Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945 Flygvapnets radiosystem 1916 till 1945

22.08.2013 Views

140(258) Första försöksetappen utfördes i Stockholm 27/5-3/6 1946. Den avsåg att praktiskt fastställa Att: • Att den använda stationstypen lämpade sig för duplextrafik • Att vissa tillsatsanordningar för samordnande av radio och tråd voro användbara och lättskötta • Att trafik ”radiolinje-trådlinje var genomförbar Provet utfördes från Ellab. vid Frösunda med en Ls-tillsats ansluten till en radiostation med benämningen 20W Sv. Motsvarande radiostation fanns vid Luftfartsstyrelen (dåvarande Luftfartsverket) i Stockholm på fastighetens 6:e våning hos ett företag som hette Bröderne Ljunggrens. I Luftfartsstyrelsens lokaler anslöts en Lgc-tillsats, lampindikering och hörtelefon. Principen var att när mottagaren tog emot en bärvåg ringer en klocka vid radiomottagaren. I lgc-tillsatsen omvandlades ringsignalen till en ”lamplystring”. Duplextrafik fungerade enligt önskan. En svårighet i förbindelsens upprätthållande var den höga störnivån vid Luftfartsstyrelsen i Stockholm. Stundtals var störnivån lika hög som den mottagna fältstyrkan vilket förorsakade ”falsk lamplystring”. Tillsatsanordningarna rapporterades fungera enligt beräkning. Hopkopplingen av radiolinjen med telefonnät gav goda resultat. Radiolinjen anslöts tillfälligt till Stockholms automattelefonstation och flera samtal utväxlades mellan Militärstabsbyggnaden och Frösunda. Samtliga förbindelseprov rapporterades som mycket tillfredsställande. Skärgård Ett andra prov utfördes i Stockholms skärgård. Det var dels ett taktiskt förbindelseprov och dels ett räckviddsprov för utrönande av mellanliggande terrängs inverkan på fältstyrkan vid mottagningsplatsen. Huvudstationen, som motsvarade ett Lgc fanns vid Vitå inom Hårsfjärdens örlogsdepås område och understationerna, som motsvarade Ls, fanns vid Villinge och Svartskär, se karta nedan. Den tekniska utrutningen var densamma som använts i Stockholm. Förbindelserna rapporterades ha fungerat väl vilket får tolkas som att den taktiska funktionen uppfylldes och att den mottagna fältstyrkan hade mariginaler till gränskänsligheten.

141(258) Efter de första proven bibehölls huvudstationen vid Vitå och en understation monterades på en från Marinen disponerad båt, m/s Sea bell. Antennen surrades fast på Sea bells mast. Båten framfördes i leden Dalarö – Jungfrufjärden – Nämdöfjärden – Gråskärsfjärden – Karholmsfjärden – Lindalssundet – Rindösundet. Under färden gjordes förbindelseprov ungefär varje halvtimma. Utvärderingsrapporten innehåller ett antal matematiska härledningar. Bland annat konstateras att radiovågornas böjning är större än förväntat vilket gett längre räckvidder. Det betonas att det är mycket viktigt att antennerna ligger fritt genetemot sin närmaste omgivning än att hinder uppresa sig mera mitt emmellan stationerna Ms Sea bell med antennen surrad på masten. Foto Kra Inland Det tredje provet omfattade förbindelseprov i samband med en flygvapenövning i Skåne den 5 – 20 augusti 1946. Förbindelserna var av två slag: mellan Ls och Lgc samt mellan Lgc och Lfc. De förstanämnda upprätthöllos mellan stationsplatser i en Ls kedjan utefter Mörrumsån (Fjällerhult – Mörrum), förbindelsen Lgc – Lfc var Kristianstad – Oscarsform (öster om Sösdala). Detta prov utfördes med Kristianstad som huvud station och olika platser runt Fjälkinge som understationer. Resultatet visade att fältstyrkan inte enbart var beroende av avståndet utan mer av terrängens utseende. Slutsatsen blev att valet av antennplats är det klart avgörande. ”Man får här åter belägg för hur de högt och fritt valda antennplatserna på ett avgörande sätt möjliggjort goda förbindelser, även om mellanliggande terräng verkat hindrande. Det är sålunda klart, att valet av antennplats måste göras omsorgsfullt för ernående av gott resultat. Fordringar: hög placering, fri placering dels med hänsyn till närmaste omgivning (fristående barrträd).” Den genomgående slutsatserna efter proven blev att föremål vid antennerna påverkar fältstyrkan mer än hinder utefter förbindelsevägen.

140(258)<br />

Första försöksetappen utfördes i Stockholm 27/5-3/6 1946. Den avsåg att praktiskt<br />

fastställa Att:<br />

• Att den använda stationstypen lämpade sig för duplextrafik<br />

• Att vissa <strong>till</strong>satsanordningar för samordnande av radio och tråd voro användbara<br />

och lättskötta<br />

• Att trafik ”radiolinje-trådlinje var genomförbar<br />

Provet utfördes från Ellab. vid Frösunda med en Ls-<strong>till</strong>sats ansluten <strong>till</strong> en radiostation<br />

med benämningen 20W Sv.<br />

Motsvarande radiostation fanns vid Luftfartsstyrelen (dåvarande Luftfartsverket) i<br />

Stockholm på fastighetens 6:e våning hos ett företag som hette Bröderne Ljunggrens. I<br />

Luftfartsstyrelsens lokaler anslöts en Lgc-<strong>till</strong>sats, lampindikering och hörtelefon. Principen<br />

var att när mottagaren tog emot en bärvåg ringer en klocka vid radiomottagaren. I<br />

lgc-<strong>till</strong>satsen omvandlades ringsignalen <strong>till</strong> en ”lamplystring”.<br />

Duplextrafik fungerade enligt önskan. En svårighet i förbindelsens upprätthållande var<br />

den höga störnivån vid Luftfartsstyrelsen i Stockholm. Stundtals var störnivån lika hög<br />

som den mottagna fältstyrkan vilket förorsakade ”falsk lamplystring”.<br />

Tillsatsanordningarna rapporterades fungera enligt beräkning.<br />

Hopkopplingen av radiolinjen med telefonnät gav goda resultat. Radiolinjen anslöts <strong>till</strong>fälligt<br />

<strong>till</strong> Stockholms automattelefonstation och flera samtal utväxlades mellan Militärstabsbyggnaden<br />

och Frösunda. Samtliga förbindelseprov rapporterades som mycket <strong>till</strong>fredsställande.<br />

Skärgård<br />

Ett andra prov utfördes i Stockholms skärgård. Det var dels ett taktiskt förbindelseprov<br />

och dels ett räckviddsprov för utrönande av mellanliggande terrängs inverkan på fältstyrkan<br />

vid mottagningsplatsen. Huvudstationen, som motsvarade ett Lgc fanns vid Vitå<br />

inom Hårsfjärdens örlogsdepås område och understationerna, som motsvarade Ls, fanns<br />

vid Villinge och Svartskär, se karta nedan. Den tekniska utrutningen var densamma som<br />

använts i Stockholm. Förbindelserna rapporterades ha fungerat väl vilket får tolkas som<br />

att den taktiska funktionen uppfylldes och att den mottagna fältstyrkan hade mariginaler<br />

<strong>till</strong> gränskänsligheten.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!