Unga som skadar sig genom sex - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Unga som skadar sig genom sex 

Linda Jonsson och Åsa Lundström Mattsson 

Stiftelsen Allmänna Barnhuset 

2012


Linda Jonsson 

Åsa Lundström Mattsson 

Stiftelsen 

Allmänna Barnhuset 

1


ISBN 978-91-86759-11-7 

© Stiftelsen Allmänna Barnhuset och författaren 

Omslagsbild: Erica Jacobsson/Söderberg Agentur 

Tryck: Edita Västra Aros, 2012 

2

Jag vill inte minnas händerna, ögonen eller slagen. 

Inte dimman och ångesten. Bundna händer. 

Trasiga flaskor och vassa knivar. 

Och efteråt. Efteråt. 

Blodet på lakanet. Skärsåren. Blåmärkena på halsen. 

Jag sprang barfota i snön på nätterna den vintern. 

Jag tände eldar vid vattnet och brände sedlar. 

Försökte kväva de skrik som aldrig tystnade. 

Alla telefonnummer i den svarta boken som jag alltid sov med 

under kudden. 

För att jag aldrig skulle inbilla mig att jag var värd något. 

Ett samtal. 

Smutsiga pengar på byrån som fick skapa nattens ångesteld vid 

vattnet. 

Utan ert våld orkade jag inte existera. 

(Dikt av Tessan, ur 14 år till salu, Engvall 2008) 

3

Förord 

Den här boken handlar om unga som skadar sig själva genom sex. 

Det är ett ämne som väcker många känslor. Så hemskt att tänka 

sig att vi helst vill titta bort. Medan vi gör det, fortsätter unga att 

fara illa. Vuxenvärlden sviker genom att inte kunna eller orka se. 

Vi vet att det finns unga som skadar sig genom sex men inte 

hur vanligt det är, eller om det är något som alltid har funnits. 

Eller om de som skadar sig på det här sättet har några likheter. 

Därför behöver vi lära oss mer. Den här boken har kommit till för 

att samla den kunskap som vi redan har och se vilken kunskap vi 

saknar, för att vi ska kunna hjälpa de unga som skadar sig genom 

sex. Boken riktar sig till alla som kommer i kontakt med barn 

och ungdomar i sitt arbete, till exempel i skolan, inom hälso- och 

sjukvården eller socialtjänsten. 

Alla som bidragit till boken har vågat se de unga som skadar sig 

genom sex. Särskilt tack till Caroline Engvall, Åsa Landberg, Carl 

Göran Svedin och Maria Zetterqvist som under arbetets gång har 

bidragit med viktiga synpunkter på bokens innehåll och utformning. 

Sist men inte minst vill vi tacka de unga som bidragit med 

sina egna berättelser – ni hjälper oss att förstå! 

Bodil Långberg 

Stiftelsen Allmänna Barnhuset 

5

Innehåll 

Inledning ...........................................................................9 

Bakgrund ........................................................................9 

Syfte och tillvägagångssätt .............................................10 

Caroline Engvall – författare och journalist ......................14 

Intervjuer med fyra unga och sex yrkesverksamma ......17 

Melina ...........................................................................17 

Åsa Landberg – Rädda Barnen .......................................19 

Petter ............................................................................21 

Carl Göran Svedin – Linköpings universitet .....................23 

Lasse Dahlén – Barnahus i Uppsala ................................26 

Kim ...............................................................................28 

Zandra Kanakaris – 1000 Möjligheter .............................30 

Felicia ............................................................................33 

Åsa Nilsonne – Karolinska Institutet .................................35 

Camilla Kordnejad-Karlsson och Jonas Fäldt – 

DBT-teamet i Stockholm .................................................38 

Forskning och annan dokumenterad kunskap .............41 

Självskadebeteenden bland unga ..................................41 

Riskgrupper för unga som skadar sig genom sex ............43 

Sammanfattning och diskussion ....................................51 

Kan unga skada sig genom sex? ....................................51 

Hur kan vi förstå beteendet? ..........................................53 

Unga i ökad risk .............................................................55 

I mötet med unga som skadar sig genom sex ................56 

Avslutande ord ..............................................................59 

REFERENSER ....................................................................61 

7

Inledning 

Bakgrund 

Sedan ett tiotal år tillbaka har vi börjat uppmärksamma att det 

finns barn och ungdomar som systematiskt utnyttjas sexuellt på 

sätt som vi tidigare trodde bara förekom i andra länder och andra 

delar av världen. Sexuell exploatering brukar användas som det 

sammanfattande begreppet för sexuella övergrepp mot barn och 

unga. Det omfattar; handel med barn för sexuella ändamål, att ge 

barn någon form av ersättning för sex eller att sprida och sälja bilder 

och filmer av sexuella övergrepp på barn. Stiftelsen Allmänna 

Barnhuset (skrivs fortsättningsvis Barnhuset) har sedan 2004 haft 

flera regeringsuppdrag som handlat om att samla, sprida och utveckla 

kunskap som rör sexuell exploatering av barn och unga. 

Även om vi idag har betydligt mer kunskap än för tio år sedan 

finns det fortfarande mycket kvar att göra. Trots att sexuell exploatering 

sedan flera år tillbaka har uppmärksammats i skönlitteratur, 

filmer och flera rättsfall, är det fortfarande många som har svårt 

att tro att det finns pojkar och flickor som säljer sina kroppar, på 

nätet eller i verkliga livet, för att få mat, husrum, droger eller för 

att de är hotade, manipulerade eller skrämda. Svårast av allt att 

förstå är att det finnas unga som, gång på gång utsätter sig för våld 

och sexuella övergrepp som ett sätt att skada sig själva. 

En person som gjort stora insatser för att ämnet sex som självskadebeteende 

kommit upp på agendan och blivit möjligt att 

tala om är journalisten och författaren Caroline Engvall. Hennes 

böcker med autentiska berättelser om ungdomar som skadar 

sig genom sex (Engvall, 2008 & 2011) är en kunskapskälla i sig. 

Caroline har även startat sajten www.intetillsalu.se med information 

för att visa att det är möjligt att få hjälp och kunna bryta 

beteendet. 

Påfallande under arbetet med boken har varit den närmast totala 

avsaknaden av forskning om unga som skadar sig genom sex. 

Därför har litteraturöversikten kompletterats med intervjuer med 

yrkesverksamma, vars kunskap närmast kan beskrivas som unik 

och i framkant. Flera personer som vi tillfrågade om de ville delta i 

boken avböjde med motiveringen att det kunde för lite om ämnet 

9

alternativt inget alls. Vår övergripande bild är att kunskapen om 

unga som skadar sig genom sex är liten hos såväl forskare som hos 

de som arbetar med unga. 

Författare 

Socionom och doktorand Linda Jonsson är huvudförfattare. Under 

många år har hon arbetat med frågor som rör barn och sexuell 

exploatering där det finns en IT anknytning. Sedan 2010 är hon 

doktorand vid Linköpings universitet och forskar om unga som 

exponerar sig sexuellt online eller säljer sex online. Till denna bok 

har Linda även kommit att fördjupa sig kring unga som skadar sig 

genom sex. 

Socionom Åsa Lundström Mattsson har sedan 2007 arbetat på 

Barnhuset med ämnesområdet sexuell exploatering av barn och 

ungdomar. Det har bl.a. inneburit att genomföra regeringsuppdrag 

inom området, samla och sprida kunskap till praktiker samt 

ta fram rapporter och informationsmaterial. Åsa har bearbetat text 

och innehåll i samarbete med Linda Jonsson. 

Syfte och tillvägagångssätt 

Vi har utgått från två huvudsakliga frågeställningar: Vad är sex 

som självskadebeteende? Varför skadar sig unga genom sex? 

Innehållet i boken bygger på kunskap utifrån tre perspektiv: 

(1) intervjuer med unga som skadat sig genom sex, (2) intervjuer 

med yrkesverksamma som kommer i kontakt med unga som skadar 

sig genom sex genom sitt arbete och (3) litteratursökning om 

sex som självskadebeteende. 

Vår övergripande målsättning är att bidra till en ökad förståelse 

för unga som skadar sig genom sex och öka möjligheterna för 

att de ska få den hjälp, stöd och behandling de behöver. Det är 

en introduktion till ämnet och inte en komplett beskrivning av 

fenomenet. 

Det material vi sammanställt berör också angränsande problematik 

hos unga så som andra former av självskadebeteenden och 

t.ex. konsekvenser efter sexuella övergrepp eller andra svåra händelser 

i livet. 

10

Intervjuer med unga som skadar sig genom sex 

Fyra intervjuer utfördes med unga mellan 15–18 års ålder som 

själva ansåg att de skadat sig genom sex. Två av ungdomarna intervjuades 

via mejl medan de andra två intervjuades via möten 

utanför nätet. Intervjuerna är en del i Linda Jonssons forskningsprojekt 

och endast delar av materialet har använts i denna bok. 

Det fulla materialet kommer att publiceras senare i vetenskapliga 

tidskrifter. 

Intervjuerna utgick från en semistrukturerad intervjuguide 

med frågor om den unge, på vilket sätt han/hon skadat sig genom 

sex, varför han/hon gjort detta samt vilket stöd och hjälp den 

unge fått eller inte fått som han/hon skulle önskat. Intervjuerna 

avslutades med frågor om hur de upplevt intervjusituationen och 

om något varit särskilt jobbigt eller svårt att prata om. De fick 

även information om var de kunde vända sig vid behov av samtalsstöd. 

De unga som intervjuades genom personliga möten hade 

pågående stödkontakter till skillnad från de två som intervjuades 

per mejl. De två senare fick möjlighet till personligt onlinestöd via 

en frivilligorganisation. 

Samtliga intervjuade unga har samtyckt till att finnas med i 

boken och även godkänt texten. Allt material är avidentifierat och 

information har både lagts till och tagits bort för att det inte ska gå 

att känna igen någon. Språkliga fel i citaten är korrigerade enligt 

de ungas önskemål. 

Intervjuer med yrkesverksamma som möter unga som skadar 

sig genom sex 

Till den här boken har vi intervjuat sex yrkesverksamma inom sex 

olika verksamheter. Alla möter unga som skadar sig genom sex i 

sitt arbete och har valts ut för att ge en så stor bredd som möjligt 

kring kunskapen om ämnet. Ytterligare en intervju har gjorts med 

författaren och journalisten Caroline Engvall med anledning av 

de många kontakter hon haft med unga. Intervjun redovisas sist 

i detta kapitel. 

Intervjuerna utfördes av Linda Jonsson och/eller Åsa Lundström 

Mattsson mellan januari och mars 2012. Sex av intervjuerna 

gjordes under personliga möten medan en utfördes via 

telefon. Intervjuerna utgick från en semistrukturerad intervju- 

11

guide med frågor om hur de kommit i kontakt med unga som 

skadar sig genom sex, vad intervjupersonen menade att skada sig 

genom sex innebär, likheter och olikheter mellan de unga samt 

hur de uppfattade de ungas behov. Intervjuerna varade mellan 

30 minuter till cirka en timma. Tre av intervjuerna spelades in 

på band och vid övriga gjordes minnesanteckningar. Intervjuerna 

skrevs ut och sammanställdes innan de skickades tillbaka 

till intervjupersonerna som fick göra ändringar och godkänna 

texterna. 

Litteratursökning 

Sökning efter forskning och annan dokumenterad kunskap gjordes 

i databaserna Social service abstracts (CSA), PubMed, Psych- 

INFO, Scopus, Web of science, Libris och SveMed+. 

Sökorden i databaserna begränsades till svenska och engelska. 

Sökningen gjordes utifrån tre kombinationer: (1) child/children, 

adolescent/adolescents/adolescence, teenagers, young people, 

young adult/s, youth/s eller young persons; (2) Self-injurious 

behavior, self harm, self injury, deliberate self harm, DSH, selfinflicted 

damage, self inflicted injury, self-inflicted distress, self 

inflicted suffer, self destructive behavior, non- suicidal self injury 

och self mutilation; (3) Sexual behavior, sexualized behavior, 

sexualized behaviour, sexual exploitation, selling sex, prostitution, 

sexual acting out, sexual slavery och sex trade. 

Gällande litteratursökningen på svenska användes sökorden: 

sex/sexhandel/prostitution/könshandel i kombination med självdestruktivitet/självskadande/självförvållade/självstympning. 

Sökningarna gjordes mellan 11.06.22–11.06.27. De sökta 

åren var 2001–2011. Sammanlagt erhölls 368 träffar med de redovisade 

sökorden. Utöver detta gjordes manuella sökningar via 

www.google.com för att hitta bloggar och annat skrivet om unga 

som skadar sig genom sex. 

Utav de uppsökta publikationerna var det ungefär en tiondel 

som var relevanta för denna bok och inkluderade både kvantitativa 

och kvalitativa studier. Till sammanställningen har 57referenser 

använts. Utav dessa refereras 21 i den löpande texten (markerade 

med en asterisk i referenslistan). 

12

Definitioner 

Med unga menar vi personer mellan 15 och 25 år. När vi skriver 

barn avses alla personer under 18 år i enlighet med svensk lag. 

I de följande kapitlen diskuteras hur sex som självskadebeteende 

kan avgränsas och definieras. 

Disposition 

Intervjuerna med de unga och de yrkesverksamma blandas i boken 

för att göra den så lättläst som möjligt. Därefter följer litteratursammanställningen 

och avslutningsvis en sammanfattning och 

diskussion. 

13

Caroline Engvall – författare och journalist 

När Caroline Engvall var chefredaktör på tidningen Frida blev 

hon kontaktad av en 16-årig flicka, Tessan. Hon berättade om 

hur hon hade börjat sälja sex och ge bort sin kropp gratis för att 

dämpa sin ångest efter att ha varit med om en våldtäkt två år tidigare. 

Det blev först ett reportage i tidningen och sen en bok, 14 

år till salu (Engvall, 2008). Caroline berättar att det var när boken 

hade kommit ut och hon började få brev från unga som varit med 

om något liknande som hon började tänka på det hon beskrivit 

som sex som självskadebeteende. Många unga, sammanlagt cirka 

1000, kontaktade Caroline åren efter att boken kommit ut och 

berättade att de kände igen sig. Deras berättelser blev underlag 

till uppföljaren Skamfläck (2011) som skildrar tre unga med olika 

bakgrund och kön som alla skadar sig genom sex. 

Unga har fortsatt att höra av sig till Caroline. Så fort radio, tv 

eller tidningar rapporterar om sex som självskadebeteende ökar 

kontakterna. De vill inte prata, utan skriva och mejla, ibland rena 

uppsatser, säger Caroline. Hon försöker alltid motivera de som 

kontaktar henne att söka hjälp. 

De flesta som kontaktat Caroline är mellan 13–17 år. Ett fåtal 

har varit yngre, en nio och två tio år. Efter Skamfläck har fler killar 

hört av sig, de är ofta mer fåordiga än flickorna i sina berättelser. 

