Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

31(258)
tära flygplatserna där man var angelägen om att kunna avlyssna rapporteringen från
flygplanen.
Gnistsändarnas bredbandiga utsignal var ett stort störningsproblem. Lösningen av detta
har en intressant anknytning till Sverige. Den svenske civilingenjören Ragnar Rendahl
(1878-1929) var under några år anställd av AEG i Berlin som förste laboratorieingenjör.
Han förbättrade den dåtida gnistsändaren genom att bland annat ersätta det tidigare kulgnistgapet
med en serie av mindre gnistgap i form av plana elektroder. Därmed skedde
gnistöverslagen mera regelbundet och kontrollerbart och verkningsgraden höjdes. Den
nya metoden benämndes ”Tönende Löschfunken” därför att signalerna nu lät som en
1000-perioders ton till skillnad mot det råa skrovliga ljudet från sändare med kulgnistgap.
Med denna teknik reducerades störningarna avsevärt.
För flera av de till Sverige levererade Fr m/17 stationerna finns angivet att de var försedda
med ”Tönende Löschfunken”. Troligen modifierades samtliga Fr m/17 med denna
lösning. Ragnar Rendahl flyttade hem till Sverige och anställdes vid Kungl Marinförvaltningen
i Stockholm där han betydde mycket för utvecklingen av radio inom marinen
Ragnar Rendahl
Som mottagare på marken användes kristallmottagare där kristallen fungerade som detektor
för den mottagna radiovågen.
31 maj 1917 meddelar chefen för Flygkompaniet att två luftradiostationer som levererats
från AEG kommer att inmonteras i två flygplan vid fältartilleriets skjutskola i Skillingaryd
Brev den 20 juli 1917.
”Vår ynnest etc. Uti en af chefen för Fortifikationen till vår Arméförvaltnings
fortifikationsdepartement insänd och av nämnda departement, jämte eget yttrande,
den 28 februari 1917 överlämnad underdånig skrivelse har chefen för
Fälttelegrafkåren meddelat, att för erhållande af fullständiga radiostationer
för flygplan, utrustade med såväl mottagnings- som avsändningsapparater,