Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

47(258)
Markradio AD 6
En annan markradio som omnämns är Markradio AD 6. Det var en flygradio från Marconi
som gjorts om till markradio.
Mellan åren 1925-28 köptes det in fyra st sändare och två st mottagare av denna typ där
två av varje typ gjordes om till markradio. Kostnaden för markradion var 7 900 kr.
I april 1928 fick F2 och CVV varsin flygradio Marconi AD6h för utprovning. I maj
skrev CVV ett provningsprotokoll där det angavs att vikten var 81,8 kg och med nödtillsats
91 kg. Om stationens lämplighet angavs:
”Apparaten lämpar sig inte för militärt bruk, emedan ändringen av våglängd är
rätt så besvärlig. Av de tillhörande detaljerna synes även, att stationen är avsedd
att normalt arbeta på en förutbestämd våglängd å såväl sändare som mottagare.
Rattar och omkopplare äro av små dimensioner och svåra att manövrera
med handskbeklädd hand…”.
En positiv egenskap var att:
”Marconiapparatens telefonisändare visat sig överlägsen tidigare inom marinflyget
befintliga. Med hänsyn till ringa eller inget värde av telefonisändare å
militära flygradiostationer synes den ur utrymmes-, vikt-, förråds-, och kostnad
ej motivera anskaffning”.
Sändarna hade ett frekvensområde på 1200-240 KHz, en antenneffekt på 75 W och en
räckvidd av c:a 200 km.
Mottagarnas frekvensområde var 1000-120 KHz.
Av dessa två markradiostationer fanns en vid F2 fram till mitten av 30-talet.
Markradioutvecklingen under FV första 10 år, (1926-1936).
Utvecklingen av markradio under flygvapnets första 10 år var blygsam. Dels täckte de
befintliga stationerna Mr m/26/28, Br m23/26 och armens kärrstationer hjälpligt det behov
som fanns och dels var behovet av lämpliga flygradiostationer för det ökande antalet
flygplan större. Lågkonjunkturen på 30-talet skulle lösas genom sänkta statliga utgifter
vilket direkt drabbade försvarsanslagen.
Det praktiska utnyttjandet av radiokommunikation mellan flygplan och markradiostationer
fick ett uppsving under början av 30-talet. Flera omständigheter samverkade till detta,
radiomaterielen hade blivit driftsäkrare, flygverkstäderna hade fått ett bättre grepp om
underhållstjänsten och radiotelegrafister med professionell kompetens tillfördes flygkårerna.
Vid flygverkstaden i Västerås inrättades en radioverkstad.
Radio 1928
1928 påbörjades en modifiering av långvågssändarnas effekt från 200 W till 500 W. De
modifierade sändarna fick beteckningen Mr m/28.
Det var också svårt att hitta telegrafister samt att utbilda den flygande personalen i telegrafi.
Flygvapnets markradiostationer betjänades till stor del av värnpliktiga studenter
som under en begränsad tidsperiod utbildades på radio och telegrafi. Kravet för telegrafi
var 90-takt och det var inte lätt att klara utbildningskravet. Kravet känns som högt ställt
bland annat med hänsyn till den flygande personalen som troligen hade fullt upp med
sina andra uppgifter i flygplanen. För att underlätta detta togs tabeller fram med bok-