Många, men inte alla, beskriver att de har varit utsatta för någon 

form av övergrepp. Carolines erfarenhet är att de kommer från 

olika samhällsklasser och familjer, men det gemensamma är att 

de känner stor skuld, skam och ensamhet. Ofta handlar det om 

flickor som är välfungerande på ytan och duktiga i skolan. 

Caroline är inte sällan den första vuxna person som de berättar 

sin historia för. Om de har tagit mod till sig att dela sina erfarenheter 

med vuxna professionella, kanske lärare eller kuratorer 

i skolan, har de ofta blivit dåligt bemötta, säger Caroline. Vissa 

blir inte trodda eller får förvånade och äcklade kommentarer som 

”hur kan du göra det här?”. Ett sådant bemötande leder oftast till 

att de inte berättar för någon mer och förlorar tron på förståelse 

från vuxenvärlden. 

De unga berättar för Caroline att de har sex för att ”det gör ont 

på insidan” och att när de har våldsamt, farligt och/eller förnedrande 

sex känns det bra, det dämpar smärtan. Att skada sig genom 

sex verkar fungera på samma sätt som att sätta ett rakblad mot 

14

armen, just då känns det bra, säger Caroline. Efteråt kan de börja 

tänka att de gjort något dumt, vilket ökar ångesten ännu mer och 

i sin tur leder till mer självskadande. 

Att känna sig ”rutten inuti” är återkommande i flera beskrivningar, 

säger Caroline. Hon tycker även att det verkar som att 

flera drivs av ett stort bekräftelsebehov som de kan få tillgodosett 

genom att de går ut på nätet och får positiva kommentarer om sin 

kropp och/eller genom att ”duga till” att ha sex med. För vissa är 

smärtan det viktigaste, för andra förnedringen och/eller bekräftelsen. 

Carolines intryck är att en del slutar på egen hand men att det 

också finns de som behöver hjälp. Men det hon hör från unga är 

att de har svårt att få hjälp. Många bollas runt mellan socialtjänst, 

hälso- och sjukvård utan att någon vill ta huvudansvaret. Att få 

det ur sig, att fått prata med någon som vet vad det handlar om är 

ett viktigt steg på vägen, säger Caroline. 

15

Intervjuer med fyra unga och 

sex yrkesverksamma 

Melina 

Melina, 16 år, lever ett liv som på utsidan ser perfekt ut. Hon bor 

med sina föräldrar, sin bror och en katt i en förort till en större 

stad. Familjen har det gott ställt ekonomiskt. Melina är mycket 

högpresterande i skolan och har många vänner. Hela livet har hon 

varit duktig och aldrig velat göra någon besviken. Redan som sjuåring 

noterades hennes särskilda begåvning inom gymnastik. Hon 

beskriver hur hon alltid ville vara bäst, och för det mesta också var 

det. Samtidigt kände hon sig aldrig nöjd. 

Melina bestämde sig tidigt för att bli bäst på gymnastik, mest 

för att bevisa för sig själv att hon kunde pressa sig till max. Utöver 

dagliga träningspass krävdes också total kroppskontroll och 

att kroppen var smal. Melina minns att hon redan som sjuåring 

tänkte på vad hon åt och började intressera sig för matlagning, 

för att vara säker på att föräldrarna inte hade grädde i maten. I 

tidiga tonåren var Melina sjuk i anorexia och tillbringade långa 

tider inlagd på sjukhus. Hon kunde inte fullfölja skolan, fick träningsförbud 

och visste inte hur hon skulle fördriva dagarna. En 

stark ångest, Herr Ågren, besökte henne dagligen. Melina började 

skära sig för att, som hon beskriver det, överleva. Dagarna gick 

långsamt utan skolgång och med träningsförbud. Melina började 

lägga ut bilder på ungdoms community, avslöjande bilder men 

där hon hade kläder på sig. Hon fick många komplimanger, särskilt 

av betydligt äldre killar/män. En av männen ville träffas men 

Melina sa nej. Då hotade mannen med att sprida bilderna på sexsajter. 

Melina kände sig tvingad till att gå och möta honom. Hon 

visste att de skulle ha sex när de sågs, vilket de också hade. Hon 

var då nyss fyllda 15 år. 

Efter mötet med mannen började Melina gå på fester med 

jämnåriga och något äldre tjejer och killar. Varje helg drack hon 

stora mängder alkohol, för att döva ”Herr Ågren” som ständigt talade 

med henne, men också för att inget spelade roll längre. Likaså 

var det med killarna på festen. De som ville kunde få ligga med 

17

henne, en eller flera, det spelade ingen roll. Ju mer utan kontroll 

hon var, desto bättre. Då slapp hon känna. 

Idag kämpar Melina fortfarande med sin ätstörning och mår 

fortfarande ofta dåligt. Hon går i skolan och visar en glad fasad 

utåt. Hon försöker träna lagom och umgås med vänner. Hon har 

svårt att se hur livet ska kunna bli bra. En gång i veckan blir hon 

vägd på sjukhuset för att hon inte ska bli för smal och hemma får 

inga vassa föremål vara framme som kan trigga henne till att skära 

sig. 

Min kropp har inget värde för mig. Därför kan jag också göra den 

illa, svälta, skära eller ligga… Det är ändå så förstört allting. 

Melina hoppas att hon ska kunna fullfölja skolan och på sikt få 

ett bra jobb. Periodvis mår hon också ganska bra. Under intervjun 

skämtar och skrattar hon mycket. Det är en mycket tvetydig bild 

som Melina målar upp av sitt liv med skratt, kärlek, omtanke och 

förutsättningar på utsidan samtidigt som det finns destruktivitet 

och död som lurar runt hörnet, Melina säger: Jag vill inte dö, men 

jag vill inte leva heller. Det är just det som är mitt problem. Jag vet 

inte vart jag ska ta vägen. 

18

Åsa Landberg – Rädda Barnen 

Åsa är psykolog och psykoterapeut på Rädda Barnen, där hon har 

psykoterapi och stödsamtal med barn och tonåringar som har varit 

utsatta för olika sorters våld. Hon fick på allvar upp ögonen 

för att unga kan skada sig genom sex för sju år sedan när Rädda 

Barnen under en period tog emot många tonåringar som blivit 

utsatta för övergrepp via nätet. Hon upptäckte då att en del hade 

ett väldigt självdestruktivt beteende som kunde visa sig på olika 

sätt, inte minst genom att ha sex. Att skada sig genom sex menar 

Åsa är: 

När man har ett mönster av att söka sig till sexuella relationer som 

innebär att man skadar sig själv, fysiskt och psykiskt. Beteendet orsakar 

starkt signifikant lidande eller försämrad funktion i skolan, 

arbetet eller på andra viktiga områden. 

De unga beskriver att de har ett behov av att känna smärtan och 

förödmjukelsen – att bli förnedrad, att vara en ”hora” och få bekräftat 

att man är mindre värd. Ångestnivån lättar när man blir 

behandlad på det sättet – vilket påminner om annat självskadande, 

säger Åsa. Det handlar inte om personer som njuter av ett visst 

mått av våld eller förnedring i samband med sex och är nöjda med 

det. Hos de här tonåringarna är beteendemönstret så starkt att 

det orsakar signifikant lidande eller försämrad funktion i arbetet, 

skolan eller på andra viktiga områden. 

De som Åsa har träffat har haft en väldigt tydligt historia av 

våld, övergrepp och försummelse. Det kan till exempel vara övergrepp 

i tidiga tonåren, våld i familjen eller mycket tidiga sexuella 

övergrepp. Men ytligt sätt kan de se väldigt olika ut. Det finns 

både de som är välfungerande i skolan och har vänner och de som 

mer tydligt signalerar utsatthet och har sociala problem. De kan 

till exempel ha kognitiva funktionshinder och har hittat ett sätt att 

få bekräftelse och uppmärksamhet. 

Vad de som skadar sig genom sex behöver, när de nästan inte 

står ut med att leva, är ett annat sätt att lindra sin ångest. De behöver 

motivation och se att det finns andra val, säger Åsa. När hon 

har frågat har alla svarat att de fått ut något av sitt självskadande. 

Det kan vara uppskattning, ångestlindring eller starkare närvarokänsla. 

För att bryta beteendet behöver de hjälp att förändra 

sitt liv på flera sätt. De behöver få hjälp att leva ett ”normalt liv”. 

19

För att åstadkomma det behöver ofta flera personer hjälpa till och 

samarbeta. 

Åsa säger att det svåra när man möter unga som skadar sig 

genom sex egentligen är att hålla huvudet klart. Ofta glömmer 

man det självklara, som att anmäla till socialtjänsten och prata 

med barnet. Sedan kan kontakten med den unge vara extremt 

utmanande. Flickan/pojken har kanske inte alls någon motivation 

att sluta med sitt beteende och hävdar att det inte alls är skadligt. 

Åsas erfarenhet är att det allra viktigaste är att hitta ett sätt att få 

den unges förtroende. Det kan vara via något som han eller hon 

vill ha hjälp med, till exempel att få tillbaka datortid, börja i en 

annan skola. Det gäller att någon skapar en allians med den unge. 

En utmaning för vuxna och professionella som kommer i kontakt 

med unga som saknar motivation att sluta med sitt beteende 

är också att konfronteras med sina egna värderingar och normer 

när det gäller sex. Vad är normalt? Det finns unga som har många 

sexuella relationer och partners, är det fel? Är det kanske bra för 

vissa att sälja sex? Åsa säger att de nog finns de som i början tycker 

att det finns fördelar med att sälja sex men som sedan slutar när de 

ser baksidan. Andra hittar ett sätt att dämpa sin ångest och fastnar. 

Det kan också finnas de som har ekonomiska skäl eller helt enkelt 

tvingas. 

När blir sex självdestruktivt? Det kan vara en svår gränsdragning, 

menar Åsa. Aspekter av beteendet kan finnas hos många 

ungdomar. Det är inte alltid antingen eller. Myten om den ”fina” 

sexualiteten kan ställa till det. Åsa tycker att det är viktigt att vi 

vågar prata om det här utan att varken bli alltför moraliska eller 

alltför tillåtande. 

20

Petter 

Petter, 16 år. lever två liv. Ett liv utåt som alla ser, där han är en 

vanlig tonåring som spelar hockey, dataspel och umgås med kompisar. 

Sedan har han ett annat liv, som bara han känner till, ett liv 

där han flera gånger i månaden bestämmer träff med män för att 

ha sex på olika hotell. 

Petter bor med sin mamma. Han har ingen kontakt med sin 

pappa, som försvann från familjen när Petter var bebis. Mammans 

förra sambo blev som en pappa för Petter och sambons barn som 

syskon. När Petter var 10 år omkom mammans sambos son i en 

drunkningsolycka när de var på semester. Petter har alltid känt att 

det var hans fel att olyckan hände eftersom han borde sett efter sin 

bror som bara var fyra år. Sorgen ledde till att familjen splittrades 

och idag har Petter ingen kontakt med sin låtsaspappa. 

Porr har alltid varit ett stort intresse för Petter som säger att 

han tidigt kände sig nyfiken på sex och beskriver sig som väldigt 

sexuell. Sex är dock något som varit svårt och skamfyllt. Genom 

en porrsajt kom han i kontakt med en tjej som han hade webbcamsex 

med. De bestämde att ses vilket Petter tyckte kändes kul. 

Väl vid mötesplatsen såg Petter att det inte var en tjej utan en man 

som väntade på honom. Han vågade inte säga något utan följde 

med till ett hotellrum som mannen bokat. Väl där våldtog mannen 

Petter. 

Jag är så oerhört dum i huvudet. Jag skulle ju bara dragit, men 

jag vågade inte. Sedan kunde jag inte sluta. Jag började träffa en 

massa andra män att ha sex med och jag är inte bög – jag vill ha 

en tjej! 

Att få ett förhållande med en tjej är något Petter önskar. Han har 

aldrig varit med en tjej och har inga direkta tjejkompisar. Han kollar 

fortfarande dagligen på porr och känner ofta det som ett tvång. 

Petter menar att det är extra svårt för killar att prata om att 

skada sig genom sex. Han säger att när han läste Caroline Engvalls 

bok Skamfläck förstod han att han inte var ensam. 

När jag mår dåligt tar jag kontakt med någon som vill träffa 

mig. Jag mår så dåligt då att jag tar till allt bara för att få lätta 

på trycket. Innan mötena är ångesten så stark att jag knappt kommer 

ihåg hur jag tagit mig dit… sedan stänger jag bara av. Låter 

någon annan ta över mig och bestämma. Jag har blivit bra på sex 

21

med män, men det är ju inte det jag egentligen vill ha. Efteråt 

mår jag skit. Känner mig äcklig och tom. Ofta har jag väldigt ont. 

Brukar bita i en tröja för att inte skrika rakt ut… 

Petter har inte berättat för någon, men har sökt sig online för 

att hitta stöd hos en jourchatt. Det känns jobbigt att prata om 

vad han gör mot sig själv, men samtidigt är det skönt, säger han. 

Han skulle vilja berätta för sin mamma, men vet inte hur. Petter 

är aggressiv mot sin mamma och en gång slog han henne, något 

han ångrar och tänker på varje dag. Mamma får ta all skit, men 

egentligen är det den enda personen i hela världen jag älskar och 

litar på, säger han. 

22

Carl Göran Svedin – Linköpings universitet 

Carl Göran Svedin är barnpsykiater och professor på enheten för 

barn och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet. Carl Göran 

har mångårig erfarenhet av att arbeta som psykiater inom barn 

och ungdomspsykiatrin och var med och startade BUP Elefanten 

(en specialenhet i Linköping, inriktad på stöd och behandling för 

barn som utsatts för fysisk misshandel och sexuella övergrepp). 

Det var när Carl Göran hade jour på BUPs slutenvårdsavdelning 

som han först kom i kontakt med unga som självskadade sig. 

Främst handlade det om att skära sig eller att äta saker som var 

skadliga. Det var en utmaning att behandla dem med svår självskadeproblematik. 

Å ena sidan kunde självskadandet eskalera när 

de låg inlagda på kliniken, å andra sidan var de så destruktiva att 

de inte kunde skickas hem. Kunskapsläget om självskadebeteende 

var inte så bra då som det är idag. Idag finns det bättre behandlingsmetoder, 

som till exempel dialektisk beteende terapi (DBT), 

säger Carl Göran. 

Genom arbetet på BUP Elefanten blev det tydligt att de unga 

som blivit utsatta för sexuellt övergrepp också i stor utsträckning 

utsattes för nya övergrepp. Flera av dem som blivit upprepat utsatta 

hade också ett sexualiserat beteende, till exempel att de exponerade 

sig genom att ha utmanande kläder, att de kontakter den unge 

hade sexualiserades eller att de hade sex med människor de inte 

kände så väl. Ofta levde de sexuellt destruktiva liv på många sätt. 

