Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

244(258)
Flygplan
När det självständiga flygvapnet bildades den 1 juli 1926 övertogs ett antal flygplan
från Armén och Marinen. I början av perioden var radio i flygplanen inte en självklarhet.
Bland jaktpiloter fanns en viss ovilja mot att installera radio, dels var radion tung
och påverkade flygplanets manöverförmåga dels kunde strömförsörjningen förorsaka
motorstopp. Jaktflygplanen hade en mans besättning och piloterna var inte så tränade i
telegrafi att de kunde avläsa morsesignaleringen och än mindre sända. Antalet radiostationer
räckte inte till för alla flygplan varför i vissa fall enbart gruppledaren hade en dylik.
Det följande redovisar några av de flygplanstyper som användes under perioden och
som utgjorde ändpunkten i radiofunktionen Mark – Flyg. Detta för att ge läsaren en
uppfattning om det som markradion betjänade och den miljö som de verkade i. Där information
har hittats har även angivits vilka flygradiostationer som förekommit i flygplanen.
Bilderna kommer från Flygvapenmuseum.
Attackflygplan A1, Phönix Dront E2.
Den 20 november 1925 beställde arméflyget 10 st Drontflygplan från Flygverkstan i
Malmslätt (FVM) med leveransstart den 1 juli 1926. Redan då ansågs flygplanstypen
vara föråldrad men den nybildade Flygstyrelsen fullföljde tillverkning och leverans.
Den var först tänkt som jaktflygplan men klassades som attackflygplan och fick beteckningen
A1. Flygplanet visade sig inte vara helt lämpligt som attackflygplan utan användes
för avancerad flygträning och utbildning. De sista flygplanen kasserades 1935.
Attackflygplan A1, Phönix Dront E2.