Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

141(258)
Efter de första proven bibehölls huvudstationen vid Vitå och en understation monterades
på en från Marinen disponerad båt, m/s Sea bell. Antennen surrades fast på Sea
bells mast. Båten framfördes i leden Dalarö – Jungfrufjärden – Nämdöfjärden – Gråskärsfjärden
– Karholmsfjärden – Lindalssundet – Rindösundet. Under färden gjordes
förbindelseprov ungefär varje halvtimma.
Utvärderingsrapporten innehåller ett antal matematiska härledningar. Bland annat konstateras
att radiovågornas böjning är större än förväntat vilket gett längre räckvidder.
Det betonas att det är mycket viktigt att antennerna ligger fritt genetemot sin närmaste
omgivning än att hinder uppresa sig mera mitt emmellan stationerna
Ms Sea bell med antennen surrad på masten. Foto Kra
Inland
Det tredje provet omfattade förbindelseprov i samband med en flygvapenövning i Skåne
den 5 – 20 augusti 1946.
Förbindelserna var av två slag: mellan Ls och Lgc samt mellan Lgc och Lfc. De förstanämnda
upprätthöllos mellan stationsplatser i en Ls kedjan utefter Mörrumsån (Fjällerhult
– Mörrum), förbindelsen Lgc – Lfc var Kristianstad – Oscarsform (öster om Sösdala).
Detta prov utfördes med Kristianstad som huvud station och olika platser runt Fjälkinge
som understationer.
Resultatet visade att fältstyrkan inte enbart var beroende av avståndet utan mer av terrängens
utseende. Slutsatsen blev att valet av antennplats är det klart avgörande. ”Man
får här åter belägg för hur de högt och fritt valda antennplatserna på ett avgörande sätt
möjliggjort goda förbindelser, även om mellanliggande terräng verkat hindrande.
Det är sålunda klart, att valet av antennplats måste göras omsorgsfullt för ernående av
gott resultat. Fordringar: hög placering, fri placering dels med hänsyn till närmaste
omgivning (fristående barrträd).”
Den genomgående slutsatserna efter proven blev att föremål vid antennerna påverkar
fältstyrkan mer än hinder utefter förbindelsevägen.