Att unga skadar sig genom sex likt ett självskadebeteende har 

Carl Göran uppmärksammat först på senare år, framförallt genom 

studier om sexuell exploatering av unga. På hans enhet pågår flera 

forskningsprojekt som rör sexualitet, traumatisering, självskadebeteenden 

och sexuellt risktagande online. På frågan vad Carl Göran 

ser som skadande genom sex, svarar han att det mest tydliga är 

de som upprepat, mer eller mindre frivilligt, har sex som är så pass 

våldsamt att det också ger fysiska skador. Även om det inte finns 

så mycket forskning om ämnet menar han att det sannolikt, bland 

dem som skadar sig genom sex finns flera som tidigare varit utsatta 

för sexuella övergrepp och att de skadar sig på kroppen på ett sätt 

som de känner igen – genom sex. Risken att självskada genom 

sex är större vid sexuella övergrepp jämfört med andra trauman, 

menar han. 

23

Sexuella övergrepp är en inkörsport till självskadebeteenden som 

tar sig uttryck i självskadande sex. Det är det som är valet av tema. 

Det skulle kunna ha varit ett annat. 

Likheterna mellan skadande genom sex och självskadebeteenden 

som att skära sig är många, särskilt då det kommer till funktionen. 

I många fall handlar det om affektreglering (känsloreglering) 

antingen att skadandet är en positiv förstärkning eller att det är 

som en bestraffning. Mixen kan se väldigt olika ut mellan olika 

personer. De flesta som självskadar reglerar sin känsla av tomhet 

eller hanterar sin existentiella smärta. De kan få en känsla av att 

de lever och att någon bryr sig för stunden. Dessa mekanismer är 

lika mellan att skada sig genom sex och annat självskadebeteende, 

menar Carl Göran. En del självskadebeteenden, som att skära sig, 

är mer eller mindre synliga genom att det blöder eller att det finns 

ärr. Men med själskadande sex är det ofta inget som syns på utsidan 

på samma sätt. Skadan sitter huvudsakligen inombords. Det 

kan också vara särskilt svårt att prata om självskadande sex, inte 

minst eftersom sex är privat samt att självskadande sex är förknippat 

med mycket skuld- och skamkänslor. 

Alla som har ett relativt ovanligt beteende som väcker mycket 

frågor och känslor i omgivningen, har behov av att komma 

i kontakt med människor som förstår, säger Carl Göran. Yrkesverksamma 

som kommer i kontakt med dessa unga kan känna 

obehag, eller rädsla. Man behöver en inre stabilitet för att veta 

hur man ska hjälpa. Det innebär att man tar emot, lyssnar och 

inte bara skickar vidare. Man behöver känna till mekanismerna 

om självskadebeteende och ha kunskap om sexualitet. Unga med 

självskadebeteenden är överrepresenterade till exempel inom socialtjänsten 

och BUP och därför har personalen där en skyldighet 

att veta hur unga uttrycker sig och att fråga. 

Majoriteten av befolkningen är inte så komfortabla att prata om 

sex, Man undviker det. Man undviker våld, sex och man undviker 

självskadebeteenden, inte minst i terapirummet. 

Kunskapsområdet om unga som skadar sig genom sex är ännu för 

lite utforskat, säger Carl-Göran. Det är också ett område som det 

är svårt att forska på, inte minst för att det är en så liten grupp 

unga som är svåra att komma i kontakt med. Han efterlyser både 

kvalitativa och kvantitativa studier som kan komplettera varandra 

24

för att få en så komplett bild som möjligt. Främst borde det forskas 

på likheter, olikheter och skiljelinjer. Sen är det också viktigt 

att undersöka om det kan vara så att de unga i denna grupp har 

större psykiatrisk problematik och i så fall vilken. Kanske kan flera 

idag vara feldiagnostiserade och därmed behandlas fel, säger Carl 

Göran. 

25

Lasse Dahlén – Barnahus i Uppsala 

Lasse Dahlén är socionom och har arbetat många år inom socialtjänst, 

barnpsykiatri och skola. Idag är han socialtjänstens samordnare 

på Barnahus i Uppsala. Barnahus har till uppgift att underlätta 

för barn, föräldrar och myndigheter vid utredningar där 

barn misstänks ha utsatts för vålds- eller sexualbrott. Barnahus 

samordnar de utredningar som socialtjänsten och polisen startar 

om ett barn misstänks vara utsatt för våld och/eller sexuella övergrepp. 

Den långa erfarenheten av att arbeta inom olika organisationer 

och myndigheter med utsatta barn har gjort att Lasse stött på 

unga som skadar sig genom sex på olika sätt. Det kan till exempel 

vara unga tjejer som är utagerande. Med detta menar han att de 

har sex med många, även om de inte vill. Tjejerna kan umgås i 

gäng som sysslar med lättare kriminalitet eller missbruk och ha ett 

riskfyllt beteende överhuvudtaget. Sällan är det just att de säljer 

sex eller har ett sexuellt riskbeteende som är anledningen till att 

en anmälan görs till socialtjänsten. Snarare handlar det om att 

föräldrarna inte klarar av att ha ungdomen hemma på grund av 

ett utagerande beteende eller självskadebeteende. På Barnahus är 

det sällan förekommande med ärenden där unga säljer sex. Även 

om de unga är utsatta för ett brott och borde komma till Barnahus 

menar Lasse att de ofta är ovilliga att prata om det. De kanske 

säger att de själva ville och förnekar att de fått någon ersättning. 

Många är runt 17 år och då är de snart inte barn längre och kan 

ha vilka sexuella relationer de vill. 

När man träffar unga, oavsett om de skadar sig genom sex eller 

är aktuella inom socialtjänsten av andra orsaker, är det är viktigt 

vilka frågor man ställer, säger Lasse. Det är viktigt att fråga om sex, 

missbruk och problematiska beteenden. Han efterlyser att frågorna 

blir standardiserade hos socialtjänst och psykiatri. Om man har ett 

frågebatteri man alltid frågar, kan detta vara skönt att ha som stöd 

i samtalet, säger Lasse. Samtidigt är det är lika mycket en trygghet 

för den unge, som vet att det inte är för att den ser ut som om den 

gör, som frågorna ställs utan för att alla får de här frågorna. 

Det viktigaste för att kunna stödja och hjälpa är att ta reda på 

bakgrunden. Varför säljer han/hon sex? Det finns en annan kultur 

hos unga idag att lägga ut sexuella bilder på nätet, vilket också 

kan vara ett tecken på att de inte mår bra, säger Lasse. 

26

Det ska självfallet i vissa fall göras omhändertagande, men det 

viktigaste för att få ett bra samarbete handlar om att få dem (de 

unga) på kroken, så att de vill vara med. 

Fråga inte om den unge vill berätta för föräldrarna utan säg 

istället, hur ska vi berätta för dina föräldrar? Ge inte möjligheten 

att säga nej om den inte finns, säger Lasse. Är det aktuellt med 

en placering så fråga inte om den unge vill flytta, utan att det ska 

hända och förbered innan ett förslag på vart. Lasse menar att det 

är elementärt att arbeta med hela familjen om den unge ska ha 

en chans att börja må bättre. Dessa insatser fallerar många gånger 

inom både socialtjänst och till exempel på behandlingshem. Relationen 

till föräldrarna är ofta svår, så den behöver jobbas på – och 

ambitionen är ju alltid att den unge ska kunna bo hemma. 

Att arbeta med unga med riskbeteenden och som skadar sig genom 

sex är inte lätt och ställer stora krav på den personal som kommer 

i kontakt med de unga. 

Du behöver vara tydlig, rak, mjuk och böjlig när du arbetar med 

unga som skadar sig genom sex. Du måste tydligt upplysa om vad 

du kan göra och inte kan göra och vad du är skyldig att göra. Tydlighet 

ger förtroende, otydlighet skapar misstroende. Lova aldrig 

något som du inte vet att du kan hålla. 

Det är viktigt att lyssna men också att skicka vidare när man 

inte känner att man inte har tillräcklig kompetens. Samverkan behövs. 

Det är en myt att man inte kan prata med barnet för att man 

förstör en brottsutredning, säger Lasse. Ställ icke ledande frågor 

utan att fråga om detaljer. På Barnahus kan man få stöd hur man 

kan fråga om man är osäker. 

Sist säger Lasse att han mest har erfarenhet av tjejer som skadar 

sig genom sex men att han vet att det finns killar också. Vi 

måste bli bättre på att uppmärksamma killarna helt enkelt, säger 

Lasse. 

27

Kim 

Kim, 17 år, säger att hon föddes till kille men är en tjej. Det bara 

är så. Det har hon vetat hela livet. Att vara född i fel kropp har 

präglat och präglar Kims tillvaro. Som det är nu har hon kvar sin 

pojkkropp men önskar att få sin ”rätta” så snart som möjligt. 

Kim bor i en mellanstor stad i Sverige. Hela livet har hon utmanats 

kring sin identitet och vem hon är. På skolan vet alla att 

Kim föddes som kille och då hette Daniel, men att det inte är så 

längre. Ingen säger något och Kim känner sig varken inkluderad 

eller exkluderad i skolan. Hon har några bra kompisar, men alla 

mår dåligt av olika anledningar. Kim beskriver att hon tillhör ett 

gäng ”ensamma udda som inte passar in”. 

Många tycker det är lite coolt och vill typ vara med en bara för 

man är transsexuell, men det inte alla förstår är att jag mår skit 

av det. Det är inget man väljer att vara född i fel kropp utan ett 

öde som man bara måste acceptera. 

Kim berättar att de flesta tror att hon är homosexuell eftersom 

hon ser ut som en kille, fast en feminin kille som Kim själv säger. 

Kim ser sig som heterosexuell eftersom hon är en tjej och tänder 

på killar, men råkar ha fel kropp. Valet av namnet Kim är noggrant 

utvalt och passar på både killar och tjejer. 

Kim har skadat sig genom sex sista tre åren, sedan 14 års ålder. 

Det började med att Kim kom i kontakt med en man via 

en community och de träffades för att ha sex. Hon kände sig 

förvirrad och var osäker på sin egen sexualitet och gick därför 

med på att träffa mannen för sex. Mötet resulterade i en våldtäkt 

som pågick under många timmar. Efteråt mådde hon så dåligt att 

hon inte visste vad hon skulle ta sig till. Hon kontaktade mannen 

igen och de träffades vid ytterligare ett antal tillfällen. När mannen 

slutade höra av sig blev Kim förtvivlad och kände sig oduglig 

och otillräcklig. Hon började därför kontakta andra män för att 

ha sexuella möten med. Jag vet vad män vill ha och jag gör det 

bra, säger Kim. 

Inför varje möte känner Kim hat gentemot mannen/männen 

hon ska träffa och ångesten eskalerar. Samtidigt kan hon inte låta 

bli att gå dit. Männen bekräftar henne positivt på ett sätt, men 

bekräftar också att hon har så lågt värde att andra får använda 

henne hur de vill. 

28

Jag får skylla mig själv att jag lever som jag gör. Det är bara mitt 

fel och ingen annans, men jag är säker på att detta blir min död 

om jag inte ser till att sluta. 

Kim går på BUP och pratar med en psykolog om att vara född i 

fel kropp. Det är skönt att få prata om det samtidigt som hon inte 

känner att hon kan berätta allt, som att hon till exempel skadar 

sig genom sex. 

29

Zandra Kanakaris – 1000 Möjligheter 

Zandra Kanakaris är jurist och har bland annat varit engagerad 

som informatör på Teamet för våldtagna kvinnor på Alla kvinnors 

hus. Idag är hon verksamhetsledare för 1000 Möjligheter, en 

organisation vars verksamhet syftar till att stötta och stärka tjejer, 

killar, transpersoner och andra ungdomar. I stödarbetet har vi 

kontakt med unga upp till 25 år som är eller har varit utsatta på 

olika sätt, säger Zandra. De unga kan höra av sig till någon av de 

utbildade volontärerna (35 i dagsläget) på chatten som är öppen 

måndag- och fredagskvällar, samt via mejl och telefon vardagar på 

kontorstid. 

De stödsökande erbjuds en egen stödkontakt som de kan mejla 

med, chatta, prata med på telefon eller träffa. De flesta väljer att 

chatta med sin stödkontakt i början. Vanligtvis är det mellan 6 

och 12 personer som hör av sig under en chattjourskväll. De som 

kontaktar 1000 Möjligheter har ofta upplevt svåra händelser som 

sexuella övergrepp, våld i hemmet, missbruk i familjen, hedersrelaterat 

våld och mobbing. Unga som säljer sex eller skadar sig 

genom sex är en grupp som har ökat mer och mer på senare år. 

Zandra upplever att det blir allt tyngre problematik hos de som 

hör av sig. Främst är det tjejer som söker stöd eller hjälp men allt 

fler killar och transpersoner hör också av sig. 

Unga som skadar sig genom sex kom Zandra först i kontakt 

med genom sitt arbete som föreläsare på Teamet för våldtagna 

kvinnor på Alla kvinnors hus. Hon mötte unga som gick över sina 

egna gränser, hade sex fast de inte kände någon lust eller egentligen 

ville. Men främst är det genom arbetet på 1000 Möjligheter 

och kontakterna där med unga som säljer sex som gjort att hon 

har uppmärksammat självskadande sex. 

Om jag tittar på de kontakter vi har som säljer sex ser jag att 

många använder det som ett sätt att skada sig själva. 

För många som säljer sex är inte pengarna det centrala utan det 

kan till exempel handla om att bli sedd och bekräftad, känna att 

man försöker skapa sig kontroll över en i övrigt turbulent livssituation 

eller att man har hittat ett sätt att dämpa en annars ohanterbar 

ångest, säger Zandra. Hon säger att det inte bara handlar 

om unga som säljer sig till en massa äldre män som de inte känner, 

utan att det även ibland kan handla om en tjej som fått ett dåligt 

30

”rykte” i skolan, fått en stämpel på sig som ”hora” och att de då 

känner sig pressade att leva upp till den bilden genom att exempelvis 

ha sex med de som vill i skolan. Inte för att de själva njuter 

av det och gör ett aktivt val utan för att omgivningen förutsätter 

att de ska bete sig på ett visst sätt och det trycket är väldigt starkt, 

säger Zandra. 

Zandra menar att de som 1000 Möjligheter har kontakt med 

som skadar sig genom sex generellt sett mår väldigt dåligt och har 

en låg självkänsla. De har hittat ett sätt att skada sig på fysiskt eller 

psykiskt genom sitt sexuella beteende. Fysiskt kan det handla om 

att man söker sig till våldsamt sex. De unga använder internet för 

att få tag på kontakterna som de har sex med. De upptäcker också 

att efterfrågan på unga som vill ha sex och som ställer upp på ”vad 

som helst” är stor och att ju mer extrema saker de ställer upp på 

desto fler finns det som vill träffas. 

