Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945 Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

22.08.2013 Views

Signalavdelningen med kommandocentral. 152(258) I pejl- och mottagningscentralen fanns normalt två operatörsplatser med två radiomottagare för mottagning av inkommande trafik och en kontrollmottagare för medhörning av egen utsändning. Vidare fanns utrustning för inställning av sändarna som val av LV och KV, modulations typ A1 A2 eller A3 (telefoni) och betjäningsutrustning såsom telegrafinyckel och mikrofon. Utöver detta fanns i radiorummet en extra mottagare för signalspaning. Här satt telegrafisterna med radiomottagare för Lång- och kortvåg och tog emot och sände telegrafimeddelanden till flygplan och tjänstemeddelanden till övriga förband och CFV. Bilden nedan visar F9 radiorum. Med tiden blev ljudnivån så hög i radiorummen att operatörerna stördes. Därför delades rummen i två delar som ljudisolerades. Beslut om detta togs 1943 när Fmr IV skulle införas. F9 hade fått Fmr Ic 1942 och den röda streckade linjen på bilden visar var skiljeväggen skulle uppsättas. F9 pejl- och radiocentral, troligen 1944. Foto Flygvapenmuseum

153(258) I radiorummet fanns också pejlindikatorer där telegrafisterna kunde läsa av pejlbäringarna. På vissa flygplatser fanns två pejlar installerade, en för långvåg som var installerad på andra sidan fältet samt en kortvågspejl med ramantenn på taket som operatörerna med en ratt kunde vrida för att få in kortvågsbäringen. Pejlen var ett viktigt navigationshjälpmedel där flygplanets pilot sände ut bärvåg med begäran om positionsbestämning. Bärvågen pejlades av två eller tre olika flottiljer som rapporterade bäringen vidare över radio varefter den av flottiljerna som utsetts som sammanhållande kryssade in flygplanets position på en karta och över radio meddelade flygplanet dess position. Noggrannheten var tillräcklig för att flygplanets pilot eller navigatör skulle kunna navigera sig vidare till dess mål. Bilden nedan visar radiorummet i en Pejl- och radiocentral med stången som pejlantennen sitter på samt ratten som operatören vrider för att hitta rätt utslag och bäring till flygplanet. Bilden till höger är från F4. Pejlplatsen, Foto Flygvapenmuseum 1940 utarbetades vid F1 ett förslag till kommandocentral för ledning av den flygoperativa verksamheten. CFV godkände förslaget som innebar att kommandocentraler byggdes vid samtliga flygflottiljer. Begreppet kommandocentral ersattes senare med TWR. Kommandocentralen var oftast placerad på taket till en byggnad i form av en påbyggd kupa. Byggnaden utgjordes oftast av flygplatsens kanslihus. Från kommandocentralen sköttes flygtrafikledningen med start och landningar där radiokommunikationen utfördes med tal (telefoni) på kortvåg och efter 1945 även på UK-bandet. På den vänstra bilden nedan ses en kommandocentral där antennerna för Lång- och Kortvåg kan skönjas. Bilden nedan är tagen ur en beskrivning för Fmr Ifrån tidigt 40-tal och visar en kommandocentral med Pejl- och radiocentral och signalavdelning. Det kan vara prototypanläggningen. Det vanligaste var att kommandocentralen var en påbyggd ”kur” på ett befintligt tak som på bilden under. De två bilderna är från andra halvan av 40-talet när Fmr V börjat att installeras.

153(258)<br />

I radiorummet fanns också pejlindikatorer där telegrafisterna kunde läsa av pejlbäringarna.<br />

På vissa flygplatser fanns två pejlar installerade, en för långvåg som var installerad på<br />

andra sidan fältet samt en kortvågspejl med ramantenn på taket som operatörerna med en<br />

ratt kunde vrida för att få in kortvågsbäringen. Pejlen var ett viktigt navigationshjälpmedel<br />

där flygplanets pilot sände ut bärvåg med begäran om positionsbestämning. Bärvågen pejlades<br />

av två eller tre olika flottiljer som rapporterade bäringen vidare över radio varefter<br />

den av flottiljerna som utsetts som sammanhållande kryssade in flygplanets position på en<br />

karta och över radio meddelade flygplanet dess position. Noggrannheten var <strong>till</strong>räcklig för<br />

att flygplanets pilot eller navigatör skulle kunna navigera sig vidare <strong>till</strong> dess mål. Bilden<br />

nedan visar radiorummet i en Pejl- och radiocentral med stången som pejlantennen sitter<br />

på samt ratten som operatören vrider för att hitta rätt utslag och bäring <strong>till</strong> flygplanet. Bilden<br />

<strong>till</strong> höger är från F4.<br />

Pejlplatsen, Foto Flygvapenmuseum<br />

1940 utarbetades vid F1 ett förslag <strong>till</strong> kommandocentral för ledning av den flygoperativa<br />

verksamheten. CFV godkände förslaget som innebar att kommandocentraler byggdes<br />

vid samtliga flygflottiljer. Begreppet kommandocentral ersattes senare med TWR.<br />

Kommandocentralen var oftast placerad på taket <strong>till</strong> en byggnad i form av en påbyggd<br />

kupa. Byggnaden utgjordes oftast av flygplatsens kanslihus. Från kommandocentralen<br />

sköttes flygtrafikledningen med start och landningar där radiokommunikationen utfördes<br />

med tal (telefoni) på kortvåg och efter <strong>1945</strong> även på UK-bandet. På den vänstra bilden<br />

nedan ses en kommandocentral där antennerna för Lång- och Kortvåg kan skönjas.<br />

Bilden nedan är tagen ur en beskrivning för Fmr Ifrån tidigt 40-tal och visar en kommandocentral<br />

med Pejl- och radiocentral och signalavdelning. Det kan vara prototypanläggningen.<br />

Det vanligaste var att kommandocentralen var en påbyggd ”kur” på ett befintligt<br />

tak som på bilden under. De två bilderna är från andra halvan av 40-talet när<br />

Fmr V börjat att installeras.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!