Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945 Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
44(258) Flygvapnets första radio När flygvapnet bildades 1926 tillfördes Flygvapnet från armén och marinen, enligt knapphändiga uppgifter, 12 st gniststationer m/17 och 20 st Fr m/20 som var rörbestyckade samt de bilburna radiostationerna Br m/23 och Br m/25. Arméflyget hade inledningsvis använt kärrstationer som lånats från Fälttelegrafkårens radiokompani och som flygvapnet under dess första 10-års period fortsatte att låna. Marinflyget hade sina baser vid marina anläggningar som hade radio för samband med fartyg och hade därför inte haft, med undantag för F2 (Hägernäs), behov av annan markradio. Inom Flygvapnet fick Flygstyrelsens militärbyrå , signalmaterieldetaljen, ansvaret för den teletekniska materielen. Till chef för detaljen utsågs löjtnant Nils Lindqvist som 1931 efterträddes av löjtnant K.J.A Silverberg. Silverberg biträddes av ingenjör Gustav Norén, som utlånades av Torpeddepartementet till Flygvapnet. Norén anställdes vid detaljen 1933 där han verkade som chef för den tekniska verksamheten tills han pensionerades. Ytterliggare två ingenjörer A Lindgren och R Bergvall anställdes som ritare. Denna lilla skara verkade fram till den betydligt mer utvecklade organisation som 1936 års försvarsbeslut medgav. Fast markradio Mr m/26/28 När flygvapnet startade 1926 bestod markradion av markinstallerade flygradiostationer eller kärrstationer som lånats från armén. Vid F4 fanns den tidigare omnämnda gnistradion på 2 000 W tillförd effekt men det är mindre troligt att den var i operativ drift 1926. Av dokument vid Krigsarkivet framgår att F2 hade en av Marconi levererad och markmonterad flygradiosändare AD 6 och att samma typ av radio fanns vid CFV (Centrala Flygverkstaden Västerås, CFV Västerås blandades ihop med CFV Chefen flygvapnet vilket medförde att Västerås efter några år benämndes Centrala Verkstaden Västerås CVV). F2 radio levererades 1925 och kostade 7 000 kr. Flygvapnets första markradio var radiostationer som benämndes Mr m/26 Den utgjordes av radiosändare som tillverkades av Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi (SATT) och som utseendemässigt och tekniskt var lika med de radiosändare som fanns i de mobila enheterna Br m/23 och m/25. Radiomottagarna var även de av samma typ som de mobila. De två första Markradio m/26 levererades 1927 till F3 och F5, 1928 levererades en radiostation till F1 och 1931 fick F2 sin radiostation. Markradio m/28 levererades till F4 1931. Kostnaden för de två Markradio m/26 som levererades 1927 var 19 350 kr/st samt 19 400 kr/st för de övriga två. Markradio m/28 som hade högre uteffekt kostade 22 100 kr. Det finns inte mycket dokumenterat om utrustningen, Tore Palm har skrivit följande: ”Radioutrustningen i Mr m/26 var snarlik den som ingick i de samtida transportabla markradiostationerna (Br m/23/25), d.v.s. omfattade en långvågssändare för området 250-1250 m ( MS 20) och en rak mottagare typ E225S för området 250-3000 m. Såväl sändare som mottagare voro tillverkade av SATT med Telefunken apparater som förebild. Sändaren var emellertid endast på 200 W. Strömförsörjningen skedde med en elmotordriven högspänningsgenerator och en till samma axel kopplad lågspänningsgenerator. Antennen utgjordes av en trummantenn, uppspänd mellan två c:a 20 m höga stålmaster.