Zandra ser många likheter mellan att ha skadande sex och att 

till exempel skära sig. De unga kan prata om de fysiska skadorna 

som ångestdämpande. Gemensamt är också att de beskriver rastlöshet 

och ångest när de inte skadar sig. Många kan ha mått dåligt 

tidigare, skurit sig, missbrukat alkohol eller haft ätstörningar. 

Andra kan ha en perfekt yta utåt men bära på svåra händelser 

som övergrepp eller liknande. Ytterligare en gemensamhetsfaktor 

är att de ofta beskriver att de känner sig annorlunda eller utanför 

och saknar goda relationer. Många kan också känna sig ensamma. 

Generellt sätt kan man säga att de unga vi kommit i kontakt 

med som skadar sig genom sex, mår mycket dåligt, konstaterar 

Zandra. 

Unga som skadar sig genom sex har särskilt stora hjälpbehov, 

menar Zandra. I dagsläget är 1000 Möjligheter ofta den enda kontakt 

de har och ungdomarna behöver oftast mycket mer hjälp än 

så. Flera av de Zandra kommit i kontakt med har fått behandling 

för andra problem, till exempel ätstörningar eller andra självskadebeteenden. 

De har uppmärksammat att det är svårt att sluta 

med beteendet. Många vill men kan inte göra det utan hjälp. De 

har ju hittat sin överlevnadsstrategi, säger Zandra. 

Det finns många anledningar att uppmärksamma gruppen 

unga som skadar sig genom sex, eftersom de utsätter sig för enorma 

risker, både psykiska och fysiska. Till det fysiska hör dels de 

skador relaterade till den misshandel de många gånger utsätts för, 

även smittorisken. Organisationens erfarenhet är att unga som 

31

skadar sig genom sex sällan skyddar sig mot sexuellt överförbara 

sjukdomar, inte minst eftersom de känner att de inte har ”rätt” att 

ställa några krav på den som de träffar. Ytterligare en risk kan vara 

den hotbild som kan vara förknippad med att de som utnyttjar 

de unga under inga omständigheter vill att deras gärningar ska bli 

kända av allmänheten. 

Det kan vara en utåt sett vanlig man med fru och familj. Han får 

panik över att den unge eventuellt skulle börja prata om vad han 

har gjort och hotar då tjejen eller killen han utsatt. Han kan inte 

riskera att det kommer ut vad han har gjort. 

Zandra säger att hon inte alltid får veta hur det går i det långa loppet 

för de unga. De som hör av sig befinner sig ofta fortfarande 

i beteendet och har mycket svårt att sluta. Hon har fått ta del av 

otaliga historier om bristande stöd och hjälp som de unga upplevt. 

Flera beskriver att de haft en professionell kontakt som varit 

otillräcklig, oförstående eller haft för lite kunskap. Zandra menar 

att det behövs mer kunskap om hur man bäst hjälper den här 

gruppen unga, men att börja lyssna och att våga fråga om detta är 

en god början. Tillsammans med SKR (Sveriges kvinno- och tjejjourers 

riksförbund) och Novahuset håller 1000 Möjligheter på att 

ta fram ett material om sex som ett självskadebeteende 

32

Felicia 

Felicia, 17 år, bor i en träningslägenhet i en mindre ort i Sverige. 

Sedan hon var sex år har hon varit utsatt för sexuella övergrepp av 

sin farbror. 

Felicia är mycket tystlåten när hon pratar, närmast viskar. 

Stundtals har hon mycket svårt att berätta om sitt självskadande, 

som präglar hela hennes tillvaro. Felicia har som hon själv säger 

”provat allt” för att överleva. När tankarna på övergreppen blir 

för jobbiga, tänker hon på att skada sig hela dagarna och inte 

minst på att skada kroppen. Felicia har ärr utmed armarna efter 

de otaliga gånger hon skurit sig. Hon har provat en del droger och 

använder sex på ett destruktivt sätt. Felicia säger att hon aldrig 

skulle kunna ha en pojkvän eftersom hon inte kan ha ”vanlig” sex. 

Hon bestämmer träff med våldsamma män som betalar för att ha 

sex med henne. Flera gånger beskriver Felicia hur hennes kropp 

sviker henne. Att hon kan känna njutning samtidigt som smärtan 

är outhärdlig när hon våldtas. 

Jag äcklas över mig själv. Önskar att jag kunde ta bort mitt underliv 

från övriga kroppen så att jag slapp känna, så den inte kunde 

svika mig som den gör. Jag önskar att jag sagt till när jag var liten, 

men det gjorde jag inte. Varför gjorde jag inte det egentligen? Det 

är det som är mitt problem. Att jag inte gick. 

Felicia har fått stöd och hjälp på flera olika sätt för att kunna hantera 

sitt självskadande. Bland annat bodde hon på behandlingshem 

under flera år. Där kände man till att hon hade utsatts för sexuella 

övergrepp och att hon skar sig, men inte att hon skadade sig genom 

sex. Felicia beskriver hur skärandet ersattes av att träffa män som 

hon hade sex med. Hon ville inte veta innan vad som skulle hända 

när de träffades. Det var just det som var meningen, att inte känna 

kontroll och bara låta andra göra vad de ville med henne. Det var 

samma sak hon upplevt under övergreppen som barn. 

Fortfarande har Felicia inte berättat för någon att hon periodvis 

säljer sex. Gång på gång skadar hon sig genom att skära sig på 

kroppen, svälja tabletter eller föra upp saker i underlivet. Hon har 

också blivit skadad vid flertalet tillfällen av de män som köpt sex 

av henne. 

Flera gånger har hon fått läkarvård för sitt självskadande men 

hon upplever inte att någon varit intresserad av att lyssna på var 

33

skadorna kommit ifrån. Det är ju ingen som frågar mig hur jag 

lever, utan när jag skadar mig blir folk mest sura och suckar, säger 

hon. 

Felicia är noggrann med att påpeka att hon också tycker att 

hon har fått bra hjälp, dock är det inget som har funkat hela vägen. 

Hon menar att det är hennes eget fel och att det beror på 

henne själv och det starka självhat hon känner. 

34

Åsa Nilsonne – Karolinska Institutet 

Åsa Nilsonne är psykiater, leg. psykoterapeut och professor i medicinsk 

psykologi vid Karolinska Institutet i Stockholm. 

Åsa har arbetat med kvinnor som skadar sig själva sedan mitten 

av nittiotalet, då ett forskningsprojekt om psykoterapeutisk 

behandling för självmordsnära kvinnor med borderline-personlighetsstörning 

inleddes. Syftet var att jämföra två behandlingsmetoder 

som utvecklats särskilt för den här patientkategorin – 

dels Dialektisk Beteendeterapi (DBT), dels en psykodynamiskt 

grundad metod med ”sedvanlig behandling”. Åsa var ansvarig för 

DBT-armen i projektet där hon även deltog dels som terapeut 

med egna patienter, dels som handledare. 

I det kliniska arbetet framkom att ett flertal av patienterna 

hade problematiska sexuella kontakter. För att få bättre grepp om 

patienternas sexliv gjordes en enkät där de tillfrågades om skälen 

till att de hade hamnat/hamnade i sexuella situationer. Enkäten 

gav inte mindre än 57 olika svar, bland andra att de varit tvingade, 

att de fått betalt, att de ville straffa sig själva. Väldigt få skäl visade 

sig vara förknippat med något positivt. Vi såg att många ägnade 

sig åt riskfyllt sex och jag blev intresserad av detta och ville undersöka 

det mer, säger Åsa. 

Förutom det pågående forskningsprojektet tror Åsa att hon tidigare 

mött personer som har skadat sig genom sex, men att hon 

då inte har förstått eller uppmärksammat detta. Åsa menar att 

självskada kan ta sig många olika uttryck, och fylla olika behov 

från person till person. Vissa skadar sig för att känna att de lever. 

Andra för att komma undan en värre, psykisk smärta som kan 

minska vid självskada. Självskadande genom sex vill hon beskriva 

som en sexuell kontakt som syftar till att kvinnan (eller mannen) 

ska uppleva någon typ av fysisk eller psykologisk smärta. Det kan 

till exempel vara för att straffa sig själv, för man tycker att det är 

vad man förtjänar. Om man har sex på ett sådant sätt att det hotar 

ens fysiska hälsa genom exempelvis smittrisk, eller genom att man 

utsätter sig för upprepade graviditeter och aborter, kan det också 

ses som självskada. 

När man skadar sig genom sex lämnar det inte samma tydliga 

spår som när man skär sig, men är nog så allvarligt. Det är mindre 

viktigt att skilja på vilken typ av självskadebeteende en person har. 

Det mest intressanta är att ta reda på hur farligt beteendet är och 

35

vilken funktion det fyller. Självskadande ser Åsa Nilsonne som 

ett sätt att försöka lösa ett problem. Problemen som ska lösas är 

varierande, därför är hon skeptisk till att ha självskadande som en 

egen diagnos. 

De som skadar sig gör det ofta för att överleva, för att lösa problem 

och problemen kommer ju någonstans ifrån. 

Personer som självskadar behöver kvalificerad vård och omhändertagande 

på olika nivåer och sätt. Det är viktigt att de som arbetar 

med dessa personer är utbildade för just den här målgruppen. 

Metoderna finns, men inte alltid på rätt plats eller i rätt mängd. 

Åsa poängterar vikten av att göra noggranna utredningar så att 

patientens förutsättningar är klara innan till exempel behandling 

med DBT. 

Idag är det stora skillnader på den DBT- behandling som bedrivs 

på olika håll i landet. Det finns ingen certifiering och det 

kan vara stora skillnader i kompetens mellan olika behandlare. 

Minimikravet är att en behandlare ska ingå i ett behandlingsteam 

där minst en person har uppnått adherence, det vill säga har visat 

att hon eller han behärskar metoden. 

I DBT börjar vi med att hjälpa patienten att sluta skada sig. Vi 

vill skapa trygghet och säkerhet innan vi går vidare … Därefter 

kan man gå bakåt och se vad det är som föranlett beteendet. 

En viktig ingrediens i allt behandlingsarbete är att hjälpa patienten 

att hitta motivation att göra något annat, säger Åsa. Det är 

viktigt att kunna prata om självskadande och inte minst att tala 

om självskadande genom sex. Det finns en stor ensamhet hos dem 

som utsätter sig. Hon anser också att det behövs en mer nyanserad 

diskussion om vad självskadande är, en diskussion som inte bara 

är fokuserad på om kroppsvävnad skadas eller inte. Mörkertalet 

vad gäller skadande genom sex är antagligen stort tror hon, men 

det är svårt att säga något säkert eftersom vi inte har mer forskning 

på området. 

Jag ser det som en rätt tragisk missuppfattning att det i alla lägen 

är bra för patienten att uppleva starka känslor – i själva verket 

är det ju ofta de starka känslorna som leder till självskada när 

patienten inte har något annat sätt att hantera den på. 

36

Fråga inte om du inte vet vad du ska göra med svaret. Det är 

grymt att dra igång plågsamma minnen om man inte sedan har 

tid och kompetens att hjälpa patienten ur den smärtan som dessa 

minnen kan ge upphov till, säger Åsa. Det krävs kompetens att 

veta vad och när man ska fråga. Som första linjens professionell 

kan man kartlägga ett behov men sedan kan man behöva slussa 

vidare, och då ska man inte binda upp patienten till sig själv, och 

inte heller dra igång processer som man inte kan hjälpa patienten 

med i fortsättningen. 

Ur ett förebyggande perspektiv lyfter Åsa fram vikten av ett 

gott nätverk. Åsa menar att ett stort nätverk kan vara en betydelsefull 

resurs och täcka upp när föräldraansvaret fallerar. Hon 

refererar till sin egen erfarenhet av etiopiska storfamiljer. Ett barn 

som har bråkat med sin mamma kan gå till mormor eller moster 

och få tröst och bekräftelse. 

Åsa ser ljust på framtiden när det gäller bättre behandlingsmöjligheter 

för personer som självskadar sig genom sex. Alla ska 

kunna få vård även om du inte bor i en storstad. I framtiden kanske 

vi kan skapa ett internetbaserat utbildningsprogram, både för 

professionella och för målgruppen, säger Åsa. 

37

Camilla Kordnejad-Karlsson och Jonas Fäldt – 

DBT-teamet i Stockholm 

Camilla Kordnejad- Karlsson och Jonas Fäldt arbetar på DBTteamet 

inom BUP i Stockholm. Teamet startade 2005 och är en 

specialiserad del inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm. 

Camilla är sjuksköterska med vidareutbildning inom psykiatri. 

Hon har erfarenhet av att arbeta inom vuxenpsykiatri och barnpsykiatri, 

sluten- och öppenvård. Jonas är psykolog, med lång erfarenhet 

av att jobba inom psykiatrin med tonåringar och unga 

vuxna. 

DBT betyder dialektisk beteendeterapi och är en behandlingsform 

som bl.a. riktas till dem med självskadebeteenden och 

självdestruktivitet. Metoden kom till i USA under 80-talet och 

utformades särskilt för att passa personer med emotionellt instabil 

personlighetsstörning. Flera av ungdomarna Camilla och Jonas 

träffar har drag av en sådan diagnos, men absolut inte alla (denna 

diagnos sätts i regel inte innan 18 års ålder). Just nu pågår ungefär 

60 behandlingar på enheten och det är ett 20-tal terapeuter 

som är särskilt utbildade inom DBT. Under behandlingen som 

oftast varar runt ett år, ingår flera olika delar: individuell terapi, 

färdighetsträningsgrupp, föräldrar/anhöriggrupp, familjeterapi, 

telefonsupport till ungdomarna och deras föräldrar, DBT-konsultationsteam. 

Både Jonas och Camilla har efterenhet av att träffa ungdomar 

som skadar sig genom sex, även om de inte är så många. 

Vi vet inte varför, men de har blivit fler, även om det inte är så 

vanligt. Kanske kan det bero på att det uppmärksammats mer 

inom media, eller att det helt enkelt är vanligare. (Jonas) 

Främst har de kommit i kontakt med unga som har sex fast dom 

inte vill, men även med dem som har våldsam sex, som t.ex. tvingar 

sina partners att skada dem i sexuella situationer. 

Det kan vara extra skamfyllt och svårt för de unga att prata 

om självskadande sex. För en del kan det även vara förvirrande, 

eftersom det är en destruktivitet som ibland också kan innebära 

sexuell lust och en viss bekräftelse. De ungdomar som Camilla 

och Jonas träffat, som skadat sig genom sex, har ofta haft flera 

olika problem t.ex. droger eller ätstörningar. En del av dessa 

ungdomar har haft dåliga nätverk av vuxna och jämnåriga. Ung- 

38

domarna kan ofta också ha varit med om svåra saker som det 

kan vara svårt att prata om. Jag tänker att det viktigaste av allt 

är att inte vara dömande, utan öppen för allt när man jobbar 

med unga människor, oavsett hur eller varför de skadar sig, säger 

Jonas. 

