Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945 Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945
140(258) Första försöksetappen utfördes i Stockholm 27/5-3/6 1946. Den avsåg att praktiskt fastställa Att: • Att den använda stationstypen lämpade sig för duplextrafik • Att vissa tillsatsanordningar för samordnande av radio och tråd voro användbara och lättskötta • Att trafik ”radiolinje-trådlinje var genomförbar Provet utfördes från Ellab. vid Frösunda med en Ls-tillsats ansluten till en radiostation med benämningen 20W Sv. Motsvarande radiostation fanns vid Luftfartsstyrelen (dåvarande Luftfartsverket) i Stockholm på fastighetens 6:e våning hos ett företag som hette Bröderne Ljunggrens. I Luftfartsstyrelsens lokaler anslöts en Lgc-tillsats, lampindikering och hörtelefon. Principen var att när mottagaren tog emot en bärvåg ringer en klocka vid radiomottagaren. I lgc-tillsatsen omvandlades ringsignalen till en ”lamplystring”. Duplextrafik fungerade enligt önskan. En svårighet i förbindelsens upprätthållande var den höga störnivån vid Luftfartsstyrelsen i Stockholm. Stundtals var störnivån lika hög som den mottagna fältstyrkan vilket förorsakade ”falsk lamplystring”. Tillsatsanordningarna rapporterades fungera enligt beräkning. Hopkopplingen av radiolinjen med telefonnät gav goda resultat. Radiolinjen anslöts tillfälligt till Stockholms automattelefonstation och flera samtal utväxlades mellan Militärstabsbyggnaden och Frösunda. Samtliga förbindelseprov rapporterades som mycket tillfredsställande. Skärgård Ett andra prov utfördes i Stockholms skärgård. Det var dels ett taktiskt förbindelseprov och dels ett räckviddsprov för utrönande av mellanliggande terrängs inverkan på fältstyrkan vid mottagningsplatsen. Huvudstationen, som motsvarade ett Lgc fanns vid Vitå inom Hårsfjärdens örlogsdepås område och understationerna, som motsvarade Ls, fanns vid Villinge och Svartskär, se karta nedan. Den tekniska utrutningen var densamma som använts i Stockholm. Förbindelserna rapporterades ha fungerat väl vilket får tolkas som att den taktiska funktionen uppfylldes och att den mottagna fältstyrkan hade mariginaler till gränskänsligheten.
141(258) Efter de första proven bibehölls huvudstationen vid Vitå och en understation monterades på en från Marinen disponerad båt, m/s Sea bell. Antennen surrades fast på Sea bells mast. Båten framfördes i leden Dalarö – Jungfrufjärden – Nämdöfjärden – Gråskärsfjärden – Karholmsfjärden – Lindalssundet – Rindösundet. Under färden gjordes förbindelseprov ungefär varje halvtimma. Utvärderingsrapporten innehåller ett antal matematiska härledningar. Bland annat konstateras att radiovågornas böjning är större än förväntat vilket gett längre räckvidder. Det betonas att det är mycket viktigt att antennerna ligger fritt genetemot sin närmaste omgivning än att hinder uppresa sig mera mitt emmellan stationerna Ms Sea bell med antennen surrad på masten. Foto Kra Inland Det tredje provet omfattade förbindelseprov i samband med en flygvapenövning i Skåne den 5 – 20 augusti 1946. Förbindelserna var av två slag: mellan Ls och Lgc samt mellan Lgc och Lfc. De förstanämnda upprätthöllos mellan stationsplatser i en Ls kedjan utefter Mörrumsån (Fjällerhult – Mörrum), förbindelsen Lgc – Lfc var Kristianstad – Oscarsform (öster om Sösdala). Detta prov utfördes med Kristianstad som huvud station och olika platser runt Fjälkinge som understationer. Resultatet visade att fältstyrkan inte enbart var beroende av avståndet utan mer av terrängens utseende. Slutsatsen blev att valet av antennplats är det klart avgörande. ”Man får här åter belägg för hur de högt och fritt valda antennplatserna på ett avgörande sätt möjliggjort goda förbindelser, även om mellanliggande terräng verkat hindrande. Det är sålunda klart, att valet av antennplats måste göras omsorgsfullt för ernående av gott resultat. Fordringar: hög placering, fri placering dels med hänsyn till närmaste omgivning (fristående barrträd).” Den genomgående slutsatserna efter proven blev att föremål vid antennerna påverkar fältstyrkan mer än hinder utefter förbindelsevägen.
