Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945 Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

22.08.2013 Views

32(258) vilken förstnämnda apparat först genom teknikens senaste framsteg kunnat konstruerats, s.k. ljudförstärkare vore oundgängligen erforderliga. Då emellertid sådana ljudförstärkare icke tillverkas inom landet , hade underhandlingar inletts om deras anskaffande från Tyskland, och därvid anbud erhållit med ett pris af 2.875 för varje, …………………………………………………….” Stockholm slott den 20 juli 1917 Gustaf / J.Åkerman Att införa mottagare i flygplan mötte från början stora svårigheter. Tekniken kunde först endast erbjuda mottagare med detektorer av kristalltyp eller liknande. De som provat på att få in en radiokanal med kristalldetektor inser lätt det stora problem som fanns med att sitta i ett skakigt öppet flygplan och försöka att hitta rätt ställe med nålen mot kristallen. Under mitten av 10-talet hade elektronröret uppfunnits och en person med namnet Lee de Forest hade konstruerat en förstärkaranordning som innebar en revolution för såväl trådlös som trådbunden telekommunikation. Lee de Forest med sin uppfinning: treelektrodröret När man 1915 byggde den 5000 km långa telefonlinjen mellan New York och San Fransisco infördes förstärkaranordningar på telefonlinjen som förstärkte de svaga telefonisignalerna så att de blev uppfattbara av mottagaren. Man använde ”förstärkarlampan” som såg ut som en glödlampa som var en lufttom glaskolv där en svag elektrisk spänning tas ut som en mångfald större och effektivare spänning genom att ett styrgaller infördes i röret mellan anod och katod, trioden hade uppfunnits. Nu kunde även kristalldetektorn ersättas i radiomottagarna genom att en ”förstärkarlampa” nyttjades som detektorer i radiomottagarna. Elektronrören användes som lågfrekvensförstärkare för de svaga signalerna från kristalldetektorn. Detta medförde en stor förbättring av mottagningsförhållandena men först när kristalldetektorn ersattes med elektronrörsdetektorer med återkoppling blev det en radikal förbättring av mottagartekniken. Men alstringen av radiovågor med hjälp av gnistöverslag innebar, även efter Rendahls dämpade svängningar, att radiovågorna tog upp ett stort våglängdsutrymme i etern och därför var störande på annan radiotrafik var det angeläget att få fram ett annat sätt att

33(258) alstra radiovågor. Det lyckades i början av 1920-talet genom att använda det av Lee de Forest utvecklade elektronröret. Tekniken förfinades och elektronrör infördes. Mottagare utgjordes först av en kristalldetektor med en två-rörs lågfrekvensförstärkare som något senare ersattes med en 3-rörs mottagare med detektorsteg och två stegs LF-förstärkning. Denna typ var inrättad för fyra fasta våglängder 200, 300, 450 och 600 meter. Sändaren strömförsörjdes från den luftpropellerdrivna generatorn och mottagaren från 6v Nife ackumulatorer för rörens glödström och ett 50 V torrbatteri för anodströmmen. Gnistsändarepoken slutade under 20-talet och en allmän övergång skedde till såväl rörsändare som rörmottagare Detta innebar att sändningseffekten koncentrerades till ett smalt frekvensband och att mottagarna kunde fungera med en för dåtiden relativt hög känslighet. Lee de Forest med sin rörbestyckade flygplanssändare, en teknisk lösning som på kort tid kom att ersätta gnistsändarna även här i Sverige. Nu skulle man inom arméflyget börja att installera radio med mottagare i flygplanen. För att överhuvudtaget kunna avlyssna telegrafisignalerna från mottagaren krävdes ljudförstärkare med elektronrör, som kallades förstärkarlampor. Det var ett måste även om kostnaden var nästan lika stor som för en flygradiosändare. 1917 beställs 8 st ljudförstärkare från AEG och E.G.Schenström och S.I Wibom beordrades att resa till Tyskland för kontroll. Det kan noteras att några år efter utvecklingen i USA beställer arméflyget de första ljudförstärkarna med leverans och kontroll i Tyskland 1918, alltså under pågående krig. Förstärkarlampan lyste med att starkt sken och det bästa sättet att kontrollera om den fungerade var att se ljusskenet. Därför infördes två glas på dess frontpanel för att ge piloten möjlighet att kontrollera funktionen. Ljudförstärkarna nedan finns vid flygvapenmuseum i Linköping.

32(258)<br />

vilken förstnämnda apparat först genom teknikens senaste framsteg kunnat<br />

konstruerats, s.k. ljudförstärkare vore oundgängligen erforderliga. Då emellertid<br />

sådana ljudförstärkare icke <strong>till</strong>verkas inom landet , hade underhandlingar<br />

inletts om deras anskaffande från Tyskland, och därvid anbud erhållit<br />

med ett pris af 2.875 för varje, …………………………………………………….”<br />

Stockholm slott den 20 juli 1917<br />

Gustaf<br />

/ J.Åkerman<br />

Att införa mottagare i flygplan mötte från början stora svårigheter. Tekniken kunde<br />

först endast erbjuda mottagare med detektorer av kristalltyp eller liknande. De som provat<br />

på att få in en radiokanal med kristalldetektor inser lätt det stora problem som fanns<br />

med att sitta i ett skakigt öppet flygplan och försöka att hitta rätt ställe med nålen mot<br />

kristallen.<br />

Under mitten av 10-talet hade elektronröret uppfunnits och en person med namnet Lee<br />

de Forest hade konstruerat en förstärkaranordning som innebar en revolution för såväl<br />

trådlös som trådbunden telekommunikation.<br />

Lee de Forest med sin uppfinning: treelektrodröret<br />

När man 1915 byggde den 5000 km långa telefonlinjen mellan New York och San<br />

Fransisco infördes förstärkaranordningar på telefonlinjen som förstärkte de svaga telefonisignalerna<br />

så att de blev uppfattbara av mottagaren. Man använde ”förstärkarlampan”<br />

som såg ut som en glödlampa som var en lufttom glaskolv där en svag elektrisk<br />

spänning tas ut som en mångfald större och effektivare spänning genom att ett styrgaller<br />

infördes i röret mellan anod och katod, trioden hade uppfunnits. Nu kunde även kristalldetektorn<br />

ersättas i radiomottagarna genom att en ”förstärkarlampa” nyttjades som<br />

detektorer i radiomottagarna.<br />

Elektronrören användes som lågfrekvensförstärkare för de svaga signalerna från kristalldetektorn.<br />

Detta medförde en stor förbättring av mottagningsförhållandena men först<br />

när kristalldetektorn ersattes med elektronrörsdetektorer med återkoppling blev det en<br />

radikal förbättring av mottagartekniken.<br />

Men alstringen av radiovågor med hjälp av gnistöverslag innebar, även efter Rendahls<br />

dämpade svängningar, att radiovågorna tog upp ett stort våglängdsutrymme i etern och<br />

därför var störande på annan radiotrafik var det angeläget att få fram ett annat sätt att

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!