Camilla och Jonas menar att sex kan vara ett självskadande 

eller en självdestruktivitet, precis som att det finns en massa andra 

sätt att skada sig på, såsom att skära sig, drogmissbruk eller 

ätstörningar. 

För oss spelar inte den destruktiva formen någon roll. För oss är 

det funktioner som är i fokus. (Camilla) 

Funktionen de unga uppfyller genom sitt självskadande/självdestruktiva 

beteende kan vara; ångestlindring för att dämpa, men 

också att smärtan kan innebära att man blir mer närvarande och 

kommer ur t.ex. dissociation. Ångest är ett ord som Camilla menar 

att många använder sig av, men som egentligen består av olika 

känslor. I behandlingen delas därför ångesten upp i känslor såsom 

rädsla, besvikelse osv. 

Det är den unge själv som säger vad den mår dåligt av. Vi formar 

därefter vad vi kallar en kedja t.ex. vad är det som utlöser 

tanken att vilja vara destruktiv, när brukar det inträffa, hur brukar 

ungdomen hantera situationen m.m. Sedan handlar det om att 

bryta det negativa, att hitta alternativ till att skada sig när negativa 

tankar och impulser kommer. Har man lärt sig att hantera 

negativa tankar på ett sätt utan att skada sig på, så kan det funka 

på all form av destruktivitet. Det är det som är så bra med DBTbehandlingen 

säger Camilla. 

39

Forskning och annan dokumenterad 

kunskap 

I dag finns det ingen vedertagen definition av vad som menas med 

unga som skadar sig genom sex. Begreppet används på många olika 

sätt och enskilda beskrivningar om unga som skadar sig genom 

sex, finns exempelvis i litteratur och i bloggar på nätet. Det är betydligt 

mer ovanligt att fenomenet beskrivs inom forskningen. De 

mest relevanta vetenskapliga studierna vi funnit har varit de som 

handlat om självskadebeteenden, sexuell destruktivitet, sexuellt 

beroende, sexuellt risktagande och sexuellt utagerande. 

Nedan följer en sammanställning utifrån resultaten av en litteratursökning 

gjord mellan 11.06.22–11.06.27 om unga som 

skadar sig genom sex (för mer detaljer om sökningen se sid 12). 

Sammanställningen fokuserar på den funktion beteendet fyller 

och vilka unga som kan vara i ökad risk. För att det ska vara enkelt 

att läsa har vi tagit bort de flesta referenser i den löpande texten. 

En fullständig referensförteckning finns sist i boken. Det avsnitt 

som handlar om unga som tar sexuella risker online baseras på ett 

tidigare opublicerat material av Åsa Landberg vid Rädda Barnen 

och Linda Jonsson. 

Självskadebeteenden bland unga 

Definitioner och frekvens 

Med självskadebeteenden menas olika destruktiva handlingar som 

en människa gör mot sin kropp. De flesta människor har någon 

gång gjort något som varit mer eller mindre skadligt, såsom att riva 

av en skorpa på ett sår, dricka för mycket alkohol eller äta onyttig 

mat. Gränsen mellan vad som är ett socialt accepterat beteende 

och ett självskadebeteende kan vara mer eller mindre tydlig. 

Ofta förknippas självskadebeteenden med att skära sig eller 

till exempel bränna sig, men det finns många andra sätt också. 

Det finns flera definitioner av vad ett självskadebeteende är. Ett 

begrepp som ofta används är Non Suicidal Self-Injury (NSSI). 

NSSI definieras som en direkt, avsiktlig skada av kroppsvävnad 

41

som utförs utan självmordsavsikt. Deliberate Self-Harm (DSH) är 

en annan vanligt förekommande definition. Med denna menas 

avsiktliga handlingar som orsakar självskada, men som inte har 

en dödlig utgång. Denna definition är vidare och inkluderar självmordsintention 

och beteenden, som att svälja en substans, drog 

eller andra föremål. Utifrån ovanstående internationella beskrivningar 

av självskadebeteende finns likheter med fenomenet sex 

för att skada sig, men med den skillnaden att individen använder 

sig av en annan person för att uppnå skada. Exempelvis kan en 

person söka sig till sexuella situationer där de skadas fysiskt, det 

vill säga direkta avsiktliga skador utan självmordsavsikt, medan de 

indirekta skadorna kan innebära psykiska- eller fysiska men som 

exempelvis könssjukdomar för att man inte skyddar sig. 

Det är svårt att veta omfattningen av självskadebeteenden, inte 

minst eftersom det inte forskats så länge på området och eftersom 

olika definitioner och metoder använts i olika studier. Bland 

svenska studier varierar resultaten från 1 procent (Socialstyrelsen 

2004a) till 41.5 procent (Lundh et al., 2011). I en nyligen utförd 

jämförelse mellan befintliga internationella studier om självskadebeteenden 

sammanfattas att frekvenserna för NSSI bland unga 

är runt 18 procent och DSH 16 procent (Muehlenkamp et al., 

2012) . Samma översikt konstaterar att det skett en ökning av 

självskadebeteenden men att ökningen har planat ut de sista fem 

åren. De flesta svenska och internationella studier visar att självskadebeteenden 

är vanligast bland flickor. Men det finns även studier 

som inte visar på några könsskillnader alls. 

I de flesta studier om självskadebeteenden frågas inte om självskadande 

genom sex. Den enda studie vi hittat som specifikt frågar 

om detta har If/Springtime (2012) tagit fram med hjälp av 

Ungdomsbarometern. I studien svarade 1000 ungdomar mellan 

15–24 år på frågor i en webbenkät om sexuell exponering samt 

självskadebeteenden. Av ungdomarna svarade 30 procent att de 

någon gång skadat sig själva medvetet genom att göra sig illa psykiskt 

eller fysiskt och fem procent uppgav att de haft eller använt 

sig av sex för att skada sig själva. Tjejer hade skadat sig genom sex 

i något högre grad, men av dem som gjort det vid flera tillfällen 

var det fler killar. Resultaten i studien bör läsas med försiktighet 

på grund av studiens utförande (bristande representativitet och 

låg svarsfrekvens, 29%). 

42

Varför självskadar sig unga? 

I forskningen beskrivs framförallt två funktioner som ett självskadande 

kan ha. Först och främst som ett sätt att reglera känslor 

på, så kallad affektreglering. Det andra sättet är ett sätt att visa för 

omvärlden att man inte mår bra, så kallad interpersonell funktion. 

Mest forskningsstöd finns för att se självskadebeteendet främst 

som ett sätt att reglera känslor. Trots att självskadebeteendet ofta 

innebär negativa konsekvenser på längre sikt kan det på kort sikt 

vara ett sätt att få en tillfällig lättnad. För människor med starka 

känslomässiga reaktioner och svårigheter att reglera känslor kan 

självskadebeteende vara ett sätt att få stopp på ett svåruthärdligt 

känslomässigt tillstånd. Unga har uppgett i studier att de skadar 

sig själva som ”ett sätt att hantera känslor av depression”, eller för 

att ”lätta på outhärdlig spänning”, ”att få slut på jobbiga känslor” 

eller ”att straffa mig själv på ”. Unga anger ofta flera skäl till att de 

skadar sig själva. Enligt Nock et al. (2009) infinner sig impulser 

att skada sig själv oftast när en person är ensam och har negativa 

tankar eller svåruthärdliga känslor. Det kan till exempel röra sig 

om jobbiga minnen, tankar på att inte duga, känslor som ilska, 

skam, ledsenhet eller att man känner sig tom och ”avtrubbad”. 

Självskadebeteenden kan även fylla funktionen att visa för andra 

att man inte mår bra, när man inte kan hitta något annat sätt 

att kommunicera. Det blir en sorts rop på hjälp. Detta synsätt får 

stöd av forskning som har visat att ungdomar med självskadebeteende 

generellt har svårare att uttrycka och hantera svåra känslor 

och lösa sociala problem. Att man har mer problem i kombination 

med svårigheter att kommunicera sina behov till viktiga vuxna bidrar 

till en särskild sårbarhet som unga med självskadebeteende 

kan ha. 

Riskgrupper för unga som skadar sig genom sex 

Unga som skadar sig genom sex kan vara svåra att uppmärksamma. 

Det behöver inte synas på utsidan eller innebära några andra 

särskilda andra tecken. Erfarenhetsbaserad kunskap visar att de 

unga kan finnas både bland de som är välanpassade och duktiga i 

skolan såväl som bland de som skolkar eller på andra sätt väcker 

omgivningens oro. 

43

Ett sätt att hitta unga som skadar sig genom sex är att söka 

bland de riskgrupper där självskadebeteende kan vara vanligare. 

Forskarna Simeon och Favazza (2001) nämner personlighetsstörningar, 

erfarenheter av misshandel, trauman, posttraumatiskt 

stressyndrom och ätstörningar som riskfaktorer. När det gäller 

flickor som skär sig nämner Socialstyrelsen (2004b) dissociativa 

symptom, impulskontrollstörningar, missbruk, depression och 

personlighetsstörningar. De nämner även så kallade ”smittoeffekter” 

i samband med vård, att unga kan lära sig beteendet av varandra. 

Utifrån beskrivningar i litteratur och de berättelser vi tagit 

del av från unga själva, som skadar sig genom sex, stämmer ovan 

beskrivna riskfaktorer väl in. 

Som nämnts tidigare finns det anledning att tro att unga som 

skadar sig genom sex kan finnas med (som en oidentifierad grupp) 

i studier, om till exempel sexuell destruktivitet, sexuellt risktagande 

och sexuellt beroende (används sällan när det kommer till unga 

under 18 år). Gemensamt för forskningen inom dessa områden 

är att det ofta nämns ett samband mellan (det sexuella) beteendet 

och trauman eller andra svåra händelser i livet. 

Unga som utsatts för fysisk misshandel eller/och 

sexuella övergrepp 

Om trauma är en riskfaktor för självskadebeteende så är några av 

de händelser som innebär störst risk för att bli traumatiserad att 

ha varit utsatt för våld eller sexuella övergrepp. I en studie (Jansson 

et al., 2011) med 3000 elever i årskurs 9 (15–16 år gamla) 

svarade nästan 14 procent att de blivit slagna av sina föräldrar 

eller av annan vuxen i hemmet. Ungefär tre procent hade blivit 

slagna vid upprepade tillfällen. När det kommer till ungas erfarenheter 

av sexuella övergrepp finns flera studier av t.ex. Svedin och 

Priebe (2004 & 2009). I studien av Svedin & Priebe (2009) med 

cirka 3000 skolungdomar i tredje året i gymnasiet uppgav ca 25 

procent av flickorna och 7 procent av pojkarna att de utsatts för 

någon sexuell handling mot sin vilja. Tio procent av flickorna och 

ca 3 procent av pojkarna hade utsatts för penetrerande sexuella 

övergrepp (orala-, vaginala- och anala samlag). 

Bland dem som utsatts för sexuella övergrepp är risken större 

att drabbas av depression, ångest, antisociala beteenden, drogberoende, 

självmordstankar och självmordsbeteenden. Självskadebete- 

44

enden är vanligare hos personer som utsatts för sexuella övergrepp 

och risken ökar ju grövre övergrep de utsatts för. I en studie av 

Edgardh & Ormstad (2000) svarade 33 procent av pojkarna som 

var utsatta för sexuella övergrepp att de hade gjort självmordsförsök 

eller skadat sig själva, jämfört med 5 procent av dem som inte 

varit utsatta. Bland flickorna var det 30 procent av de som varit 

utsatta för sexuella övergrepp jämfört med 9 procent av de icke 

utsatta. 

Flera studier har också visat att unga som utsatts för sexuella 

övergrepp kan få svårt med sin sexualitet senare i livet. Detta kan 

till exempel visa sig genom att personen undviker sex eller har 

destruktiv sex. Destruktivt sex kan till exempel handla om att 

ha många olika partners, inte skydda sig eller ta sexuella risker 

online. Det finns också beskrivet att offer för sexuella övergrepp 

kan ha sex för att stå ut med negativa känslor, som ett sätt att 

kunna överleva psykiskt (ett sätt att stå ut med ångest, självförakt 

m.m.) 

Alla unga som utsätts för fysisk misshandel eller sexuella övergrepp 

drabbas inte av svårigheter efteråt. Forskning har visat att ju 

grövre ett sexuellt övergrepp är desto större är risken för trauma. 

Studier har visat att det är de penetrerande övergreppen som innebär 

störst risk. Andra faktorer som kan ha betydelse för om en 

händelse innebär ett trauma kan vara övergreppets karaktär, hur 

lång tid övergreppen pågått och av vem. Personliga faktorer påverkar 

också. Två personer som utsatts för samma sak behöver inte 

reagera på samma sätt. 

Unga som säljer sexuella tjänster 

Unga som säljer sexuella tjänster lever ofta utsatta liv där de riskerar 

både fysiska och psykiska skador. I en intervjustudie (Jonsson 

& Svedin, 2012) med 11 unga kvinnor mellan 15–25 år som sålt 

sex online beskrev de unga att de sökte uppmärksamhet och att de 

ville bli sedda och bekräftade som anledningar till att de sålde sex. 

De beskrev också ett förakt mot sig själva och att tidigare sexuella 

övergrepp spelat en avgörande roll för inträdet i sexsäljandet. Flera 

beskrev att de sålde sex för att kunna stå ut med negativa känslor, 

för att slippa ångest och likställde att sälja sex med att till exempel 

skära sig. De kunde parallellt ha olika typer av självskadebeteenden. 

En del beskrev att de särskilt sökte sig till sexuella kontakter 

45

som innebar sexuellt våld. Dessa unga beskrev att ersättningen var 

mindre viktig och att de inte alltid fick eller ville ha betalt. 

I studien av Svedin & Priebe (2009) där 3000 ungdomar i årskurs 

tre på gymnasiet ingick, svarade omkring 1.5 procent att de 

fått ersättning för sexuella tjänster. Det var vanligare bland killar 

än tjejer och en majoritet (80 procent) hade gjort det färre än fem 

gånger. De refererade studierna ovan, tillsammans med flertalet 

andra studier, visar en samstämmig bild av gruppen unga som fått 

ersättning för sexuella tjänster: De lever oftare i mer utsatta familjesituationer, 

har i högre grad frånvaro av goda vuxenkontakter, 

bristande omsorg och en avsaknad av nätverk. 

Även om det inte går att säga att alla unga som sålt sexuella 

tjänster mår dåligt är forskningen entydig kring att dessa unga 

mår sämre än andra unga på gruppnivå. Studien av Svedin & Priebe 

(2009) visade att en majoritet (4 av 5) varit utsatta för sexuella 

övergrepp innan de sålde sexuella tjänster. 

