ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter
ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter
ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SETT, LÄST, HÖRT<br />
Redaktör: Nina Gunne<br />
nina.gunne@arkitekt.se<br />
Varit utanför tullarna?<br />
Stockholm utanför tullarna<br />
Nittiosju stadsdelar i ytterstaden<br />
Göran Söderström, Elisabeth<br />
Jermsten och Ingrid Johansson<br />
Stockholmia Förlag<br />
Har du aldrig varit utanför<br />
tullarna i Stockholm?<br />
Lugn du är i gott sällskap.<br />
Resenärer från andra<br />
delar av landet kommer<br />
sällan längre än till<br />
stadskärnan och – om dom är arkitekter – kanske till<br />
Skogskyrkogården och ett par andra platser.<br />
Stockholmare som bor innanför tullarna har ofta<br />
märkvärdigt svårt att ta sig därifrån. Och stockholmare<br />
som bor norr eller söder om stan vet inget om<br />
områden i andra väderstreck.<br />
En nyutgiven bok, tillkommen på initiativ av Stockholms<br />
stadsmuseums byggnadshistoriska enhet, löser<br />
allas problem: Stockholm utanför tullarna är titeln på<br />
boken, som dokumenterar 97 stadsdelar i ytterstaden,<br />
inklusive dolda pärlor. Utgiven på Stockholmia förlag<br />
med Göran Söderström som redaktör. Vackra färgbilder<br />
av museets fotografer Ingrid Johansson och Göran<br />
H Fredriksson i samverkan med kort historik och<br />
arkitektonisk presentation av varje område gör boken<br />
lätt att ta till sig.<br />
Har man plöjt den vill man antingen ge sig ut på<br />
egna upptäcktsfärder, leta ny bostad eller ligga kvar i<br />
soffan i trygg förvissning om att man nu har sett det<br />
som är värt att se. Kerstin Persson<br />
Stockholms stadsmuseum visar utställningen ”Stockholm utanför<br />
tullarna” till 25 januari 2004.<br />
Arkitekt hjälper mordutredare<br />
Den danska arkitekten och 3D-experten Jens Vedel<br />
har analyserat bilderna på den så kallade NK-mannen<br />
åt den svenska polisen, skriver Expressen och Aftonbladet.<br />
Vedel driver ett 3D-företag i Århus och är specialiserad<br />
på att göra detaljerade tredimensionella bilder<br />
av byggnader med utgångspunkt från vanliga tvådimensionella.<br />
Metoden han använder fungerar även på<br />
andra objekt, till exempel människor.<br />
Mordutredarna i Stockholm ska därför ha bett<br />
Vedel att ta fram en 3D-bild av den person som fi lmades<br />
av övervakningskamerorna på NK vid mordet på<br />
utrikesminister Anna Lindh.<br />
Vilse i labyrinten<br />
Arata Isozaki Electric Labyrinth<br />
17 okt 2003 – 4 jan 2004<br />
MuseuSerralves<br />
Porto, Portugal<br />
Med vita handskar på händerna<br />
rör vi oss i ett labyrintiskt rum som<br />
oavbrutet byter skepnad. Bågformade<br />
skärmar vrider sig runt sin axel och<br />
skapar nya rum medan vi rör oss<br />
genom dem. Som att springa igenom<br />
salar i ett oändligt hus. Skärmarnas<br />
rörelser, ljuden, ljusen, rummet<br />
som förvrids. Förvirrar. Löser upp.<br />
Bilderna på skärmarna börjar etsa<br />
sig fast. Bilder av krigsslag, döda<br />
människor på foton och etsningar,<br />
förfallna byggnader, sprickor i en<br />
fasad. Upplösta kroppar och hus.<br />
I utställningssammanhang<br />
presenteras vanligen arkitektur<br />
med modeller, ritningar och presentationsbilder.<br />
Sällan görs försök<br />
att ge besökaren en arkitektonisk<br />
upplevelse. När Arata Isozaki ställer<br />
ut ”Electric Labyrinth” på MuseuSerralves<br />
i Porto, ritat av Alvaro Siza, är<br />
det just en upplevelse han förmedlar.<br />
Isozaki visar inte representationer av<br />
rum utanför utställningshallen. Han<br />
visar vad arkitektur kan vara. Vad<br />
den kan åstadkomma.<br />
Denna installation av Arata<br />
Isozaki skulle ha visats under XIV<br />
Triennale di Milano 1968. Men en<br />
tio dagar lång ockupation, en protest<br />
från den tidens unga konstnärer och<br />
intellektuella mot den etablerade<br />
ARATA ISOZAKI, The Electric Labyrinth, installation view Trienalle di Milano, 1968<br />
konstvärlden, förstörde utställningen.<br />
Isozaki skapade installationen medveten<br />
om den tidens starka reaktioner<br />
mot etablissemanget. Han samarbetade<br />
med den grafi ska konstnären<br />
Koe Siyura och fotografen Shomei<br />
Tomatzu och bad dem bistå med<br />
spöklika bilder av tragedier, olyckor,<br />
Hiroshima, Nagasaki. Kompositören-<br />
Toshi Ichiyanagi skrev det elektroniska<br />
musikstycke som spelas när<br />
besökaren rör sig genom rummet.<br />
Installationen har nu återskapats.<br />
De tolv skärmarna är ömsom<br />
täckta av bilderna ömsom av en<br />
refl ekterande yta av aluminium.<br />
Skärmarna vrider sig och avslöjar<br />
groteska, tragiska bilder och speglar<br />
samtidigt besökarens ansikte i de<br />
refl ekterande partierna. Gränsen mellan<br />
rum, bild och besökare suddas ut.<br />
På den fasta väggen runt skärmarna<br />
projiceras samtidigt ett bildspel<br />
som visar ruinerna efter Hiroshimabomben<br />
och av den megastruktur<br />
som senare byggdes på platsen och<br />
som i sig var i ett tillstånd av förfall.<br />
Isozaki har kallat bildspelet ”The<br />
City of the Future is the Ruins”. Han<br />
försöker visa hur den framtida staden<br />
i sig själv ständigt är på väg mot ett<br />
tillstånd av ruin.<br />
Isozaki byggde upp ett rum med<br />
möjlighet att påverka besökaren.<br />
Kanske försätta henne i trans. Jag<br />
lämnar utställningen omruskad. Som<br />
att kliva ur en biosalong efter en<br />
uppslukande fi lm. Efter ett besök i<br />
ett uppslukande rum.<br />
Nina Gunne<br />
36 <strong>ARKITEKTEN</strong> november 2003<br />
© Arata Isozaki & Associates, Japan