Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945 Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
8(258) Detta var starten för det ”svenska flygvapnet”. Flygplanen var bräckliga och gräsfälten inte de bästa att starta och landa på. Definitionen på en god landning var att man kunde gå därifrån. (Tore Palm). Flygkompaniet Bakgrunden till armeflygéts organisation var följande. År 1872 sattes ett fältsignalkompani upp, som från 1875 ingick i Pontonierbataljonen, som var förlagt vid Jaktvarvet på Kungsholmen. Därom minnes fortfarande Pontonjärgatan. I samband med 1892 års härordning omdöptes kompaniet till fälttelegrafkompaniet och pontonierbataljonen till Svea ingenjörbataljon. Ytterligare ett fälttelegrafkompani, samt en park- och tygavdelning, inrättades enligt 1901 års härordning. Därmed tillkom Fälttelegrafkåren som en särskild enhet inom Fortifikationen med beteckningen ingenjörstrupperna n:o 3. Fälttelegrafkåren flyttade 1908 till Svea trängkårs kaserner vid Marieberg på Kungsholmen. Ett radiokompani uppsattes av Fälttelegrafkåren 1915 och förlades till Lilla Frösunda i Solna. Vid midsommar 1912 organiserades Kungl. Fälttelegrafkårens Flygavdelning som då bestod av tre flygförare, tre mekaniker, några 10-tal värnpliktiga samt de två nylevererade flygplanen. I en uppsats ”Ett och annat om flygmaskiner och deras användbarhet i landtkriget” skriver kapten J.A. Nordenskjöld 1912 bland annat följande: ”Aeroplanet är för närvarande användbart till spaningstjänst och förbindelsetjänst. Möjligen torde i framtiden härtill komma att läggas användning som förstörelsemedel. Luftspaning förringar på intet vis betydelsen af kavalleriets eller bevakningstruppernas verksamhet utan kompletterar densamma. Aeroplanet har särskildt visat sig vara ett värdefullt hjälpmedel vid ledning av artilleriets eld. Ännu är det ej vanligt att militära aeroplan utrustas med anordningar för trådlös telegrafi. Frågan kan dock numera anses tekniskt löst. Så har man exempelvis i Frankrike under militäröfningar lyckats åvägabringa trådlös korrespondens på ända upp till 60 km distans”.
9(258) Ovanstående visar att kunskapen om samband flyg till mark fanns och att trådlöst samband var en möjlighet. Under våren 1912 sändes officerare och tekniker till Frankrike på flygutbildning och de återvände hem dels utbildade på de franska plan som inköpts och dels med färsk information om franskt och europeiskt militärflyg. De egna blygsamma försöken samt informationen från Europa visade entydigt på användbarheten av flygplan inom försvaret. Det visade sig att förhållandena på Axevalla hed inte var de bästa. Behovet av en permanent övningsplats med verkstäder och hangarer framstod som nödvändigt. Detta resulterade i att arméflyget 1913 flyttade till Malmen där det under lång tid fick sin fasta uppehållsplats. Friherre Carl Cederström hade i maj 1912 startat en flygskola på Malmen och dess koppling till arméflyget sågs som en ömsesidig tillgång. 1914 års härordning innehöll ett beslut om att Fälttelegrafkåren den 1/1 1916 skulle organisera ett 5:e kompani med benämningen Flygkompaniet vid Malmen. Detta kompani fick ansvaret för arméns flygväsende. Flygkompaniets tre första chefer var pionjärer inom det svenska militärflyget och trots de små anslagen byggde de upp plattformen för det som senare skulle bli det svenska flygvapnet. Henrik Hamilton 1916-17 Ernst Fogman 1917-20 Gösta von Porat 1920-26 Greve Henrik Hamilton kom som 19-åring till armén 1897 och blev officer två år senare. Han utbildade sig 1911 på egen bekostnad till aviatör (pilot) i Frankrike och fick Svenskt aviatörsdiplom nr 2 (Franskt nr 540). Som Sveriges vid denna tid enda utbildade arméofficer fick han förtroendet att 1912 leda en kommission, som bland annat innehöll Gösta von Porat, för att välja ut de två flygplan som skulle anskaffas. Den 15 maj 1913 utsågs Hamilton att bli chef för och starta upp Arméns flygskola vid Malmen. Flygskolans inledande uppgift var att utbilda aviatörer till militära flygspanare. När flygkompaniet bildades 1916 blev Hamilton dess första chef fram till sin död 1917. I flygkompaniets dragiga expeditionslokaler vid Malmen ådrog han sig en förkylning som vansköttes och ändade den då 39-årige kaptenens liv. Ernst Fogman kom även han som 19-åring till armén och blev officer två år senare. Han var chef för flygkompaniet under åren 1917-1920. När flygvapnet bildades 1926 blev han överstelöjtnant och byråchef för flygstyrelsens militärbyrå, 1929 överste och 1936 avdelningschef för Kungliga Flygförvaltningens Byggnadsavdelning. Ernst Fogman omnämns i Flyghistorisk revy nr 26 med följande: ”Fogman använde hela sin kraft, idérikedom och otroliga förslagenhet för att skapa de resurser som utgjorde nödvändiga förutsättningar