- Page 90 and 91: 90(258) och sändaren skulle efter
- Page 92 and 93: 92(258)
- Page 94 and 95: 94(258) I stationen ingick fordon,
- Page 96 and 97: 96(258) Behovet efter Tmr VIII var
- Page 98 and 99: 98(258) Den 30 november 1939 ges en
- Page 100 and 101: 100(258) Den 24 oktober 1941 inträ
- Page 102 and 103: 102(258) det mesta av skulden. Till
- Page 104 and 105: 104(258) • Motorstyrkan får vid
- Page 106 and 107: 106(258)
- Page 108 and 109: 108(258)
- Page 110 and 111: 110(258) förfrågan gick till Sven
- Page 112 and 113: 112(258) Av den för leveransen utf
- Page 114 and 115: 114(258) Den 2 april 1943 skriver m
- Page 116 and 117: 116(258) Prov avsågs att utföras
- Page 118 and 119: 118(258) Behovet av en egen radiost
- Page 120 and 121: Remsutrustning vid Teleprintercentr
- Page 122 and 123: 122(258) skrivelse från 21/7 1943
- Page 124 and 125: 124(258) De tre sändarstationsenhe
- Page 126 and 127: 126(258) Den 28/10 1947 ges en arbe
- Page 128 and 129: Borgen 1844 128(258) Radio för Luf
- Page 130 and 131: 130(258) sofficeringen (Aloff) som
- Page 132 and 133: Expeditionsbussen. Foto Kra 132(258
- Page 134 and 135: 134(258) Önskvärt vore, att den f
- Page 136 and 137: 136(258) Radiostationerna bestyckad
- Page 138 and 139: 138(258) Den systemlösning som nu
- Page 142 and 143: 142(258) Resultatet av proven var b
- Page 144 and 145: 144(258) Bilden nedan visar sändar
- Page 146 and 147: 146(258) Den 10 mars 1945 skriver C
- Page 148 and 149: 148(258) på fältet placerad vinds
- Page 150 and 151: 150(258) F2 sändarstation med Fack
- Page 152 and 153: Signalavdelningen med kommandocentr
- Page 154 and 155: 154(258) F4 kommandocentral med Pej
- Page 156 and 157: 156(258) (Pejlar avses att dokument
- Page 158 and 159: 158(258) Antennsystemet för LV/KV
- Page 160 and 161: 160(258) Reservbetjäningsplatsen i
- Page 162 and 163: Kalixfors krigsflygfält, Foto F21
- Page 164 and 165: 164(258) krigsbaser anläggas. Krig
- Page 166 and 167: 166(258) lagar och framgår med en
- Page 168 and 169: Flyg- och markradiostation ”Fr m/
- Page 170 and 171: Flygradio m/16, kopplingsschema mot
- Page 172 and 173: Åkande fältradiostation m/17 Åka
- Page 174 and 175: troligen användes för sambandet m
- Page 176 and 177: 176(258) Styrgeneratorn utgöres av
- Page 178 and 179: Fast Markradio Fmr Ib 178(258) Fmr
- Page 180 and 181: 180(258) En annan nyhet var att det
- Page 182 and 183: 182(258) b) Växling av frekvens c)
- Page 184 and 185: 184(258) Mottagarstativ nr III med
- Page 186 and 187: 186(258) F8 och gav till resultat a
- Page 188 and 189: 188(258) Telegrafisten i radiorumme
140(258)<br />
Första försöksetappen utfördes i Stockholm 27/5-3/6 1946. Den avsåg att praktiskt<br />
fastställa Att:<br />
• Att den använda stationstypen lämpade sig för duplextrafik<br />
• Att vissa <strong>till</strong>satsanordningar för samordnande av radio och tråd voro användbara<br />
och lättskötta<br />
• Att trafik ”radiolinje-trådlinje var genomförbar<br />
Provet utfördes från Ellab. vid Frösunda med en Ls-<strong>till</strong>sats ansluten <strong>till</strong> en radiostation<br />
med benämningen 20W Sv.<br />
Motsvarande radiostation fanns vid Luftfartsstyrelen (dåvarande Luftfartsverket) i<br />
Stockholm på fastighetens 6:e våning hos ett företag som hette Bröderne Ljunggrens. I<br />
Luftfartsstyrelsens lokaler anslöts en Lgc-<strong>till</strong>sats, lampindikering och hörtelefon. Principen<br />
var att när mottagaren tog emot en bärvåg ringer en klocka vid radiomottagaren. I<br />
lgc-<strong>till</strong>satsen omvandlades ringsignalen <strong>till</strong> en ”lamplystring”.<br />
Duplextrafik fungerade enligt önskan. En svårighet i förbindelsens upprätthållande var<br />
den höga störnivån vid Luftfartsstyrelsen i Stockholm. Stundtals var störnivån lika hög<br />
som den mottagna fältstyrkan vilket förorsakade ”falsk lamplystring”.<br />
Tillsatsanordningarna rapporterades fungera enligt beräkning.<br />
Hopkopplingen av radiolinjen med telefonnät gav goda resultat. Radiolinjen anslöts <strong>till</strong>fälligt<br />
<strong>till</strong> Stockholms automattelefonstation och flera samtal utväxlades mellan Militärstabsbyggnaden<br />
och Frösunda. Samtliga förbindelseprov rapporterades som mycket <strong>till</strong>fredsställande.<br />
Skärgård<br />
Ett andra prov utfördes i Stockholms skärgård. Det var dels ett taktiskt förbindelseprov<br />
och dels ett räckviddsprov för utrönande av mellanliggande terrängs inverkan på fältstyrkan<br />
vid mottagningsplatsen. Huvudstationen, som motsvarade ett Lgc fanns vid Vitå<br />
inom Hårsfjärdens örlogsdepås område och understationerna, som motsvarade Ls, fanns<br />
vid Villinge och Svartskär, se karta nedan. Den tekniska utrutningen var densamma som<br />
använts i Stockholm. Förbindelserna rapporterades ha fungerat väl vilket får tolkas som<br />
att den taktiska funktionen uppfylldes och att den mottagna fältstyrkan hade mariginaler<br />
<strong>till</strong> gränskänsligheten.