Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige

ningar har förtydligats. I 2011 års föräldraenkät har också gjorts tillägg med
frågor om barnet har några långvariga hälsoproblem och om man anser att
barnet har behov av särskilt stöd eller behandling.
Elevenkäten
Elevenkäten har i princip samma innehåll som vid studierna år 2000 och år
2006. Formuläret har kompletterats med frågor ur det validerade batteriet
KIDSCREEN, vilket översatts till svenska och som handlar om hur barnet
kände sig ”förra veckan”, hur det var i skolan, med kompisar, på fritid och
med föräldrarna (Erhart & al 2009). Den tidigare olycksfrågan har kompletterats
med en fråga om barnet någon gång vårdats på sjukhus för skada
till följd av olycka eller annat våld. Frågorna om utsatthet för övergrepp i
hemmen har kompletterats med frågor om kränkningar och försummelse.
I den aktuella enkäten har också ställts frågor som avspeglar hur barnen
uppfattar familjens ekonomiska resurser. I övrigt är frågorna de samma
som år 2006. Det handlar om vem man bor tillsammans med, om man haft
psykosomatiska symtom eller värk, om skador och olyckor, om förhållanden
i skolan inklusive mobbning, om kroppslig bestraffning i hemmet, om
man blivit slagen av någon annan, om alkohol och drogproblem i hemmet,
om någon mer än den som slagit vet om det, om de haft någon att tala med
och kan lita på samt om någon ingripit. Slutligen har de haft möjlighet att
svara fritt med egna ord.
Etiska frågeställningar
Frågor om fysisk bestraffning och kränkningar kan alltid väcka obehagskänslor
hos dem som tillfrågas. Majoriteten av de unga svenska föräldrarna
slår inte sina barn och vi har blivit uppringda av några unga upprörda föräldrar
som inte kan förstå hur vi kan ställa så negativa frågor till dem. De
uppfattar frågorna som otidsenliga och anser att vi istället borde frågat dem
om hur de visar att de älskar sina barn. Några föräldrar har också trott att
vi är ute efter att svärta ned förhållandena i Sverige. Båda dessa grupper av
föräldrar har efter förklaringar förstått att vår avsikt faktiskt är den motsatta,
dvs. att förhoppningsvis beskriva en fortsatt god utveckling av barns
förhållande i vårt land och att Sverige i utlandet ses som ett föregångsland
och inte som ett avskräckande exempel.
69