- Page 2 and 3: 2(258) Förord Min uppgift var att
- Page 4 and 5: 4(258) Anskaffning av bilburen radi
- Page 6 and 7: Pionjärtiden 1912-1926 6(258) Inle
- Page 10 and 11: 10(258) för att utbilda och öva p
- Page 12 and 13: 12(258) I augusti 1913 tillfördes
- Page 14 and 15: 14(258) fyra flygplanen beställdes
- Page 16 and 17: 16(258) Ett av armeflygéts tidiga
- Page 18 and 19: 18(258) Den 16/12 1914 får Kunglig
- Page 20 and 21: Radiolaboratoriet vid AGA 20(258) E
- Page 22 and 23: 22(258) större missödet, inträff
- Page 24 and 25: 24(258) på att man redan före pro
- Page 26 and 27: 26(258) Dagboksanteckningarna visar
- Page 28 and 29: 28(258) Radiostationen avser en sä
- Page 30 and 31: 30(258) markstationer men då beslu
- Page 32 and 33: 32(258) vilken förstnämnda appara
- Page 34 and 35: Ljudförstärkare för Fr m/17. Fot
- Page 36 and 37: 36(258) Av manskapet var en underbe
- Page 38 and 39: 38(258) Br m/23 följdes av Br m/25
- Page 40 and 41: Huva med mikrofon och hörtelefon.
- Page 42 and 43: Flygvapnets bildande 1926 och tiden
- Page 44 and 45: 44(258) Flygvapnets första radio N
- Page 46 and 47: 46(258) Kärradiostationer lånades
- Page 48 and 49: 48(258) stavskombinationer som var
- Page 50 and 51: 50(258) Radio 1930 Chefen för kust
- Page 52 and 53: 52(258) Ett annat ämne som studera
- Page 54 and 55: 54(258) dion från Br m/25 har inte
- Page 56 and 57: Följande fast markradio och bilbur
8(258)<br />
Detta var starten för det ”svenska flygvapnet”. Flygplanen var bräckliga och gräsfälten<br />
inte de bästa att starta och landa på.<br />
Definitionen på en god landning var att man kunde gå därifrån. (Tore Palm).<br />
Flygkompaniet<br />
Bakgrunden <strong>till</strong> armeflygéts organisation var följande.<br />
År 1872 sattes ett fältsignalkompani upp, som från 1875 ingick i Pontonierbataljonen,<br />
som var förlagt vid Jaktvarvet på Kungsholmen. Därom minnes fortfarande Pontonjärgatan.<br />
I samband med 1892 års härordning omdöptes kompaniet <strong>till</strong> fälttelegrafkompaniet<br />
och pontonierbataljonen <strong>till</strong> Svea ingenjörbataljon. Ytterligare ett fälttelegrafkompani,<br />
samt en park- och tygavdelning, inrättades enligt 1901 års härordning. Därmed <strong>till</strong>kom<br />
Fälttelegrafkåren som en särskild enhet inom Fortifikationen med beteckningen ingenjörstrupperna<br />
n:o 3. Fälttelegrafkåren flyttade 1908 <strong>till</strong> Svea trängkårs kaserner vid<br />
Marieberg på Kungsholmen.<br />
Ett radiokompani uppsattes av Fälttelegrafkåren 1915 och förlades <strong>till</strong> Lilla Frösunda i<br />
Solna.<br />
Vid midsommar 1912 organiserades Kungl. Fälttelegrafkårens Flygavdelning som då bestod<br />
av tre flygförare, tre mekaniker, några 10-tal värnpliktiga samt de två nylevererade<br />
flygplanen.<br />
I en uppsats ”Ett och annat om flygmaskiner och deras användbarhet i landtkriget” skriver<br />
kapten J.A. Nordenskjöld 1912 bland annat följande:<br />
”Aeroplanet är för närvarande användbart <strong>till</strong> spaningstjänst och förbindelsetjänst.<br />
Möjligen torde i framtiden här<strong>till</strong> komma att läggas användning som förstörelsemedel.<br />
Luftspaning förringar på intet vis betydelsen af kavalleriets eller bevakningstruppernas<br />
verksamhet utan kompletterar densamma.<br />
Aeroplanet har särskildt visat sig vara ett värdefullt hjälpmedel vid ledning av ar<strong>till</strong>eriets<br />
eld.<br />
Ännu är det ej vanligt att militära aeroplan utrustas med anordningar för trådlös<br />
telegrafi. Frågan kan dock numera anses tekniskt löst. Så har man exempelvis i<br />
Frankrike under militäröfningar lyckats åvägabringa trådlös korrespondens på<br />
ända upp <strong>till</strong> 60 km distans”.
Change language