Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige

gande. Dessutom har Sverige beskrivits som ett land där barn omhändertas
för samhällsvård på lösa boliner. Inom den vetenskapliga världen har
dessa åsikter kunnat rättas till främst genom det internationella samarbetet
mellan svenska och utländska forskare, som beskrivit misshandel av barn i
den industrialiserade världen (Gilbert et al. 2009). Här framgår tydligt att
misshandel och våldsam död är klart lägre i Sverige än i jämförbara länder.
Det finns inte heller något som talar för att svenska barn omhändertas
mer än i andra industrialiserade länder, trots den mycket höga uppmärksamheten
på barn som far illa och den alltmer använda anmälningsplikten
(Gilbert et al. 2011). Utvecklingen i Sverige har också beskrivits detaljerat
i annan internationell litteratur (Janson, Långberg & Svensson 2011) och
det har då varit mycket tillfredsställande att kunna luta sig mot den serie av
nationella studier som genomförts i vårt land sedan 1980. Någon motsvarande
serie nationella undersökningar med samma metodik finns (såvitt vi
vet) inte i något annat land och detta är en viktig anledning till den internationella
uppmärksamheten.
På senare år har många länder, i Europa och Latinamerika, med intresse
studerat hur Sverige gick tillväga när man genomförde anti-aga lagen. Här
har den av Regeringskansliet, Rädda Barnen och Allmänna Barnhuset producerade
skrift, som nämnts ovan (Regeringskansliet 2010), kommit till
stor nytta då den översatts till flera språk och bl. a. tagits upp till diskussion
i de japanska och brasilianska parlamenten. Antalet länder som infört förbud
mot aga har accelererat på senare år och hösten 2011 är det 30 länder
som har sådana lagar, varav 22 i Europa. Då de flesta barn bor utanför Europa
är det dock tyvärr fortfarande så att 95 procent av alla världens barn
inte skyddas av något förbud mot aga.
Det är vår förhoppning att Sverige kan fortsätta med sitt aktiva arbete
mot barnmisshandel och att det kommer att finnas möjligheter att beskriva
de framtida utvecklingstendenserna. En viktig anledning är naturligtvis att
påvisa eventuella förändringar i misshandelsmönster för att kunna bedriva
en välriktad prevention. Men en annan anledning är också att förhoppningsvis,
även i framtiden, kunna vara ett föredöme och en inspirationskälla
för alla de som arbetar i länder där barnaga är betydligt mer utbrett
än hos oss.
131