Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

27(258)
I ett PM ”Över vissa till flygtjänsten hörande detaljer i Österrike/Ungerska armén” sänt
från Wien den 16/1 1917 och skrivet av löjtnant Emil Björnberg anges följande om radiotelegrafering:
Samtliga flygplan hava radiostation ombord. Mest användes radiotelegrafering för
artillerieldledning.
Afsändare finnes sedan gammalt, mottagare i planet införes nu.
Tre våglängder finns: 540, 415 och 320 m
Generatorn är motordriven
Antennen är 60 m lång
Räckvidden är för nyare typ med 9 m markplacerad mast 100 km och med högre
mast 200 km.
Såsom motvikt även å de största Albatrossliknande planen äro samtliga metalldelar
förbundna medelst koppartråd. Elektriska stötar genom metalldelar förekommer,
men gnistor får ej uppstå.
De svenska flygplanen fick starkare motorer och genomförde under början av 1917
lyckade prov med AEG stationen. Nu utan att generatorn medförde motorstopp. Man
beslöt att satsa på generatordrift. Men trots de starkare motorerna var inte generatordriften
problemfri. Generatorerna försågs något senare med vinddrivna propellrar som innebar
att radiostationen blev strömförsörjningsmässigt självförsörjande.
Den 17/2 1917 utges från Flygkompaniet en specificering av radiostation för flygplan
avsedd för plan med såväl stående som roterande motorer.
1. Generatorstation: primär energi 0,2 Kw/min
2. Antenntrådens – Litztråd, 2mm diameter – längd 60 m max. En specialkonstruktion
af trumman bör söka erhållas, så att t.ex. genom tryck af foten antenntråden
kan utrullas, hvarvid en fjäder samtidigt spännes hvilken fjäderkraft
sedan vid upprullning utnyttjas.
3. Generatorn - högt hvarfantal – skall drifvas från flygplanets motor genom en
koppling å dess axel, så beskaffad, att motorn icke röner minsta inflytande, om
ett mekaniskt fel uppstår inom radiostationen.
4. Stationsapparaterna skola vara inneslutna i en trälåda – 15*25*35 cm – och
omfatta: erforderligt motstånd, transformator, gniststrecka, gnistkretsspole,
kopplingsspole och genomföringar för motvikten, antennen m.fl.
5. Våglängder: 150, 300, 450, 600 m. Räckvidd 150-200 km
6. Telegrafnyckeln monteras invid spanarsitsen å planets högra sida
7. Flygmaskinens alla stag, metalldelar, m.m. dylikt skola vara inbördes förbundna,
d.v.s. erhålla samma potential, så att gnistbildning icke kan uppstå.
8. Stationens totala vikt, incl. Generatorn, 25 á 30 kg.
9. All montering bör ske vid den fabrik, som levererar aeroplanet, d.v.s. aeroplanfabriken
levererar enligt kontrakt flygplan med fullt monterad och provad
radiostation.
10. Vid konstruktionens uppgörande skall hänsyn tagas till sammankoppling med
mottagare.
Att AEG-stationens prestanda inrymmes i den svenska tekniska specifikationen är ingen
slump och allt pekar på att avsikten hela tiden har varit att köpa radiostationer från AEG
i Tyskland.