22.08.2013 Views

Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

84(258)<br />

Den 4/1 1946 erbjuder sig SRA att utföra montage och installation av den fasta markradioutrustningen<br />

vid flottiljerna enligt ovan angivna platser:<br />

• Specialingenjör 60 kr/dag, 10 dagar per plats<br />

• Specialmontör 4:50 kr/tim, 250 arbetstimmar per plats<br />

• Restid 3:50 kr/tim<br />

• Traktamente 16 kr/dygn samt resor III klass<br />

• Monteringsmateriel 1840 kr/Flj<br />

• Monteringen beräknas kunna utföras mellan 15/1 – 15/7<br />

• Förutsättning att Ämbetsverket ställer handräckningshjälp <strong>till</strong> förfogande<br />

Detta kommenterades av KFF med att resor om möjligt skall utföras nattetid.<br />

Pejl- och radiocentralen<br />

Pejl- och radiocentralen innehöll tre betjäningsplatser en för långvåg, en för kortvåg och<br />

en reservbetjäningsplats, se bild nedan.<br />

Radiorummet i Pejl- och radiocentralen.<br />

Pejl- och radiocentralens placering på flygfältets grundlinje var föranlett av att rampejlantennen<br />

på taket skulle nyttjas för zz-landning. Varje manöverplats var försedda med<br />

två radiomottagare Mrm 5 eller Mrm 6. Vidare fanns en komplett rampejlutrustning för<br />

kortvåg och mottagningsutrustning för långvågspejling, en spaningsmottagare samt ytterliggare<br />

två á tre mottagare för passning av olika frekvenser.<br />

En Mrm 5 mottagare användes som mottagare för Adcock långvågspejlen vars antennsystem<br />

bestod av fem st 19 m höga stålmaster. Adcockantennen krävde en jämn och,<br />

från radiostörningar, fullständig fri uppställningsplats samt måste placeras långt bort<br />

från flygfältet med anledning av masternas höjd. Adcockpejlen medgav pejling under<br />

såväl dager som mörker och eliminerade den vid rampejlapparater förekommande<br />

”natteffekt felen”. Adcockpejling kunde enbart utföras på långvåg och frekvenser under<br />

400 kc/s.<br />

Vid manöverplatsen för kortvåg fanns Rampejlmottagaren vars ramantenn fanns på centralens<br />

tak. Den arbetade över ett större frekvensområde än Adcockpejlen men var behäftad<br />

med ”natteffekt- och flygplaneffektfel som omöjliggjorde pejling under mörker,<br />

skymning och dagning på avstånd större än omkring 50 km.<br />

Sändarstationens reservbetjäningsrum försågs med två operatörsplatser med mottagare.<br />

De var av typ Mrm 5 eller Mrm 6. Radiomottagarna som användes i sändarstationen

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!