Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

89(258)
Ett besök i ärendet gjordes den 2/8 1943 där bland annat Civiling. Hugo Larsson Statens
uppfinnarnämnd deltog.
Även Svenska Radiofabriken (SRF senare SRT) uppvaktade Flygförvaltningen om att
få tillverka ny flyg- och markradio.
Andra dokument visar att KFF via ambassaden i Washington uppvaktade de amerikanska
myndigheterna om att få köpa UK-radio men fick avslag på förfrågan.
När kriget slutade 1945 fanns enorma lager av försvarsmateriel i Europa från vilka UKradio
köptes till priser som varken SAAB eller SRF kunde konkurrera med. Mer om
detta i nästa dokument ”1945-1970”
Anskaffning av bilburen radio
Br m/23/25/32 och Tmr I-VII
När flygvapnet bildades 1926 överfördes från Armén de bilburna radiostationerna Br
m/23 och Br m/25 till flygvapnet. De har beskrivits i det föregående kapitlet och här
anges det som tillfördes efter 1926. Funktionen för de bilburna radioutrustningarna blev
i huvudsak att användas för radiosamband vid övningsflygplatserna, som reserv för den
fasta radioutrustningen vid flygkårerna samt något senare för radiosamband vid krigsflygfälten.
Bilburen radio Br m/32, Stationsbilen. Foto Flygvapenmuseum
De första bilburna radioutrustningarna innehöll en långvågssändare MS 20 och en långvågsmottagare
E 225 S. Radiostationerna var avsedda för telegrafisändning med kontinuerliga
och tonmodulerade svängningar. Räckvidden för radiosambandet angavs till
c:a 500 km. Det fanns även möjlighet för telefoni men då de första flygradiostationerna
inte hade mottagningsmöjlighet för telefoni användes inte detta.
Under 1932 hade samtliga fordon kompletterats med kortvågsradio som var den av
SATT tillverkade sändaren SMS 20 och mottagare M4k. Långvågsmottagaren hade
bytts ut mot mottagare M4. Det var en stor modifiering och nylevererade fordonen (4
st) fick benämningen Br m/32 och modifierade Br 25/32. Br m/23 har delvis kasserats