Sexuell exploatering av barn och ungdomar - Stiftelsen Allmänna ...

sex med förövaren mot betalning vid fem tillfällen;
hon var då 12 år gammal. Först när förövaren
häktats och fallet kom ut i media förstod M. att
Alexandra och förövaren var samma person. En webcamshow
som M. har gjort åt Alexandra började
cirkulera på nätet och bli känd på M.s skola. Det
ledde till att socialtjänsten öppnade en utredning,
men M. berättade aldrig om Alexandra eftersom
hon ville fortsätta kontakten och utredningen lades
ner. Att filmen spreds och fortfarande finns på nätet
är det som har varit jobbigast för M. . Flickan P.
förmåddes som 14-åring att sälja sex till Alexandramannen
i ett års tid. Det var stora pengabekymmer
hemma och mamman använde pengarna hon fick
av P. för att köpa mat. Alexandramannen utnyttjade
flickans utsatthet genom att säga att hon inte
fick svika honom också, för hon svek föräldrarna
genom att vara en hora och hon skötte inte skolan.
P. sa att han genom att säga så fick henne att känna
skuldkänslor. Flickan S. var 14 år gammal när
Alexandramannen hade oralsex med henne och gav
henne 400 kronor för det. Flickan berättade att hon
under lång tid efter det var chockad och kränkt.
hon kände sig som en hora eftersom hon hade tagit
emot pengarna. vid ett tillfälle här hon var helt
nere tog hon ett rakblad och skar sig. Efteråt var
hon inte ledsen längre; hon beskriver känslan att
göra sig själv illa och på det sättet bestraffa sig som
skön. S. försökte att glömma vad som har hänt,
men hon var hela tiden rädd att det skulle komma
ut. När hon till exempel bråkade med någon i
skolan och den personen kallade henne för hora
tog hon åt sig och tänkte att det ju var sant. vid
tidpunkten för intervjun kände S. dock ett slags
stolthet över att hon tagit sig igenom rättsprocessen
och en tillfredsställelse över att Alexandramannen
hade dömts för det han hade gjort mot henne.
Kipnis (2005) skildring av sina erfarenheter av
att som tonårspojke sälja sexuella tjänster för sin
överlevnad finns mer utförligt redovisad i avsnittet
om sexuell exploatering mot ersättning.
I samband med en kartläggning av de stödinsatser
som barn och ungdomar utsatta för människohandel
för sexuella ändamål i östersjöregionen har
fått (Weyler, utan datum) ville man också ta del av
barnens egna upplevelser av sitt möte med hjälpapparaten.
Det visade sig dock vara svårt att komma i
kontakt med barn och ungdomar som ville berätta
och rapporten innehåller bara tre berättelser, varav
en förmedlades av socialarbetare. En 16-årig flicka
berättade att hon har sålt sex i Marijampole, en
litauisk stad vid polska gränsen där det varje helg
finns en stor marknadsplats för begagnade bilar och
därmed en given sexmarknad. Redan som 13-åring
hade denna flicka förälskat sig i en gift man, som
utnyttjade henne både sexuellt och på annat sätt.
För att komma ifrån honom, begav hon sig till Marijampole,
trots att hon hade blivit varnad för vad
som skulle hända henne och trots att hon hade sett
Lilja-4-ever fyra gånger. Att möta en främmande
person för en intervju och berätta sin historia kan
upplevas som vanskligt och det kan vara lättare att
förmedla sin berättelse via en hemsida. I projektet
”En livshistoria” som initierades av Networking
against human trafficking som ett av fyra projekt
om trafficking inom ramen för European Community
Initiative Program (EQUAL) inbjuds människor
som har kommit i kontakt med människohandel,
antingen som offer, tjänsteman, familjemedlem,
vän eller vanlig medborgare, att skriva ner de historier
de känner till och skicka dem till en hemsida.
Berättelserna översätts sedan till flera språk, däribland
svenska och engelska och publiceras på hemsidan.
Projektet började 2005 och pågår fortfarande.
Ett urval av 38 berättelser har publicerats i ett häfte
(Life stories, 2007). De flesta kommer från kvinnor,
ofta unga flickor, som härstammar från Afrika
och Europa. Några visste om att arbetet som de
skulle göra utomlands handlade om att prostituera
sig, men oftast förväntade kvinnorna sig ett vanligt
arbete, till exempel som servitris på en restaurang.
Offrets ålder anges inte alltid, men i nio fall var
offret säkert eller troligen under 18 år när människohandeln
ägde rum. här återges två exempel där
Sverige var destinationslandet. tanja växte upp under
svåra förhållanden i en familj som tillhörde den
rysktalande minoriteten i Estland. hon nappade på
ett erbjudande om vad hon tror är ett bra arbete i
Sverige, men det stod snart klart för henne att hon
har dragits in i sexhandel och hon fick ta emot upp
till 15 kunder per dag. Efter sex månader gjorde
polisen en razzia på bordellen. tanja övertalades att
vittna mot sina hallickar och placerades i ett skyddat
boende. Där hade hon ingenting att göra, hon
hade inga vänner och inga pengar. trots detta stod
hon ut och när rättegången började fick hon mycket
uppmuntran för att hon var modig. När rättegången
var över tog hennes tillfälliga uppehållstillstånd slut.
53