Sexuell exploatering av barn och ungdomar - Stiftelsen Allmänna ...

58
komma. I USA är det tillåtet att poliser på Internet
utger sig för att vara barn för att komma i
kontakt med presumtiva förövare.
13.2 Förövarnas syn på övergreppen
I materialet finns två exempel där förövare ger sin
syn på övergreppen och som på olika sätt belyser de
kognitiva förvrängningar som kan finnas, det vill
säga på vilket sätt förövaren försöker att rättfärdiga
övergreppen inför sig själv.
Andreas harne arbetade som kriminalreporter
när han började konsumera barnpornografi på Internet.
När han greps i juni 2005 hade han 68 000
bilder och 350 filmsekvenser med barnporr på en
hårddisk i sin bostad. Större delen av materialet
skildrade vuxna som utförde vaginala, anala och
orala övergrepp på barn. I maj 2006 dömdes han
till sex månaders fängelse för grovt barnpornografibrott.
I sin bok ”Avklädd” (2007) skildrar han vad
som hände och bakgrunden till det. harne ser sig
själv enbart som porrmissbrukare och inte som pedofil,
eftersom han aldrig har varit sexuellt intresserad
av barn i det verkliga livet. han beskriver hur
han genom ett alltmer eskalerande porrsurfande
försökte att hantera minnen från att som tonåring
ha blivit utsatt för sexuella övergrepp, en påfrestande
arbetssituation och problem med flickvänner.
Porren blev till en fristad, en avkoppling från
plågsamma tankar och det gav fritt spelrum för
fantasier. I början tittade han på vanlig porr för att
stegvis acceptera alltmer avvikande pornografi och
slutligen barnpornografi. Även här fanns en utveckling
från tittande och samlande till aktivt deltagande
i spridning av barnpornografi. Spridningen av
bilder gav honom tillträde till slutna communities
inom barnpornografinätverket. harne skriver att
han knappt tittade på de bilder och filmer han laddade
ner utan bara fortsatte i ett maniskt sökande
efter nytt material. Belöningen kom när han sedan
spred bilderna och möttes av vänlighet och uppskattning
från dem som tog emot hans bilder, en
bekräftelse som han saknade i det verkliga livet.
trots att han själv hade blivit utsatt för övergrepp
kunde han inte känna några känslor för de utsatta
barnen, utan de blev för honom enbart objekt.
En annan förövare är den så kallade Alexandramannen,
som journalisten Katia Wagner intervjuade
vid flera tillfällen. Intervjuerna redovisas
i hennes bok ”Alexandramannen” (2008) som
handlar om denna mycket uppmärksammade
nätsexhärva. När Alexandramannen ställdes inför
rätten, fanns 58 tjejer som målsäganden. tingsrätten
i Malmö dömde honom till 11 års fängelse och
livstids utvisning och slog fast att han är identisk
med ”Alexandra” och därmed den som förmått
och övertalat tjejerna att sälja bilder och sexshower
via webbkamera, samt att träffa en kund – honom
själv – för att mot betalning låta honom ha sex med
dem. han fälldes för 51 av de 56 åtalspunkter som
omfattade våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av
underårig, sexuellt ofredande, förförelse av ungdom,
grovt sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande
och sexuellt tvång av normalgraden. Domen överklagades
och hovrätten sänkte straffet till 10 års
fängelse och utvisning på livstid. Alexandramannen
själv ser sig inte som förövare utan hävdar att han är
oskyldigt dömd och att han inte är Alexandra utan
bara hjälpte en eskortverksamhet med datasupport
och fick betalt genom sex med tjejerna. han tycker
det är ok att köpa sex och säger att han trodde att
tjejerna var minst 15 år gamla. han menar att det
är mycket enklare att köpa sex än att ragga på krogen
eller leva i ett förhållande med en tjej, eftersom
det kan innebära krav från tjejens sida medan han
själv inte har behov av närhet utan bara vill ha sex.
13.3 Gärningsmän som ägnar sig åt sexuell
exploatering inom den organiserade
brottsligheten
I sin 9:e lägesrapport om människohandel för
sexuella och andra ändamål ger Rikskriminalpolisen
(2007) en beskrivning av gärningsmännen. Det
rör sig om män och enstaka kvinnor. Under 2006,
den tid som rapporten avser, kom gärningsmännen
huvudsakligen från östeuropeiska länder, Balkanländer
och Sverige. De som inte ursprungligen
kom från Sverige hade ofta bott i Sverige under en
längre tid och goda kunskaper om förhållandena
här. Samtidigt hade nästa alla en stark anknytning
till det land som brottsoffret kommit ifrån,
det vill säga de hade goda kunskaper om offrets
levnadsförhållanden och de ekonomiska och sociala
förutsättningarna i landet och de kunde utnyttja
denna kunskap. De flesta av de inblandade kvinnorna
hade tidigare själva utnyttjats i prostitution.
Kvinnorna hade ibland ställts inför det omöjliga
valet att antingen fortsätta prostituera sig eller att
själva engagera sig i människohandeln för sexuella