj 2011 när nya 

PBL trädde i kraft, men den hör 

till Svea Hovrätt som är landets 

äldsta domstol. Hittills har man 

haft lite mer än 100 ärenden. I 

ett ärende beslutar två domare 

som är jurister och ett tekniskt 

råd som alltså är sakkunnigt 

som Carl-Gustaf. 

Den genomsnittliga genomströmningstiden 

för alla ärenden 

är så kort som 1,13 månader 

men då ska man veta att många 

av dem inte har fått prövningstillstånd 

då de varken uppfyllt 

kriterierna för granskningsdispens 

eller varit intressanta ur 

vägledningssynpunkt. 

Carl-Gustaf påpekade att det 

är i nya PBL som vägledning 

behövs. Och det kommer att ta 

tid att få fram en rättspraxis då 

det krävs fl era liknande fall för 

att ha en praxis. Det är när ärendet 

startat i kommunen – när 

ett planuppdrag ges eller någon 

lämnar in en bygglovansökan – 

som styr om det är gamla eller 

nya PBL som ska tillämpas. Hittills 

har domstolen bara haft ett 

ärende enligt nya PBL. 

Riddarholmen har utvecklats 

från 1200-talets klosterö, via 

stormaktstidens adelspalats och 

kunglig evakuering till dagens 

domstols- och ämbetsmannaö. 

Hela historien fi nns beskriven 

med kartor i ett förvaltningsprogram 

hos Fastighetsverket som 

äger det mesta på Riddarholmen. 

Nu pågår bygge för citybanan 

vid Riddarholmen vilket 

stör lite, men SFV har tankar om 

att förbättra för besökare som 

vill uppleva Riddarholmens kulturmiljö. 

Efter mötet besökte planakademin 

Gamla Riksarkivet som 

numera är Barnpalatset. Byggnaden 

är intressant då den har 

haft mycket av den ursprungliga 

utformningen kvar i mer än 

100 år. Det fi nns ett fi k som har 

öppet på vardagar för lunchgäster 

utan att man behöver betala 

entré vilket kan vara ett sätt för 

den barnlöse att se lite av huset. 

Det är Fastighetsverket som 

äger huset. 

lotta lehmann 


STUDENTSPALTEN 

Från Warszawa till Oslo 

Vi i presidiet 2011 vill tacka för oss och 

för ett fantastiskt år. Ett år som har gått 

snabbt och några ord för att sammanfatta 

är på sin plats. Det år som för oss 

började på ett årsmöte i ett storslaget 

Warszawa och som nu ska avslutas på ett årsmöte i arkitektoniskt 

intressanta Oslo har varit innehållsrikt och utvecklande. 

För ArkitektStudenterna som organisation men 

naturligtvis också för oss som individer som haft förtroendet 

att leda organisationen. 

Nyckelordet är perspektiv. Perspektiv på arkitekturen och 

våra utbildningar. Grunden för ArkitektStudenterna utgörs 

av alla de som möts, som pratar och byter idéer, som anordnar 

projekt och har kul ihop. Det behöver inte vara svårare 

än så. Från året som gått med ArkitektStudenterna bär vi 

med oss mycket, bland annat följande: 

Äran att ha fått jobba i denna organisation tillsammans 

med en fantastisk styrelse. En styrelse som varit otroligt drivande, 

energirik och ansvarsfull. En styrelse som både varit 

engagerad och engagerande. 

Stödet från Sveriges Arkitekter som varit stort och uppmuntrande. 

Det är fantastiskt att ha en moderorganisation 

som ser värdet i en stark studentorganisation. Utan detta 

skulle vi aldrig kunna åstadkomma så mycket och ge så 

mycket till våra medlemmar. 

Mål med mening som vi jobbat intensivt med som resulterat 

i ett Mål- och visionsdokument. Vi har undersökt 

ramarna för organisationen, hur vi ska kunna fortsätta 

utvecklas och defi nierat vår existens. 

