Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
155(258)<br />
Mottagar- och pejlantenn taket <strong>till</strong> signalavdelning och Pejl- radio- och kommandocentral.<br />
Mottagarantennerna var stora och krävde lämpliga platser för installation. Vid flygplatserna<br />
ökade behovet av antalet radiomottagare och en separat radioantenn för varje mottagare<br />
blev en orimlighet. En antennfördelare som medgav anslutning av fyra radiomottagare<br />
<strong>till</strong> en antenn anskaffades.<br />
Sändarna fjärrmanövrerades från Pejl- och radiocentralen över en i jorden förlagd<br />
mångtrådig telefonkabel. Från manöverplatserna kunde sändarna startas och stoppas,<br />
nyckling ske med och utan ton (telegrafi) samt telefoni med mikrofon.. Vidare kunde<br />
momentan växling utföras mellan två på förhand inställda frekvenser på vardera sändaren<br />
som hade Fmr I sändare och 8 st kanaler vid de platser som fick Fmr IV sändare.<br />
För kontroll av egen sändning fanns kontrollmottagare installerad.<br />
I en kupa på kanslihustaket, benämnd kommandocentral, satt flygledaren med utsikt<br />
över banan. För att möjliggöra snabb kontakt mellan flygledning i kommandocentralen<br />
och signalavdelning och Pejl- och radiocentralen anskaffades en särskild högtalaranläggning.<br />
Den praktiska räckvidden vid långvågssändning från Fmr 1 <strong>till</strong> flygplan, utrustade med<br />
Fr typ 1 och II, var omkring 200 km under dager och omkring 300 km under mörker.<br />
Härvid förutsattes att inga onormala atmosfäriska störningar (åskväder eller dylikt) förekom.<br />
I Norrland var räckvidden väsentligt mindre än i södra Sverige.<br />
Vid flottiljerna infördes tidigt markradiopejlar. Den transportabla pejlen Tmrp I beställdes<br />
omkring 1937 och den <strong>till</strong> Tmr VIII hörande pejlen Tmrp II anskaffades under sent<br />
30-tal. De i Pejl- och radiocentralerna installerade pejlarna med den runda ramantennen<br />
började levereras 1940 och var en LV- KV pejl. De tre ovan nämnda pejlarna hade det<br />
gemensamt att de var onoggranna och hade den missvisning som kallades för ”natteffekten”.<br />
Även om pejlen var en ny stor <strong>till</strong>gång ökade behovet av en markpejl som var<br />
mer <strong>till</strong>förlitlig enligt de befintliga.<br />
Skissen nedan visar den då moderna kommandocentralen med LV/KV pejlantennen på<br />
taket och det någon kilometer längre bort placerade antennsystemet för långvågspejling<br />
av Adcocktyp.
Change language