arkitekten spanar - Sveriges Arkitekter

Fredrik Pettersson:
”Sverige ligger några år efter”
”Visst går utvecklingen mot fler och fler prestigeprojekt. Det är svårt att undvika.
I Danmark kan man se hur popstjärnearkitekter, internationella kändisarkitekter, bjuds in allt oftare.
Det här innebär inte nödvändigtvis att husen därför blir högre och högre. De prestigeprojekt som har
byggts i Köpenhamn de senaste åren har handlat om mer än en trivial diskussion om höjder. Det finns
ett allmänintresse för välbyggda hus, en detaljnivå.
Jämfört med Danmark ligger Sverige några år efter. Det är länge sedan arkitektur mottogs som stor
samtidskonst. Ändå tycker jag att saker och ting har förändrats. Världskulturmuseet och Universeum i
Göteborg är exempel på hur det kan komma att bli: projekt med hög ambitionsnivå tätt inpå varandra.
Att det skulle kunna bli inflation på prestigeprojekt tror jag inte. Varje sådant projekt har en unik
beställare och ett nyhetsvärde i sig om det förvaltas väl.”
Fredrik Pettersson, arkitekt, White Köpenhamn.
Louise Nyström:
”Hävda vår särart när nationalstaterna rivs”
”Politiker i andra länder vill ha spektakulära byggprojekt för att skriva in sig själva i historien. Svenska
politiker är mer modesta; för dem räcker det att sätta kommunen på världskartan och därmed locka
företag och turister. Redan under rekordåren byggdes många skrapor runt om i landet, nu är det också
konstmuseer och andra offentliga byggnader som gäller.
Jag kan knappast tro att den arkitekt som fick medverka till ett spännande byggprojekt skulle känna
sig hamna med huvudet under galgen. Tvärtom: dum vore väl den som inte tackade och tog emot och
dessutom gjorde sitt bästa för att leva upp till förväntningarna.
Tråkigt vore det emellertid om arkitektkåren allt för ängsligt försökte följa de globala jetsetarkitekterna
i hasorna. När det vankas goda dagar gäller det att hävda den egna särarten, det arv vi har med
oss från tjugotalsklassicismen (kallad Swedish Grace utomlands) och trettiotalsfunkisen, på senare år
återuppstånden och nytolkad – och älskad av folk i gemen.
När kulturministern viftade med ett nytt Nationalmuseum på arkitekturdagen, gick det ett jubelsus
genom salen. Hans motiv var det vanliga: Stockholm behöver en symbolbyggnad som drar den internationella
uppmärksamheten till sig. Inte mig emot, gärna en till bredvid Stadshuset, Moderna museet,
Vasamuseet och Globen. Men varför just NATIONALmuseum? Nationsbyggande var 1800-talets grej,
nu rivs nationalstaterna och vi blir fullvärdiga européer. Då är Öresundsbron ett mycket häftigare symbolbygge
än en bostadsskrapa.”
Louise Nyström, arkitekt, adj. professor i fysisk planering BTH.
Per Kraft:
”Staden blir mer fragmentiserad”
”Ser jag till Europan var en tydlig tendens länge att skapa harmoniska enheter. Man var inspirerad av postmodernister
som Leon Krier och Aldo Rossi. I dag bejakar man mer en fragmentiserad stad. Fokus är på
mindre enklaver med en tydlig identitet.
Det hänger naturligtvis samman med att de ekonomiska systemen och därmed förutsättningarna för arkitektur
har förändrats. Välfärdsstaten finns inte längre. Allt är underordnat marknadsekonomiska krafter.
Arkitektur blir som vilken produkt som helst tvungen att ha en egen märkesidentitet. Det innebär att varje
område eller byggnad måste sälja sig. Men identiteten vänder sig också till dem i ett område eller dem runt
omkring en byggnad. Det hela leder fram till en stad som är mindre homogen, vilket absolut inte behöver
innebära en sämre stad, tvärtom medför det, tror jag, en mer dynamisk och levande stad. På lång sikt är det
här en utveckling som är oundviklig, även om den motverkas i Stockholm för närvarande. Det går inte att
få byggnader som verkligen utmärker sig, som politikerna med Annika Billström i spetsen kräver, och samtidigt behålla det estetiska
monopol som tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret har idag och har haft i snart tjugo år nu. I Göteborg har man hunnit en bit
längre med det här, liksom i Malmö. Det har också resulterat i fler märkesbyggnader som har förändrat städerna.”
Per Kraft, arkitekt, A1 arkitekter, ansvarig för Europan i Sverige.
ARKITEKTEN januari 2006 25