Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – - Stiftelsen ...

Att leva i hedersförtryck
Föräldrarna är rädda för att deras dotter ska välja att gå emot
normerna och/eller att omgivningen börjar skvallra.
Omgivningen är rädd för att en viss flickas beteende ska bli
ett lockande exempel för deras egna döttrar.
Om vi börjar med flickorna… Helin säger ”Jag var så rädd att
jag fick mens på en gång”, när hon berättar om den avlägsna
eftermiddag i Kurdistan då hon som trettonåring skolkade från
skolan tillsammans med några tjejkompisar och sågs av sin bror,
som körde förbi på sin motorcykel.
Detta mönster följde med henne till Sverige. Många gånger
var jag ute på disko med mina vänner och har bara stått där och
inte gjort något. Och sedan när jag har sett en bekant komma in
gick jag och gömt mig. Helin har erfarenheter av att folk som
sett henne ute rapporterat till hennes föräldrar eller att det gått
skvaller som i slutändan nått familjen. Man är rädd hela tiden,
när man är ute – att folk ska se. Man mår jättedåligt”.
Även Rona var övervakad av sin bror. Därför var Rona
mycket rädd för att umgås med folk i skolan. ”För att om han
skulle se någonting som han skulle anse olämpligt för mig som
tjej så skulle han rapportera det vidare. Det är helt sjukt men så
var det ju faktiskt.” Också vilka tjejer hon umgicks med noterades.
Jag minns att det fanns tjejer på skolan som var lite så här
’värstingar’ och om de sågs i mitt sällskap då var det plötslig att
nu har jag blivit bundis med ’skolans största’ hora’”.
I Leylas fall var det familjen som var mest rädd för att folk
skulle skvallra. Mamma var räddast av alla, så rädd att hon mot
sin vilja vägrade Leyla att ha på sig sin drömklänning på skolavslutningen.
”Det var en vit klänning med axelband. Men,
mamma sade att det fanns några killar i samma skola. De var
söner till vissa som vi kände och att de skulle gå hem och prata
med sina föräldrar om mig. Sedan skulle de gå runt och säga att
’deras dotter har klätt sig så här och så här’”.
Den tredje sidans rädsla, omgivningens, finner jag i Leylas
och Narins berättelser. Leyla minns att två kvinnor uppvaktade
hennes far i deras hem där de skällde ut honom för att hans
dotter föregick med dåligt exempel för deras tjejer. Enligt kvinnorna
hade ”folk” sett Leyla komma ut från en biograf tillsammans
med en kille. ”De skrek nästan på honom; ’jaha, jaha
41