45(258) Omkring 1930 ersattes 200 W sändaren med den kraftigare MS 20A som var på 700 W tillförd effekt. Vidare kompletterades utrustningen med en kortvågssändare SMS 20 av samma slag som de i de transportabla markradiostationerna. Även de äldre mottagarna byttes ut mot typ M4(LV) och M4K (KV). Sådan blev ex F3:s markradiostation sedan den flyttats från den nu nedbrunna officersmässen till den byggnad som nu inrymmer bl.a. Flygmuseets bibliotek. F4, erhöll en något annorlunda sändare på 500 W för området 250-1300m. Denna station benämndes Mr m/28. Senare kompletterades även denna station med kortvågssändare SMS 20 och de modernare mottagarna M4 och M4K”. Bilden nedan visar långvågssändare Mr m/26/28. Sändare MS 20 och SMS 20 finns på flygvapenmuseum. 150 W Kärradiostation m/26. Långvågssändare Mr m26/32. Foto Arne Larsson Apparatlåda 150 W kärradio med mottagaren till vänster, sändaren till höger. Bild beskrivning
- Page 2 and 3: 2(258) Förord Min uppgift var att
- Page 4 and 5: 4(258) Anskaffning av bilburen radi
- Page 6 and 7: Pionjärtiden 1912-1926 6(258) Inle
- Page 8 and 9: 8(258) Detta var starten för det
- Page 10 and 11: 10(258) för att utbilda och öva p
- Page 12 and 13: 12(258) I augusti 1913 tillfördes
- Page 14 and 15: 14(258) fyra flygplanen beställdes
- Page 16 and 17: 16(258) Ett av armeflygéts tidiga
- Page 18 and 19: 18(258) Den 16/12 1914 får Kunglig
- Page 20 and 21: Radiolaboratoriet vid AGA 20(258) E
- Page 22 and 23: 22(258) större missödet, inträff
- Page 24 and 25: 24(258) på att man redan före pro
- Page 26 and 27: 26(258) Dagboksanteckningarna visar
- Page 28 and 29: 28(258) Radiostationen avser en sä
- Page 30 and 31: 30(258) markstationer men då beslu
- Page 32 and 33: 32(258) vilken förstnämnda appara
- Page 34 and 35: Ljudförstärkare för Fr m/17. Fot
- Page 36 and 37: 36(258) Av manskapet var en underbe
- Page 38 and 39: 38(258) Br m/23 följdes av Br m/25
- Page 40 and 41: Huva med mikrofon och hörtelefon.
- Page 42 and 43: Flygvapnets bildande 1926 och tiden
- Page 46 and 47: 46(258) Kärradiostationer lånades
- Page 48 and 49: 48(258) stavskombinationer som var
- Page 50 and 51: 50(258) Radio 1930 Chefen för kust
- Page 52 and 53: 52(258) Ett annat ämne som studera
- Page 54 and 55: 54(258) dion från Br m/25 har inte
- Page 56 and 57: Följande fast markradio och bilbur
- Page 58 and 59: ) Trådförbindelse till understäl
- Page 60 and 61: 60(258) Radio 1935 I februari 1935
- Page 62 and 63: 62(258) 1942 upprättades 1:a Flyge
- Page 64 and 65: 64(258) Krav har uppställts på ko
- Page 66 and 67: 66(258) Den 31/10 1937 fanns följa
- Page 68 and 69: 68(258) ser”. För att med säker
- Page 70 and 71: 70(258) Det följande är en histor
- Page 72 and 73: 72(258)
- Page 74 and 75: 74(258) ningar men inte pejlutrustn
- Page 76 and 77: 76(258) Även i detta fall synes de
- Page 78 and 79: Fast Markradio Fmr IV 78(258) Fmr I
- Page 80 and 81: 80(258) Leveranstiden enligt kontra
- Page 82 and 83: Antennförstärkaren med och utan l
- Page 84 and 85: 84(258) Den 4/1 1946 erbjuder sig S
- Page 86 and 87: Mottagare Mrm 6 86(258) 4 st Mrm 6
- Page 88 and 89: 88(258) • Markplacerade pejlmotta
- Page 90 and 91: 90(258) och sändaren skulle efter
- Page 92 and 93: 92(258)
44(258)<br />
<strong>Flygvapnets</strong> första radio<br />
När flygvapnet bildades 1926 <strong>till</strong>fördes Flygvapnet från armén och marinen, enligt<br />
knapphändiga uppgifter, 12 st gniststationer m/17 och 20 st Fr m/20 som var rörbestyckade<br />