Det öppna brevet till arkitekturskolornas ledning, vilket var 

startskottet för ett uppmärksammande av problemen kring 

ohälsa bland studenter. Debatten om utbildningen och arbetsmiljön 

behöver vara levande och vi hoppas att det fortsatt 

läggs stor vikt vid detta ute på skolorna kommande år. 

Arkitekturfrågorna och samhällsdebatten som vi diskuterade 

och följde i bland annat Almedalen och som återigen 

kopplar till ordet perspektiv. Att arkitekter fortsätter bredda 

vyer och möta verkligheten är viktigt. 

Vykorten på Arkitekturdagen som uppmanade arkitekter av 

alla slag att skriva en hälsning tillbaka till den de var som arkitektstudent. 

För att hjälpa oss att reda ut några frågetecken 

om hur det framtida livet som arkitekt kan komma att se ut. 

Projekt och workshops minns vi också, vilka kommer bli 

nya sidor i vår nya Projektbok som formar ett inspirerande 

arkiv tillgängligt för alla. 

Tack för ett helgott år och tack för det stora förtroendet 

att få leda denna fantastiska organisation. 

pontus ljungberg, ordförande 

johanna good, vice ordförande 

jacob everhed, kassör 

amanda stehn, sekreterare

80 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / INFORMERAR 0? / MÅNAD 200? / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

123 

Professionaliseringsprogrammet 

är ett led i 

Sveriges Arkitekters medlemsservice.Programmet 

ger medlemmarna 

tillgång till en återkommandekompetensutveckling 

i tre steg. Syftet är 

att stärka medlemmarna 

i deras yrkesroller och 

uppmuntra till ett ökat 

ansvarstagande. 

Programmet omfattar tre 

steg och vänder sig till 

alla medlemskategorier i 

både offentlig och privat 

sektor. De olika stegen 

motsvarar olika nivåer av 

erfarenhet och ansvar – 

läs våra kursbekrivningar 

och välj det steg som passar 

just dig! 

Diplomerade 

STEG 1 

24 medlemmar diplomerades den 

16 december 2011 efter att ha 

genomgått Steg 1 i Sveriges 

Arkitekters professionaliseringsprogram. 

Henrik Laurino, 

SAR/MSA, 

Fojab arkitekter 

Kina Bergdahl, 

L MSA, 

Sydväst arkitektur och 

landskap 

Martin Valind, 

A MSA, 

Plan- och 

Byggnadskonst i Lund 

Rafael Palomo, 

SAR/MSA, 

Metro Arkitekter 

Ida Mared, 

A MSA, 

Sydark Konstruera 

Lina Gustafsson 

Moberg, A MSA, 

Arkitektkontoret 

Rydstern & Liljedahl 

Mattias Johansson, 

I MSA, 


Sara Lundquist, 

A MSA, 

Staffan Holfelt 

Arkitekter 

Anna Schlyter, Schlyter Cecilia Kassmyr, 

SAR/MSA, 

SAR/MSA, 


Gestalt Arkitektur 

Johan Bignert, 

A MSA, 

Kamikaze Arkitekter 

Linda Wanhatalo 

Bengtsson, A MSA, 

Anders Törnqvist 

Arkitektkontor 

Merethe Sörensen, 

SIR/MSA, 

Abako arkitektkontor 

Jonas Linderholm, 

A MSA, 

Sydväst arkitektur och 

landskap 

Magnus Tellhed, 

SAR/MSA, 


Niklas Sonestad, 

SAR/MSA, 


Elin Adolfsson, 

A MSA, 

Sjögren Arkitekter 

Karin Lantz, 

SAR/MSA, 

Staffan Holfelt 

Arkitekter 

Malin Bosrup, 

SAR/MSA, 

Plan- och 

Byggnadskonst i Lund 

Oskar Edforss, 

SAR/MSA, 

Sjögren Arkitekter 

Göran Lundqvist, 

SAR/MSA, 

Sandellsandberg 

Karl Johan Holmberg, 

SAR/MSA, 

Henrik Jais-Nielsen & 

Mats White Arkitekter 

Mari-Liis Männik, 

A MSA, 

Eslövs kommun 

Peter Elfstrand, 

A MSA, 

Sjögren Arkitekter

Lär dig 

argumentera 

för din 

arkitektur! 