Både nationella och internationella studier har visat att en 

grupp unga som oftare sålt sexuella tjänster är homo- bi- och 

transsexuella (HBT) unga. 

Unga som tar upprepade sexuella risker på och utanför nätet 

Risktagande är vanligast under tonårstiden. Tonåringar är till 

exempel överrepresenterade när det gäller narkotikaanvändning, 

rökning, skolk och osäker sex, även självskadebeteenden är vanligast 

i ungdomsåren. En del risktagande leder inte till några negativa 

konsekvenser medan andra kan vara livsavgörande och till 

och med innebära död. Unga som tar sexuella risker (till exempel 

har många partners, har sex utan kondom, använder alkohol och 

droger vid sex) har oftare varit utsatta för sexuella övergrepp, sålt 

sex och har i större omfattning ett självskadebeteende. 

Unga som tar mycket risker gör det även online. På nätet går 

det enkelt och snabbt att skapa kontakter och det är en självklar 

plats för unga som söker svar på frågor om sex eller söker sexuella 

kontakter. Precis som nätet underlättar mycket som är positivt 

underlättar det också negativa kontakter. Nätet är en arena för 

risktagande unga. Baumgartner et al. (2010) har sammanställt beteenden 

som kan kategoriseras som riskbeteenden online utifrån 

olika forskningsstudier: 

46

• De som letar efter någon online för att prata sex med. 

• De som letar efter någon online för att ha sex. 

• De som skickar intima bilder/filmer till någon online. 

• De som avslöjar personlig information som telefonnummer, 

adresser till någon online. 

Risktaganden som ovan beskrivna ökar faran att utsättas för olika 

former av sexuella övergrepp. I ett projekt om barn och IT-relaterade 

sexuella övergrepp på BUP Elefanten i Linköping (Jonsson 

et al., 2009), var något av det mest utmärkande med de unga 

som utsatts för IT-relaterade sexuella övergrepp, att de också i stor 

omfattning själva tagit sexuella risker online. Ofta var de unga 

medvetna om att de tog risker men insåg sällan konsekvenserna 

eller tog dem ändå. 

Det finns olika grupper av unga som tar mer sexuella risker online 

än andra. I en amerikansk studie (Mitchell & Ybarra, 2007) 

undersöktes internetbeteende bland unga som självskadat sig under 

de sista 6 månaderna. Studien visade att unga med självskadebeteenden 

i högre grad än andra tog risker online (t.ex. hade de 

oftare ett sexuellt alias, pratade oftare sex med okända eller hade 

oftare en relation med någon de träffat online). 

Åsa Landberg och Linda Jonsson 1 har gjort en modell för att 

visa processer och orsaker till upprepat sexuellt risktagande online 

(se sid. 48). Modellen visar bland annat hur självskadande genom 

sex kan ses som den yttersta konsekvensen av ett riskfyllt beteende 

online. Olika faktorer kan starta och driva på en utveckling mot 

en allt högre grad av risktagande. Det handlar då inte bara om 

en nyfikenhet och om att testa, utan om ett upprepat och metodiskt 

sexuellt risktagande online. Hit hör till exempel de unga som 

många gånger, kanske varje vecka eller varje dag, lägger ut sexualiserat 

material online, har webbcamshower med okända eller säljer 

sex för möten online eller offline. 

Längst ner till höger i modellen visas exempel på faktorer; identitetssökande, 

materiella behov och påfrestande händelser som var 

för sig eller i kombination kan utlösa upprepat risktagande. Ett 

1 Åsa Landberg (psykolog och leg. psykoterapeut vid Rädda Barnen) och Linda 

Jonsson sammanfattar sina kliniska erfarenheter och resultat av intervjuer med 

unga som vid upprepade tillfällen tar sexuella risker online. 

47

Upprepat sexuellt risktagande 

risktagande, kan successivt eskalera genom en ökad frekvens och 

mer sexualiserade handlingar (jämför beroende av alkohol och droger). 

Ett sexuellt risktagande online (de högra cirklarna) kan övergå 

i självskadande genom sex (de vänstra cirklarna). För en del unga 

innebär risktagandet direkt ett självskadande (streckade pilen). I 

det följande exemplifieras och förklaras modellens olika delar utifrån 

Åsa Landberg och Linda Jonssons material. 

Bild 1. Modell för upprepat sexuellt risktagande online (Jonsson & Landberg 

2012). 

48 

Lindring 

Självskadande genom sex 

Självskadande 

Outhärdliga 

känslor 

Tar risker 

Mår dåligt 

Sexuellt risktagande 

Tar risker 

Identitet Materiella 

behov 

Händelse 

Lindring

Identitet 

Det första och mest utmärkande för de unga som tagit sexuella risker 

online var en önskan om att bli sedda och bekräftade. De unga 

beskrev en önskan om att få känna att de var betydelsefulla, vackra, 

och behövda. En del av dem beskrev också att de sökte närhet eller 

sex. Gemensamt var att de kände sig ensamma, annorlunda och 

inte passade in, även om de utåt sett levde helt vanliga tonårsliv. 

I motsats till att söka positiv bekräftelse fanns även de som 

genom sitt upprepade sexuella risktagande online förstärkte en 

negativ självbild och identitet. Flera hade ett förakt för den egna 

kroppen och kände sig värdelösa. Den negativa bilden bekräftades 

genom personerna de kommit i kontakt med online. Det kan till 

exempel ha inneburit att de både av andra och av sig själva identifierats/benämnts 

som ”ful”, ”hora”, ”slampa” eller ”äcklig”. 

De unga som tog mycket risker online hade ofta varit ambivalenta 

i sökandet efter sin identitet och förstärkt både de positiva 

och negativa delarna samtidigt. 

Materiella behov 

Behov av pengar, alkohol, droger och kläder kunde hos en del 

unga vara anledningen till att de tog sexuella risker online. De 

kunde t.ex. ha rymt hemifrån och var i behov av mat och husrum. 

Behov av droger, kläder och mobiltelefon beskrevs också. Utöver 

dessa behov fanns hopp om att få modellkontrakt, filmroller eller 

andra typer av eftertraktade arbeten. De materiella behoven tillgodosågs 

genom att till exempel erbjuda sexuella tjänster online mot 

ersättning. När behoven tillgodosetts kunde den unge antingen 

sluta med sitt riskbeteende eller fortsätta, men då utan att det 

materiella var den främsta drivkraften. 

Händelse 

De unga med upprepat sexuellt risktagande beskrev ofta påfrestningar 

eller traumatiska händelser som en utlösande faktor till att 

risktagandet startade. Exempelvis kunde det vara en svår skilsmässa 

i familjen, sjukdom, dödsfall, mobbning, naturkatastrof eller 

våldtäkt. Händelserna bidrog till en extra sårbarhet. Svåra händelser 

i familjen ledde till att den unges behov kom i skymundan och 

49

att de under en period försummats av föräldrarna. Andra unga 

hade upplevt en mer varaktig försummelse under hela eller delar 

av sin uppväxt. Det kunde handla om föräldrar som missbrukat, 

en förälders psykiska ohälsa, våld i familjen eller sexuella övergrepp. 

Även för dessa kunde en färsk traumatisk upplevelse utlösa 

ett risktagande. 

Sexuellt risktagande online 

De flesta unga som tog risker online beskrev en känsla av ensamhet 

och att de inte mådde bra psykiskt. Det var i dessa situationer 

de sökte sig online och pratade sex eller la ut sexualiserat material. 

Genom att göra detta fyllde de på ”må bra-kontot” och fick bekräftelse 

och kunde känna att de på detta sätt mådde bättre – åtminstone 

ett tag. När de sedan mådde dåligt igen tog de nya risker 

och så upprepades beteendet gång efter gång. 

För en del eskalerade risktagandet och ledde vidare till ett självskadande 

genom sex. 

Självskadande genom sex 

De unga som tagit de mest allvarliga sexuella risker online och 

som gjort det upprepat beskrev alla att de jagades av stark ångest 

eller andra outhärdliga känslor de inte stod ut med. Det kunde till 

exempel handla om skam, äckel, rädsla eller overklighetskänslor. 

Känslorna var ofta förknippade med minnen från negativa eller 

traumatiska händelser. För att klara av de outhärdliga känslorna 

tog de sexuella risker på nätet. Det kunde till exempel handla om 

att träffa olika personer för att ha sex både online och offline, med 

eller utan betalning. Några av de unga som tog mest upprepade 

sexuella risker online var de som skadat sig genom sex. Drivkraften 

var stark att få uppleva en tillfällig paus från de outhärdliga 

känslorna och resulterade i sexuella kontakter med personer online, 

ofta med våldsinslag. Tyvärr innebar risktagandet att de outhärdliga 

känslorna på sikt istället förstärktes och ledde till nytt 

självskadande. Den unge blev fast som i ett ekorrhjul som var 

svårt att ta sig ur. En försvårande omständighet var att de unga 

ofta fick kontakt med personer som hotade och i flera fall även 

misshandlade dem, om de inte fullföljde det som bestämts inför 

mötena eller vägrade att gå med på att ses igen. 

50

Sammanfattning och diskussion 

Kan unga skada sig genom sex? 

I denna bok har vi utgått från olika perspektiv för att få en så 

bred bild som möjligt av unga som skadar sig genom sex. Först 

och främst beskrevs området utifrån unga själva och yrkesverksamma 

med kunskap och erfarenhet inom området. Utöver 

detta presenterades en sammanställning av forskning och annan 

dokumenterad kunskap. Kan sex användas som ett sätt att skada 

sig själv? Ja, kan vi otvivelaktigt svara med utgångspunkt ifrån 

den kunskap vi samlat. Det finns många likheter mellan andra 

självskadebeteenden och att skada sig genom sex. Nedan följer 

en sammanfattning och diskussion utifrån det insamlade materialet. 

Hur många skadar sig genom sex 

Studier visar olika siffror gällande hur vanligt det är med självskadebeteende 

och självdestruktivitet. En genomsnittlig siffra utifrån 

en sammanställning av internationella studier är ca 17% (Muehlenkamp 

et al., 2012). Det är troligt att det bland dessa finns ett 

antal personer som även skadar sig genom sex. Den enda studie 

vi funnit som innehåller frågor om att skada sig genom sex är IF/ 

Springtime (2012) där 5% av de svenska ungdomarna uppgav att 

de hade skadat sig genom sex någon gång. Det finns med andra 

ord väldigt ringa kunskap idag om hur många unga som skadar 

sig genom sex. Fler studier behövs med representativt urval för att 

kunna uppskatta förekomsten. 

Även om antalet unga, som skadar sig genom sex, är oklart 

kan vi konstatera att de finns i alla miljöer där unga finns. I 

dag finns det yrkesverksamma som stöter på problemet nästan 

dagligen i sina verksamheter till dem som aldrig hört talas om 

det. De personer vi intervjuat är knappast representativa för den 

profession de tillhör. De är utvalda, då vi haft en förförståelse 

om att de kommit i kontakt med målgruppen. Det är intressant 

att notera att en del av intervjupersonerna upplevde att de idag 

möter fler unga som skadat sig genom sex än tidigare. Bristen på 

51

longitudinella studier inom ämnet gör det svårt att bedöma om 

det är så eller inte. Det som talar mot en ökning är främst att 

andra typer av självskadebeteenden inte verkar ha ökat, i alla fall 

inte de sista fem åren (se Muehlenkamp et al, 2012). Tänkbara 

förklaringar till upplevelsen att antalet unga som skadar sig genom 

sex har ökat, skulle kunna vara att yrkesverksamma idag 

är mer uppmärksamma på problematiken och öppnar för samtal 

kring detta. Sannolikt kan det även finnas ett samband med 

den större uppmärksamhet som ämnet fått i media. Caroline 

Engvall, berättade om ett tydligt ökat antal kontakter med unga 

efter varje medialt framträdande som hon medverkat i om sex 

som självskadebeteende. 

Flera av de intervjuade yrkesverksamma nämner också att det 

antagligen finns ett stort mörkertal när det gäller sex som självskadebeteende, 

inte minst bland pojkar. 

Definition 

Genom att det i dag inte finns någon vedertagen definition av 

vad som menas med att skada sig genom sex, resulterar detta i att 

begreppet används olika. Ett vidare perspektiv kan innefatta unga 

som har sex utan att han/hon egentligen vill. Ett snävare perspektiv 

omfattar endast de som söker sig till sexuella situationer som 

inkluderar våld och förnedring och där detta är huvudsyftet med 

kontakten. Det kan vara långsiktigt värdefullt att hålla definitionen 

åt det snävare hållet. En för bred definition riskerar att göra 

begreppet tandlöst och i slutändan då komma att inkludera även 

de unga som experimenterar med sin sexualitet men där detta huvudsakligen 

är lustfyllt och positivt. 

Åsa Landberg, gör i sin intervju ett förslag till definition som vi 

funnit användbar utifrån den kunskap vi har i dag: 

Att skada sig genom sex innebär att en person har ett mönster av 

att söka sig till sexuella situationer som innebär egen psykisk eller 

fysisk skada. Beteendet orsakar signifikant lidande eller försämrad 

funktion i skolan, arbetet eller på andra viktiga områden. 

52

Hur kan vi förstå beteendet? 

Få ångestlindring eller känna sig levande 

En av de främsta anledningarna, som beskrivs av de unga själva 

och de yrkesverksamma, till varför unga skadar sig genom sex, är 

att reglera känslor eller ångestlindring. De unga mår psykiskt dåligt 

och använder då skadande sex för att kunna bemästra de outhärdliga 

känslorna. Å ena sidan kan de unga “försvinna” bort från 

känslorna, å andra sidan känna sig närvarande och levande av den 

fysiska smärtan. Denna beskrivning, behovet att bemästra känslor, 

är mycket likt det som beskrivs som den vanligaste orsaken till att 

unga skadar sig själva generellt. 

Ett rop på hjälp 

Inom forskningen om självskadebeteenden beskrivs förutom 

känsloreglering att självskadande syftar till att visa omvärlden den 

smärta man känner inombords, för att bli tagen på allvar. Att skada 

sig genom sex kanske inte alltid syns utanpå kroppen. Det kan 

t.ex. finnas blåmärken eller andra märken, men inte alltid. Om 

det inte finns några synliga skador kan det vara svårt för omgivningen 

att uppmärksamma problematiken. Genom att den unge 

låter sig misshandlas, eller utsätta sig för saker som kan vara långt 

ifrån något positivt eller njutbart, kan detta uppfattas som ett rop 

på hjälp riktat till den som förgriper sig på henne/honom. 

Med dödlig utgång? 

Inom självskadeforskningen finns ofta en indelning utifrån skadandets 

intention; om syftet var att skada sig eller att ta sitt liv. 