samt de bilburna radiostationerna Br m/23 och Br m/25.<br />
Arméflyget hade inledningsvis använt kärrstationer som lånats från Fälttelegrafkårens<br />
radiokompani och som flygvapnet under dess första 10-års period fortsatte att låna. Marinflyget<br />
hade sina baser vid marina anläggningar som hade radio för samband med fartyg<br />
och hade därför inte haft, med undantag för F2 (Hägernäs), behov av annan markradio.<br />
Inom Flygvapnet fick Flygstyrelsens militärbyrå , signalmaterieldetaljen, ansvaret för<br />
den teletekniska materielen. Till chef för detaljen utsågs löjtnant Nils Lindqvist som<br />
1931 efterträddes av löjtnant K.J.A Silverberg. Silverberg biträddes av ingenjör Gustav<br />
Norén, som utlånades av Torpeddepartementet <strong>till</strong> Flygvapnet. Norén anställdes vid detaljen<br />
1933 där han verkade som chef för den tekniska verksamheten <strong>till</strong>s han pensionerades.<br />
Ytterliggare två ingenjörer A Lindgren och R Bergvall anställdes som ritare.<br />
Denna lilla skara verkade fram <strong>till</strong> den betydligt mer utvecklade organisation som 1936<br />
års försvarsbeslut medgav.<br />
Fast markradio Mr m/26/28<br />
När flygvapnet startade 1926 bestod markradion av markinstallerade flygradiostationer<br />
eller kärrstationer som lånats från armén. Vid F4 fanns den tidigare omnämnda gnistradion<br />
på 2 000 W <strong>till</strong>förd effekt men det är mindre troligt att den var i operativ drift<br />
1926. Av dokument vid Krigsarkivet framgår att F2 hade en av Marconi levererad och<br />
markmonterad flygradiosändare AD 6 och att samma typ av radio fanns vid CFV (Centrala<br />
Flygverkstaden Västerås, CFV Västerås blandades ihop med CFV Chefen flygvapnet<br />
vilket medförde att Västerås efter några år benämndes Centrala Verkstaden Västerås<br />
CVV). F2 radio levererades 1925 och kostade 7 000 kr.<br />
<strong>Flygvapnets</strong> första markradio var radiostationer som benämndes Mr m/26 Den utgjordes<br />
av radiosändare som <strong>till</strong>verkades av Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi<br />
(SATT) och som utseendemässigt och tekniskt var lika med de radiosändare som fanns<br />
i de mobila enheterna Br m/23 och m/25. Radiomottagarna var även de av samma typ<br />
som de mobila. De två första Markradio m/26 levererades 1927 <strong>till</strong> F3 och F5, 1928 levererades<br />
en radiostation <strong>till</strong> F1 och 1931 fick F2 sin radiostation. Markradio m/28 levererades<br />
<strong>till</strong> F4 1931.<br />
Kostnaden för de två Markradio m/26 som levererades 1927 var 19 350 kr/st samt<br />
19 400 kr/st för de övriga två. Markradio m/28 som hade högre uteffekt kostade 22 100<br />
kr.<br />
Det finns inte mycket dokumenterat om utrustningen, Tore Palm har skrivit följande:<br />
”Radioutrustningen i Mr m/26 var snarlik den som ingick i de samtida transportabla<br />
markradiostationerna (Br m/23/25), d.v.s. omfattade en långvågssändare<br />
för området 250-1250 m ( MS 20) och en rak mottagare typ E225S<br />
för området 250-3000 m. Såväl sändare som mottagare voro <strong>till</strong>verkade av<br />
SATT med Telefunken apparater som förebild. Sändaren var emellertid endast<br />
på 200 W.<br />
Strömförsörjningen skedde med en elmotordriven högspänningsgenerator och<br />
en <strong>till</strong> samma axel kopplad lågspänningsgenerator.<br />
Antennen utgjordes av en trummantenn, uppspänd mellan två c:a 20 m höga<br />
stålmaster.