När vi samlade deltagarna vid höstens omgång av Steg 1 i Malmö 

den 16 december för en avslutande diskussion om hur arkitekten 

kan få mer makt över byggandet gavs en bred provkarta på både 

styrkor, svagheter, hot och möjligheter. 

Att programmet syftar till att ge deltagarna redskap för att stärka 

arkitektens yrkesroll fi ck stort genomslag genom att det framförallt 

var alla möjligheter som diskuterades. Hoten i form av en ingenjörs- 

och entreprenörsdominerad kultur med kostnadsfokus och gör det 

själv-mentalitet var snabbt avklarade. Det kanske till och med är en 

möjlighet? Varför kan inte arkitekter tänka affärer och bygga i egen 

regi? Vad hindrar oss att bli entreprenörer? Vi har ju en mycket bredare 

förståelse för den produkt som ska skapas, inte bara tekniskt 

och ekonomiskt utan även socialt och kulturellt. Vi är både påhittiga, 

diplomatiska och drivs av ett stort engagemang och intresse för 

den produkt som ska utvecklas – arkitektur. 

Det som står emot detta är vår outvecklade argumentation för 

våra lösningar och förslag och vår oförmåga att se sambanden med 

de ekonomiska faktorerna. Både de intäktsmöjligheter och de kostnader 

som våra förslag leder till. Att tycka synd om sig själv är inte 

heller någon bra grund för att ställa krav på ekonomiskt rimliga 

uppdragsvillkor. Och den som inte vågar stå upp för sin egen affär 

blir inte bemött med respekt av andra som är måna om sina affärer. 

Är det kanske rentav dags att arkitekter börjar visa större intresse 

för de andra aktörerna i byggandet och höjer det team som krävs för 

att åstadkomma byggnadskonst och inte bara framhåller sin egen 

insats? 

Med det större fokus på samarbetsformen som partneringtänkandet 

ger har en ny arena börjat växa fram där även arkitekterna kan 

agera. Men för att delta i partnering måste arkitekten både kunna 

bygga goda samarbetsrelationer med andra aktörer och stå upp 

för sin affär liksom argumentera för det ekonomiska värdet av sin 

kunskap och sina arkitektoniska lösningar. Att gå Steg 1 ger en god 

grund för att sätta igång med det. Vi gratulerar höstens diplomerade 

i Malmö till att de nu skaffat sig en inblick i de möjligheter som ges 

på den svenska marknaden att stärka arkitektrollen! 


Steg 1: Yrkesrollen 

123´12 

Förmedlar en helhetssyn på samhällsbyggandets 

process utifrån arkitektens 

yrkesroll och infl ytande i förhållande till 

de andra aktörerna. 

Vårens Steg 1 pågår. Nästa startar 30 

augusti 2012. 

Mer information på 

www.arkitekt.se/steg1 

Steg 2: Affärsrollen 

123´12 

Fokuserar på affärerna i samhällsbyggandet 

och hur arkitekterna kan stärka sin 

affärsmässighet genom ökat processtänkande. 

Vårens Steg 2 pågår. Nästa startar 6 

september 2012. 



Steg 3: Ledarrollen 

123´11 

Stärker individens självkännedom som 

grund för att ta ledande roller i arkitektföretag, 

i offentlig eller annan verksamhet 

där arkitekter arbetar. 

Pågår. Nästa Steg 3 startar 20 september 

2012. 



123 

Sveriges Arkitekters 

program för 

professionalisering 

pehr mikael sällström

82 / PÅ NYTT JOBB / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

NY I SKOLVÄRLDEN 

MÖT EN ARKITEKT PÅ NYTT JOBB: 

ULF HELGESSON PÅ ARKITEKTGRUPPEN I 

MALMÖ. 

ulf helgesson hann jobba med försäkringsfrågor 

och plugga matematik och arbetsmiljölära i 

ett tiotal år innan han växlade om till arkitekt yrket. 