Att skada sig genom sex kan vara en balansgång mellan liv och 

död. Oftast utgår självskadande från att någon skadar sig själv, 

men då det kommer till unga som skadar sig genom sex är det en 

eller flera andra personer som utför skadandet. Skillnaderna mellan 

eget skadande och när andra skadar kan vara flera, inte minst 

att en del av kontrollen släpps, när någon annan utför handlingen. 

Livets vara eller inte läggs i en annans händer. Flera av informanterna 

talade om att det liv de levde skulle bli deras död, även om 

det inte exakt framgick hur de trodde att de skulle dö. Även om 

53

de unga upplever att de kan bli dödade, är det högst ovanligt att 

detta verkligen sker. 

Komplex och ambivalent inställning till den egna kroppen 

Att skära sig, sluta äta, äta för mycket eller ha skadlig sex handlar 

om att misshandla kroppen på olika sätt. De unga, som skadar 

sig genom sex, kan ha ett mycket ambivalent förhållande till sin 

kropp, flera känner förakt. Paralleller kan dras till forskning som 

visat att offer för sexuella övergrepp kan uppleva sin kropp som 

utnyttjad, som ”damaged goods”, vilket kan leda till ett förakt för 

den (se Rathsman, 2000). 

Söker sig själva till de sexuellt destruktiva situationerna 

Unga som skadar sig genom sex går ofta (men inte i alla fall) själva 

till de sexuella mötena där de blir utnyttjade. Precis som när det 

gäller annat självskadebeteende är det initialt den egna aktiviteten 

som sätter igång skadandet. Som beskrivits av de yrkesverksamma 

och de intervjuade unga kan de sexuella situationerna inkludera 

både psykiskt och fysiskt våld (se även Engvall, 2008). Situationen 

kan uppfattas som mycket förvirrande eftersom de unga å ena sidan 

kan uppleva sig ha behov av att söka sig till dessa situationer, 

samtidigt som det innebär att de skadas på olika sätt. Mötena är 

för många något helt skilt från egen sexuell lust, medan det för en 

del kan vara förknippat med viss sexuell lust. 

Svårt att sluta 

Det insamlade materialet vittnar om svårigheten för de unga att 

bryta beteendet. För det första fyller beteendet ett behov den unge 

inte upplever att han/hon kan tillgodose på annat sätt. Risken 

med detta är att självskadande genererar nytt självskadande och 

ju längre tiden går desto svårare blir det att bryta. Det blir en ond 

cirkel och paralleller kan till viss del dras till beroende av andra 

saker såsom alkohol och droger. 

En annan förklaring till svårigheten att sluta kan vara att de 

unga är utsatta för hot. I intervjun med Zandra Kanakaris betonas 

detta särskilt. Det sexuella risktagandet kan resultera i relationer 

där det förekommer indirekta eller direkta hot från förövaren. 

54

Den unge kanske inte säger nej till det som föreslås i rädsla för 

repressalier. Att unga som skadar sig genom sex kan leva under hot 

är viktigt att känna till, inte minst för socialtjänsten som i flera fall 

måste bedöma den unges behov av skydd. 

Ytterligare en möjlig förklaring till varför det är så svårt att 

sluta, kan vara rädslan av att bli övergiven och ensam. Det kan 

tyckas paradoxalt att den som förgriper sig på barnet också kan 

vara en väldigt viktig person. Kontakten kan trots det negativa 

den inneburit också ha medfört att den unge kännt sig speciell, 

uppmärksammad och bekräftad. 

Unga i ökad risk 

Risktagare online och /eller offline 

För de unga som skadar sig genom sex kan nätet vara huvudarenan 

där de sexuella kontakterna knyts. Det tar bara några sekunder 

för de som vill få kontakt och unga kan söka sig till sajter 

där det är extra lätt att hitta någon att träffa i sexuellt syfte, t.ex. 

på kontaktsajter. Men en del unga knyter sina kontakter även 

på ungdomssajter eller på sexsajter. Enligt modellen om sexuellt 

risktagande online, (sid. 48) är unga som skadar sig genom sex 

kanske de som tar mest sexuella risker online. Be teendet riskerar 

att fortsätta och även eskalera om det inte bryts. 

Risktagandet kan ta sig olika uttryck. Främst har vi beskrivit 

ett risktagande där unga får kontakter online för sexuella träffar 

utanför nätet. Det finns även skäl att nämna en annan form 

av sexuellt risktagande exempelvis att de unga inte skyddar sig 

mot graviditet eller sexuellt överförbara sjukdomar (opublicerat 

material från Linda Jonssons forskning). 

Utsatta för svåra händelser i livet 

Utifrån forskning, de utförda intervjuerna med yrkesverksamma 

och de unga själva mår de unga som skadar sig genom sex dåligt. 

Beteendet kan uppfattas som ett symtom på psykisk ohälsa. 

Några kan ha varit utsatta för svåra livshändelser och inte sällan 

sexuella övergrepp. Reaktioner efter sexuella övergrepp kan vara 

att dra sig undan och inte vilja ha sex eller att bli utagerande och 

55

sexuellt risktagande. Det sistnämnda kan innebära att den unge 

söker sig till sexuella situationer där de upprepar övergreppen de 

själva utsatts för, som ett sätt att bearbeta det som hänt och få 

känna kontroll. Skadande genom sex ökar också riskerna för att 

nya övergrepp ska inträffa. 

Unga med psykiatrisk problematik 

För en del unga som skadar sig genom sex kan det finnas en 

psykiatrisk problematik i bakgrunden som påverkar den unges 

beteenden. Det är känt att självskadebeteenden är vanligare hos 

personer med psykiatrisk problematik. För att kunna erbjuda rätt 

stöd och behandling för en person är det viktigt att veta vilken 

problematik som den unge har. Åsa Nilsonne och Carl Göran 

Svedin poängterade i sina intervjuer att de unga som kommer i 

kontakt med psykiatrin måste få en ordentlig utredning, vilket i 

sin tur leder till bättre underlag för att bedöma stöd och eventuell 

behandling. 

Unga som säljer sex 

Bland unga som säljer sexuella tjänster finns också de som skadar 

sig genom sex (se t.ex. intervjun med Zandra Kanakaris). Även 

om anledningarna till varför unga personer säljer sexuella tjänster 

kan variera, t.ex. behov av mat och pengar, för att de är nyfikna 

och vill testa, finns det även de som gör det som ett sätt att skada 

sig själva. Det verkar också som om det bland dessa unga finns de 

som ibland tar betalt, medan de andra gånger inte gör det ( se t.ex. 

Jonsson & Svedin, 2012). 

I mötet med unga som skadar sig genom sex 

Alla intervjuade yrkesverksamma nämnde behovet av stöd och 

hjälp för de unga som skadar sig genom sex. De beskrev ett behov 

att identifiera och initialt stödja de unga, samt vikten av ett mer 

långvarigt, specialiserat stöd och behandling. 

56

Hjälp att berätta om skadande genom sex och dess 

konsekvenser 

De intervjuade unga beskrev att de kände sig ensamma och delvis 

missförstådda, att de inte upplevde att de kunde berätta att de 

skadade sig genom sex. Flera av de yrkesverksamma var eniga 

om att det kan vara svårt att prata om ämnet, både för den unge 

och för de yrkesverksamma (se intervju med Camilla Kornejad 

Karlsson och Jonas Fäldt, Åsa Landberg samt Carl Göran Svedin). 

Att det är svårt att prata om sex, självskadebeteende, våld 

och övergrepp känns igen från andra rapporter om unga som 

varit utsatta för olika former av våld och sexuella övergrepp (se 

t.ex. Barnombudsmannen, 2012, Jonsson et al, 2009, Jonsson & 

Svedin, 2012). Även om det är svårt att prata om sex som självskadebeteende 

är detta inte en ursäkt för den yrkesverksamma 

att inte prata om det! Det tycks som om många unga föredrar att 

ämnet tas upp och adresseras av den yrkesverksamme. Om inte 

sexualitet, sexuella övergrepp och självskadebeteenden förs in i 

samtalet, är det sannolikt att sex som självskadebeteende aldrig 

kommer upp till ytan. För att göra det enklare att fråga, kan en 

idé vara att tillsammans med sina kollegor prata om hur man 

kan fråga på ett så bra sätt som möjligt. Frågorna bör sedan ingå 

i de vanliga rutinerna när man pratar med unga. Standardiserade 

frågor inom t.ex. socialtjänsten innebär att yrkesverksamma kan 

känna sig tryggare i hur frågorna kan ställas, samt att det blir 

tydligt för den unge att dessa frågor alltid ställs (se intervjun med 

Lassa Dahlén). 

Signaler 

I samtalet med den unge kan han/hon uppleva sig som glasklar i 

sin berättelse, medan det för åhöraren enbart är en liten antydan 

som inte snappas upp. Därför är det viktigt att bli bättre på att 

uppfatta de ungas signaler. Vi efterlyser mer kunskap och utbildning 

om hur barn signalerar att de inte mår bra, i samtalen med 

yrkesverksamma (läs gärna Signaler från Barnombudsmannen, 

2012). 

57

Kontakt på den unges villkor 

Caroline Engvall berättade under intervjun, att flera av de unga 

hon varit i kontakt med, inte vill sitta ner och prata utan föredrar 

att skriva eller kanske mejla. Att tänka alternativt i stödet och behandlingen 

kan vara avgörande för att få och bevara en kontakt. 

Åsa Landberg menade att, även om det behövs samverkan mellan 

flera personer för att hjälpa den unge att bryta sitt beteende, är det 

viktigaste att den unge får förtroende för en person som kan möta 

den unge där den är och skapa en allians. 

Ingen kan allt, men alla kan något 

När den unge berättar är det viktigt att lyssna och inte bara skicka 

vidare, anser Carl Göran Svedin. Åsa Nilsonne menade, att det 

är viktigt att veta vad man ska göra med svaret och att samtalen 

kan sätta igång processer hos den unge. Som yrkesverksam kan 

det vara klokt att konsultera någon kunnig inom området om hur 

man ska hantera samtalssituationen, om det känns ovant. I en del 

fall måste den unge ”slussas” vidare till någon med särskild kompetens 

kring ämnet. På flera håll i Sverige finns det specialiserade 

kliniker som dagligen arbetar med unga som utsatts för sexuella 

övergrepp eller har självskadebeteende. 

Vilken behandling passar bäst? 

Det är omöjligt att svara på frågan om vilka behandlingsformer 

som passar bäst för unga som skadar sig genom sex. Här behövs 

utvärderingar av olika metoder för att kunna svara på frågan. Alla 

unga är olika och därför finns det inte heller en behandlingsform 

som passar alla. I boken intervjuades Camilla Kordnejad- Karlsson 

och Jonas Fäldt om dialektisk beteende terapi (DBT). DBT 

kan vara en lämplig behandling för unga som skadar sig genom 

sex, även om den måste prövas mer noggrant på just den målgruppen. 

Under hösten 2012 kommer en första, så vitt vi känner till, 

pilotstudie att utföras med unga som skadar sig genom sex på Offclinic 

i Kristianstad. En grupp om sex unga mellan 14 och 18 år, 

som skadar sig genom sex kommer att erbjudas en anpassad DBT 

behandling. Även om pilotstudien är liten och begränsad, är den 

ett första steg i utvecklingen att särskilt adressera unga som skadar 

sig genoms sex och deras behandlingsbehov. 

58

Unga kan inspireras av varandra 

Kliniska erfarenheter och till viss del även forskning vittnar om att 

unga kan inspirera varandra till självskadande och att t.ex. information 

om självskadebeteenden kan vara uppmuntrande istället 

för avskräckande. Detta innebär att beteendet kan ”smitta” av sig 

t.ex. i en ungdomsgrupp eller på en institution (se t.ex. intervjun 

med Carl Göran Svedin). Det finns både kliniska exempel, berättelser 

i bloggar och från domar där unga beskriver att de fick 

idén till att skada sig genom sex genom vetskapen om att någon 

annan gjort detta. Informationen kan de också ha fått genom att 

läsa i bloggar eller i böcker. Knappast är det önskvärt att unga får 

ytterligare idéer kring hur självskadande kan gå till, och därför 

bör denna risk särskilt tas i beaktande när utbildningsprogram, 

stöd och behandlingsinsatser samt övrig information utformas till 

unga. 

Avslutande ord 

Vi har här gjort en tidig ansats till att beskriva hur det kan se ut 

för unga som skadar sig genom sex. Vi förutsätter att det inom en 

snar framtid kommer mer kunskap, som kan användas i arbetet 

med att förebygga att unga skadar sig genom sex och att de som 

drabbas får adekvat stöd och behandling. Mer forskning, och kunskap 

behövs också om unga och sexualitet för att t.ex. möjliggöra 

bedömningar om när sex övergår i ett självskadebeteende. 

De unga, som skadar sig genom sex, försätter sig själva i situationer 

där de blir utsatta för våld och sexuella övergrepp. Vi har 

argumenterat för att det är ett självskadebeteende som beror på 

att den unge (av olika orsaker) mår psykiskt dåligt och söker sätt 

att lindra sin ångest, alternativt be om hjälp. De unga som skadar 

sig genom sex är offer för sin egen aktivitet, men inte självklara 

brottsoffer såsom vår lagstiftning är utformad idag. Unga (över 

15 år) utsätter sig för kränkningar och sexuella övergrepp som de 

har lämnat sitt medgivande till. Det är en överenskommelse som 

ibland kan finnas uttryckt i ett uppgjort avtal. Är det rimligt att 

den som begår sexuella övergrepp mot ett barn under 18 år inte 

gör något brottsligt bara för att det är uppgjort och avtalat? För 

att hjälpa unga som skadar sig genom sex behövs inte bara mer 

59

forskning och utvecklingsarbete utan en översyn av ungas rättsliga 

skydd. 

Stiftelsen Allmänna Barnhuset kommer även fortsättningsvis 

att följa frågan om unga som skadar sig genom sex. Vi har alla, 

som på olika sätt arbetar med och för unga, ett ansvar för att göra 

det allra svåraste möjligt att prata om. Vår förhoppning är att det 

sker en kunskapsutveckling på området som så snart som möjligt 

leder till konkreta förbättringar för de unga. 

60

REFERENSER 

Abelsson, J., & Hulusjö, A. (2008). I sexualitetens gränstrakter- en 

studie av ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter 

sexuella tjänster. Göteborg: Göteborgs Stad, Sociala resursförvaltningen. 

* Barnombudsmannen (2012). Signaler. Våld i nära relationer. 

Barn och ungdomar berättar. Stockholm: Barnombudsmannen. 

* Baumgartner, S.E., Valkenburg, P.M., & J.Peter. (2010). Assessig 

causality in the relationship between adolescents´ risky 

sexual online behavior and their perceptions of this behavior. 

Journal of youth and Adolescence, 39, 1226-1239. 

