Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

87(258)
Övrigt Fmr
Fmr 1 medförde en avsevärd förbättring för flygvapnets markradio. Kortvåg med telefoni
samt de nya flygradiostationerna Fr typ I, II och III hade avsevärt höjt kvalitén för
radiosambandet. Nya flottiljer hade uppförts och flera var på gång, krigsflygfält hade
byggts ut, luftbevakningen hade byggts ut med radio Ls och för stridsledning med Jaktcentraler
Jc.
Saab hade fått igång den inhemska flygplanstillverkningen. Upprustningen under ett
pågående världskrig med avspärrningar och handelshinder var notabel. Men trots detta
kunde Sverige inte mäta sig med den utveckling som de krigförande länderna gjort.
Nödlandade flygplan inom landet och rapporter från Europa visade att vårt flygvapen
hade mycket att ta igen.
Den 5 mars 1941 godkänner CFS att radiostationen vid F2K i Karlskrona får moderniseras
om kostnaden inte överstiger 35 000 kr. Samma typ av radiostation som finns i
Tmr VIII bör användas samt en markanpassad flygradiopejlstation Frp typ II. Sändaren
föreslås placerad i Kungshall med bibehållande av befintlig antennanläggning. Radio
och pejlstationen kan enligt rekognosering och provpejling placeras i ytter änden på
hangar I.
En rekognosering utfördes den 17-18 mars 1941 där det konstaterades att sändarstationens
föreslagna plats var bra men att Radio- och pejlcentralen bör placeras på annan
plats än den föreslagna.
En anbudsförfrågan skickas till SRA som den 14 augusti offererade radioutrustningen.
Här kan noteras att Sändare AXP-140 kostade 14 800 kr, Manöverapparat Ma-140 755
kr, Mottagarstativ komplett med två st mottagare Mrm typ 6 för 3 690 kr. Leveranstiden
sattes till den april 1942
Den 12/9 1941 beställer KFF utrustningen av SRA som levereras på den utsatta leveranstiden
april 1942.
I början av 1944 godkände CFV ett principprogram för flygvapnets fasta markradiomateriel.
• Utvecklingen går mer och mer mot kortvåg. Förbindelsesäkerheten ökar genom
att man mer och mer kommer underfund med och kan bemästra kortvågens
nyckfullhet. I de fall man utan stora olägenheter kan ha långvåg bör dock långvåg
för viktiga förbindelser på närdistans bibehålles som varande säkrare än
kortvågen. Dock enklast möjliga medel för långvåg under en sannolik övergångsperiod
(10 år) till uteslutande användning av kortvåg. En utveckling mot
ultrakorta anläggningar för vissa specialuppgifter (nattjakt och ekoradio) är sannolik.
• Fler och fler radiostationer tillkomma, medförande att långvågsbandet blir mer
och mer trångt och tvingar fram nya kortvågsfrekvenser för att om möjligt
ostörd signalering icke minst för flygvapnet.
• Utrustning för långvåg kräver större effekt än för kortvåg och medför tyngre och
mera skrymmande radioanläggningar. Långvåg bör därför endast finnas i större
flygplan och motiverad för flygsäkerhetssignalering. Kortvåg bör finnas i alla
flygplan.
• Markutrustningen ska ha kortvågssändare för förbindelse med alla slag av flygplan
och mellan markradiostationer samt långvågssändare för förbindelse med
flygplan utrustade med långvåg och långvågspejl.