Utexaminerad från Lunds Arkitektskola sedan 17 

år tillbaka har han bland annat hunnit jobba på och 

vara delägare i Helgesson, Jonsson & Mörnhed arkitektkontor 

AB i nio år. Sedan den första september 

är han anställd på Arkitektgruppen i Malmö AB. Den 

nya arkitektuppgiften är framför allt att rita skolor. 

Han tar också med sig tidigare uppdrag – kontor, 

bostäder och hotell. 

Vad gjorde dig nyfiken på tjänsten? 

– Mitt förra kontor började upplösas när en av delägarna 

gick i pension och jag började se mig om efter 

nya utmaningar. Jag hade då arbetat länge i en liten 

arbetsgrupp, som varierade mellan fyra och sex personer, 

där vi tog mindre uppdrag, mest bostäder. Därför 

ville jag söka mig till ett större kontor och sammanhang, 

få möjlighet att jobba med ännu större uppdrag 

och utvecklas med det. 

Varför fick du jobbet tror du? 

– Det är alltid svårt att säga själv, men jag har lång 

erfarenhet av olika typer av arkitektuppdrag, delvis 

andra erfarenheter än de som fanns på Arkitektgruppen. 

Alla bra lag bygger på att man har olika 

kompetens och samspelar. Jag kan ta ansvar och 

driva projekt och kunde direkt kliva in som ansvarig 

och handläggande arkitekt. Dessutom tror jag att jag 

passade in i arbetsgruppen också på ett personligt 

plan. Övergången gick smidigt, det blev inte så lång 

introducering. 

Vad har varit roligast hittills? 

– Det fi nns en bred och djup kompetens här beroende 

på att det är en stor arbetsgrupp. Det är kul och 

utvecklande att ha många nya kollegor med kun- 

Bakgrund 

Arkitektgruppen i 

Malmö AB annonserade 

i Arkitektens juninummer 

efter en arkitekt med projekteringsvana 

och erfarenhet av 

att ta ansvar för projekt. 25 

personer sökte tjänsten. Ulf 

Helgesson tillträdde den 1 

september. Han är född 1957, 

har arkitektutbildning på LTH 

och 17 års tidigare yrkeserfarenhet 

som arkitekt. 

NÄSTA NUMMER AV ARKITEKTEN 

skap och idéer. Att rita skolor är också en helt ny och 

utvecklande arbetsuppgift för mig. Jag har verkligen 

fått en kick av att börja här. 

Vilken är din största utmaning just nu? 

– Det är de nya arkitektuppgifter jag får, att lära 

mig mer om skolvärlden. Arkitektgruppen har ramavtal 

med Malmö, Trelleborg, Sjöbo och Kävlinge 

kommun och får många uppdrag att rita nya eller tillbyggnader 

till skolor. Jag har också tagit med mig 

fl era kunder och uppdrag så jag har en bra mix av 

arbetsuppgifter idag. 

nina gunne 

Kommer den tjugoandra februari. Då blir det ett tema som uppvärmning inför den 8 mars. Och vi fortsätter 

vår påbörjade granskning av vad som är på gång i våra miljonprogramsområden. Några spännande 

nya avhandlingar ska vi också ha hunnit titta på. Och så fortsätter vår serie om OS-byggnader. Därutöver 

blir det förstås mer av de senaste nyheterna, evenemangen och debatterna!

82 / PÅ NYTT JOBB / ARKITEKTEN / 01 / JANUARI 2012 

NY I SKOLVÄRLDEN 

MÖT EN ARKITEKT PÅ NYTT JOBB: 

ULF HELGESSON PÅ ARKITEKTGRUPPEN I 

MALMÖ. 

ulf helgesson hann jobba med försäkringsfrågor 

och plugga matematik och arbetsmiljölära i 

ett tiotal år innan han växlade om till arkitekt yrket. 