Cooper, M. L., Shapiro, C. M., & Powers, A.M. (1998). Motivations 

for sex and risky sexual behavior among adolescents and 

young adults: A functional perspective. Journal of personality 

and Social Psychology, 75:1528-1558. 

Coy, M. (2009). Invaded spaces and feeling dirty: Women’s narratives 

on violation in prostitution and sexual violence. Kap. 8, S. 

184–206. I Horvath, M. (red.). Rape: Challenging Contemporary 

Thinking. Devon: Willan Publishing. 

Denehy, J. (2000). High-Risk Behavior in Teens: Self-destructive 

or Adaptive. The Journal of School Nursing. 16: 13-15. 

* Edgardh, K., Ormstad, K. (2000). Prevalence and characteristics 

of sexual abuse in a national sample of Swedish seventeen-yearold 

boys and girls. Acta Paediatrica, 88:310-19. 

* Engvall, C. (2008). 14 år till salu. En sann svensk historia. Stockholm: 

Kalla kulor förlag. 

* Engvall, C. (2011). Skamfläck. Stockholm: Kalla kulor förlag. 

Favazza. A.R. (2006). Self-injurious Behavior in College Students. 

Pediatrics, 117:2283- 2285. 

Fergusson, D.M., Boden, J.M. & Horwood, L.J. (2008). Exposure 

to childhood sexual and physical abuse and adjustment in 

early adulthood. Child Abuse & Neglect, 329: 607-619. 

* Referenser med asterisk refereras i den löpande texten 

61

Finkelhor, D. (1990). Early and long term effects of sexual abuse : 

An update. Professional Psychology: Research & Practice, 5:325- 

330. 

Freeman-Longo. R.E. (2000). Children, Teens, and Sex on the 

Internet. Sexual Addiction & Compulsivity, 7:75-90. 

Giovacchini, P.L. (1986). Promiscuity in Adolescents and Young 

Adults. Medical aspects of human sexuality. May:24-31. 

Hauck, C.D., Hadley, W., Lescano, C.M., Pugatch, D., Brown, 

L.K., & Project Child Study Group (2008). Suicide attempt 

and sexual risk behavior: Relationship among adolescents. Archives 

of Suicide Research, 12:39-49. 

Haw, C., Bergen, H., Casey, D., & Hawton, K (2007). Repetition 

of Deliberate Self Harm: A study of the characteristics and 

subsequent deaths in patients presenting to general hospital 

according to extent of repetition. Suicide and Life-threatening 

Behavior, 37(4):379-396. 

Hawton, K., Harris,L., Hall, S., Simkin, S., Bale, E., & Bond, A. 

(2003). Deliberate self-harm in Oxford, 1990-2000: a time 

of change in patient characteristics. Psychological Medicine, 

36:397-405. 

Hawton, K., Harris, L., & Rodham, K. (2010). How adolescents 

who cut themselves differ from those who take overdoses. European 

Child Adolescent Psychiatry. 19:513-523. 

Hawton, K., & O`Connor, R,. (2012). Self-harm in adolescence 

and future mental health. The Lancet, 379(9812), s. 198-199. 

* If/Springtime (2012). Undersökning om sexuell exponering på Internet 

samt sexuellt självskadebeteende bland ungdomar. Stockholm: 

Ungdomsbarometern AB. 

* Jansson, S., Jerbro, C., Långberg, B. (2011). Kroppslig bestraffning 

och annan kränkning av barn i Sverige – en nationell kartläggning. 

Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset. 

Jessor, R. (1991). Risk Behavior in adolescence: A psychosocial 

framework for understanding and action. Journal of Adolescent 

Health, 12, s. 597-605.. 

* Jonsson, L., & Svedin, C. G. (2012). ”Online är jag någon annan….. 

” Unga kvinnor med erfarenhet av att sälja sexuella 

tjänster online. Delrapport 8 ur Prostitution i Sverige – Kart- 


62

läggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas insatser 

samt erfarenheter och attityder i befolkningen. Lund och Linköping: 

Lunds och Linköpings universitet. 

* Jonsson, L., Warfvinge, C., & Back, L. (2009). Barn och sexuella 

övergrepp via IT. Linköping: BUP Elefanten och Landstinget 

i Östergötland. 

Kendall- Tackett, K. A., Williams, L. M., & Finkelhor, D. (1993). 

Impact of sexual abuse on children: A review and synthesis 

of recent empirical studies. Psychological Bulletin, 113(1):164- 

180. 

Lemieux, S.R., & Byers, E. S. (2008). The sexual well-being of 

women who have experienced child sexual abuse. Psychology of 

Women Quarterly, 32:126-144. 

Landstedt, E. & Gillander-Gådin, K. (2011). Deliberate selfharm 

and associated factors in 17-year old Swedish students. 

Scandinavian Journal of Public Health, 39:17-25. 

Lescano, C.M., Hadley, W.S., Beausoleil, Brown, L.K., Déramo, 

D., & Zimskind, A. (2007). A Brief Screening Measure of Adolescent 

risk Behavior. Child Psychiatry Human Development, 

37: 325-336. 

Lindgren, B.M. (2011). Self- harm- hovering between hope and 

despair. Experiences and interactions in a health care context. 

Umeå University medical dissertations. New Series No. 1447. 

Umeå: Umeå University. 

Lundh, L.G., Karim, J. & Quilisch, E. (2007). Deliberate selfharm 

in 15-year-old adolescents: A pilot study with a modified 

version of the Deliberate Self- Harm Inventory. Scandinavian 

Journal of Psychology, 48:33-41. 

* Lundh, L.G., Wångby-Lundh, M., & Bjärehed, J. (2011). Deliberate 

self-harm and psychosocial problems in young adolescents. 

Evidence of a bidirectional relationship in girls. Scandinavian 

Journal of Psychology, 52: 476-483. 

Merrill, L.L, Guimond, J.M., Thomsen, C.J., & Milner, J.S. 

(2003). Child Sexual Abuse and Number of Sexual Partners in 

Young Women: The role of Abuse Severity, Coping Style, and 

Sexual Functioning. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 

71:987-996. 


63

Messer, J.M., & Fremouw. A critical review of explanatory models 

self- mutilating behaviors in adolescents. Clinical Psychology 

Review, 28:162-178. 

Messman- Moore, T.L., & Long, P.J. (2003). The role of childhood 

sexual abuse sequelae in sexual revictimization: An empirical 

review and theoretical reformulation. Clinical Psychology 

rewiew, 23(4):537-571. 

Messman- Moore, T. L., Walsh, K. L., & DiLillo, D. (2010). 

Emotional dysregulation and risky sexual behaviour in revictimization. 

Child Abuse & Neglect, 34:967-976. 

Meston,C. M., Heiman, J. R., & Trapnell, P. D. (1999). The relation 

between early abuse and adult sexuality. Journal of sex 

research, 36:385-395. 

* Mitchell, K.J., & Ybarra, M.L. (2007). Online behavior of 

youth who engage in selfharm provides clues for preventative 

intervention. Preventative Medicine, 45:392-396. 

Morrow K., & Sorell. G. T (1989). Factors affecting self –esteem, 

depression, and negative behaviors in sexually abused female 

adolescents. Journal of Marriage and Family, 51:677-686. 

* Muehlenkamp, J.J., Claes, L., Havertape, L., & Plener.P.L. 

(2012). International prevalence of adolescent non- suicidal 

self injury and deliberate self harm. Child and Adolescent Psychiatry 

and mental Health, 6-10. 

Nock, M.K. (2009a). Why Do People Hurt Themselves? : New 

Insights Into the Nature and Functions of Self- Injury. Current 

Directions in Psychological Science, 18:78-83. 

Nock, M.K. (2009b) (red.).Understanding Non suicidal Self-injury: 

Origins, Assessment and Treatment. Washington DC: 

American Psychological Association. 

* Nock, M.K., Prinstein, M.J., & Sterba, S.K. (2009). Revealing 

the Form and Functions of self-injurious Thoughts and 

Behaviors: A real- time Ecological Assessment Study Among 

Adolescents and Young Adults. Journal of Abnormal Psychology, 

118:816-827. 

Nock, M.K. (2010) Self- Injury. Annual Review of Clinical Psychology, 

6: 339-363. 


64

Noll, J. G., Horowitz, L. A., Bonanno, G. A., Trickett, P. K., & 

Putnamn, F. W. (2003a). Revictimization and self harm in females 

who experienced childhood sexual abuse: Results from 

a prospective study. Journal of Interpersonal Violence, 18:1452- 

1471. 

Noll, J. G., Trickett, P. K., & Putnam, F.W. (2003b). A prospective 

investigation of the impact of childhood sexual abuse on 

the development of sexuality. Journal of Consulting and Clinical 

Psychology, 71: 575-586. 

Orcutt, H. K., Cooper, M. L., & Garcia, M. (2005). Use of sexual 

intercourse to reduce negative affect as a prospective mediator 

of sexual revictimization. Journal of Traumatic Stress, 18,:729- 

739. 

* Rathsman. K. (2000). Incest. ”Att bo i en stulen kropp”. Sociologiska 

institutionen, Uppsala universitet. 

* Simeon, D., & Favazza, A.R. (2001). Self-injurious behaviors: 

Phenomenology and assessment. In D. Simeon & E. Hollander 

(Eds), Self-injurious behaviors: Assessment and treatment. 

Washington, DC: American Psychological Association. 

* Stiftelsen Allmänna Barnhuset & Ungdomsstyrelsen (2009). 

Fråga mig bara. Om sexuell exploatering och hur du kan hjälpa 

utsatta barn och unga. 

* Socialstyrelsen. (2004a). Flickor som skadar sig själva. En kartläggning 

av problemets omfattning och karaktär. Artikelnr: 

2004-107-1. Stockholm: Socialstyrelsen. Nedladdad 12.01.20, 

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10291/2004-107-1_20041071.pdf 

* Socialstyrelsen. (2004b). Vad vet vi om flickor som skär sig? Artikel 

2004-123-41. Stockholm: Socialstyrelsen. Nedladdad 

12.01.20, http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/ 

Attachments/10427/2004-123-41_200412342.pdf . 

* Svedin , C.G., & Priebe, G. (2004). Ungdomars sexualitet- attityder 

och erfarenheter. I SOU 2004:71, bilaga 3. 

Svedin, C.G., & Preibe, G. (2007). Selling sex in a populationbased 

study of high-school seniors in Sweden. Demographic 

and Psychosocial Correlates. Archives of Sexual Behavior, 36: 

21-32. 


65

* Svedin, C.G., & Priebe, G. (2009). Unga, sex och Internet. Kap. 

3, s. 32-143. I Se mig. Unga om sex och Internet. Ungdomsstyrelsens 

skrifter 2009:9. Ungdomsstyrelsen. 

Valkenburg, P.M., Schouten, S.P., & Peter, J. (2005). Adolescents´ 

identity experiments on the internet. New media & Society, 

7:383-401. 

* Valkenburg, P.M & Peter, J. (2011). Online communication 

among adolescents: An integrated model on its attraction, opportunities, 

and risks. Journal of Adolescent Health, 48, 121 


66

Barnhuset har under de senast åren gett ut 

följande böcker 

(Kan laddas ner från Barnhusets hemsida) 

Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige – en 

nationell kartläggning 2011,Staffan Janson, Carolina Jernbro, Bodil 

Långberg 2011 

Mötets Magi – om samspelsbehandling och vardagens välgörande möten, 

Kerstin Neander, 2011 

Mod och mandat - Ny lagstiftning stärker barn som anhöriga. Har vi 

modet att möta dem? Mårten Jansson, Anne-Marie Larsson, Cecilia 

Modig, 2011 

Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn – Vad kan vi lära av 

forskningen? 2010:5, Karin Lundén 

Att intervjua barn – vägledning för socialsekreterare, 2010:4, Ann- 

Christin Cederborg (omarbetad och uppdaterad version av boken 

2005:1) 

Barns och ungas rätt i vården, 2010:3, Maja Söderbäck (red) 

Har alla här en förälder i fängelse? En stödgruppsmodell för barn med 

frihetsberövade föräldrar. 2010,Titti Schönbeck. Utgiven i samarbete 

med Arvsfonden och RiksBryggan 

Att bygga kompetens för kvalificerade utredningar av barn och unga 

– Analys av situationen i sju kommuner i Uppsala län för personalförsörjning 

av utredande socialsekreterare, 2010:2, Anna-Lena 

Lindquist (red.) 

Att lära av fosterbarn – åtta års arbete med intervjuer av före detta 

fosterbarn, 2010:1, Kristian Tilander & Monica Westberg 

67

Barnhuset har gett ut följande rapporter 

(Kan laddas ner från Barnhusets hemsida) 

Föräldrar med kognitiva svårigheter – att bryta ny mark. Erfarenheter 

från Uppsala län. 2012, Linnea Bruno 

Stöd till barn som upplevt att mamma utsätts för våld – erfarenheter 

från en studie av barn som deltagit i Bojens grupprogram, Delrapport 

3, 2012, Karin Grip, Anders Broberg, Kjerstin Almqvist 

Det späda barnet som anhörig – Hur kan vi forma hållbara strukturer 

för att uppmärksamma det späda barnets behov när en förälder 

har en psykisk sjukdom? 2010, dokumentation från seminarium 

Psykisk hälsa hos mammor som utsatts för våld av sin partner – för 

och efter deltagande i Bojens grupprogram, Delrapport 2, 2010, Karin 

Grip, Anders Broberg, Kjerstin Almqvist 

Att lämna en destruktiv relation – mammor som utsatts för våld av 

sin före detta partner berättar om sin situation och hur de hanterat 

den, Delrapport 1 2009, Jenny Lundgren, Stina Hillman & Anders 

Broberg 

Böcker och rapporter utgivna tidigare finns på Barnhusets 

hemsida www.allmannabarnhuset.se 

68

I denna bok har vi samlat kunskap om unga som skadar sig genom sex. 

Boken innehåller intervjuer med unga samt med yrkesverksamma som i 

sitt arbete har mött unga som skadar sig genom sex. Den innehåller också 

en kunskapsöversikt som visar att det finns stöd för att betrakta sex som ett 

självskadebeteende. Boken riktar sig till alla som kommer i kontakt med barn 

och ungdomar i sitt arbete, till exempel i skolan, inom hälso- och sjukvården 

eller socialtjänsten. 

Allmänna Barnhuset är en statlig stiftelse med uppdrag att stödja metod- och 

kunskapsutveckling i arbetet med utsatta barn och ungdomar. Barnhuset 

ger anslag till socialt inriktad barn- och ungdomsforskning, driver egna 

utvecklingsprojekt, anordnar konferenser och seminarier för att sprida 

kunskap samt ger ut böcker i aktuella frågor. 

Böcker och rapporter kan beställas från www.allmannabarnhuset.se. 

ISBN 978-91-86759-11-7 Omslagsbild: Erica Jacobsson

Unga som skadar sig genom sex - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?