Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
84(258)<br />
Den 4/1 1946 erbjuder sig SRA att utföra montage och installation av den fasta markradioutrustningen<br />
vid flottiljerna enligt ovan angivna platser:<br />
• Specialingenjör 60 kr/dag, 10 dagar per plats<br />
• Specialmontör 4:50 kr/tim, 250 arbetstimmar per plats<br />
• Restid 3:50 kr/tim<br />
• Traktamente 16 kr/dygn samt resor III klass<br />
• Monteringsmateriel 1840 kr/Flj<br />
• Monteringen beräknas kunna utföras mellan 15/1 – 15/7<br />
• Förutsättning att Ämbetsverket ställer handräckningshjälp <strong>till</strong> förfogande<br />
Detta kommenterades av KFF med att resor om möjligt skall utföras nattetid.<br />
Pejl- och radiocentralen<br />
Pejl- och radiocentralen innehöll tre betjäningsplatser en för långvåg, en för kortvåg och<br />
en reservbetjäningsplats, se bild nedan.<br />
Radiorummet i Pejl- och radiocentralen.<br />
Pejl- och radiocentralens placering på flygfältets grundlinje var föranlett av att rampejlantennen<br />
på taket skulle nyttjas för zz-landning. Varje manöverplats var försedda med<br />
två radiomottagare Mrm 5 eller Mrm 6. Vidare fanns en komplett rampejlutrustning för<br />
kortvåg och mottagningsutrustning för långvågspejling, en spaningsmottagare samt ytterliggare<br />
två á tre mottagare för passning av olika frekvenser.<br />
En Mrm 5 mottagare användes som mottagare för Adcock långvågspejlen vars antennsystem<br />
bestod av fem st 19 m höga stålmaster. Adcockantennen krävde en jämn och,<br />
från radiostörningar, fullständig fri uppställningsplats samt måste placeras långt bort<br />
från flygfältet med anledning av masternas höjd. Adcockpejlen medgav pejling under<br />
såväl dager som mörker och eliminerade den vid rampejlapparater förekommande<br />
”natteffekt felen”. Adcockpejling kunde enbart utföras på långvåg och frekvenser under<br />
400 kc/s.<br />
Vid manöverplatsen för kortvåg fanns Rampejlmottagaren vars ramantenn fanns på centralens<br />
tak. Den arbetade över ett större frekvensområde än Adcockpejlen men var behäftad<br />
med ”natteffekt- och flygplaneffektfel som omöjliggjorde pejling under mörker,<br />
skymning och dagning på avstånd större än omkring 50 km.<br />
Sändarstationens reservbetjäningsrum försågs med två operatörsplatser med mottagare.<br />
De var av typ Mrm 5 eller Mrm 6. Radiomottagarna som användes i sändarstationen