Utexaminerad från Lunds Arkitektskola sedan 17 

år tillbaka har han bland annat hunnit jobba på och 

vara delägare i Helgesson, Jonsson & Mörnhed arkitektkontor 

AB i nio år. Sedan den första september 

är han anställd på Arkitektgruppen i Malmö AB. Den 

nya arkitektuppgiften är framför allt att rita skolor. 

Han tar också med sig tidigare uppdrag – kontor, 

bostäder och hotell. 

Vad gjorde dig nyfiken på tjänsten? 

– Mitt förra kontor började upplösas när en av delägarna 

gick i pension och jag började se mig om efter 

nya utmaningar. Jag hade då arbetat länge i en liten 

arbetsgrupp, som varierade mellan fyra och sex personer, 

där vi tog mindre uppdrag, mest bostäder. Därför 

ville jag söka mig till ett större kontor och sammanhang, 

få möjlighet att jobba med ännu större uppdrag 

och utvecklas med det. 

Varför fick du jobbet tror du? 

– Det är alltid svårt att säga själv, men jag har lång 

erfarenhet av olika typer av arkitektuppdrag, delvis 

andra erfarenheter än de som fanns på Arkitektgruppen. 

Alla bra lag bygger på att man har olika 

kompetens och samspelar. Jag kan ta ansvar och 

driva projekt och kunde direkt kliva in som ansvarig 

och handläggande arkitekt. Dessutom tror jag att jag 

passade in i arbetsgruppen också på ett personligt 

plan. Övergången gick smidigt, det blev inte så lång 

introducering. 

Vad har varit roligast hittills? 

– Det fi nns en bred och djup kompetens här beroende 

på att det är en stor arbetsgrupp. Det är kul och 

utvecklande att ha många nya kollegor med kun- 

Bakgrund 

Arkitektgruppen i 

Malmö AB annonserade 

i Arkitektens juninummer 

efter en arkitekt med projekteringsvana 

och erfarenhet av 

att ta ansvar för projekt. 25 

personer sökte tjänsten. Ulf 

Helgesson tillträdde den 1 

september. Han är född 1957, 

har arkitektutbildning på LTH 

och 17 års tidigare yrkeserfarenhet 

som arkitekt. 

NÄSTA NUMMER AV ARKITEKTEN 

skap och idéer. Att rita skolor är också en helt ny och 

utvecklande arbetsuppgift för mig. Jag har verkligen 

fått en kick av att börja här. 

Vilken är din största utmaning just nu? 

– Det är de nya arkitektuppgifter jag får, att lära 

mig mer om skolvärlden. Arkitektgruppen har ramavtal 

med Malmö, Trelleborg, Sjöbo och Kävlinge 

kommun och får många uppdrag att rita nya eller tillbyggnader 

till skolor. Jag har också tagit med mig 

fl era kunder och uppdrag så jag har en bra mix av 

arbetsuppgifter idag. 

nina gunne 

Kommer den tjugoandra februari. Då blir det ett tema som uppvärmning inför den 8 mars. Och vi fortsätter 

vår påbörjade granskning av vad som är på gång i våra miljonprogramsområden. Några spännande 

nya avhandlingar ska vi också ha hunnit titta på. Och så fortsätter vår serie om OS-byggnader. Därutöver 

blir det förstås mer av de senaste nyheterna, evenemangen och debatterna!

POSTTIDNING 

ARKITEKTEN 

Box 5027 

SE-102 41 

Stockholm 2 0 0 7 8 1 7 3 

ideas materialized 

CENTRUM VARIO CONFERENCE TABLE PLEKTRUM BARSTOOL DESIGN SANDIN & BÜLOW MATERIA AB 0140 - 38 56 00 WWW.MATERIA.SE

Hjärnan ger svar På barrikaderna Miljonprogrammet - Sveriges ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?