arkitekten spanar - Sveriges Arkitekter
arkitekten spanar - Sveriges Arkitekter
arkitekten spanar - Sveriges Arkitekter
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Fredrik Pettersson:<br />
”Sverige ligger några år efter”<br />
”Visst går utvecklingen mot fler och fler prestigeprojekt. Det är svårt att undvika.<br />
I Danmark kan man se hur popstjärnearkitekter, internationella kändisarkitekter, bjuds in allt oftare.<br />
Det här innebär inte nödvändigtvis att husen därför blir högre och högre. De prestigeprojekt som har<br />
byggts i Köpenhamn de senaste åren har handlat om mer än en trivial diskussion om höjder. Det finns<br />
ett allmänintresse för välbyggda hus, en detaljnivå.<br />
Jämfört med Danmark ligger Sverige några år efter. Det är länge sedan arkitektur mottogs som stor<br />
samtidskonst. Ändå tycker jag att saker och ting har förändrats. Världskulturmuseet och Universeum i<br />
Göteborg är exempel på hur det kan komma att bli: projekt med hög ambitionsnivå tätt inpå varandra.<br />
Att det skulle kunna bli inflation på prestigeprojekt tror jag inte. Varje sådant projekt har en unik<br />
beställare och ett nyhetsvärde i sig om det förvaltas väl.”<br />
Fredrik Pettersson, arkitekt, White Köpenhamn.<br />
Louise Nyström:<br />
”Hävda vår särart när nationalstaterna rivs”<br />
”Politiker i andra länder vill ha spektakulära byggprojekt för att skriva in sig själva i historien. Svenska<br />
politiker är mer modesta; för dem räcker det att sätta kommunen på världskartan och därmed locka<br />
företag och turister. Redan under rekordåren byggdes många skrapor runt om i landet, nu är det också<br />
konstmuseer och andra offentliga byggnader som gäller.<br />
Jag kan knappast tro att den arkitekt som fick medverka till ett spännande byggprojekt skulle känna<br />
sig hamna med huvudet under galgen. Tvärtom: dum vore väl den som inte tackade och tog emot och<br />
dessutom gjorde sitt bästa för att leva upp till förväntningarna.<br />
Tråkigt vore det emellertid om arkitektkåren allt för ängsligt försökte följa de globala jetsetarkitekterna<br />
i hasorna. När det vankas goda dagar gäller det att hävda den egna särarten, det arv vi har med<br />
oss från tjugotalsklassicismen (kallad Swedish Grace utomlands) och trettiotalsfunkisen, på senare år<br />
återuppstånden och nytolkad – och älskad av folk i gemen.<br />
När kulturministern viftade med ett nytt Nationalmuseum på arkitekturdagen, gick det ett jubelsus<br />
genom salen. Hans motiv var det vanliga: Stockholm behöver en symbolbyggnad som drar den internationella<br />
uppmärksamheten till sig. Inte mig emot, gärna en till bredvid Stadshuset, Moderna museet,<br />
Vasamuseet och Globen. Men varför just NATIONALmuseum? Nationsbyggande var 1800-talets grej,<br />
nu rivs nationalstaterna och vi blir fullvärdiga européer. Då är Öresundsbron ett mycket häftigare symbolbygge<br />
än en bostadsskrapa.”<br />
Louise Nyström, arkitekt, adj. professor i fysisk planering BTH.<br />
Per Kraft:<br />
”Staden blir mer fragmentiserad”<br />
”Ser jag till Europan var en tydlig tendens länge att skapa harmoniska enheter. Man var inspirerad av postmodernister<br />
som Leon Krier och Aldo Rossi. I dag bejakar man mer en fragmentiserad stad. Fokus är på<br />
mindre enklaver med en tydlig identitet.<br />
Det hänger naturligtvis samman med att de ekonomiska systemen och därmed förutsättningarna för arkitektur<br />
har förändrats. Välfärdsstaten finns inte längre. Allt är underordnat marknadsekonomiska krafter.<br />
Arkitektur blir som vilken produkt som helst tvungen att ha en egen märkesidentitet. Det innebär att varje<br />
område eller byggnad måste sälja sig. Men identiteten vänder sig också till dem i ett område eller dem runt<br />
omkring en byggnad. Det hela leder fram till en stad som är mindre homogen, vilket absolut inte behöver<br />
innebära en sämre stad, tvärtom medför det, tror jag, en mer dynamisk och levande stad. På lång sikt är det<br />
här en utveckling som är oundviklig, även om den motverkas i Stockholm för närvarande. Det går inte att<br />
få byggnader som verkligen utmärker sig, som politikerna med Annika Billström i spetsen kräver, och samtidigt behålla det estetiska<br />
monopol som tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret har idag och har haft i snart tjugo år nu. I Göteborg har man hunnit en bit<br />
längre med det här, liksom i Malmö. Det har också resulterat i fler märkesbyggnader som har förändrat städerna.”<br />
Per Kraft, arkitekt, A1 arkitekter, ansvarig för Europan i Sverige.<br />
ARKITEKTEN januari 2006 25