Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945 Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

22.08.2013 Views

164(258) krigsbaser anläggas. Krigsflygfälten skulle organiseras i basgrupper om tre fält vardera med en underhållsorganisation bestående av tre stationsavdelningar som skulle betjäna fälten. 1955 lade CFV fram ett förslag till Konungen om en ny ledningsorganisation för Flygvapnet. Det innehöll bland annat att Flygbo skulle ersattas av luftförsvarssektorer med inriktning på eskaderchefernas områden. Den 1/10 1957 upplöstes Flygbo. Följande krigsflygfält fanns under första delen av 40-talet inom flygbasområde ÖN: Benämning Fält nr Klart Flygbo. Notering Vännäs 17 ÖN Lund (Hällnäs) 18 ÖN Olofsfors (Normaling) 19 ÖN Kallaxheden 1) 20 1940 ÖN Tre banor Hedlunda (Gunnarn) 28 1943 ÖN Storberg 29 1943 ÖN Gräsbanor Malmesjaure 30 1943 ÖN Två gräsbanor Unbyn 31 1943 ÖN Två banor Heden 32 1941 ÖN Kavaheden (Gällivare) 33 1943 ÖN Tre banor Kalixfors (Kiruna) 34 1943 ÖN Tre banor Naisheden (Överkalix) 39 1936 ÖN En gräsbana Boden 1) (BO) 1916 ÖN Tre betongbanor Kalix 1= Övningsfält 1941 ÖN Tre banor Som ett komplement till krigsflygfälten användes islandningsbanor och då speciellt i Norrland, här kan nämnas norra hamnen i Luleå son januari-februari 1941 användes. Granruskor markerade landningsbanornas utsträckning på isen. Lägligt en bit utanför Stadshotellet som fungerade som logement för officerarna, parkerades flygplanen som S6 från F3 Malmslätt, B5 från F6 Karlsborg och J8 samt J11 från F9 Säve. Under 1941 diskuterades behovet av permanenta telefonlinjer vid krigsflygfälten. Därmed fastlades tanken på en fältslinga vid flygbaserna. ”Denna trådslinga bör innehålla minst sex ledningar och den rekommenderades vara åtkomlig (för inkoppling) på 4-6 platser runt fältet . Därtill anfördes att slingan bör förläggas i jorden”. Kommittén hade under sitt arbete under hand samrått med KFF som kommit fram till att en armerad jordkabel kostade 1 kr/m, en kopplingsbox 120 kr och att nedläggning av kabel på 0,7m djup kan utföras av FV personal. Fältslingorna infördes och för flygplanen anskaffades en ”Slingutrustning m/43. Mer om detta är angivet i avsnitt ”Radio för luftbevakning”. Krigsflygfälten kvarstod i reducerat antal tills man under början av 60-talet inledde utbyggnaden av BAS-60.

165(258) Kortfattade apparatbeskrivningar av fast markradio Avsikten med detta avsnitt är att ge en djupare teknisk presentation av radioutrustningarna. Innehållet är dels hämtat från Thore Palms kompendie ”Om och kring den tekniska utvecklingen inom Flygvapnet under perioden 1926-1942” där han i inledningen kortfattat även berör perioden 1916-1926, kompendiet finns vid Flygvapenmuseets bibliotek på Malmen. I övrigt kommer uppgifterna från programhandlingar och dokument från Flygstyrelsen och KFF samt från beskrivningar vid Flygvapenmuseet och Krigsarkivet. Gnistradio Gnistradio var den typ av radio som användes under 1910-talet när den första radion började att utprovas i Sverige för samband mellan flygplan och mark. Det följande är hämtat från en beskrivning över ”Gnistsignalen och dess användning” utarbetad av Kungl. Marinförvaltningens Torpedafdelning 1903 och som nu finns i Krigsarkivet. Här är enbart medtaget de delar som berör principen för gnistbildningen och några kortare intressanta avsnitt. Förhoppningsvis är denna mycket förkortade del någotlunda åskådliggörande för principen av gnistradio. Med gnistsignalering förestås den metod för meddelandens öfverförande vid hvilken det för de särskilda tecknens framkallande och utsändandeanvända elektriska arbetet utgår från en oscillerande elektrisk gnista och fortplantar sig utan särskild ledande förbindelse från en station till en annan. Man antager att världsrymden och all materiel uppfylles af osynligt och ovägbart ämne med utomordentligt ringa täthet och stor elasticitet. Detta ämne, den s.k. etern, försättes af gnistan i så häftiga vibrationer, att en åt alla håll fortskridande elektromagnetisk vågrörelse härigenom uppstår, hvilken följer ljusets

165(258)<br />

Kortfattade apparatbeskrivningar av fast markradio<br />

Avsikten med detta avsnitt är att ge en djupare teknisk presentation av radioutrustningarna.<br />

Innehållet är dels hämtat från Thore Palms kompendie ”Om och kring den tekniska<br />

utvecklingen inom Flygvapnet under perioden 1926-1942” där han i inledningen<br />

kortfattat även berör perioden <strong>1916</strong>-1926, kompendiet finns vid Flygvapenmuseets bibliotek<br />

på Malmen. I övrigt kommer uppgifterna från programhandlingar och dokument<br />

från Flygstyrelsen och KFF samt från beskrivningar vid Flygvapenmuseet och Krigsarkivet.<br />

Gnistradio<br />

Gnistradio var den typ av radio som användes under 1910-talet när den första radion<br />

började att utprovas i Sverige för samband mellan flygplan och mark. Det följande är<br />

hämtat från en beskrivning över ”Gnistsignalen och dess användning” utarbetad av<br />

Kungl. Marinförvaltningens Torpedafdelning 1903 och som nu finns i Krigsarkivet.<br />

Här är enbart medtaget de delar som berör principen för gnistbildningen och några kortare<br />

intressanta avsnitt. Förhoppningsvis är denna mycket förkortade del någotlunda<br />

åskådliggörande för principen av gnistradio.<br />

Med gnistsignalering förestås den metod för meddelandens öfverförande vid hvilken<br />

det för de särskilda tecknens framkallande och utsändandeanvända elektriska arbetet<br />

utgår från en oscillerande elektrisk gnista och fortplantar sig utan särskild ledande<br />

förbindelse från en station <strong>till</strong> en annan. Man antager att världsrymden och all materiel<br />

uppfylles af osynligt och ovägbart ämne med utomordentligt ringa täthet och stor elasticitet.<br />

Detta ämne, den s.k. etern, försättes af gnistan i så häftiga vibrationer, att en åt alla<br />

håll fortskridande elektromagnetisk vågrörelse härigenom uppstår, hvilken följer ljusets

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!