Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige

34
12-månadersperiod. Endast 1-2 barn på 1000 hade enligt föräldrarnas utsagor
fått allvarligare kroppsliga bestraffningar.
Utöver föräldraintervjuerna genomförde Kommittén mot barnmisshandel
också en enkätstudie riktad till elever i årskurserna 4 och 6. Antalet
svarande elever var 1764, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 79 procent.
I denna studie angav 14 procent att de blivit slagna minst någon gång av
föräldrarna, under uppväxten, och ungefär lika många gånger av fadern
som av modern. Endast en procent angav att de blir slagna ofta av modern
och två procent av fadern. När det gäller attityder till aga, så tyckte endast
två procent av mellanstadiebarnen att föräldrarna har rätt att ge örfilar eller
slå om de är arga på barnet.
Den tredje undersökningen som Kommittén mot barnmisshandel genomförde,
riktad till 20-åringar, byggdes upp efter ett mönster från tidigare
studier genomförda av Centre for Studies of Children at Risk vid McMasters
universitetet i Ontario, Canada. En enkät med frågor om uppväxtförhållanden
sändes ut till 2500 slumpmässigt utvalda 20-åringar i Sverige.
Postenkäten besvarades av 1576 personer (63 procent). Av de svarande angav
33 procent att de blivit kroppsligt bestraffade under uppväxten och den
vanligaste formen av bestraffning var örfilar och luggning. Vidare angav
sju procent att de blivit slagna med tillhyggen under yngre skolåren och
två procent senare. Fyra procent anger att de blivit utsatta för sparkar och
bett under skolåren. När det gällde attityderna till aga var 15 procent tveksamma,
sex procent ansåg att aga var nödvändigt ibland och 79 procent att
kroppslig bestraffning inte ska behövas i barnuppfostran (Socialstyrelsen
2001).
I 20-åringsenkäten fanns också en öppen fråga där den svarande fick
möjlighet att fritt berätta om sina tankar och attityder kring barnmisshandel.
Det var 358 personer, med eller utan egna erfarenheter av barnmisshandel,
som valde att skriva om sina tankar och erfarenheter. Detta material
har analyserats kvalitativt i efterhand. Resultatet från den öppna frågan
visade att de 20-åringar som inte varit utsatta för barnmisshandel kraftfullt
uttryckte att barn har rätt till en trygg barndom utan någon form av aga
samt uttryckte positiva attityder till strängare straff för brottet barnmisshandel.
De som varit utsatta för någon typ av barnmisshandel beskrev sina
erfarenheter och dess psykiska konsekvenser, såsom smärtsamma minnen,
dålig självkänsla och depression. De som utsatts för sexuella övergrepp ut-