Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

44(258)
Flygvapnets första radio
När flygvapnet bildades 1926 tillfördes Flygvapnet från armén och marinen, enligt
knapphändiga uppgifter, 12 st gniststationer m/17 och 20 st Fr m/20 som var rörbestyckade
samt de bilburna radiostationerna Br m/23 och Br m/25.
Arméflyget hade inledningsvis använt kärrstationer som lånats från Fälttelegrafkårens
radiokompani och som flygvapnet under dess första 10-års period fortsatte att låna. Marinflyget
hade sina baser vid marina anläggningar som hade radio för samband med fartyg
och hade därför inte haft, med undantag för F2 (Hägernäs), behov av annan markradio.
Inom Flygvapnet fick Flygstyrelsens militärbyrå , signalmaterieldetaljen, ansvaret för
den teletekniska materielen. Till chef för detaljen utsågs löjtnant Nils Lindqvist som
1931 efterträddes av löjtnant K.J.A Silverberg. Silverberg biträddes av ingenjör Gustav
Norén, som utlånades av Torpeddepartementet till Flygvapnet. Norén anställdes vid detaljen
1933 där han verkade som chef för den tekniska verksamheten tills han pensionerades.
Ytterliggare två ingenjörer A Lindgren och R Bergvall anställdes som ritare.
Denna lilla skara verkade fram till den betydligt mer utvecklade organisation som 1936
års försvarsbeslut medgav.
Fast markradio Mr m/26/28
När flygvapnet startade 1926 bestod markradion av markinstallerade flygradiostationer
eller kärrstationer som lånats från armén. Vid F4 fanns den tidigare omnämnda gnistradion
på 2 000 W tillförd effekt men det är mindre troligt att den var i operativ drift
1926. Av dokument vid Krigsarkivet framgår att F2 hade en av Marconi levererad och
markmonterad flygradiosändare AD 6 och att samma typ av radio fanns vid CFV (Centrala
Flygverkstaden Västerås, CFV Västerås blandades ihop med CFV Chefen flygvapnet
vilket medförde att Västerås efter några år benämndes Centrala Verkstaden Västerås
CVV). F2 radio levererades 1925 och kostade 7 000 kr.
Flygvapnets första markradio var radiostationer som benämndes Mr m/26 Den utgjordes
av radiosändare som tillverkades av Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi
(SATT) och som utseendemässigt och tekniskt var lika med de radiosändare som fanns
i de mobila enheterna Br m/23 och m/25. Radiomottagarna var även de av samma typ
som de mobila. De två första Markradio m/26 levererades 1927 till F3 och F5, 1928 levererades
en radiostation till F1 och 1931 fick F2 sin radiostation. Markradio m/28 levererades
till F4 1931.
Kostnaden för de två Markradio m/26 som levererades 1927 var 19 350 kr/st samt
19 400 kr/st för de övriga två. Markradio m/28 som hade högre uteffekt kostade 22 100
kr.
Det finns inte mycket dokumenterat om utrustningen, Tore Palm har skrivit följande:
”Radioutrustningen i Mr m/26 var snarlik den som ingick i de samtida transportabla
markradiostationerna (Br m/23/25), d.v.s. omfattade en långvågssändare
för området 250-1250 m ( MS 20) och en rak mottagare typ E225S
för området 250-3000 m. Såväl sändare som mottagare voro tillverkade av
SATT med Telefunken apparater som förebild. Sändaren var emellertid endast
på 200 W.
Strömförsörjningen skedde med en elmotordriven högspänningsgenerator och
en till samma axel kopplad lågspänningsgenerator.
Antennen utgjordes av en trummantenn, uppspänd mellan två c:a 20 m höga
stålmaster.