Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

224(258)
En luftpropeller av trä drev en generator med inbyggd spänningsreglering som försörjde
stationen med 16 v för sändarrörens glödspänning och 800 v för anodspänningen.
Under ett första skede monterades propeller och generator i flygplanets landningsställ
för att senare monteras i vingens framkant. Träpropellern byttes då ut mot en metallpropeller.
Generatorn försågs med automatisk varvtalsreglering genom att fjäderbelastade
vikter som av centrifugalkraften påverkade propellerbladens stigning.
Thore Palm skrev
”Mottagaren var en rak 3-rörsmottagare för våglängdsområdet 120-900 m
och med induktiv återkoppling. Rör typ RE 11 var ett så kallat högtemperaturrör
och glödtrådarna lyste som julgransljus. Det var lätt att lokalisera vilket
rör som gått sönder. Rören var ofta starkt mikrofoniska och prestandan var
inte lika lysande som glödtrådarna. Därför ersattes dom av modernare lågtemperaturrör
när mottagaren modifierades. Mottagaren blev då både känsligare
och mer driftsäker”.
Kostnaden, vid den första beställningen, var för Flygradio m/27 4 500 kr/st.
I januari 1928 offererade SATT Fr m/27 till ett pris av 5000 kr/st. Flygstyrelsen beordrade
F2 att till F3 överlämna den Fr m/27 som disponerats för försök. Motiveringen var
att denna typ ej för närvarande kommer att anskaffas till F2. En Fr m/27 användas i
markmontage vid artilleriets skjutskola. Till F5 levererades 4 enheter som rapporterades
ha många fel, de åtgärdades vid flygskolans radioverkstad till en kostnad av 11.50 kr.
Den 28 december 1928 leveransanmäls en översedd flygradiostation till Flygstyrelsen
som meddelar att ingenjör Norén kommer att besiktiga den 10. januari 1929. Det tog
alltså ett år att modifiera flygradiostationen.
Teknisk data
• Frekvensområde sändaren 1000-414 KHz,
• Frekvensområde Mottagaren 2500-333 KHz,
• Uteffekt15 W antenneffekt,
• Vikt42,9 kg, leverans
• 1927-29 31 st,
• Räckvidd Fpl-Fpl 60 km, Fpl-mark 160 km.
• Modulation Telegrafi
Inom flygvapnet rådde under 1928 två helt skilda uppfattningar om modulationssätt där
många ansåg att telegrafering vara den enda säkra signaleringsmetoden med radio medan
andra menade att telefoni hade väsentliga fördelar, särskilt i flygplan med otränade
spanare och för förarna.
Nu ansåg flygstyrelsen att man fått så mycket erfarenheter att det var möjligt att lägga
upp ett detaljerat konstruktionsprogram för en ny flygradio som är erforderlig för F2.
Underlaget togs fram av representanter från Flygstyrelsen, CVV och F2 och var enligt
följande:
Generatorn: Skall vara försedd med propeller med konstant varvtal som är avsedd
att monteras i flygplanets vinge.
Apparatlådan: Skall rymma såväl sändare som mottagare, vilka dock var för sig
skola kunna uttags ur densamma. Apparatlådans dimensioner får icke
överstiga 560*350*205 mm.