Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...

Att leva i hedersförtryck
Fil.dr. Åsa Eldén (2003) konstaterar i sin analys av domar och
förundersökningar om hedersrelaterade brott att ”gärningarna i
fråga har föregåtts av en direkt eller indirekt anklagelse, riktad
mot offret, om att hon på olika sätt skadat sin familjs heder”.
Samma mönster ser jag i mina egna intervjupersoners
berättelser. Där framgår det hur de efter varje skvaller utsatts för
misshandel.
Eldén konstaterar att det är det dåliga ryktet, snarare än vad
som ”verkligen” hänt, som bringar skam över familjen (2003).
Ryktet, sant eller falskt, är tillräckligt för att en familjs anseende
ska förstöras och kvinnan därmed stämplas. De två kvinnor som
klagade hos Leylas far för att ”folk” sett henne komma ut från
en biograf i sällskap av en kille hade missförstått det hela. Trots
att Leylas far var medveten om detta så hade han ändå misshandlat
både Leyla och hennes bror, bara för att folk hade
behövt skvallra. Leyla berättar att de två kvinnornas skvaller
hade stort inflytande på hennes fars beslut att gifta bort henne.
Rätten att få välja livspartner
Två av intervjupersonerna har gift sig/blivit sambo av fri vilja,
medan de andra två gift sig genom arrangerat äktenskap respektive
tvångsäktenskap.
Familjernas stora ansträngning att uppfostra och kontrollera
döttrarna är att de ska ha mödomshinnan ”intakt”, fram till dess
de har gift sig.
Narin vet hur det är att göra tvärtom. ”Det var han som tog
min oskuld, men dagen efter gjorde han slut. Jag satt verkligen i
skiten”. Narin var medveten om vad det innebar att bli av med
oskulden. ”Det kan bara räcka med skvaller, så är man en dålig
flicka. Och vem vill gifta sig med en dålig flicka?”. Medveten om
riskerna valde Narin att inte återvända till sin familj. Flera år
senare träffade hon återigen pojkvännen som ”tagit” oskulden
och idag är de gifta och väntar barn.
Intervjupersonernas rörelsefrihet begränsas markant när de
blir så gamla så föräldrar och andra anhöriga anser att de snart
bör gifta sig. Men Helin säger att hennes föräldrar inte hade
43